Nu blev det visst lite dålig stämning

Tycker att det är tråkigt att du Clara svarar så näsvist så fort en läsare har synpunkter/ifrågasätter. Det ger ett väldigt oproffsigt intryck och jag kan tycka att du har en hel del att lära av ex Blondinbella som ALDRIG svarar otrevligt, trots att hon om någon verkligen har anledning till det. Tyvärr sänker dina bitska kommentarer, så fort en läsare inte håller med, helhelsintrycket av bloggen. Jag förstår att du tar illa vid dig, men tänker att du skulle framstå som en ännu bättre och proffsigare bloggare om du kunde ”höja dig över” läsare som du upplever som ifrågasättande”

Fick den här kommentaren som jag tycker var bra och väldigt intressant att lyfta.  Därför att liknande frågor kommer då och då och handlar om något jag länge tänkt på.  Jag är väldigt förskonad från näthat och påhopp. Däremot får jag många ifrågasättande. I regel brukar jag svara i ungefär samma ton som frågan ställs. Värme möts med värme. Men småsura, menande ifrågasättanden möts med ungefär samma sak. Ofta blir folk då väldigt upprörda eftersom de känner att jag har en otrevlig ton – trots att jag skriver på precis samma sätt som dem.

Jag vet att det finns en uppfattning om att kvinnliga bloggare ska svara trevligt oavsett vad som skrivs. Denna förväntning hör ihop med patriarkatet – där kvinnor aldrig förväntas skapa dålig stämning eller snäsa tillbaka om någon är otrevlig. Istället ska kvinnor fungera som ett socialt smörjmedel och skratta åt skämt (även sådana som gör dem ledsna) och se till att alla mår bra och är glada.

Jag upplever att vissa läsare (inte specifikt här utan generellt) tänker sig bloggens kommentarsfält som en  kundtjänst. Bloggaren är en slags servicepersonal som ska se till att läsaren alltid får rätt och är nöjd. Man tänker att bloggen är en i raden av de produkter man konsumerar – och att man har rätt att klaga ifall den inte lever upp till förväntningarna. Trots att man till skillnad från tröjan från H&M eller abonnemanget på Netflix inte betalar en krona för att läsa bloggen.

Och här skiljer sig uppfattningen åt. För jag tänker på bloggen mer som ett kafferep. Där bloggaren är värdinna och bjuder hem folk till sitt vardagsrum. Men att vissa gäster istället för att fika, prata och ha trevligt börjar anmärka på att bullarna är degiga i mitten, att fönsterna behöver putsas och att värdinnan hade en trevligare klädstil förra året. Och lite försåtligt frågar hur mycket socker värdinnan egentligen låter sina barn äta? Egentligen ganska oförargliga kommentarer – men ett oerhört ouppfostrat och otrevligt sätt att bete sig på när man är gäst hos någon.

När vi bloggare träffas och pratar jobb är detta en av de första sakerna vi alla beklagar oss över och känner frustration kring. Tröttsamma, missunnsamma kommentarer. Sällan rakt ut elaka men ofta med en underton av någonting surt. Samt kravet på att besvara dessa utan att visa dåligt humör. Man ska vara Malin på Saltkråkan. Glittrande glad och ta allt med ett käckt humör!

Själv blir jag glad när jag någon enstaka gång ser Sandra Beijer, Blondinbella, Ebba von Sydow eller Lady Dahmer svara snäsigt på en tröttsam kommentar. För jag vet hur ohälsosamt mycket energi som kan gå åt att svälja sin irritation och pedagogiskt besvara kritik/förolämpningar/ifrågasättanden/försåtliga frågor. Och hur skönt och energibesparande det är att faktiskt ibland bara svara som folk frågar. Vägra vara socialt smörjmedel. I feminismens namn våga skapa lite dålig, obekväm stämning.

Så. På förekommen anledning: jag planerar inte att bli så mycket trevligare än så här. Jag tycker att jag är alldeles tillräckligt tillmötesgående.. Men får du ett snäsigt svar av en bloggare någon gång så kan du fundera på hur du själv kommenterade. Och börja med att utkräva vänlighet, tålamod och gott humör av dig själv istället för att kräva det av andra.

Mer om det här hör du löpande i min podcast En Underbar Pod där BLOK, Bloggläsarombudskvinnan ställer mig mot väggen. Hon står alltid på lyssnarnas sida mot mig.

Här är ett extra långt podavsnitt som handlar om det här, en del av era kommentarer här under finns med i avsnittet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

239 kommentarer på “Nu blev det visst lite dålig stämning”

  1. Bra skriver Clara! Folk är snabba på att anmärka på hur andra beter sig men är sällan särskilt självkritiska.

  2. Många är så rädda för att säga vad de verkligen tycker, som ibland då kan bli obekvämt för motparten i ett ämne eller fråga, man är rädd för ”konflikten” i stunden eller i det svar som ges. Jag tror det också beror på att det är svårt att acceptera och respektera att vi som medmänniskor ändå kan ha olika uppfattningar om saker och ting. Det i sej behöver inte innebära att man tycker illa om varandra i grund och botten. Men det är viktigt att var och en får säga vad det tycker så länge det inte är ett personangrepp eller hets, vi har en regel om yttrandefrihet och det måste respekteras annars är det diktatur. Att haka upp sej på ”att man inte har trevlig ton” är inte relevant i situationen, så länge det inte är ett påhopp. Jag tycker du är otroligt bra bloggare och ”åsiktsinsperatör” som vågar säga vad du tycker och uppfattar och bemöta din medmänniska. Rakt och tydligt. Tack!

    1. Hej Clara! Jag måste nog förtydliga meningen jag skrev – ” Att haka upp sej på ”att man inte har trevlig ton” är inte relevant i situationen, så länge det inte är ett påhopp.” – var som kritik till inlägget som ifrågasatte ditt bemötande, och inte kritik mot dej. //Cina.

  3. Vilket bra svar! Har aldrig begripit hur Blondinbella står ut med allt hackande på minsta småsak. Inte heller varför man ska vara trevlig mot den som är otrevlig, eller varför den som är tyken skulle bli chockad över att bli besvarad med samma ton.

  4. Fantastiskt fint och bra skrivet tycker jag! Och viktigt, om att kvinnor är ”sociala smörjmedel”, vi måste sluta med det tycker jag. Var obekväma och ifrågasätta, och det gör du så bra. Tycker du har helt rätt och jag hoppas du fortsätter svara på kommentarer i samma ton som kommentaren är kommenterad i.

  5. Väl rutet Clara! Jag upplever verkligen inte dig som generellt sett otrevlig – tvärtom. När kritik eller frågor framförs på ett vettigt sätt tycker jag att du bemöter dem med stor professionalitet och tålamod. Däremot är det orimligt att förvänta sig att kunna kasta skit hur som helst, och ändå bemötas med artiga silkeshandskar. Även du måste få markera gränser.
    Kör hårt!

  6. Heja Clara! Jag brukar läsa din blogg med jämna mellanrum och jag blir så glad när du står på dig så här och vågar snäsa ifrån. Själv vet jag med mig att jag ofta är för snäll, som du beskriver det är det många gånger lättare att vara den vänliga och tillmötesgående än den som tar ställning. Jag tänker att det jag själv inte skulle säga till en kompis på ett kafferep är ju inte lämpligt heller att påpeka (särskilt) för en person jag inte känner, bloggare eller ej. Som man bemöter andra kan man själv förvänta sig att bli bemött har jag lärt mig. Vi behöver stärka varandra och det är mitt eget val att läsa dina texter – för jag blir stärkt av det du skriver! Tack!

  7. Fin beskrivning av vad bloggandet kan vara och hur det blir när den bemöts som kundtjänst. Go for it! Skönt med lite dålig stämning, eller snarare frånvaron av god när en kvinna avstår från att deala biffen ?

  8. Bra svar!

    Orelaterat; jag läser verkligen detta med din röst. Nu efter podden kan jag liksom höra den i huvudet. Innan har det varit mer nån generell läsröst jag har i skallen. Var lite märkligt när jag insåg vem jag ”hörde” i huvudet, haha!

  9. Frågor på det? 😉 Det tycker jag var ett klockrent svar! Jag tror att det handlar om att det är så himla mycket lättare att vara otrevlig i skrift än i ett samtal öga mot öga. Jag brukar själv tänka när jag läser svar på otrevliga kommentarer på andra bloggar som de du har nämnt, ”men hur mycket skit ska du ta!” Jag gillar att du är rak och ärlig och skriver som du gör och svarar som du gör.

  10. Åh vad jag blev glad och inspirerad av det här inlägget! Du har så rätt i allt du skriver. Jag har personligen banne mig varit ett socialt smörjmedel alldeles för länge. Dags att sluta. Tack!!!

  11. ”Hej Underbaraclara, har du sett hur Blondinbella gör och hur hon är? Du borde verkligen vara lite mer som hon”. ”Jag läser din blogg, och tycker att jag har rätt att tala om för dig att du borde ändra på vem du är”. Alltså HÖR folk ens vad det är de säger??

    Hur vore det om man accepterade det faktum att det är BLOGGAREN som bestämmer hur hen vill skriva och göra på sin egen blogg? Jag beundrar Blondinbella enormt för många saker, bland annat hennes förmåga att låta elakheter rinna av sig. Men alla är inte som hon, jag hade inte reagerat så om jag haft en stor blogg, och det är också uppfriskande med folk som biter ifrån, som t ex du Clara, eller Elaine, eller LD.

    1. Hej Anna! Tack för din stöttande kommentar. Vill bara understryka att hon som lämnade denna kommentar i inlägget inte själv var otrevlig =) jag saxade bara ur denna del ur hennes långa kommentar för att den illustrerade så bra frågeställningen. Så, jag vill inte att hon ska få någon skit. Inte för att du ger det men ändå. Ville bara förtydliga. 🙂

  12. Ja men tack, så himla bra Clara! Som en frågar (kommenterar) får en svar.

    Jag tror dessutom att vi är många som skulle behöva träna på att stå ut med att vara den som förstör stämningen. Inte bara i bloggsammanhang, utan även i lunchrummet, omklädningsrummet, eller styrelserummet. Go for it!

