Sila mygg och svälja kameler

Innan jag blev kristen satt jag i kyrkan och störde mig på alla män som pratade. Kritiskt höll jag mig utanför trots att bästa sättet att påverka hade varit att gå med och förändra inifrån. Då hade jag kunnat bli det jag själv saknat. Men det var för jobbigt och för läskigt. Lättar och skönare då att stå utanför, med armarna i kors och vara kritisk. Tycka massa saker om hur andra borde engagera sig.

Gemensamt för människor som brinner för något är att det alltid står någon utanför med armarna i kors och tycker att de brinner fel. Engagerar man sig mot den sjuka köttindustrin säger någon att man borde prata om svältande barn istället. Pratar man om utsatta kvinnor i Sverige får man höra att man istället borde prata om dem i Afghanistan. Reser någon världen runt och föreläser om miljöförstöring kritiseras den för att den flyger. Ger någon pengar till välgörenhet får den höra att den bara försöker lätta sitt eget dåliga samvete.

Är det verkligen människors engagemang vi ska reagera mot? Är det inte bristen på engagemang? Måste man ställa viktiga frågor mot varandra? Måste vi rangordna allt elände på jorden och beta av dem i rätt ordning för att ha rätt att tycka något alls? Är inte allt lidande på jorden i själva verket ett enda stort pussel.  En bit behövs för att lägga en annan – tillsammans ger de hela bilden.

Människor som är engagerade i något snart blir engagerade i mycket. De som gjort långtgående feministiska analyser brukar också vara medvetna om andra orättvisor. Den som brinner för djur brinner i regel också för barn. Men när vi sätter så höga krav på varandra – att den som gör något måste göra allt – då är vi illa ute.

Vem ska våga engagera sig i något om engagemanget gör att man blir än mer ifrågasatt? Till på köpet av människor som själva gör väldigt lite om ens någonting alls. Det finns någonting djupt cyniskt och destruktivt i människor som konsekvent ställer sig utanför andras engagemang. Med armarna i kors och tycker att de som brinner brinner fel. Människor som “inte skänker ett öre till välgörenhet – för det mesta kommer ju ändå inte fram”.  Nej, det är ju klart att inget kommer fram när man inte ger. Kritiker som kritiserar allt men själv inte gör något.

Det är enkelt att vara pessimist och kritisk. Det är inte alls svårt att förhålla sig cynisk till omvärlden.  Men cynism är inte sannare. Det är bara bekvämare.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

127 kommentarer på “Sila mygg och svälja kameler”

  1. Tack för dessa kloka ord! Jag har verkligen funderat mycket över detta. Ibland kan man känna sig nästan förlamad av allt man inte kan göra något åt. Så mycket bättre då att försöka göra något av det lilla man kan och inte ge upp helt! Tack! Hoppas du och din familj får en skön dag! Hälsningar från ett soligt Småland!

  2. så bra som det är sagt 🙂
    själv går jag ur svenska kyrkan nu eftersom jag vet att jag blir begraven ändå.
    läste om avgiften att den bland annat var för att behålla kyrkorummet…
    mja, tror kyrkan står kvar utan mina små korvören.
    jesus har jag liksom i alla fall.
    ska lägga några extra kronor på framtiden för mina barn och barnbarn istället.
    tjing från dalaland//

    1. Du vill bli begraven på en kyrkogård men tänker inte vara med att betala för att kyrkan och kyrkogården ska stå kvar? Du tror inte det kostar pengar för attt bevara och driva kyrkor eller? Så osolidariskt!

      1. Betalar man inte en annan, enskilt avgift för att bli begraven, oavsett om man är med i kyrkan eller inte? Begravningsavgift, eller vad det nu heter? Så det är väl inget konstigt med att vilja bli begraven på en kyrkogård men ändå inte vara med i kyrkan.

        1. Jo det gör man, man betalar begravningsavgift även om man går ur kyrkan! jag sparar ett par tusen i skatt per år sen jag gick ur kyrkan, dem kan man ju ha roligare för ! Och jag kommer inte att gifta mig i kyrkan ändå, jag är jude och min pojkvän är muslim.. så vete fasen hur vi ska ordna det men allt går 😛

        2. Det jag menade är att man kanske bör bry sig om att BEVARA våra kyrkor om man nu är intresserad av att begravas på en kyrkogård…

          1. Kyrkan är rik vad jag vet, och kommer nog med väl valda investeringar att klara sig. Jag tänker så här: om det nu finns en Gud så spelar det väl ingen roll var man blir begravd eller var askan blir utspridd? Alla kommer till “himmeln”, född oskyldig, död oskyldig. De 6000 tusen kroner i skatt som kyrkan får av mig på ett år satsar jag hellre på mitt barn, familj, djur och någon donation då och då .

