Folkes födelsedagskalas

Den här tiden för ett år sedan var jag tämligen irriterad och övervänt på att ungen aldrig föddes och dagarna bara gick.  Men så hej hopp nästa morgon så vaknade jag av värkar och bara visste att det var nu det skulle ske. Idag – en dag för tidigt – firade vi Folkes ettårsdag med ett himla kalas och 21 gästande släktingar

Vi hade bakat hallongrottor, kaffekyssar, kanelbullar, chokladbollar och tre sorters tårtor. Tog nästan i så vi sprack och som tur var räckte fikat och blev över!

Folke var dresssad i samma outfit som Bertil hade på sitt ettårskalas. Men den här stackars ettåringen hade jag helt glömt bort att köpa present till. Det hade däremot gästerna ombesörjt.

Fast vad ska man ge till en lillebror vars storebror redan har allt och lite till?

Jag dukade med lite blandat pastelligt porslin och dekorerade borden med ängsblommor och diverse fynd från vår skraltiga trädgård

Anna var en bra hjälpreda under kalaset!

Sedan fikades det och lektes i flera timmar…

Serpentiner, loppisfyndad vas från Upsala Ekeby och Jakobs lillasyster Johanna

Bertil och Juni var kittade i matchande outfits!

Utespan mot hönsen och växthuset

När kalaset tog slut var jag så trött att jag blev liggande resten av kvällen i sängen. Håhåjaja. Men det går förstås inte att jämföra med hur trött jag var vid den här tiden för precis ett år sedan. Tack och lov att jag aldrig behöver vara med om några fler förlossningar….!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

27 kommentarer på “Folkes födelsedagskalas”

  1. Ser att “kråkan” är bjuden -ryck mig i fjädern!!! underbara bilder! jag tänker tvärt om, jag vill vara med om fler förlossningar, minst 2 till:) sen hoppas jag att jag får nog kram

  2. haha och här ligger jag o väntar på att uppleva min första förlossning, 6 dagar över tiden idag..gulp.

  3. Säg aldrig aldrig! Jag var så nöjd med mina två pojkar men vips, så kom det ingen mens en månad i våras. Man kan såklart välja bort det, men den tanken fanns bara inte. Så 29 december väntar vi vår tredje skatt! Jag älskar dock förlossningar, och maken var inställd på 3 ungar, så det var nog meningen! Superfint kalas, kan tänka mig det var en nöjd ettåring! Så mysigt! Kram

  4. Inga fler förlossningar? Har för mig att du skulle ha en hel skock ungar 😉 Men man hinner ju ändra sig… Innan mitt barn kom var jag hyfsat säker på att jag visste vad jag ville, men sen… 😛

  5. fint att båda ungarna haft samma klädsel på sina ettårsdagar!
    och du och anna är lika snygga som vanligt – blir sugen på båda er klänningar! går de att hitta någonstans?

  6. hjääälp vad tiden går snabbt! men grattis F, stora grabben nu 😉 hehe. eller kanske inte! mysig fika med, älskar sånna där kakfat i våningar! kram

  7. Wow vilket liv du lever! Så långt singel storstan man kan komma . Ser ut som ett cafe hemma hos dig.

  8. Vad mysigt med barnkalas!! Jag längtar nu efter att få göra kalas för min yngste son som fyller 4 år i september! =)

  9. Donera gärna ägg (ej hönsägg) till oss som aldrig får vara med om en endaste förlossning, men som hemskt gärna vill 🙂

  10. Vill bara säga att jo, man kan säga aldrig! 😉 Det finns sätt att ombesörja den saken. Flera, faktiskt! Och man kan tom ha älskat de förlossningar man haft, och ändå inte vilja uppleva fler. Och dessutom kan man ju få barn på annat sätt. Over and out från tänk flera varv runt saker-klubben

  11. Jag har frågat förut och har fått för mig att dina förlossningar helst är något du inte skriver om- men jag skulle bli så himla tacksam om du ville! Du verkar ha haft det tufft med att föda barn, jag har för mig att du sagt att du var traumatiserad första gången och drabbades av komplikationer och blev sängliggande andra gången. Jag har också haft två “skitförlossningar” och visst är jag tacksam att mina barn lever, men min lilla är faktiskt skadad för livet. Det känns, även om jag vet att det kunde vara värre. Min stora är helt frisk, men det var så förbannat otäckt när hon skulle ut att jag fortfarande mår dåligt över det i alla fall. Jag vill bara kräkas av alla som pratar om hur lätt och naturligt barnafödande är och jag tycker jag ser dem överallt. Därför skulle jag finna en stor tröst i att få läsa om någon mer som haft det tufft.
    Hursomhelst, grattis till att ni haft Folke i ett helt år!