  13. Klockren liknelse med kundservice, inte så att jag upplevt på mina egna bloggar, men verkligen som jag upplever det när jag läser kommentarer på andras bloggar. Tycker att du gör bra som du gör!

  14. Väl rutet som alltid! Alltså TACK för att du ställer dig upp och säger ifrån. Om och om igen visar du på vilken kraft du besitter och vilken förebild du är – genom att vara precis den du är.

  15. Fantastiskt bra inlägg! Så fort man föreställer sig kafferep-stunden blir det ju absurt att föreställa sig någon som säger massa gliringar och pikar. Den personen skulle man ju aldrig vilja ha i sitt vardagsrum igen. Heja dig! <3

    1. Är det?
      Stämmer liknelsen med ett kafferep om man exempelvis tänker sig att det mesta i vardagsrummet skulle vara sponsrat, precis som kaffeservisen, kaffet och kakorna, och att värdinnan lever gott på sin självvalda öppet hus-verksamhet, en verksamhet som också gynnar henne utanför det sk. vardagsrummet?

      Jag skulle bli förvånad om den här kommentaren publiceras.

      1. På vilket sätt är det relevant om allting i vardagsrummet på kafferepet är sponsrat? Gästerna har fortfarande självmant valt att gå dit. Om de inte tycker om värdinnan ton så kan de välja att gå någon annanstans. Det här kommer ju sen oundvikligen leda till sponsorerna märker att färre människor kommer på kafferepet och ser deras produkter. Då kommer sponsorerna kanske att sluta sponsorera kafferepet. Det är sen något som värdinnan får fundera på eftersom det påverkar hennes inkomst. Det är verkligen inte kaffegästerna som ska kräva hurdan ton värdinnan ska ha, utan den väjer hon själv. Jag tycker att ingen ska behöva utstå en massa glirningar och pikar, oavsett vad de jobbar med. För inte tycker du väl att det är okej att gå in i en butik och

        1. (Slutet på kommentaren försvann) … och pika butiksbiträdet för att du inte gillar utbudet i butiken?

      2. Jadu, om det är samma värdinna som bjuder in sina bektanta till kafferep varje dag, alla dagar i veckan, i år efter år, utan att någon av gärsterna någonsin bidrar med något eget fika, så är det kanske rimligt att hon får lite hjälp med sponsrade kaffekoppar och bullar? Och förden den delen resten av hennes uppehälle, eftersom hon knappast hinner med annat än att styra med bjudningar. Eller vad tycker du?

        Annars lär det inte bli särskilt mycket kafferep av.

        1. Alltså Tove, din kommentar är bara så bra skriven. Utvecklingen av kafferepsmetaforen, argumentationen och humorn. Älskar den avslutande meningen som står där ensam som den perfekta lilla avrundningen. Inte för att jag är någon expert, men det känns som retorik av bästa sorten.

          1. Tack Matilda, vad glad jag blir! Och att du tog dig tid att ge en främling en komplimang! Det gjorde verkligen min dag 🙂

          2. Tänk att ett inlägg om dålig stämning kan ge så bra stämning bara för att några tar sig tid att sprida lite pepp.

  16. Jag hör till en av dem som håller med den som skrev kommentaren. En del bloggare svarar så värdigt, dock fortfarande utan att låta sig trampas på. Och ibland tycker jag också att du låter så sur och arg när när du får en kritisk kommentar. Jag kan verkligen förstå om det handlade om personliga påhopp om hur du ser ut etc men inte när det handlar om kritik mot sakfrågan du själv lyfter i inlägget. Om jag har kafferep och bjuder in till en debatt om något välkomnar jag alla åsikter. Du gör såklart dom du vill & jag fortsätter läsa ändå men det påverkar litegrann hur en tänker om dig kontra tex blondinbella eller Frida ranström. Inte att du är en sämre person men att du inte är lika bra på att ta kritik eller ta emot andra åsikter. Sen är ju det här något du vill fortsätta med säger du och det gör du ju som du vill, ville bara delge reaktion på inlägget och att jag tyckte det var skönt att du lyfte det då det är något jag själv stört mig på lite men kanske gör mindre nu när jag vet att det är ett medvetet val hos dig.

    1. Har du läst kommentarstråden mellan Clara o Sara häromdagen? Där Sara ifrågasatt på, ett ganska drygt sätt, varför Clara inte åt tillsammans med sina barn. Hade Sara varit oroad för barnen på riktigt alternativt velat veta hur Clara får ihop måltidspusslet med två småbarn hade hon kunnat ställa frågan/ge påståendet på ett heeelt annat, trevligare sätt. Det framkom sen att tanken mer var att trycka till Clara, helt rätt av henne att ryta ifrån då! Heja Clara!

      1. Har inte läst det men spontant tänker jag att en sån kommentar inte hör till sakfrågan, utan mer att kritisera något annat än det hon kanske tagit upp i inlägget från första början. Jag pratar inte om de fallen utan jag pratar om kommentarerna som svarar direkt på inläggets ämne, dvs där Clara själv lyfter ett ämne och sem får kommentarer & åsikter på det.

        1. Instämmer också i det K skriver. Jag anser att du Clara är väldigt vältalig i det du skriver och ofta belyser du intressanta ämnen. Ibland märks det dock att du tar upp ämnen som du inte är helt insatt i, vilket naturligtvis är helt okej. Det kan ju hjälpa till att lyfta frågan ändå! Men i det fallen kunde det ju vara intressant att höra röster från sådana som är mer insatta och som ifrågasätter och säger att man kan ju även se på det hela från den här synvinkeln. Om du inte vill ta del av sådana kommentarer är det såklart upp till dig, men det skapar ju en väldigt ensidig och (enligt mig) ganska tråkig debatt.

    2. Instämmer i det ”K” skriver.
      Tänker också att du Clara har rätt i att det är skillnad på vad kvinnor och män kan uttrycka och att män kan svara mer ”snäsigt”, fast vad är det som säger att vi kvinnor ska göra som männen?

    3. Hurra! Jag älskar Claras texter, men håller med dig om dina synpunkter! Jag är feminist och tycker inte problemet är att kvinnor är för trevliga utan att män är för otrevliga. Så varför framhålla deras sätt som nåt bra. Det är väl istället de som ska lära sig att vara lite mer av socialt smörjmedel!

  17. Hei Clara,
    dette innlegget traff en nerve hos meg som maner til ettertanke. Tenker på hvor ofte jeg ler, smiler og glatter over i sosiale settinger, bare for å unngå dårlig stemning eller pinlig stillhet og det gjør meg rett og slett forbanna! Takk for at du skriver så klokt og inspirerende, jeg setter umåtelig stor pris på det.
    Ina

  18. Fantastiskt skrivet!

    Det finns ingen som helst anledning att vara trevlig mot någon som är otrevlig, oavsett om man sitter bakom en datorskärm eller möts i verkliga livet. Det är helt befängt att man (först och främst) som kvinna (och som bloggare/offentlig person) ska förväntas le snällt och hålla ”god ton” OAVSETT vad som sägs eller skrivs. Fuck it. Fuck patriarkatet. Ryter du så ryter jag liksom.

    Har nyligen hittat din blogg förresten. Älskar den! Förstår inte att jag inte hittat hit tidigare. Du är cool, klok och inspirerande.

    <3

    1. Det finns många anledningar till att vara trevlig mot den som är otrevlig! Jesus sa bland annat att man ska vända andra sidan till och älska sin fiende.

      38 Ni har hört att det är sagt: Öga för öga och tand för tand. * 39 Jag säger er: Stå inte emot den som är ond, utan om någon slår dig på den högra kinden, så vänd också den andra åt honom. 40 Om någon vill ställa dig inför rätta och ta din livklädnad*, så låt honom få din mantel också. 41 Om någon tvingar dig att gå med en mil, gå två mil med honom. 42 Ge åt den som ber dig, och vänd dig inte bort från den som vill låna av dig.

      43 Ni har hört att det är sagt: Du skall älska din nästa *och hata din ovän* 44 Jag säger er: Älska era ovänner och be för dem som förföljer er. 45 Då är ni er himmelske Faders barn. Han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. 46 Ty om ni älskar dem som älskar er, vilken lön får ni för det? Gör inte publikaner det också? 47 Och om ni hälsar endast på era bröder, vad gör ni för märkvärdigt med det? Gör inte hedningar det också? 48 Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig.

      *
      Vi är inte fullkomliga människor. Om någon talar illa om en skall man försvara sig då? Nej man ska be för den personen. Om någon tror att den ”tillrättavisar” en person, men sårar och förstör i stället, då har personen gjort fel enligt vad Jesus säger. Man kan inte ”tillrättavisa” någon hur som helst, men en del tar sig tyvärr rätten att göra det. Man får be om kraft från Gud att förlåta och be för den som gjort fel. Du ser en liten video som berättar för dig….Jesu radikala uttalande säger att det är viktigare att erbjuda rättvisa än att kräva det, och man har ingen rätt att förtala människor.

  19. Heja Clara! Styckena om bloggen som en kundtjänst kontra kafferep – du sätter orden på pricken!

    Jag brukar kort säga att: det blir inte ”konstruktiv kritik” eller ”bara en fråga” för att en klär in dynga i bomull.

  20. Men Hujedamig, varför skulle du behöva bemöta tex avundsjuka Sara häromdagen som om hennes kommentar var sprungen ur verklig vilja att ge konstruktiv feedback!? Det här är väl ingen slasktratt där ogina typer som har en dålig dag ska få sitta och gno sitt ego mot något påhittat problem och dela ut ”tankeställare” som om de vore ghandi? Go go för mer bitsk näsvishet mot sånt trams tycker jag!