          2. Alla svenskar betalat redan för att bevara kyrkor, de ses nämligen som kulturarv och får en väldigt stor del av kulturbudgeten.

          1. Hej
            Jag är beredd att hålla med dej där, jag/vi ska gå ur svenskar kyrkan. Och det är för att jag är ateist. Jag och min man gifte oss borgeligt och det var superfint och högtidligt…

  3. det kommer ALLTID att finnas de som tycker annorlunda så är det bara, men det är bara att köra på 🙂 Tack för en fantastisk blogg:)

  4. Mina smultronställen i din blogg är när du ryter ifrån. Det berör mig och är givande! Tack Clara, keep on being you!

  5. Tack Clara, för ett mycket bra och viktigt inlägg! Vem kan egentligen avgöra vad som är “viktigare”? Det måste ju alltid finnas något som är “viktigare” att engagera sig i. Och i så fall måste vi ju till sist ha en enda sak som är den allra, allra viktigaste att arbeta med. Resten kan vi skippa. Ett helt absurt resonemang.

    Jag arbetar med frågan att det saknas vård för patienter med riktigt svårt självskadebeteende. Det har lett till att en liten grupp kvinnor (ibland också barn) har skickats till rättspsykiatriska kliniker runt om i landet där de vårdas tillsammans med psykiskt sjuka män som dömts för brott (90 % av patienterna inom rättspsykiatrin är män). Där har tjejerna bland annat utsatts för olagliga tvångsåtgärder av vårdpersonalen samt misshandel och sexuella anspelningar av medpatienterna. Så snart jag skrivit debattartiklar eller liknande om det får jag ständigt kritik för att jag inte i stället skriver om män som begår självmord – eftersom det är fler män än kvinnor som tar livet av sig. Och när boken jag skrivit i ämnet tillsammans med min vän och kollega omskrivs i media kommer samma kritik. Trots att debatten inte alls rör den frågan, och trots att de som kritiserar själva inte lyft ett finger för att påverka självmordstalen bland män. Hu, jag blir så upprörd! Skrev om det här på kvinnodagen http://tankestormar.blogspot.com/2012/03/8-mars.html

    Tack för att du skriver, det här är en viktig fråga för alla som brinner eller arbetar ideellt <3

    1. Fortsätt med ditt viktiga arbete och skit i vad andra tycker!! Jättebra jobbat av dig! Vad heter din bok? Helt absurt att “vanliga” människor måste vistas med brottslingar när de redan är sköra.
      Hatten av för dig!

      1. Tack Ella!

        Boken heter “Slutstation rättspsyk – om tvångsvårdade kvinnor som inte dömts för brott” och finns lite överallt, säkrast i alla nätbokhandlar.

        Visst ska man skita i det, men när man lagt tusen- och åter tusentals timmar ideellt på en fråga så är det till sist tungt att mötas av kritik för att man inte arbetar med någon annan fråga. Inte minst när de som kritiserar dessutom missar målet helt och hållet!

        Håller med dig om att det inte är bra att tjejerna vårdas med dömda eftersom de utsätts för en ökad risk för tex. misshandel. Två tjejer dog faktiskt 2003 i den värsta sjukhusbranden i modern svensk historia efter att en patient dömd för mordbrand tände eld på kliniken. Tjejerna var 16 och 19 år gamla, båda vårdades på rättspsyk för självskadebeteende och fick sätta livet till för att vården inte har bättre behandlingsenheter. Samtidigt får man inte glömma bort att också de rättspsykiatriska patienterna är människor värda bra vård, men det är en annan diskussion 🙂

        Tack för ditt stöd!

        1. Thérèse, vill bara säga att du och Sofia Åkerman gör ett så himla bra och viktigt jobb! Tack för det ni gjorde med shedo och zebraforumet och för att ni fortsätter kämpa för människor som har svårt att göra sig hörda och märkas i ett samhälle där man vill tro att vården alltid har rätt.
          Kram på dig!

