När jag såg bilden på Folke som undrar vad du gör, så undrar jag själv hur mycket barnen vet om ditt yrke/arbete? Tittar de på bloggen? Förstår de att du är ‘en kändis’? Känner de till begreppet ‘Underbara Clara’?
Fick den här frågan efter onsdagens blogginlägg. Eftersom jag får den då och då gör jag ett blogginlägg av svaret.
Mina barn är lika ointresserade av mitt jobb som alla barn är av sina föräldrars yrken. De vet att jag har en blogg, men egentligen inte vad en blogg är. De vet att jag jobbar med att fotografera, skriva och prata inför många människor. Men de vet inte riktigt vad det ska vara bra för. De har sett mig på TV någon gång och så har de ju medverkat i podden ibland. Så den biten har de faktiskt lite koll på. Men bäst koll har de nog på barnböckerna. De har ju fått vara med och göra dem! Och jag tror nog att Bertil blir lite glad när han botaniserar på biblioteket och hittar böcker där han själv medverkar.
Hur som helst är mitt jobb inte något som barnen tycker är märkvärdigt eller speciellt. För barn finns ju några statusyrken – men tyvärr är jag varken polis, busschaufför eller brandman. Och DET hade ju verkligen varit något skriva hem om!
Jag tror inte heller mina barn har någon direkt uppfattning om att jag är “känd”. Dels för att jag ju faktiskt inte är särskilt känd. Dels för att vi ju bara är hemma på byn jämt – och i en by är ju alla kändisar. Mat-tanten, fröknarna, de som jobbar i affären, han som plogar allas uppfarter och bonden med alla korna. Men ibland när vi är i stan eller hos min syster i Borås, så händer det att folk kommer fram och vill prata. Barnen tycker inte att det är konstigt, men kanske lite störigt. Precis som alla barn känner när deras föräldrar står och tjabbar med vuxenbekanta istället för att fokusera på dem.
Men ganska nyligen fick Folke höra av någon att jag var en “kändis”. Och när han kom och frågade mig vad en kändis gjorde så satt jag och spelade candy crush och drack te. Så då svarade jag att det är vad en kändis gör. Så nu tror Folke att det som utmärker kändisar är Candy Crush och tedrickande. Det känns rimligt och bra.
(Jag har tidigare skrivit om hur jag tänker kring att ha med barnen i bloggen – och om någon undrar hur jag resonerar kan man läsa mer här och här. )
25 svar
Ha ha spot on. 🙂
Mina barn vet att jag jobbar med att få båtarna att släppa ut rök. De tycker att jag ska ta ett snack med Bamse om hans båt Viktoria.
* sluta släppa ut rök skulle det vara
Rimlig åsikt ändå! 🙂
Älskar barns tankar om ens arbetsliv. Min femårige son menade att hans pappa bytte jobb för att ”han skulle få mer lugn och ro till att sitta och knappa på sin dator”. Hans pappa är idrottslärare på högstadiet 😂
Härligt! Äntligen har jag förstått att jag också är en kändis – jag spelar också Candy crash och dricker te😂!!
Tack för en underbar blogg Clara!
Haha. Underbart.
Mina tonåringar har en mamma som skriver kärlek och erotik. Det är INGET de skryter med.
Simona Ahrnstedt? 😉
Barn och deras föreställningar om jobb är så underbart! Jag jobbar som fritidspedagog för förskoleklassen och ettan och barnen frågar mig ibland vad jag jobbar med. När jag svarar att jag är på mitt jobb just nu och att mitt jobb är att vara på fritids med dem blir det ofta förvånade miner: ”Är det ditt JOBB att pyssla?!?!”
“Mina barn är lika ointresserade av mitt jobb som alla barn är av sina föräldrars yrken”, det kan nog inte jag säga. Min dotter är 5 och vill veta ganska mycket och fascineras mycket av att “ha viktigt möte”. Det vill hon också när hon blir stor. Men ibland undrar hon vad jag EGENTLIGEN gör. Att mama skriver för tidnigar går liksom inte åt. En dag frågade hon om jag kanske var med och byggde hus? Eller gator då? Det tycker hon nämligen vore mest kul. Intressant vad som presterar hos barn.
Bra förklarat! Själv är jag sjukgymnast o när sonen var liten gick vi förbi mitt jobb dagligen- han pekar på sjukhuset och säger” du har en gorilla på jobbet”. Va? Sen kom jag på att jag sagt att jag hjälper folk som har ont och går illa. Logiskt!
När våra barn var små så pratade de i skolan om vad föräldrarna jobbade med. Då sa vår son att mamma och pappa jobbar inte. Då var vi mjölkbönder och jobbade ju inte 40-timmarsvecka precis, men för sonen var det liksom inget riktigt jobb eftersom vi aldrig åkte till jobbet. Vi var ju liksom bara hemma. Några år senare sa samma son att han aldrig skulle bli bonde för då måste man bara jobba och jobba och jobba
Jag jobbar på tåg. Och vi bor nära järnvägen, barnen är 4 och 3 år. När vi (ofta) står vid nedfällda bommar och väntar på tåget så spekulerar de alltid vilken typ av tåg vi väntar på. “Mammas tåg”, godståg eller “gula tåget” (länståget). 😂
Mina barn är otroligt ointresserade av vad jag jobbar med (opolitiskt sakkunnig inom kommunen). De vet jag jobbar med politiker och att jag sitter i möten. Och framför allt att jag skriver mycket på datorn. Deras pappa är lärare, det är mer konkret och lättförståeligt vad han faktiskt gör. De har lärt sig att när de ställer frågor till mig får de sällan korta, enkla svar, kanske är en yrkesskada?