  21. Bra poäng. Har aldrig tänkt på saken ur den här synvinkeln tidigare, men du har ju alldeles rätt. Själv hör jag till de där som svarar pedagogiskt och snällt oavsett hur kommentarerna är skrivna.

  22. Hej Clara! Intressanta tankar. Det jag reagerar på att är bloggaren har så oändligt mycket mer makt än läsaren. Är man en stor bloggare sitter man på väldigt mycket inflytande och social status i interaktionen och jag tycker det känns osympatiskt när den med mer makt beter sig otrevligt mot den med lägre status.

    Däremot förstår jag såklart att bloggaren själv kanske inte alltid känner sig så stor som hon faktiskt är utan kanske precis som du säger tycker att relationen är likvärdig som på ett kafferep. Men för resten av världen har du ohyggligt mycket mer pondus än dina läsare, och det gör att dina ord slår enormt mycket hårdare även om du håller samma ton som den som kommenterade.

    1. Jag tänker att det är tvärtom. Bloggläsaren har mer makt att såra än bloggaren. Den vet ALLT om bloggaren – jag vet inget om mina läsare. Den bloggläsare som vill kan använda sig av mitt tio år gamla arkiv för att rota fram vad som är ömma tår, jobbiga ämnen etc. Bloggläsaren har makten att säga ”du gör alltid då mycket så här, typiskt dig att svara så där, förut sa du ju så här” medan jag aldrig kan säga detsamma för jag har ingen aning om vem som kommenterat. Det ger en maktasymetri som är ganska läskig och utelämnande för mig som bloggare i relation till mina läsare.

      1. Vilket märkligt resonemang. Isåfall har du ju själv mer makt än Trump, Putin, Stefan Löven eller valfri makthavare som du lätt kan få reda på vilken information som helst om medan de vet absolut ingenting om dig. Du har väl dessutom full kontroll över ditt arkiv och vad som står där? Speciellt komiskt är det ju eftersom du tidigare gått på linjen med ”sparka uppåt” är alltid ok osv. Sedan när någon påpekar att du har större makt än dina läsare så försöker du vända det till tvärtom med en väldigt knasig modell. Hehe se vad jag gjorde där när jag använde dina tidigare åsikter mot dig…

        Med detta sagt har jag full förståelse för att du lackar ur ibland. Jag tror alla skulle göra det. Man måste nog komma ihåg att alla har rätt att ändra sig. Jag försöker själv alltid bli bättre på att skaka av mig irritationen när någon basunerar ut väldigt motstridiga åsikter, tänker att det är mänskligt.

        Sedan tänker jag att jag inte borde skicka den här kommentaren. Innehåller den ok kritik framförd på ett balanserat sätt eller har ett passivt aggressivt tonläge smugit sig in? Är min mening egentligen att trycka till? Nej det är det verkligen inte. Tycker din blogg är underhållande och jag gillar verkligen att läsa den. Ibland håller jag med ibland inte. Den medför ofta några trevliga minuters paus när jag behöver vila hjärnan en stund. Jag förstår att det måste vara tufft att vara offentlig, du är inte precis den första som beklagat sig över det. Men även om det är jobbigt så har du som stor profil stor makt, betydligt mer än dina läsare, oavsett vad du vet, eller inte vet, om oss.

        1. Det handlar väl om makten att såra personligen här, att gå illa åt en person på det personliga planet. Clara vet inget om den andra personens ömma tår, om hen har barn, lider av ångest, har en svår familjesituation osv. Hon själv däremot står ju där ganska utsatt rent känslomässigt.

          Att dra paralleller till personer inom de verkliga maktsfärerna är ju befängt i det här sammanhanget. Att påstå att Claras resonemang i förlängningen innebär att hon skulle ha mer makt än Trump och Putin m.fl. …! Fast vem vet, om Clara en dag befinner sig så i en sådan situation att hon kan tala om för Putin vad hon tycker och tänker om hans sätt att uppfostra sina barn får jag väl göra avbön till dig här, hon kanske lyckas sätta en verbal kniv rätt i veka livet på honom.

      2. Kära Clara, skriver till dig och kallar dig så fast jag inte alls känner dig. Som du skrev innebär ju bloggandet en ytterst märklig ”. relation”.
        Jag har tidigare tyckt om att läsa lite bloggar, tyckt om att se bilder och uttryck. Men på senare tid har jag också tittat på kommentarer, vilket jag aldrig gjort förut..( ej heller kommenterat ). Och jag känner att jag har varit så naiv!
        Är faktiskt djupt bekymrad och oroad över vad som skrivs. Arbetar dagligen med patienter som har psykisk ohälsa, allt ifrån depression, generell oro/ ångest eller t ex utmattningsdepression. Jag skulle säga utifrån min erfarenhet är denna exponering en krutdunk.
        Det blir oavsett denbästa intentionen ” Truman show” och något som, tror jag ingen kan vara förbredd på. Denna dissekering som helt anonyma människor utför på det mest privata vi har.. barnen, ens värderingar, livsval etc bidrar tror jag, i hög grad till psykisk ohälsa.
        Jag har helt slutar läsa bloggar som innehåller bilder/ exponering av barn då jag tror att i framtiden kommer denna period ses som exeptionell och aningslös. Vi som tar del är lika ansvariga, som hyenor. De flesta läsare skulle aldrig utsätta sig själva eller sina barn för denna exponering.
        Jag önskar att denna text inte sårar. Den skrivs mkt utifrån min egen reflexion och på vad jag bidrar med genom att läsa bloggar.

  23. Så fantastiskt bra skrivet! Känner så igen mig som det sociala smörjmedlet – och det är så tröttsamt! Jag upplever också att man ibland, när man inte orkar le käckt och skratta åt trista skämt, uppfattas som sur/arg/på dåligt humör när man i själva verket bara är på helt neutralt/gott humör.

  24. Heja Clara! Besökte dig faktiskt häromdagen för första gången pga skärmdumpen LD lade ut om dryga kommentarer i ditt feed. Älskar formuleringen ”socialt smörjmedel” pga det är så tröttsamt att hela tiden tänka på att vara ”the bigger person” i alla lägen. Plus så trött på alla som försöker komma undan med dryga kommentarer med användningen av smileys :))))))) som att det inte ger det en lite mer passiv aggressiv känsla.

  25. Du är så klok Clara, fortsätt som du gör. Det är bra att ha några extra lager skinn på näsan, särskilt som bloggare/kändis kan jag tänka. Jag borde vara bättre själv på att säga ifrån ibland, inte för att jag varken bloggar eller är känd. Men det är inte sunt att bara ”ta skit”, ofta för att någon är på dåligt humör och tycker att dom kan ta ut det på andra. För att sen själva må lite bättre. Nej, det är bra att sätta ner foten och inte bli behandlad hur som helst.

  26. Men jag blir så trött på allt tyckande! Jag tycker si och jag tycker så. ”Jag tycker så här och det står jag för”. Oftast kvinnor till andra kvinnor. Vem bryr sig vad du tycker?!?! Detta är en blogg skriven av Clara…hur kan någon ta sig rätten att tycka hur hon skall svara?? Som att nån kommer och ba ”jag tycker att du har fula skor” och så ska en besvara det på ett snällt sätt… varför? Så att personen skall fortsätta med sitt tyckande och såra personer till höger och vänster och rättfärdiga det med ett ”jag står för det jag tycker”. Detta är väl en av Sveriges största blogg om jag förstått det rätt så majoriteten verkar gilla sättet den skrivs på.

  27. Åh! Helt underbart! Det här träffade mig rakt i hjärtat. Det är så skönt att du hittar de rätta orden som beskriver problem
    så träffande rätt.
    Det blir så självklart och tydligt då! ??
    Vad befriande att bli medveten om att vi inte behöver vara hela livets/samhällets smörjmedel nån av oss.
    Tack ?

  28. Mmmmmmmm du är så himla bra. Håller med till hundra procent.
    Min dröm är kommentarsfält utan text, där det består av små ljudinspelningar istället.
    Tror det hade varit jävligt mycket svårare att behöva trycka på record på mobilen och TALA in sina elaka meddelanden. (För att inte tala om hur skönt det hade varit att veta vilken ton folk har på direkten.)

  29. Jag är dålig på att komentera (jag är lite av en spökläsare) men här ville jag bara säga att du är så bra. Så bra sagt och så bra resonerat. Och jag tycker det är uppfriskande med bloggerskor som gör som du- för det för er så männskliga. Och äkta.
    All lycka och välgång

  30. hmm..alltså..jag fattar inte problemet egentligen. Om 2 människor möts och den ena säger en inte alltför genomtänkt sak till den andre, har inte den andre rätt då att säga något inte lika genomtänkt tillbaks? Eller finns det människor som hela tiden tar gliringar med ett leende? Vad gör dom när dom är ensamma? Bankar huvet i väggen av frustration eller?
    Eller så går dom in på nån blogg och skriver dumma saker….

    1. Man blir som jag: Utbränd!!!
      Sjukskriven sedan ett halvår pga att jag varit ett käckt och leende smörjmedel i sju år. Mao dra åt fanders ironiker!

      1. Herregud så dåligt formulerat av mig. Förtydligar: mina fd kollegor är grälsjuka ironiker, ingen annan.

    2. Ja, det blir så till slut. Eller skär sig eller på andra sätt tar ut det på sig själva. När alla andra sätt är avverkade, när gliringarna har blivit för många sårar en ogenomtänkt sak bara för att alla de andra gångerna lever kvar, själen blir hudlös.

  31. Stå på dig!
    Jag har läst bloggen sen 2011 och tyvärr varit en sån som ej kommenterat tidigare, kanske blir jag bättre på det, men jag måste säga att jag imponeras av ditt förhållningssätt och jäklar anamma som det måste krävas för att gör det du gör.
    Kör hårt, kvinnor har varit trevliga på egen bekostnad alldeles för länge.