  6. Tack. Det här behövde jag läsa idag. Har en svacka i mitt myckna engagemang. Det tar så mycket kraft och känns så tröstlöst ibland. Men det finns ett värde i det jag gör och jag vill också jobba för att stötta andra som brinner och vill förändra. Tack igen. Verkligen.

  7. Ja men JAA! Du sätter ord på frustrationen. Jag skrev i samma ämne när jag kände mig manad att skriva ett brandtal 8 mars(för den som vill läsa: http://polsaifinservisen.blogspot.com/2012/03/brandtalet.html). Omtanke är väl inget hot, omtanke ger mer omtanke! Men det är ofta obekvämt att se andra som brinner, det påminner om hur lite man brinner själv kanske. Att kritisera är lättare än att se inåt. Heja Clara!

  8. Skriver under på hela denna text. Att öppet visa att man engagerar sig i en fråga är många gånger att göra sig själv till en måltavla för diverse attacker för varför man inte engagerar sig i andra frågor lika mycket. Det säkraste sättet att inte få kritik är att bara helt enkelt aldrig bry sig i något verkar det som. Vilket är jävligt dumt, så himla bra av dig att sätta fingret på det ologiska med det resonemanget!

  9. Håller verkligen med! Att bry sig kräver mod idag.

    Ingen kan ju brinna för allt och hur ska man ha ork att engagera sig om man inte brinner för saken, så det är ju verkligen en bra grej att folk brinner för olika saker.

  10. Bra skrivet! däremot är det extremt viktigt att man är ordentligt påläst innan man tar ställning och engagerar sig i en fråga. Får ont i magen av att tänka på hur fel det blev med “Kony 2012” kampanjen.

  11. Visst måste var och en få engagera sig efter egna prioriteringar. Men samtidigt kan det vara klokt att försöka värdera andras engagemang och vilket syfte som ligger bakom. Det är inte säkert att andras mål är detsamma som ens eget även om det är lätt att tolka det så när man vill väl.

  12. Beundrar människor som du som kan uttrycka i skrift det man själv tänker. Håller med i ditt inlägg och jag tror att engagemanget bottnar i en rädsla att inte kunna och veta. Sticker man ut hakan och tycker till måste man väl också kunna argumentera för sin sak och där hittar jag min egen rädsla för att “offentligt” uttrycka vad man tycker. Man är liksom rädd att någon ska tycka man är osmart och okunnig i frågan. Många gånger känner man ett engagemang för en fråga men undviker att uttrycka den, annat än i goda vänners lag, just för att man känner sig okunnig. Tack för en fin blogg!

  13. Jag menar inte att engagemanget bottnar i en rädsla men oengagemanget för att uttrycka sig norrländskt 🙂

  14. Hej Clara! Mycket bra skrivet. Alla kan inte vara engagerade i alla frågor – jag ser upp till människor som engagerar sig. Precis som du känner jag igen pessimisterna som tycker att det finns viktigare saker att engagera sig i, men som samtidigt inte gör något alls. Jag tycker att vi ska hylla människor som engagerar sig i små och stora men viktiga projekt. Att få förebilder är så oerhört inspirerande!

    Samtidigt tycker jag att media tenderar att djupdyka i ett engagemang åt gången, och att de kunde visa på fler områden att engagera sig i. För det blir ofta att vi har någon typ av stödgala, och därefter hör man inget mer om engagemanget. Förrän nästa sak dyker upp, då ska alla engagera sig i det. Men det är en annan diskussion…

  15. Det är så sant och så otroligt bra skrivet. Precis den här diskussionen hade vi hemma häromdagen (med anledning av Kony-kampanjen givetvis). Min fråga är om det faktum att det finns fler skitstövlar på vår jord är orsak att inte engagera sig i att sätta markören på en av dem…? En del tycks tycka det tyvärr.
    Kramar Kicki

  16. Bra, och helt sant! 🙂 Men sen tycker jag iofs alltid att det är bra med några som försöker argumentera emot och ifrågasätta. Det är ju så man kommer vidare! Lite mörkrädd hade man ju blivit om ingen ifrågasatte hela Kony-grejen utan alla bara var överrens om att det var världens bästa kampanj.

