Tack för alla viktiga berättelser!

#hjälpjagärutmattad

Jag och Erica är så glada över alla modiga människor som nu öppet berättar om sin utmattning under #hjälpjagärutmattad.

Många gör det på instagram, men det går också bra att skriva en kommentar här på bloggen och märka upp med hashtaggen. Huvudsaken är att ni är med och bryter stigmat kring den här jävla skitsjukdomen!

Den här veckan har jag och Erica valt att plocka upp några av alla era berättelser i podden. Signaturen Glasgrodan berättar bland annat hur hon började stamma när hon blev sjuk, sen tappade hon talet och fick inte ett ord över sina läppar.

Tryck på gula playknappen för att höra den och andra berättelser. Och fortsätt dela vettja – genom att berätta kan vi hjälpa varandra!

Musik: Himlen över Hedlunda av Olov Antonsson.

Till dig som vill höra mer om just utmattning rekommenderar vi till exempel poddavsnitten 69, 68, 57, 46, 41, 39, 34, 31, 28, 22, 19, 5 och 1.

Här finns alla tidigare poddavsnitt samlade!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

5 kommentarer på “Tack för alla viktiga berättelser!”

  1. Tack tack tack för att ni lyfter upp ämnet psykisk ohälsa! Har själv aldrig varit utmattad, men lidit av återkommande depressioner/ångest/självskadebeteenden/ätstörningar osv och tycker att det mesta går hand i hand. Besök gärna min blogg där jag också tar upp just detta ämne! Ta hand om er, och fortsätt sprida ämnet så att vi kan prata mer öppet om sådant som på ett eller annat sätt tillslut drabbar oss alla. Kram <3

  2. När jag var påväg in i utmattning för ett år sedan var mitt mantra ”jag får vila när jag dör”. Sorgligt. Nu mår jag bra igen och försöker att hitta och hålla mina gränser och behov. #hjälpjagärutmattad

  3. Men oj, så läser ni plötsligt upp ett inlägg från mitt instagramkonton..jösses… Tack för att ni fortsätter prata om det här viktiga! Tack 💕

  4. Känner att jag inte riktigt klarar av att lyssna på veckans avsnitt riktigt än. Började gråta när satte igång nr 69. För nära i tiden för mig fortfarande. Men sjukt bra att ni skrivit boken och lyfter ämnet! Kramar!