  32. Jag har också reagerat på din ibland otrevliga ton mot ifrågasättande kommentarer. Och höll med den kommentaren du lyfter här, att du borde svara trevligt. Men nu när jag läste din syn på det inser jag att du har ju rätt! Varför ska vi kvinnor alltid smälta allt? Ta allt med ett leende. jag tänker tillbaka på min skoltid där tjejer alltid fick svälja killarnas så kallade skämt. Som ofta handlade om att driva med oss tjejer. Och att man alltid fick vara den bittra tjejen utan humor som skulle ta allt seriöst. Och så är det ju verkligen! Vi ska vara tillmötesgående och trevliga mot alla. Och hur män bara kan bröta på och trampa folk på tårna.

    Tack för din reflektion! Ska jag ta med mig i min vardag.

  33. Underbart svar Clara! En blogg är inte en affär där kunden alltid har rätt.och du har all rätt att bemöta folk på vilket sätt du vill! Heja!

  34. Jag känner inte till det problem som du tar upp med snäsighet.
    Jag har inte följt din blogg( är kanske lite för gammal för det?) råkade bara läsa det nu på FB.
    Men jag tycker att ditt svar är fantastiskt bra!!
    Att du jämför det med att bjuda hem folk på fika och så klagar de på bullarna!?
    Svar på tal och Jättebra Clara?
    Lite hyfs kan man förvänta sig av gäster?

  35. Åh vad bra???!!!
    Jag håller inte med om precis allt du skriver – alla tycker ju som bekant olika, det är ju inget konstigt med det!
    Skulle jag tycka att du skrev grejer som kändes helt bananas för mig skulle jag nog bara sluta läsa din blogg.
    Svårare än så är det ju inte!
    Ha det riktigt bra i ert vinterparadis❤

  36. Såå bra skrivet! Och jag älskar liknelsen om bloggläsande som kafferep, både det förskräckliga exemplet med alla kritiska filifjonkor men framför allt igenkänningen att exakt så härligt som ett kafferep kan vara upplever jag det ofta när jag sätter mig ner och läser bloggar! Tack!

  37. Precis vad jag behövde läsa efter att jag kommit hem från jobbet idag och tänkte att jag nog var lite väl grinig och klagande idag. Varför är jag inte mer som mina kvinnliga kollegor som vänder allt till något bra – ”jo, det här är ju verkligen ett problem, men det blir nog bra ändå” och avslutar det hela med ett fantastisk leende och ett hjärtligt skratt. Nej, ta mig tusan – ”så här kan vi INTE ha det, det är inte accepterbart!” utbrister jag och blir genast utseddd till surtanten. Men jag vägrar också vara socialt smörjmedel, jag får väl vara bitchen på jobbet då. Älskar när du skriver om feminism, Clara! Och fortsätt snäs till! Det tycker jag du gör helt rätt i!

  38. Clara, det här var så bra skrivet! Jag är av samma uppfattning som du. Klart vi inte ska le och vara trevliga när folk är otrevliga. Verkar som många av dina läsare ska börja anamma detta tankesätt i sina egna liv! ? Det tycker jag låter klokt! Önskan om nästa inlägg -en lektion i bra svar på tal på syrliga kommentarer. Vi kan alla hjälpa till! Heja bra svar på tal ??

  39. Åhhh vad du är bra Clara! Så skönt med en person som uttrycker sig så jäkla bra samtidigt som hon är klok som en bok!

  40. helt med dig clara! eftersom en blogg är så mycket envägskommunikation blir det väldigt konstigt om folk får kritisera hej vilt utan att bli bemötta. Förstår att det måste vara speciellt att få så mycket kritik från folk utan ansikte. Kör din grej!! kram

  41. Wow någon som änligen pratar om just detta! Att kvinnan ska skapa god stämning, vara tillags etc. Mycket intressant och jäkla bra skrivet av dig! Önskade att fler öppnar ögonen och ser just det här viktiga du nu skriver om!

  42. Jag kan tänka mig att det är tröttsamt med kritik över hur man är och gör, och visst har man då rätt att inte vara ”diplomatiskt snäll” hela tiden.
    Men är läsarna verkligen inbjudna gäster? Är vi inte kunder som är nödvändiga för att bloggen ska fortleva som källa till försörjning?

  43. Jag håller helt med! Jag brukar undvika mingel eller att umgås med personer man bara är bekant med eftersom det här trevlighetskravet är så himla tröttsamt och energikrävande….

  44. Håller inte med. Tycker folk ska vara snällare mot varandra i största allmänhet – kvinnor som män. Klart man inte ska ta massa skit, men jag tycker det är onödigt att snäsa tillbaka och vara otrevlig när nån säger nåt kritiskt, tråkigt, elakt eller ogenomtänkt. (alternativet behöver väl inte vara att le och se glad ut, det finns väl mellanting?)

  45. Väldigt bra jämföring med ett kafferep, du är bra på att hitta sätt att uttrycka det många känner.

    Jag är så glad att du vågar vara obekväm och skriva om sånt här och du har verkligen gett mig någonting att tänka på när det gäller att släta över och försöka ordna tryckta stämningar i verkliga livet, det kommer så automatiskt och är någonting jag verkligen kommer försöka ändra på.

  46. Fantastiskt bra Clara. Trött på gullighetskravet. Tyvärr är kvinnor var värst. Att katter, barn och hundar är gulliga kan jag stå ut med, men när man sätter det epitetet på kvinnor, speciellt då andra kvinnor – hon är så gullig, då vill jag kräkas. Och för guds skull höj inte rösten.

  47. Bra liknelse med kafferep! Men jag tycker att här, liksom på riktiga kafferep, att det råder en rädsla över att få ifrågasätta. Alla ler och håller med varandra. Jag ska erkänna att jag känner mig lite…rädd för att skriva här, för jag är rädd att mitt inlägg tolkas som något negativt och elakt, trots att jag inte menar det. Detta är bara min åsikt, och jag hoppas att den inte tolkas som elak, trots att jag kanske inte håller med dig. Det kan vara svårt att tolka känslan i den skrivna texten, och att då få tillbaka ett sådant svar som Sara fick, det hade gjort mig ledsen. Jag hade istället uppskattat ett mer konstruktivt svar, typ ”Jag väljer att ha min frukost så här för att…”. Men jag kan inte sätta mig in i din situation som bloggare, men kan förstå att du inte orkar bemöta alla som ifrågasätter på ett konstruktivt sätt.
    På mitt kafferep vill jag ha gäster som både ifrågasätter och stöttar. Och skulle jag ha en oförskämd gäst, skulle jag istället för att bemöta den på samma sätt, fråga hur den menar, man kan faktiskt missförstå. Och missförstånd kan leda till så många onödiga konflikter (Fortsätter den dock att vara oförskämd hade jag ju slängt ut den? )
    Men jag har iof sig aldrig haft ett sådant stort kafferep som du har!?

    1. Hej! Jag fick intryck av att Claras inlägg mer handlade om sådant som bara är sårande och knäppt, typ som ”vilka fula skor du har”. Om jag förstår dig rätt tänker du mer på intressanta ifrågasättande som kan leda till diskussioner och åsiktsutbyte som ger någonting. Jag kan ha fel men får känslan av att ni pratar om olika saker. Håller verkligen med om att det är kul med miljöer där man kan tycka olika och vädra tankar, men meningslösa påhopp och personangrepp ger sällan någonting.

  48. Väldigt talande exempel med kafferepet, en del har så lätt att uppföra sig hur som helst på nätet. Därför är det verkligen fint att höra att en bloggare som du reagerar på ohyffsat uppförande.

    Tack för att vi får titta in i ditt vardagsrum och ta del av vackra bilder och tankar!

  49. Intressant inlägg som inbjuder till reflektioner! Jag funderar på vad det är jag inte håller med dig om. Det är nog detta: det skrivna språket kan missförstås när man inte ser personen bakom det. Jag känner mig inte bekväm med att kommentera hos dig när jag har en avvikande åsikt, för jag är rädd att jag inte kan få fram att det bara är en avvikande åsikt, och inte ett påhopp, och då få ett ”snäsigt” svar tillbaka. Jag uppfattade inte ”Saras” fråga som ett påhopp, men det gjorde du. Kan förstå att om man får många sådana ”påhopp” att man blir extra känslig. Men missförstånd leder till så många onödiga konflikter, så jag kan ju tycka det hade varit enklare att ge ett konstruktivt svar istället. Men jag har ju iof sig inte haft ett sådant stort kafferep som du har!

  50. Fast vänta: du tjänar ju pengar på dina gäster! Om vi nu fortsätter din liknelse så får du ju betalt för att bjuda på fika. Bullarna är ju bakade med sponsrat mjöl och soffan är köpt med sponsrade-innehålls-pengar. Och skulle vi inte komma på fika så skulle inte dessa pengar rulla in. Så inte så konstigt att gästerna ser det som en sak i raden av all konsumtion och därmed något som de ibland vill ifrågasätta? Obs självklart ska man hålla god ton, tycker bara aspekten att du faktiskt säljer något här försvinner i ditt resonemang.
    Du säljer superintressant innehåll vilket drar mycket folk som i sin tur ger dig cash. Vilket ju är grymt.

    Jag ser inte din blogg som ett kafferep längre utan snarare ett magasin med dig som chefredaktör.
    Med annonser och redaktionellt material. Med en så pass proffsig produkt tror jag kanske läsarna är mer benägna att ställa krav? Kanske du till och med behöver en redaktionssekreterare som svarar på alla kommentarer? Eller jag vet inte. Men jag har ingen illusion om ett likvärdigt kafferep här utan jag konsumerar ett utmärkt magasin som jag gillar! (Och som verkar gå bra ekonomiskt ?) Och sådana som kommenterar missunnsamt och elakt borde skärpa sig.