  17. Jag håller med i det mesta du säger, det är väldigt bra tankar. Samtidigt kan jag inte annat än undra om du inte själv ser dig som kritisk? För att kunna se de sammanhang du ser, dina feministiska perspektiv du lyfter fram i bloggen o.s.v. krävs det väl ändå ett relativt kritiskt synsätt? En av alla anledningar till att jag läser din blogg är att du kan se saker ur ett annorlunda perspektiv och kan mycket om det du uttalar dig om, någonting som, enligt mitt sätt att se på det, är grundstenar i att kunna förhålla sig kritisk till saker som sker. Utan det skulle debatter om t.ex. jämställdhet och resursfördelning väl knappast existera?

    Detta beror visserligen på hur man väljer att vara kritisk. Antingen kan man vara det och bara se det negativa med allting som du skriver, eller så kan man vända det till något bra. Men jag skulle nog vilja säga tvärtom mot vad du sa (även om det ena inte utesluter det andra); det är lättare att inte vara kritisk för den som själv är bekväm. Det är lättare om man finner sig i hur saker och ting ser ut, istället för att undra varför det ser ut som det gör.

    Att vara kritisk är inte detsamma som att vara cynisk. Jag tror definitivt att en kritisk hållning är någonting väldigt nyttigt – om man använder den till någonting bra.

    1. Jag läser inte Claras inlägg som om hon tycker att det är fel att vara kritisk. Tolkar det inte alls då!
      Jag tolkar det däremot som att det är lätt att BARA vara kritisk men inte engagera sig själv…

  18. Du satte verkligen ord på mina tankar idag, tack för det! Det är så svårt att lyckas bry sig om allt överallt på samma gång, det lättaste är liksom att börja någonstans även om det kan kännas som en fis i rymden.

  19. Bra skrivet. Själv har jag en massa åsikter, men orkar inte riktigt engagera mig. Men jag älskar folk som skriver insändare, som klagar när de blivit dåligt behandlade av myndigheter, sjukvård osv osv, jag blir även glad av folk som skriver och sätter upp “gnällappar” i tvättstugor och andra liknande ställen.
    //Monzan

  20. Kritisk och cynisk har olika betydelser. Man kan vara engagerad och kritisk samtidigt, men är man cynisk tror man att det inte gör någon skillnad.
    Att engagera sig i frågor som är större än en själv är viktigt, allt hör ihop, vi hör ihop. Och kan man inte ändra på allt så kan man i alla fall göra skillnad för folk i ens närmaste omgivning. Det behöver inte alltid vara stort utan ofta startar en förändring med ett första litet steg.

  21. Så himla bra skrivet Clara!
    För det är verkligen så typiskt, att man alltid ska få dåligt samvete när man gör något gott, för att man då inte gör gott åt allt.
    Var och en måste välja, och de som inte gör något är ofta de som klagar. Det är de som skall ha dåligt samvete.

  22. Du sätter ord på de tankar och känslor jag haft den senaste tiden, kloka ord. Tack. 🙂

  23. Tack Clara! I dessa banor gick mina tankar under förra veckan då hela Kony-films-fenomenet först engagerade människor för att sedan bli synat och kritiserat. Kritiken fick mig och säkert många andra att känna sig lite bortgjorda över att ha postat klippet både här och där. Men jag hoppas inte att det har avskräckt människor från att bli berörda eller drivna. Visst ska vi ha ett kritiskt förhållningssätt, men det är verkligen trist om det blir på bekostnad av engagemang och mod.

    “Det är så riskfritt, det är så elegant att va cynisk att va tung blasé”
    -Tomas Andersson Wij

  24. Så bra skrivet, du sätter ord på vad jag ofta känner. Det är så enkelt att inte engagera sig och vara cynisk, och komplicerat att försöka göra något åt orättvisor. Tänker också såklart på Kony 2012. Tack för dina ord, de underlättar!

  25. Hej Clara och alla läsare.

    Jag ser mig själv som feminist och för jämställdhet oavsett etnicitet och sexualitet. Men jag gör ingenting. Är det fel av mig, som bryr mig så himla mycket, att bry mig i tystnad? Att ha hetsiga diskussioner med mina närmsta vänner och sen bara låta allt vara som det är? När jag tänker på hur vårt samhälle faktiskt ser ut, känner jag bara hur luften går ur mig. Jag blir inte inspirerad att förändra, jag bara tycker ännu mer och bestämdare men blir ännu tystare. Jag har inga ambitioner att upplysa rasisterna, att krossa diskrimineringen av kvinnor. Jag har redan gett upp innan jag ens har försökt. Hur ska jag tänka?