Ibland tänker jag att det skulle vara enklare om jag hade ett mer konkret jobb, som snickare, polis eller sjuksyrra – både för mina barn men också för andra som undrar Vad GÖR du egentligen på jobbet? Sakletare, brukar min mamma säga och fnissa lite förmätet. Hon brukade sitta i korridoren intill, nämligen.
Åhh!! Det låter som världens mest spännande jobb! Kan inte du berätta mer om hur du gick till väga för att bli det? Sitter själv och pluggat internationell statsvetenskap utomlands just nu men jag börjar inse att det är ju inom kommunen i Sverige som jag nog vill jobba hehe
Åh vad kul att du svarade på min fråga! Vad glad jag blev <3.
Vad fint det låter med distansen som dina barn har till ditt jobb. Och vad underbart att de kan bo på landet där Mat-tanten är mer välkänd än dig och du slipper få oönskad uppmärksamhet som stör barnen i deras liv.
Och definitionen av en kändis låter perfekt! Skrattade gott åt kommentarerna; barn är för härliga:=)
Ha en fin helg!
Tack själv 🙂
Mitt äldsta barn vet att jag jobbar med motorer till stora maskiner men det blev lite fel när han skulle förklara för kompisen. Att jag jobbar med motorer till skogsskördare blev istället motorer till skogsmördare. Hahahaaaa!
Tyvärr är barnen helt oimpade av mitt roliga jobb. Kanske ändrar de sig när de blir större men antagligen inte.
Min nästan 5-åring vet vad jag jobbar med, men är mest bekymrad över att pappa inte får följa med in på jobbet. Jag jobbar bakom skalskydd, med sekretessbelagda uppgifter, så jag kan inte ta med någon utomstående vuxen in. Barnet tycker att det är att stänga ute pappan o tycker att det taskigt o orättvist…
Har efter 20 år bytt från mjukvarutestare av mobilnät till lärare i matematik & svenska och mina barn har konstaterat “Äntligen har du ett riktigt jobb!”. Ja, det är väl för att jag inte kan arbeta hemma längre, eller vara ledig när jag vill 🙂
Åh mina barn är högst intresserade och insatta i vad jag gör. Mamma är bendoktor och hon måste vara jour (ja de använder det utrycker fast på engelska, de är 3 och 5) ibland eftersom folk ramlar och slår sig och då måste hon skruva ihop dem. Pappa har klassificerats till mikroskopsdoktor och det är mer spännande att hälsa på där…
Jag kan aldrig bli kändis då för jag brukar spela Farm Hero och dricka te, jävla skit.. 😊
Hrm, jag tror inte “alla” barn är ointresserade av sina föräldrars, eller andra vuxnas yrken. Var har du fått det ifrån? Tvärtom upplever jag att de flesta barn i min omgivning är intresserade av vad man kan göra “när man är stor” och är insatta i vad föräldrar gör, använder begrepp från deras yrkesvärld och har en uppfattning ifall de vill göra samma eller något helt annat. Både jag och mina syskon var högst medvetna och intresserade av vad våra föräldrar gjorde, redan i väldigt unga år. Om det var för att båda yrkena var lite speciella och delvis udda vet jag inte, men ändå. En av dem har gått i båda föräldrarnas fotspår kan man säga, fast de har helt olika yrken. Det var tydligt redan tidigt att hon förmodligen skulle göra det också.
Du får det att låta som om barn helt och hållet lever i sin egen värld, men det tror jag inte de gör. Det beror väl också på hur man talar med sina barn om vad man gör om dagarna, när man själv frågar hur deras dag har varit. Självklart kan man inte berätta eller förklara allt i detalj, vad man gör i sitt arbete, av olika skäl, men så mycket som möjligt tycker jag är självklart att delge sina barn. Det, liksom att tala med dem om andra vuxnas arbete. Omvärldsbevakning, förförståelse, skapa intresse och funderingar.
Nej, kanske är mina barn ovanligt ointresserade av vårt jobb. Kanske för att vi har väldigt konstiga jobb båda två. Och för att vi aldrig gjort någon sak av jobben inför barnen.
Min man är förskollärare och jag har en dotter på sex år som vill bli samma sak. Hon brukar kalla till små möten där de två själva i lugn och ro ska berätta om vad de gör, Smilla i sin förskoleklass och Johan i sin förskola och barngrupp. Min dotter tar mötena på största allvar och vill gärna ge min man olika tips på till exempel aktiviteter.
Hon tycker även att det är spännande att få höra om mitt jobb som Sfi-lärare.
Som barn tyckte jag att det var jättekul att få hälsa på min pappa, som är läkare på sjukhuset.
Min kompis som jobbar på förskola brukar få frågan om vad hon jobbar med av barnen. Alltså, vad gör hon när de gått hem och hon går till jobbet? För hon BOR väl på förskolan och det kan ju inte vara hennes jobb att ta hand om dem?? 😀