    1. Jo, men även om man ser sig som kund och konsument av kakor/konst/text/hantverk så går man väl fortfarande inte runt hemma hos företagaren och rotar i saker som inte är till salu eller tycker saker högt om deras föräldraskap, utan man håller sig till att prata om kakorna/konsten/texten/hantverket i fråga? Jag tycker Claras koppling mellan digitala möten och fysiska är relevant. Besöker man en ateljé, verkstad, visningsträdgård eller historisk byggnad som också är delvis privatbostad kliver man inte över avspärrningarna och man öppnar inte skåp och lådor. Handlar blogginlägget om föräldraskap eller vardagslogistik så är ämnet uppe för diskussion tänker jag, men fortfarande med respekt för att bloggaren är en riktig levande människa som har modet att ta sina riktiga barn och riktiga relationer och riktiga känslor som exempel, dvs skillnad från ett påhittat skolboksexempel för akademisk debatt i skolan så är det väldigt personligt, och det som sägs kommer att tas personligt.

      1. Nej jag håller med om att man inte ska ha syrliga och missunnsamma kommentarer om föräldraskap, livsval etc. Jag menade mest att de här stora bloggarna inte är några kafferep utan i många fall framgångsrika företag med affärsmodeller, spons-pengar, anställda och att det KAN vara en förklaring till att folk har synpunkter precis som när man konsumerar tex Family Living.
        ”Jag bjuder hem er till mig” – jovisst men det är också en stor del av affärsmodellen och framgången, och min kommentar handlade mest om att den aspekten försvann i resonemanget.

        1. Precis så! Jag uttryckte mig lite annorlunda nedan men det var lite detta som var min poäng. Att bloggen ju också är ett arbete som genererar inkomst. Och med ett jobb kommer ett visst ansvar/skyldigheter osv. Tyckte du uttryckte dig bra.

  51. Vi betalar visst för bloggen, indirekt. Vem tror du i slutändan får betala för reklamen du ger plats till, och så vidare?

    1. Kan inte du A förklara på vilket sätt du betalar för att läsa denna blogg? Är det för att du blir inspirerad och köpsugen av reklamen som visad och stt du då bidrar genom stt springa och handla den produkten, vars leverantör betalar För att visa sin reklam här?

      1. Ja, ungefär så. Jag kanske redan köper varor som det görs reklam för här och de blir ju dyrare för mig för att kunna täcka reklamkostnader. Kanske något oundvikligt, men jag ville påpeka detta då det på det indirekta sättet inte alls är ”gratis” att läsa en blogg som någon tjänar pengar på.

  52. Tack för att du bjuder in oss till ditt vardagsrum, ett mycket trevligt sådant dessutom! Du visar hur du bor och lämnar ut dina tankar och åsikter, och står för dem! Jag tycker du är modig och beundransvärd! Själv förstår jag inte vitsen med att sitta bakom en skärm/vara anonym alltså och kritisera om allt möjligt som bloggare visar upp. Berömma inför andra och kritisera – om man nu måste det – i enskildhet….

    Kram Gunilla

  53. Hej Clara! Vad intressant att läsa dina tankar kring detta. Har själv aldrig tänkt i dessa banor. Jag blir obekväm av sura kommentarer från både bloggare och läsare, och i ärlighetens namn är jag nog kvinnligt smörjmedel deluxe. Men jag jobbar på att vara rakare och ”surare” om det behövs.

  54. Jag har också någon gång reagerat på att du kan ha en hård ton i dina svar och när du skall försvara dina åsikter. Så jag kan förstå att vissa tycker de till och med ibland är lite ”bitska”. Men att du skall sluta med det, det håller jag inte alls med om. Du har ju rätt till din åsikt och du har rätt att vara så som du vill vara på din blogg. Varför skall du plötsligt ändra ditt sätt att vara bara för att göra andra nöjda? Följer man inte denna blogg för att man vill ta del av ditt liv och dina åsikter? Ja, men då kommer ju ditt humör, temperament, whater you wanna call it på köpet.

  55. Som alltid, det du sänder ut får du tillbaka! Man blir oftast kallad för bitch när man tagit någon annans sätt att vara och varit så mot dem. Lite som när en man ska slå hål på kvinnors åskiter/kommentarer genom att använda ordet ”gumman”. Har du taskig attityd mot mig så lär ju inte jag försöka vara allt för trevlig mot dig.

    Mvh
    servicearbetande som kan säga nej och som inte anser att kunden alltid har rätt.

  56. Hej Clara! En sak jag undrar eller snarare opponerar mig mot i detta inlägg (eg har jag tänkt på detta väldigt länge och jag har läst samma sak på många andra bloggar men jag väljer att fråga dig för jag tycker du verkar så himla vettig) är just detta rörande vad en blogg ”är”. OBS detta har eg inte med din slutkläm att göra. Jag tycker det är fantastiskt att ni som bloggar orkar/vill dela med er av era liv men samtidigt tänker jag att 1. Det är ju även ert jobb (ni som är stora och tjänar pengar på bloggen) och 2. Med ens jobb kommer dels ett visst ansvar och dels skyldigheter. Det blir ju så klart problematiskt när jobbet går ut på att visa sin persona större delen av tiden men, det jag vill ha sagt tror jag är att jag ju på mitt jobb blir ifrågasatt/måste motivera mina beslut/representerar en myndighet(el företag) och därav agerar delvis utifrån dennas värdegrund/hela tiden har ett ansvar för (förutom att jag gör rätt bedömningar rent sakmässigt) hur jag uppfattas etc. Jag tänker att har en bloggen som arbete, följer inte till viss del ovan nämnda skyldigheter även med detta jobb? Det kanske är ren okunskap från min sida som inte är så insatt i vad att blogga är för typ av arbete (knasig formulering) Jag hoppas du har möjlighet att lämna din syn på ovan. Jag har grubblat över detta ett tag. Beträffande att se bloggen som ett arbete så tycker jag du gör detta med briljans. Fler som dig i det offentliga rummet!

    1. Exakt! Jag jobbar på Migrationsverket och får varje dag ta otrevliga samtal från arga människor trots att jag bara gör mitt jobb. Aldrig skulle jag svara arg och elakt tillbaka. Tycker det är oproffsigt av Clara att svara så snäsigt och det bidrar enligt mig inte alls till något bättre eller mer jämlikt klimat. Jag tycker att man alltid ska svara vänligt. Ofta när folk ringer mig på jobbet är de arga och upprörda, men när jag är trevlig tillbaka och lyssnar så brukar de mjukna och ofta slutar samtalen med att de mår bättre.

      1. Först och främst så vill jag säga att jag kan tänka mig att du gör ett jättejobb på migrationsverket och tack för att du försöker vara vänlig och mänsklig i vad som säkert är en väldigt stressande situation för många! Vad gäller jämförelsen så tänker jag så här: migrationsverkets telefonservice ÄR ju verkligen en kundtjänst som tillhandahåller information mänskliga och medborgerliga rättigheter. En blogg å andra sidan kan man väl snarare jämföra med ett konstnärsyrke. Konstnären eller författaren skapar något vackert och upplyftande PÅ SINA EGNA VILLKOR som vi i samhället sen väljer att titta på, beundra eller konsumera. Och konsten får oss att må bättre eller tänka nya tankar eller inspirerar oss.

        Men vi kan inte ställa krav på en författare eller en konstnär att ”nu vill jag att du producerar det här istället – och nu vill jag att du står bredvid ditt konstverk och förklarar för mig varför du gjorde såhär och inte såhär. Och nu vill jag att du får mig att må bättre och att jag känner mig sedd.”

        Bloggandet är ju fortfarande ett ganska nytt yrke och därför sätter väl bloggare sina egna regler – vissa väljer att vara mer tillmötesgående, andra mittemellan och andra mindre. Vissa skriver bloggen som ren konst, andra som provokation och andra som en personlig dialog (kafferepsidén) men med gränser. Men precis som med böcker eller konst finns det ju många andra bloggar att vända sig till om man tycker att den man följer tar ifrån en mer än den ger en, om den inte inspirerar.
        Däremot finns det bara ett migrationsverk som kan uppfylla den rollen som ni har.

        1. Det var ett ganska bra svar men jag köper inte det riktigt rakt av. Delar av det tex Clara skriver kan gå under den kategori du syftar på men andra delar inte. Dessutom har faktiskt konstnärer också ett visst ansvar för vad de förmedlar och får väldigt ofta stå till svars för detta. Jo, ju mer jag tänker på det så kan jag inte se hur ett bloggande som yrke inte skulle medföra skyldigheter och däribland att behöva motivera och försvara vissa statement som görs. Däremot så kvarstår ju en mängd frågor. Vem avgör vad som ska besvaras (bloggaren obviously) tex. Sedan kan så klart bloggaren skita i att förklara sig, det är ju inte så att detta forum precis som du skriver är livsviktigt för någon eller gör någon egentlig skillnad (så klart inspirerande). Ah, det är en knepig fråga ändå.

  57. Hej!

    Jag har kommenterat en gång tidigare på din blogg, för flera år sedan och kommentaren var absolut inte menad som kritik från mig eller enligt mig otrevligt skriven. Jag blev uppriktigt förvånad över ditt tvära svar.
    Känner nog tyvärr som Anna B, att jag sedan dess är rädd att skriva något alls. Det känns som att det inte finns något utrymme för tolkning alls, ingen marginal för att fråga ”hur menade du nu” utan du hugger direkt och därför har jag avstått att kommentera.