    Tack!

    1. Om du verkligen vill vara med och göra något, måste du börja någonstans. Vi som engagerar oss tappar också modet, förtvivlar också, blir också nedslagna, men då har vi vårt engagemang att kanalisera vårt missmod, förtvivlan och nedslagenhet i och omvandla det till positiv, tillsammans med andra. För det är nyckeln till ett engagemang: man gör det tillsammans.

      Leta reda på en grupp eller organisation som håller på med något av det du brinner för. Det kan vara en tjejjour, ett parti (Fi, V eller Mp skulle jag föreslå, i den ordningen ;-)), Interfem, Ikff, någon lokalpolitisk organisation där du bor – googla på “kvinnoorganisationer” eller vilken term du tycker passar bäst, om du vill ha förslag. Du behöver inte gå från 0 till 100 direkt, men det kanske finns seminarier att gå på eller någon liten uppgift att hjälpa till med?

      Engagemanget i sig engagerar, jag lovar. Lycka till!

  26. Riktigt bra inlägg! Det här är en fråga som vi diskuterat mycket här hemma senaste tiden då en familj vi känner som sökt uppehållstillstånd här i Sverige har varit tvugna att återvända till sitt hemland. Det finns folk som sagt att man inte ska hjälpa dem för att det istället stjälper dem, att de måste klara sig själva. Det finns människor som utnyttjat deras svaghet och lurat dem på extra hög hyra. Nu är den stora frågan för oss som gärna vill hjälpa dem, hur vi ska fortsätta att göra det… För det är självklart så att man ska engagera sig där man tycker att det behövs oavsett vad andra tycker!

  27. Väldigt bra skrivet Clara! Blir alldeles glad när jag läser detta, att du lyckas beskriva något så klockrent! Jag tror alla människor som har engagerat sig i något har stött på denna form av kritik. Själv har jag varit engagerad i en tjejjour och även från de mest “seriösa” håll så som lokal tidningar kom frågan om vad vi gjorde för killar….

  28. Bra skrivet Clara!
    Härligt när folk engagerar sig och hjälper till, om så bara genom att ringa det dyra numret när de röstar i melodifestivalen. 🙂
    Kram på dig!

  29. Så sjukt bra skrivet! Håller med dig helt. Engagera sig i det man intresseras av mest är väl inget konstigt. Vem har tid att gör allt!? Lite ger mycket!

  30. Vilket fint inlägg Clara. Brukar själv vara den som ställer mig utanför. Har såklart alltid väldigt goda skäl men likväl…ska ta mig en funderare, det låter ju onekligen vettigt det du säger.

  31. Tack för det här inlägget!
    Tack för att du finns när man är trött på Göteborg och alla krossade drömmar!
    Tack för delen av ditt sommarprat om att känna sig som sista burken ärtsoppa i hyllan i mataffären!
    Tack för att när jag läser din blogg bryr jag mig mindre om den hippa maskeraden jag sett så fina foton på!
    Tack för att du delar dina tankar och låter mig få läsa!
    Du är så himla himla jättebra
    <333333333333333

  32. Det verkar vara helt omöjligt att engagera sig i “rätt” saker för det finns så många tyckare. Men med tanke på allt elände som finns i vår värld så borde allt engagemang som ändå finns välkomnas istället för att motarbetas. Hur ska vi annars kunna få en bättre värld? Vi bidrar alla på något sätt till den värld vi lever i. Allt vi gör sprider sig som ringar på vattnet, vare sig det är gott, ont eller likgiltigt.

  33. Tack för det inlägget. Du satte verkligen fingret på något viktigt. Och faktiskt kommer det att bli lättare att engagera sig i fortsättningen för de där idéerna har omedvetet påverkat mig. Men naturligtvis har du rätt. Vad enkelt det blev. Tack!

  34. Väldigt välskrivet Clara! Jag har försökt sätta ord på just det där med de som är engagerade och deras kritiska publik, både en och två gånger.