  58. Jag tänker en del på det här. Att förväntas av andra och ha förväntningar på på sig själv att vara den ”bättre människan” ja större människan som man brukar säga och svälja ufrågasättande kommentarer i sitt inte, ja för att hålla god ton, är ett mycket stort ansvar att lägga på någon/sig själv. Jag gör våld på sig själv om jag går med på det. Brukar jag tänka. Det finns gränser för allt. Och det är jag som sätter gränser vad som är ok för mig. Har jag egna gränser måste jag acceptera andras. Visa respekt när jag trampat på någon utan att mena det. För allt är inte skrivet i sten. Bättre det än inga gränser alls, för det är skrämmande om något. Med tanke på saker som händer i världen utanför min förståelse.

  59. Bra skrivet, hoppas det får poletten att trilla ner för några. Tycker själv att du är som bäst när du ryter ifrån då du brukar göra det på ett både klokt och roligt sätt. Heja!

  60. Du går från klarhet till klarhet, heja!

    Inte ens i servicebranschen ska man behöva ta skit hur som helst, folk måste ju kunna bete sig. Och huruvida man ser bloggen som ett kafferep eller som ett välproducerat magasin så är det som med allt annat – passar det inte kan man se sig om efter annat. Eller ta russinen ut kakan och strunta i det man inte tycker om – vad är problemet?

  61. Hej Klara!
    Sitter och tittar på SVT forum som har en öppen utfrågning om marknadsföring på sociala medier och din sida visas upp som ett bra exempel på detta.Blir nyfiken och går in på din blogg för första gången och inlägget ovanför gör att jag kommer att fortsätta läsa vad du skriver.Bra bemötande!/Maria

  62. stå upp för dej själv. har lärt mina barn att följa detta ordspråk.

    som du själv vill bli behandlad så ska du själv behandla andra.

    inte lätt alla gånger. men gör alla ett försök så kommer vi alla att leva i en bättre värld.
    om man är bittsk och sur.
    hur kan man tro att nån VILL va trevlig mot dej….
    ingen vill ju bli dålig bemött.
    men jag tror att en del tror dom ÄR TREVLIGA men hör inte sin egen ton i sitt skrivande.
    och varför ska en bloggare få ta sån skit.
    som bara skriver ner sitt tänkande och åsikt.
    vill man inte ha den låt då bli och läs…..

    fortsätt som du gör Clara. gillar din stil

  63. Håller med dig helt!

    Ha ha ha. Är så trött på att alltid behöva vara den som agerar ”bättre” än den andre…

    Så fort en kvinna säger ifrån bestämt så är man en bitch, vare sig man är bloggare, gravid eller vad det nu än kan vara. Folk vill ursäkta ditt ”beteende” och hittar alltid nån slags ursäkt. Skit irriterande. Denna ojämnställda värld, och kvinnosynen av andra kvinnor som tycker det är okej, grrr.

  64. Jag känner väl igen mig i det du skriver, men i mitt fall är det mer förekommande IRL, då jag har har ganska få läsare till min blogg och sällan får kommentarer överhuvudtaget. Men jag uppfattas ofta som en försiktig, blyg och snäll person. Om jag någon gång faktiskt säger ifrån på ett eller annat sätt reagerar omgivningen starkt och blir lite chockade. Det är lite konstigt kan jag tycka, men jag antar att de bygger upp någon slags bild av hur de uppfattar en och så tror de att bara för att en är snäll och hyfsat försiktig så skulle man inte få säga ifrån!
    Jag upplever att omgivningen genast tycker att en överreagerar.
    Som jag sagt tidigare, jag är tacksam att få följa en del av ditt liv!

  65. jag får sån härlig känsla av hur mycket pyssel o bak du hinner med.. så min fråga..
    vad är ditt bästa tips för att hinna me hembakat me små barn?
    ja älskar o baka men ibland blir de rörigt o me andan i halsen då ja har en 8 månaders och en 2.5 åring..
    hur får du till det?kraam o tack för en trevlig ärlig blogg

  66. Jag tror att en del av dilemmat med kommentarsfältet på bloggar är att bloggen som format injuder till dialog på ett sätt som ibland kan vara lite svårdefinierbart. Som läsare känner jag ofta att bloggare talar ”direkt till mig”, ibland ställs frågor rakt ut- ”vad tycker ni läsare om detta?” Stämningen är väldigt öppen, på ett sätt som jag tänker uppmuntrar till att folk ska dela med sig av sina åsikter. Jag får känslan att jag är mycket närmre personen i fråga än jag förmodligen är, och jag tänker att de övertramp som görs av läsare ibland mest handlar om att bloggen som forum kan kännas personligt och ”nära” för den som läser. Det är såklart skillnad på personliga påhopp och åsikter om sakfrågor, och jag tycker det är strongt av dig Clara att stå på dig här. Men jag själv har ofta tvekat att skriva något här i rädsla för att det skulle uppfattas fel, då jag ibland blivit lite skakad av stämningen som kan uppstå i kommentarsfältet när du ger svar på tal till läsare som jag tror egentligen kanske inte menat så illa, även om det uppenbart blev fel. Det är inte så mycket en kritik mot den sortens inlägg i sig, men jag tycker det känns lite läskigt när inlägget ibland genererar en kör av ibland hundratals röster som tillsammans bekräftar hur avundjuk/missunsam et.c personen i fråga är. Det är såklart jättetråkigt när det blir personlig kritik istället för reflektion kring sakfrågor, och jag förstår absolut att bloggare får ta en massa bitska kommentarer och att det är ett problem. Men jag tror att det kan vara bra att se det lite nyanserat, kanske det är bloggformatet som är lite svårt ibland, och frågan är ju hur vi bemöter varandra med förståelse att det skrivna ordet ibland kan vara svårtolkat- tänker att folk lättare går över gränser utan att tänka sig för mycket på grund av formatet. Inte alla såklart och det är inte okej att slänga ur sig en massa personlig kritik, men kanske det behövs lite mer förståelse hos alla parter för att det ibland blir fel. Men jag håller med om att det ska vara helt okej att uttrycka sig i samma ton som den som kommenterar, och att det är bloggaren som sätter tonen i sin egen blogg, och att vi som läsare antingen ska respektera det som gäller eller avstå från att kommentera/läsa. Tack för en jättefin blogg!

  67. Gillar verkligen kafferepsmetaforen!
    Plus att till slut så orkar man inte längre vara diplomatisk hela tiden, särskilt inte med människor man inte känner.

  68. Så bra sagt! Jag är tacksam över dina kafferep och din blogg är stor inspiration! Mvh Sofia

  69. Folk kan fan dra åt helvete. Jag är så trött på att alltid krävas att vara den större människan trots att jag genom åren utsatts för regelrätt MOBBING i kommentarsfälten.

    Jag har lärt mig, genom åren alltså, att skilja på de som har ärliga och nyfikna funderingar utifrån en vilja att samtala och komma nära och på de som vill sätta dit en, komma med giftpilar och pikar och bråka. De senare levererar gärna sitt gift med god ton och en ”komplimang” emellanåt för att komma undan, kunna hävda att de inte var otrevliga alls. Fast de visst var det. En del av dessa återkommer också gång på gång och har bara pikar att leverera. Vi ser ju deras ip-nummer. Men utifrån ser det då ut som att man lackar helt oprovocerat.

    En bra effekt av att jag ryter ifrån, blockar och har låg acceptans för skit är att det faktiskt blir trevligare stämning i bloggen som påverkar övriga läsare positivt. Jo faktiskt! Detta leder till att alla mår bättre. Jag får ofta höra av mina läsare att mitt kommentarsfält är så trevligt och fint och systerligt. Och det är det, även om vi grälar emellanåt. Men det är för att jag till slut satt ner foten och inte godkänner ”mothugg” levererat på ett konfliktsökande sätt. Håller man inte med mig så kan man leverera det med respekt för samtalet. Så enkelt är det.

    Vi är nämligen inte public service! Och våra bloggar är inte statliga institutioner. Det är en ynnest och ett privilegium att få ta del av det vi gör. Gratis dessutom!

    1. ”Vi är nämligen inte public service! Och våra bloggar är inte statliga institutioner. Det är en ynnest och ett privilegium att få ta del av det vi gör. Gratis dessutom!”
      Jag håller med. Jag blir så arg när folk pratar nedsättande om ”bloggare”. Som om det är något mindre värt och inte kräver en massa arbete. Älskar sociala medier och jag är er bloggare evigt tacksam för att ni delar med er av ert liv, tankar m.m. <3

  70. Hej Clara.
    Ibland, inte så ofta, skriver jag en kommentar på dina inlägg.
    En gång har du gett mig ett svar som faktiskt sårade mig lite. Först… (men sedan fattade jag).
    Det var när du skrev om utbrändheten och var på väg att känna dig bättre igen. Du hade börjat jogga och njöt av det och tyckte att det var så skönt. Då (i all välmening) skrev jag att du kanske inte skulle springa, utan kanske bara gå och insupa naturens läkande krafter. Ungefär så….
    Jag var rädd om dig, helt enkelt, och ville dig väl. Jag fick ett svar tillbaks som träffade precis rätt. Vem är väl Jag som vet hur Du, Clara, bäst ska göra???
    I efterhand fattar jag precis mitt övertramp och jag är glad att du markerade det så tydligt.
    Så Tack! för att du öppnade mina ögen.
    Och tack för bloggen. Jag läser ofta…kommenterar tyvärr inte så ofta.

  71. Alltså jag älskar dig Clara! Jag älskar att vara, tänker kalla det ‘kvinnligt obekväm’ och att inte alls stryka medhårs bara för att det på något sätt förväntas av mig. Jag har lärt mig att inte besväras av att det blir obekvämt allt för mycket, men kan just bara för att du bjöd på detta erkänna här att jag ibland njuter av att se konflikträdda (ffa män) skruva lite extra på sig.