    Här om soffengagemanget: http://frokenekoreko.blogspot.com/2011/09/soffengagemanget-och-dubbelmoralen.html

    Och här om vems ansvaret är att förändra världen: http://frokenekoreko.blogspot.com/2012/01/vems-ansvar-ar-det-att-forandra-varlden.html

    Tack för inlägget och alla kommentarer som får mig att känna mig som en del av en gemenskap som brinner för viktiga frågor. Pepp!

  35. Detta inlägg är det bästa jag läst på länge! Tack för att du delar med dig av dina kloka tankar.

  36. Gillar detta inlägget extra mycket (dock så gillar jag i snitt 99,9 % av dina inlägg så ^^.). Alla behöver tänka på det lite då och då. Tänk som sagt hur lätt det är att se fel, men lite svårare att göra något åt det. Jag hoppas att jag själv blir bättre på detta området!

  37. Håller verkligen med om att det är fel att kritisera andras engagemang med motiveringar som att “det kommer aldrig att fungera” eller “det finns värre orättvisor”. Däremot är det sant att vi i väst ofta har en tendens att, i all välvilja, ställa till det ordentligt i våra försök att hjälpa. Folk som säger att pengarna inte kommer fram har en poäng, även om att sluta ge helt är fel det med. Min poäng är bara att vi måste ta oss de extra tjugo minuterna att läsa på om det projektet vi tänk stötta före vi skickar dit pengarna, annars finns det en stor risk att våra pengar inte gör någon nytta, eller faktiskt skadar. Vi måste vara lika medvetna om våra val av bistånd som i våra val av allt annat vi lägger pengar på. Folk som vill engagera sig borde göra ett aktivt val av vad de vill stötta 🙂

  38. Nu kommer jag att ställa en jättedum fråga, men var dina föräldrar ateister eller av någon annan religion? Eller hade du lämnat Svenska kyrkan och blivit ateist och vid senare tillfälle blivit kristen igen?

    Och inte att glömma – bra skrivet! 🙂

  39. Gillade det mesta, men förstod inte början av texten…. Ska jag då bli kristen för att kunna påverka kyrkans alla högljudda män? Eller hur menar du m att påverka innifrån? att bli kristen är inte ett alternativ för mig…. Annars håller jag m dig till 100 %! Är själv engagerad i många frågor och får gliringar ibland kring mitt engagemang kram!

  40. Intressant och bra skrivet! Ja, alltid retar det någon när någon tar tag i saker och ting, engagerar sig i något som är viktigt för en, något som kanske är ens kall i livet o.s.v. Det är så många av oss människor som “sitter fast” i så mycket, bl.a rädsla som du tar med i texten.. Nej, vi behöver verkligen bli bättre också på att hjälpa och uppmuntra varandra så att vi blir fler och fler och ännu fler som “kommer loss” till att göra det som ligger på var och ens hjärta. 🙂

  41. Bra formulerat! Det stämmer verkligen att det är enkelt och bekvämt att vara cynisk, inte lika lätt att vara den som förändrar och engagerar.

  42. Sant! Vad bra skrivet. Har själv i dessa dagar tänkt mycket på hur snabba vi är på att kritisera när någon verkligen försöker att göra något. Kampanjen Kony2012 är ett bra exempel. De flesta artiklar eller kommentarer jag läst om kampanjen är negativa! Många anser att det inte är rätt sätt. Men vilket är rätt sätt då? Är det inte en väldigt bra början att få människor att börja bry sig överhuvudtaget!!! Trött på cyniska Sverige…

  43. Klokt. Vissa verkar tänka att det är “allt eller inget” som gäller, men det är bättre att göra lite än ingenting alls! Och dessutom kan nog ingen göra allt.

  44. Jag är inte ett skvatt troende, för mig finns det inte en chans att någon gud finns -men Jesus kan ju ha funnits ändå.. historier har ju en tendens att förändras över tid.. men född av en jungfru, knappast!

    Däremot tycker jag att kyrkan tillhör vårt kulturarv, liksom kyrkogården. Det är en rofylld och stilla plats, vacker både ute och inne. Det är en samlingspunkt när hemskheter händer, och jag tycker att de där tusenlapparna (kan det vara två?!) per år gått kan få gå till kyrkan. Så att kyrkan kan hålla öppet, för reparationer och underhåll.
    Man behöver inte vara troende för att uppskatta kyrkan. Hur eller hur så är det en fantastisk historia, berättelse, historik och samlar många levnadsöden!