  72. Bra skrivet Clara! När det kommer till att säga ifrån och ta konflikter med bloggläsare så vill jag även lyfta Elaine Eksvärd. Hon är en förebild på det området. Det är viktigt att inte bara låta saker gå förbi, lika viktigt som att själv inte bli en pajkastare. Du, Clara, är en av några få bloggare som jag följer. Det är för att din blogg handlar för mig om en stark kvinna som gått sin egen väg med varmt hjärta, intellekt och integritet. Det är en blogg som lyfter, för mig, viktiga vardagsnära och samhällsaktuella ämnen/diskussioner. Du visar på mångfalden av sätt att leva på. Det är empowering! Det är sådana bloggar som jag vill följa. Tack! <3

  73. Jag tycker det är lite anslående att du anses svara ”näsvist”. Ursäkta om någon redan påpekat detta, jag har inte läst samtliga kommentarer, men det är ett väldigt könsspecifikt ord. Det är inte bara det att kvinnor/tjejer, som du säger, förväntas vara glada och snälla och skapa god stämning (Hillary Clinton lyckades ju inte riktigt uppfylla de kraven, så hon var alltså ”nasty”). Det är också det att orden ”näsvis” och ”uppnosig” sällan eller aldrig används om män. Det är något väldigt feminint över ordet, som inte bara anger att tjejen ifråga agerar fel utan också att det är något litet, barnsligt, näst intill näpet, fast också olämpligt över hennes agerande. Så man lyckas fördöma agerandet/attityden samtidigt som man förminskar och förlöjligar det.

  74. Nej nu blev det väl ändå lite fel vinkel på alltihop….vill nog ändå framhålla att den snäsighet som Clara uppvisat många gånger inte handlar om så trivsamma företeelser som kafferep och kritik mot kakfatet……
    Clara bjuder inte bara in till kafferep, hon har också en (självpåtagen) roll som debattör i alla möjliga samhällsfrågor och skriver krönikor, ibland politiska, för diverse tidningar. Det är vid dessa tillfällen som vresigheten visar sig då inte bara hurrarop och ”du är så underbar” framförs. Andras argument och pålästa kommentarer bemöts ofta otrevligt. Har bevittnat detta många gånger.
    Tacksam om kommentaren visas.

    1. Exakt så. När någon framför en avvikande åsikt i en sakfråga (och inte sällan är mer påläst och insatt i ämnet) och ifrågasätter Claras resonemang blir det ofta raljerande och/eller snäsiga svar. Att skapa debatt är nog bra men då ska man kunna möta motargument sakligt, annars hamnar vi i sandlådan igen.

    2. Tråkigt att det mesta verkar ska vinklas och förenklas och ses som någon slags pågående strid och kamp som alla måste ta del av, och som berättigar diverse otrevligt beteende. Kanske inte specifikt i denna blogg men i samhället i stort.

  75. Jag vill bara säga att du gör mig så glad. Jag får lust till saker när jag läser din blogg. Lust att njuta av allt som är så vackert. Och jag blir glad över att se hur mysigt barnen ser ut att ha det hos er. Tänker på det här som jag läste på en blogg som heter familjekompetens. Om hur skönt det kan vara att få vara lite i ”skuggan”.
    ”Man skulle kunna säga att den uppmärksamhet som vi ger barnen inte automatiskt skapar kontakt och relation. Vi har ingenting för att vi tränger undan våra egna behov för att bara finnas till för barnen. Bjud istället in till gemenskaper som ni vuxna trivs i. Min gissning är att barnen dras till den gemenskapen och utan att vara medvetna om det lär sig hur det känns vara en del av en gemenskap utan att nödvändigtvis vara i centrum!” Kanske egentligen borde skrivit den kommentaren angående det där någon skrev om att du bakade bröd när barnen åt frukost… Jag tycker det ser så mysigt ut jag. Tack för alla vackra bilder med. Skönthetsglädjen finns verkligen, Ellen Key hade nog gillat din blogg 🙂

  76. Helt rätt! Jag har lovat mig själv att sluta vara så jävla trevlig hela tiden. Så tröttsamt att alltid vara en social buffert när det blir lite dålig stämning. Heja dig Clara!! <3

  77. Ibland händer det att jag råkar uttrycka mig tokigt och på ett sätt som kanske kan kännas sårande eller trängade för någon, fast det inte var meningen. Så är det säkert med en del av de förmanande kommentarerna här, medan andra aktivt letar efter tillfredställesen i att trycka ner någon.

    Men när jag säger klumpiga grejer tycker jag det är väldigt rimligt att man får ett rätt snäsigt svar tillbaka. Det är inte synd om mig då, tycker jag, även om jag inte menade något illa. I längden är det bra – att få lära sig andra människors gränser och bli bättre på att inte göra övertramp. Så tycker jag om kommentarerna här också . En del är lite elaka med mening, andra av misstag, att få ett svar i samma ton då, det får man ta oavsett (men att bli utskälld efter noter är en annan sak).

    Man frågar inte en kollega som berättar att de passade på att baka till jobbfikat medan barnen käkade frukost ”men, äter du aldrig med ihop dina barn?”, eller hur? Att få ett snäsigt svar då är rimligt, och kanske lär en sociala gränser. (Är man uppriktigt orolig för andras barns välmående och tror att man kan hjälpa dem på minsta sätt är det såklart en helt annan fråga, men jag förstår faktiskt inte hur man överhuvudtaget ska kunna göra några bedömningar om brister i föräldraskap utifrån det lilla som skrivs om barnen i den här bloggen)

  78. Jag tycker det är underbart när du snäser i podden, visar ju bara att du en helt vanlig människa med åsikter och som inte behöver vara alla till lags

  79. Helt sant, vi kvinnor ska alltid försöka ta udden av dåliga skämt , och ta ansvar för klantiga uttalanden från framförallt män i vår närhet. Stå på sej är viktigt! En tanke bara… -Hur ska man göra på jobbet i dessa situationer?när man ska vara proffsig och möter knäppa kommentarer? Jag arbetar med människor/barn och hamnar då och då i såna situationer. Att vara proffsig, men stå upp för sej själv är ofta svårt att kombinera. Tacksam för tips !

  80. Folk är bara avundsjuka och missunnsamma. Jag tycker du är grym Clara som startat blogg och skriver böcker och som försöker göra gott! Stå på dig! Om folk har problem med dig kan de ju försöka ändra sina egna liv istället för att klanka ner på ditt!

  81. Väl talat! Ingen tvingar folk att läsa. Trivs de inte i sagda vardagsrum så vet de var dörren är, varför vika sig trippel för gäster som inte uppskattar ens ansträngningar? Alla skulle behöva bidra till utbildningen i nätvett av småtrollen, men det orkas inte med så det är underbart, Clara, att några i alla fall gör det. Hjärtligt tack från alla oss som inte kan med trollfasonerna. Du är grym.

  82. Helt fantastiskt bra svar!

    Älskar kafferepsanalogin som är spot on och jag tror du har helt rätt i att folk ser bloggar och instaflöden som en slags kundtjänst där kunden är kung och personalen ska tjäna och vara tacksam för att personen tittade in och dessutom tog sig tid (Ååh!) att uppmärksamma en med en hastigt ihopslängd kommentar.

    Många av de kritiska kommentarer du får är inte sällan väldigt löst grundade och snarare ett försök att sätta den ”heliga Clara” på pottkanten med något yttepyttigt som personen anser inte vara i samklang med den du ”är”, vilket ju dessutom bara är deras egen uppfattning om dig, inget annat. Snacka om att se grandet i sin systers öga men inte bjälken i sitt eget!

    Ansikte mot ansikte är vi mycket bättre människor vilket är sorgligt att tänka på i dessa tider då så mycket av kommunikationen mellan människor sker digitalt. Men än klampar vi runt i teknologiska barnskor så vi får väl hoppas att vi inom en snar framtid har lärt oss att kommunicera respektfullt och trevligt!

  83. Aaaah, du är så insiktsfull och ta-mig-sjutton-klok.. Varje gång jag ”tittat in på lite kaffe” hos dig, går jag hemåt med ett större hopp om världen och dess människor. Sluta aldrig att vara du!

  84. Jag älskar hur du svarar på kommentarer och frågor! Varje gång du svarar lite ”snäsigt” tillbaka eller pratar med en sätskild röst i en underbar pod (då du träffar BLOK) blir jag alldeles varm i hjärtat och kan inte låta bli att le. Då känner jag att du är en helt vanlig människa precis som jag, jag kan instället bli så leds på Blondinbella mfl som för mig nästan framstår som omänskliga i deras alltid så fina svar på tråkiga kommentarer. Du är underbar! 🙂

  85. Clara, dina bitska kommentarer är fyndiga, relevanta och verkligen underhållande! Jag håller med om att som kvinna förväntas vi vara nåt alldeles fruktansvärt trevliga och nöjda vad som än händer! Allra mest gillar jag när du ryter ifrån i olika frågor tex i den här texten. En tanke som inte kan lämna mitt huvud är att jag ser inte alls bloggläsander som att jag är inbjuden till kafferep hos dig. Inte alls. För mig är du faktiskt en maktfaktor vid det här laget, någon jag och många ser upp till. Du är en driven affärskvinna och därtill opinionsbildare som driver en av landets mest lästa bloggar. Det finns en poäng med att inte själv gå i svaromål när en läsare gör uppenbart urlöjliga kommentarer ( nu gör du det visserligen extremt underhållande!) , för genom att göra det kliver du själv ner till samma nivå som oss läsare. Jämför med tex välkända politiker som blir offentligt påhoppade och idiotförklarade offentligt stup i kvarten! De skulle ju aldrig kunna bemöta all skit för då halkar de ju genast ner på samma nivå som den sura person som klagat. Kanske är det här inte relevant för dig, jag tycker hur som helst att du är toppen!

  86. Så sjukt bra skrivet Clara! Det bästra jag läst på länge.

    Det kan vara riktigt svårt med nätet. Jag brukar vara sarkastisk och ironisk till vardags och det händer att jag skriver så ibland och blir missförstådd av folk som tror att jag är seriös. Så det kan vara trixigt. Det gäller att vara tydlig. Och fundera på om man alls ska kommentera.

    1. Och förresten älskar jag införandet av ”BLOK” – inte för att du försvarar dig men det är kul att höra vilka idiotiska saker folk hakar upp sig på. Brukar sällan läsa kommentarsfält så jag är inte helt medveten om hur dumma, långsinta och överanalyserande folk kan vara. Varje gång jag hör blok tycker jag att Clara är väldigt Klok 🙂

  87. Haha åhh ja vilket underbart inlägg! Precis just detta har jag tänkt på så mycket! Jag förstår inte hur oförskämda folk kan vara i sina kommentarer, när ni bloggare bjudit in oss i era liv. Håller med om prick allt du skriver här, prick allt! Vi är nog många som himlar med ögonen och stönar av frustration åt alla idiotiska ovärda kommentarer. Kram!

  88. Jättebra förklarat! Tycker det är oerhört bra att du är tydlig, ärlig och sätter gränser. Visar att du är en människa som känner och reagerar som alla oss andra. Utan gränser så lär vi ju andra att ni kan behandla mig hur som helst, och ett sånt samhälle vill vi ju inte uppmuntra. Är så skumt att en del tror att kändisar ska tåla allt. Förstår inte det där behovet att trycka till, värdera, ta sig rätten att korrigera. Det är verkligen inte du och de andra bloggarna som ska behaga och vara till lags, bli någon de andra vill att ni ska bli. Visst, sen kan man såklart tycka olika, men det är alltid viktigt att förpackar orden respektfullt. Man ska ju känna att den andra personen gillar än och vill väl, annars förkastar man ju bara och blir inte alls mottaglig. Är så viktigt att tänka på konsekvenserna, kommer denna kommentar leda till någonting, får det bloggaren att må bättre, får det mig att må bättre, egentligen. Eller är det bara för att det ska kännas lite skönt för stunden, att nu har jag släppt bomben och sagt mitt. Det kanske inte är det som är ärlighet när allt kommer kring. Att öva på sin ärlighet och vara rak är ju inte att vara ocharmig, såra och förminska. Bättre att reagera på insikt istället för instinkt, räkna till 10, fråga sig: måste detta sägas av just mig, nu. Det som fascinerar mig, är att en del följare som upprepade gånger blir triggade hänger sig kvar ändå. Varför söker en del medvetet upp sidor som de går igång på? Varför inte bara konstatera att bloggen inte ger mig lika mycket nu som innan och gå vidare till ett annat vardagsrum. Tack för en urmysig och inspirerande blogg.

  89. Jag tycker att vi kvinnor ska sluta tala om för andra kvinnor hur de ska vara och bete sig. Det här är Claras blogg. Hon får skriva och vara hur hon vill på den. Den som inte vill läsa, kan låta bli.
    Jag håller inte alltid med Clara om allt hon skriver – men jag uppskattar verkligen strävan efter ärlighet som jag tycker genomsyrar det hon gör. Tack!

  90. Helt rätt Clara!
    Jag kan bli vansinnig på att kvinnor antingen anses menlöst pladdriga eller som gormiga (feministiska) argbiggor som ”alltid” går motvals så fort de inte gör sin patriarkala plikt att få alla sociala situationer att bara fungera utan att ta plats själva? det är ju skitjobbigt och trist att fixa alla andras humör och sliriga kommentarer -nej tvi vale! Vi kvinnor har bättre saker att lägga vår tid och uppmärksamhet på!! Som en ropar får en svar, kan det bli enklare? Älskar ditt exempel med kafferepet, exakt så känner jag det när jag hälsar på din blogg och jag älskar’t! Håller inte med om allt men diskuterar gärna.

  91. Underbart inlägg!!! älskar att du faktiskt bjuder in oss i din vardag, vi som gillar det följer dig, och dom som inte gillar det får väl klaga ngn annanstans..
    Jag är iaf helt med dig att ingen ska behöva få gliringar från ngn, varför kan inte alla bara säga positiv konstruktiv feedback om man har ngt att tillföra, och så riktar min sin negativa energi ngn annastans där man kan påverka genom sitt eget arbete.
    fortsätt som du gör!!

  92. Fantastiskt.
    En blir ödmjukt inställd och tacksam till bloggandet efter dina kloka ord.
    ”Nämen, bjuder Clara in MIG till sitt idylliska kafferep? Jag tackar.”
    ”Får JAG följa med Jonna Jinton till tjärnen och se på stjärnhimlen? Jag tackar.”
    Det är lätt som internetkonsument att tro att allt där är till för en själv. Fritt fram att grabba åt sig. Upplagt för att stimulera mina behov jag söker. Men en glömmer de kreativa människor som skapar och ger och lägger upp för att dela med sig av livet. Vart försvinner respekten för dem? För andras skapande?
    Hm.
    Jag vet inte.
    Men det börjar med mig.
    Att jag förstår inbjudan till köksbordet och att jag får välja tacka ja, sätta mig ner och lyssna en stund vad en annan människa har att säga.
    Det är ju fantastiskt.

  93. Men OMG många kommentarer, du kommer inte att kunna läsa alla.
    Jo, jag tycker mer och mer att det är bra att alla kvinnor inte är så himla diplomatiska, inte söta och tillmötesgående för jämnan. Sverige producerar ju så himla mycket söta, trevliga och identiska flickor som kan det sociala spelet till hundra procent. Så fram för mera kvinnor som inte har som mål att vara populärast i klassen.
    Men, jag känner att frågor som riktades till dig t.ex. efter att du i en krönika förlöjligat ekologiskt medvetande medelklass i stockholm, det avstod du från att svara på. Det behöver du såklart inte göra, du behöver inget alls. Men det är inte konstigt att folk kommenterar och funderar varför du kastar sten i glashus. Alla kommentarer var inte elaka, respektfullt undrande. Du vill väl inte heller bara ha en beundrande kör efter dig? Är ju konstruktivt med kritik också, eller det kanske är så att överflöden av ord och text i social media snart inte har någon tyngd och saknar substans för att orden är så flyktiga. Ingen formulerar sig med eftertanke längre, eller?

  94. uuuuuuuuh vilken nice kommentar! <3
    jag blir trött på bloggare som är för snälla och tar för mkt skit, så bra sagt: var inte smörjmedlet i maskinerit!!!.
    men jag förstår om man försöker vara friktionsfri, som kvinna och den skit man får är det inte lätt 🙂

  95. Du är helt fantastisk och en stor förebild för mig som ung kvinna! Kloka ord!

  96. Detta: ”Jag vet att det finns en uppfattning om att kvinnliga bloggare ska svara trevligt oavsett vad som skrivs. Denna förväntning hör ihop med patriarkatet – där kvinnor aldrig förväntas skapa dålig stämning eller snäsa tillbaka om någon är otrevlig. Istället ska kvinnor fungera som ett socialt smörjmedel och skratta åt skämt (även sådana som gör dem ledsna) och se till att alla mår bra och är glada.”

    Du vet, patriarkatet. Du vet… Det där jag inte har någon aning om vad det betyder men allt beror på.
    Det handlar inte om sociala samspel, publika figurers skyldighet att skildra sig vettigt, vara en förebild eller att bara vara en bättre människa. NEJ, skämtar du? Det är patriarkatet. Inga manliga bloggare förväntas vara trevliga, endast kvinnliga.
    Det är ett så fantastiskt fånigt samt infantilt argument. Det handlar inte om att du är man eller kvinna, din egna skrift skildrar hur fördomsfull och oförstående du är. Citatet du väljer att referera beskriver även vad som förväntas av dig, inte som kvinna, inte som människa utan som bloggare och offentlig person.
    Det handlar om att du är en offentlig person som har krav och ansvar på dig vare sig du vill det eller inte.
    Jag tycker du skall svara på dina meddelanden precis som du vill men skyll inte på något som inte har med saken att göra.
    Du själv präglar hur din offentliga bild uppfattas.
    Stå upp mot de sociala normer som kräver att vi ALLA skall vara tysta och blida. Skapa obekväm stämning lite då och då OBEROENDE kön.

  97. Hej Clara!

    Den första gången jag upptäckte dig reagerade jag på att du kallade dig för ”Underbara Clara”. Jag tänkte i mitt stilla sinne att vad är det här för en självcentrisk kvinna som tycks tycka att hon är så präktig, fin och underbar? 🙂 Det tog en stund för mig att inse att i dessa ”selifiesarnas” tidevarv, då det är så inne att vara så uppe i sig själv, då man ska ”hitta sig själv” och allt det där, så menar Clara, inte att hon är speciellt underbar, utan att hon faktiskt menar att vi alla borde kunna skriva så om oss. Att se oss som ”Underbara”. Nu är jag en äldre man idag, ser inte mig som speciellt underbar rent fysiskt sätt. Men visst, vi är alla, unga eller gamla, underbara på vårt speciella sätt. Så ditt namn på din blogg är så himla bra, tycker jag idag. Många människor, både unga och gamla mår ju så dåligt och har så dålig självkänsla. De behöver få höra att de är lite underbara! 🙂
    Tyvärr var jag väl inte nådig i min kritik mot dig, Clara, innan jag förstått undermeningen med din titel. Det har jag ju bett om förlåtelse för. Vi gör ju alla våra misstag här i livet och jag har verkligen inte varit Guds bästa barn. Jag jobbar dock varje dag med att försöka se människorna bakom sina masker. Det är inte lätt men det går..
    Ha det gott, du underbara! 🙂

  98. Inkastad här av en slump. Jag tänker dock på att i text saknas det så mycket för att kunna tolka hur personen i fråga har tänkt och tyckt när den skrivit ner sina ord. Det finns inget minspel, inget tonläge att läsa av och inget kroppsspråk. Ha detta i beaktning!