  45. Precis den här diskussionen hade jag tidigare idag. Jag är så trött på översitteriet i att påpeka för andra att “jag kan i alla fall förhålla mig kritisk”. Det kan jag tala om att det kan de flesta. Att ta ställning FÖR något å andra sidan är inte lika många som gör. Och som person som sällan äter kött får jag ofta (den sura) kommentaren “men fisk då, varför äter du fisk?”. Jaa min vän det kan man ju verkligen fråga sig, men jag gör i alla fall mer än dig. PUNKT.

  46. Riktigt bra sagt! Jag har länge själv tänkt samma sak. Det är mycket lättare att klaga på andra än att själv engagera sig. Även de “små” striderna måste utkämpas. Det är 100 gånger bättre att göra något, om än litet, än att inte göra något alls!

  47. Jag var vegetarian i 12 år. Jag kallade mig ofta vegetarian trots att jag åt fisk och skaldjur, det var enklare så. Men jäklar vad det provocerade folk! Jag kan inte räkna antalet gånger jag har fått sitta och försvara mitt val att äta fisk. Var inte fiskar lika mycket värda som kor kanske? De tyckte att jag var en hycklare och inkonsekvent. Ifrågasättandes kom naturligtvis endast från köttätare. Det var som att det var värre att göra en liten bit bra än ingenting alls…

  48. Alltså tack! Jag blir så fruktansvärt irriterad när människors engagemang anses vara fel, inte tillräckligt konsekvent eller dylikt och det ifrågasätts oftast av dem som inte gör någonting! Jag hamnar ofta i diskussioner kring mitt politiska ställningstagande som miljöpartist “Jamen du har ju flugit ibland” “Du köper ju inte ALLT eko och närodlat” Som att det jag gör inte räknas om inte jag cyklar 8 mil till stan eller syr mina egna kläder av ekotyg…

  49. Jag ser att en del tycker det är dyrt att vara med i Svenska kyrkan, att kyrkan har pengar så det räcker och att det går at vara troende ändå. Håller fullständigt med på alla punkter… Men eftersom jag arbetar som diakon i Svenska kyrkan så vill jag gärna lyfta fram andra aspekter till att vara medlem, betala kyrkoavgift och att engagera sig (förutom den fina förmånen att få en kyrklig begravning).
    Kyrkans resurser är stora, men inte oändliga. Vi som jobbar ser konsekvenser varje vecka av att vi inte har till den verksamhet vi ser behövs. I takt med att fler väljer att lämna samt att många inte väljer att gå med påverkar naturligtvis församlingarnas ekonomi. Till viss del stämmer det att det finns bidrag till att underhålla kyrkobyggnader, men stora delar får församlingarna stå för själva. Annan verksamhet – körer, barnverksamhet, gudstjänster, hembesök, konfirmandarbete, arbete med integration, hemlösa, ensamstående, utförsäkrade, sörjande, lyckliga och en hel del till… det ska också bekostas av församlingen. Behoven är stora och pengarna räcker inte alla gånger i dagsläget! Kyrkoavgiften står alltid i proportion till inkomsten, så att den som tjänar lite inte heller betalar så mycket. Men tack vare att de som har hög inkomst fortsätter att vara medlemmar kan Svenska kyrkan fortsätta att bedriva det arbete vi gör bland de som är i utsatta livssituationer. Den som tror att kyrkan “bara” har hand om begravningar och underhåll av kyrkor kan gärna kontakta (och engagera sig i ) sin hemförsamling för att få en bredare bild av verksamhet, ekonomi och engagemang.

  50. Visst är det så som du skriver. Jag tänker att det är så mycket rädsla i att stå utanför och titta på de som brinner och peka på det de gör fel. Rädsla för att säga ja till något, för att inte bli accepterad av alla, för att bli kritiserad.

    Tänker på det du skriver i förhållande till kritiken som kommit mot “Kony-kampanjen”. Visst kan vi se på detta och kritisera att de bara riktar sig mot en av bovarna, att de förenklar bilden, att det är superamerikanskt och att de “säkert bara vill ha pengar”. Men visst har de gjort ett fantastiskt jobb också?! Vem vet, kanske det gör skillnad för barnen.

    Jag tycker jag ser, hos mig själv och andra, att vi så ofta inte tar ställning, brinner och engagerar oss för att vi är så rädda för vad andra ska tycka om oss då. Rädda för att vår övertygelse inte ska duga och i förlängningen att vi som människor inte ska duga eller bli omtyckta. Och så blir det ju så klart om människor runt omkring oss bestämmer vårt värde. Jag föredrar att ha mitt värde grundat på högre ort.

  51. Så rätt Clara! Har gått runt med precis samma känsla och ilska i mig, så skönt att någon sätter ord på det hela. Tack!

  52. Men alltså, är det inte bra ändå att människor tänker till kritiskt kring en massföreteelse som Konyfilmen? Det kom ju verkligen fram en mer komplex bild av IC och fenomenet som i alla fall inte jag velat vara utan. Därmed inte sagt att själva grundproblemet inte finns och förtjänar all uppmärksamhet – barnsoldater, systematiska våldtäkter och all möjlig terror.

    1. Jag håller med dig om att det är bra att tänka kritiskt kring den filmen, det är bra att tänka kritiskt kring allt… men i fallet Kony-filmen så kritiserade väl folk inte själva faktumet att människor _engagerade sig_, snarare att människor var okritiska och att det fanns fler sätt man kunde engagera sig i Uganda på än genom att sprida filmen. Men givetvis fanns det en & annan som tyckte att man inte skulle bry sig alls, i fallet Kony specifikt upplevde jag det dock inte lika vanligt som annars. Det var få jag stötte på som sa: “Men åh, kan du inte engagera dig i viktigare frågor!”. När man pratar om exempelvis feminism eller djurrätt kommer dock många sådana människor fram.

  53. Bra skrivet, och jag håller med. Jag upplever det verkligen så att de flesta som kritiserar ens engagemang kring något, själva inte lyfter ett finger. Det är bara bekvämt att titta på, önska att man gjorde mer, men sedan glömma och flytta över problemet till de som faktiskt gör något, för att de “inte gör tillräckligt” enligt ens egen åsikt. Men bättre att göra lite än ingenting alls, dessutom, som du skriver: är man engagerad i en fråga, är man ofta engagerad i fler. Jag värnar t.ex. väldigt mycket om både barns & djurs rättigheter. Och jag brinner för feminism. Men jag kan inte göra allt, så jag fokuserar på det jag just nu har makt att förändra.

  54. Bra skrivet!

    Den som tror på “det kompletta” skapar ett onödigt stort hinder för engagemang. Om alla gör lite gott så blir ju världen definitivt bättre!

  55. Ni vet hur man ibland tänker och tycker något och så tänker man att “det där borde man skriva något om, men hur ska man formulera det…”

    Och så har någon tänkt och tyckt likadant. Och skriver något om det. Välformulerat. Den känslan. #win

  56. Grymt bra skrivet! Där prickade du helt rätt. Det är lätt att vara pessimist, men vad ger det egentligen?

    Tack!

  57. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Tror man mår bättre om man försöker hjälpa någona annan ibland.

  58. Pingback: Bortom Horisonten
  59. Mycket bra skrivet, Clara! Jag har ofta haft diskussioner om just det här ämnet. Det är alltid de som själva inte gör ett piss för att förändra något till det bättre här i världen som kritiserar och gnäller på dem som faktiskt försöker göra något. Konstigt att något som är enbart positivt kan vara så förbannat provocerande för vissa.

  60. eller hur?! vet inte hur många gånger jag blivit ifrågasatt när folk fått reda på att jag inte äter kött, om jag använder skinn, om jag köper bur-ägg etc etc.. själva gör de alltihop men ändå tycker de det är logiskt att ställa mig mot väggen. de känner sig hotade och attack är bästa försvar, helt enkelt. pinsamt beteende, och irriterande.

  61. Fantastiskt rätt och bra sagt.
    Det är också så att den som engagerar sig vinner en tillfredsställelse som den som står utanför och “tycker” aldrig får känna.
    Lillemor

  62. Precis detta har jag grubblat över, hur jag ska göra något åt all skit i världen. Och känt mig överväldigad av att det finns så mycket och vad ska jag välja. Vilken av alla organisationer ska få mina pengar tex . Hur kan jag ideellt engager mig osv. Men det är ju jättesant det du skriver, alla lägger vi en pusselbit och en bit kan föda en till och lägger vi alla en bit är pusslet snart klart! Bra liknelse! Och tack för att du hjälpte mig se lite klarare.