Jag tÀnkte uppdatera lite pÄ hur det gÄr med hÀlsoÄret 2020. SÄ hÀr skrev jag vid nyÄr nÀr jag berÀttade om min satsning pÄ en bÀttre hÀlsa.

“Jag kĂ€nner mig gammal, sliten, trött och förbrukad. Jag har kass hĂ„llning och saknar styrka. Det smĂ€rtar och vĂ€rker i muskler och leder nĂ€r jag anstrĂ€ngt mig och jag kĂ„nkar dessutom runt pĂ„ femton överflödiga kilon som knappast gör nĂ„gonting bĂ€ttre. Jag kan inte minnas sist jag kĂ€nde mig pigg och energisk.”

Jag blir bĂ„de ledsen och glad nĂ€r jag lĂ€ser det hĂ€r. Ledsen nĂ€r jag pĂ„minns om att det varit sĂ„ illa. Men glad nĂ€r jag inser att det faktiskt börjat förĂ€ndras. Mentalt har jag kĂ€nt mig som ett stort stenblock som ska sĂ€ttas i rörelse och det har verkligen inte varit enkelt. Jag har fĂ„tt jobba med smĂ„ smĂ„ knuffar i rĂ€tt riktning för att kunna ta mig framĂ„t. Och eftersom det varit sĂ„ smĂ„ knuffar har jag knappt mĂ€rkt dem. Men nĂ€r jag lĂ€ser hur jag mĂ„dde i julas förstĂ„r jag att det hĂ€r tunga stenblocket Ă€ntligen börjar rucka pĂ„ sig. LĂ„ngsamt har jag börjat röra mig i en bĂ€ttre riktning. VĂ€ndpunkten kom i samband med att jag skrev det hĂ€r blogginlĂ€gget i februari. Om nĂ€r jag kastade mig ut och testade slalom och hade SÅ HIMLA KUL! Det var som att jag hittade tillbaka till rörelseglĂ€djen igen. Och den rörelseglĂ€djen har jag försökt hĂ„lla hĂ„rt i!

Vill du veta vilka förÀndringar och knep som funkat för mig de senaste fem mÄnaderna? Klart du vill!

10 knep som knuffar mig i rÀtt riktning

  • För det första: Det gĂ„r inte att skohorna in trĂ€ningen i mitt liv – det kommer misslyckas. SĂ„ har jag gjort förut och det funkar inte. För att fĂ„ tid till att ta hand om min hĂ€lsa mĂ„ste nĂ„got annat plockas bort. Jag har valt mer ledig tid och att lĂ€gga den lediga tiden pĂ„ min hĂ€lsa. Jag vet att jag Ă€r priviligerad som kan göra det – men det tĂ€nker jag inte be om ursĂ€kt för. Det fĂ„niga vore vĂ€l om jag trots att jag Ă€r sĂ„ privilegierad inte hade gjort det utan fortsatt beklaga mig?
  • Jag gör ingenting pĂ„ vilja. Man kan inte trĂ€na eller Ă€ta bĂ€ttre pĂ„ ren vilja. Viljan Ă€r flyktig och rĂ€tt vad det Ă€r sĂ„ saknas den. Nej man mĂ„ste ha en plan. Strukturer. System som hjĂ€lper en sĂ„ att man slipper vilja utan kan gĂ„ pĂ„ rutin.
  • Jag kĂ€nner noll trĂ€ningsmotivation om jag tĂ€nker att jag Ă€r slö, svag och behöver rycka upp mig. IstĂ€llet har jag pratat vĂ€ldigt snĂ€llt och lugnt med mig sjĂ€lv. Ojoj, vad du kĂ€mpar. Nu mĂ„ste du verkligen fĂ„ tid för att bli friskare. Du har ju fött tre barn. Nu Ă€r det din tur att ta hand om din fina kropp som utrĂ€ttat sĂ„ mycket. Jag praktiserar sjĂ€lvmedkĂ€nsla aktivt – och vad det innebĂ€r kan du lĂ€sa hĂ€r.
  • Jag har ett vĂ€ldigt lĂ„gt tempo. Jag Ă€r inte manisk, superpeppig och helt gaaaalet laddad för att göra det hĂ€r. IstĂ€llet försöker jag göra det med en stillsam beslutsamhet. Nöta litegrann varje dag. TĂ€nka lĂ„ngsiktigt. Och för varje ny vana fundera – Ă€r den hĂ€r nya vanan nĂ„got jag kommer kunna upprĂ€tthĂ„lla i lĂ€ngden? Om inte har jag backat tillbaka till ett mindre ambitiöst mĂ„l och försökt upprĂ€tthĂ„lla det istĂ€llet. Just nu har jag inga kostvanor eller trĂ€ningsvanor som jag inte skulle klara av att fortsĂ€tta med för all framtid

  • Jag försöker hitta alla möjligheter till vardagsmotion. Jag vet – sĂ„ trĂ„kigt tips. Men sant. Med nĂ„gra timmar i trĂ€dgĂ„rden skrapar jag snabbt ihop till mina tiotusen steg. Och varje morgon sedan snart tre veckor tillbaka stoppar jag barnen i lĂ„dcykeln och kör dem till och frĂ„n skolan. Även om det inte direkt Ă€r ett hĂ„rt trĂ€ningspass ger det i alla fall ett par tusen extra steg och lite pulshöjning. Jag försöker storhandla med lĂ„dcykel ocksĂ„. Varje liten tur jag gör Ă€r bra för mig!
  • Mycket av det sociala umgĂ€nget sker ju kring mat. Men vad hĂ€nder om man istĂ€llet byter till motion? Matlaget har gjort utflykter typ varje helg hela vintern. Skridskor, skidor, cykel. Och nĂ€r jag trĂ€ffat min bĂ€stis Elina har vi gjort det över en promenad istĂ€llet för att bara sitta och fika. Fast oftast har vi gjort bĂ„de och. Jag har alltsĂ„ inte plockat bort det dĂ€r mysiga med att Ă€ta med vĂ€nnerna. Men kanske lagt till en annan inramning. SĂ„ vi gjort det utomhus efter en skidtur eller promenad.
  • Att gĂ„ pĂ„ kaloriunderskott varken kan eller vill jag göra nĂ€r jag ammar. SĂ„ jag försöker nöja mig med smĂ„ förbĂ€ttringar. Det lĂ„ter sĂ„ himla blöööh nĂ€r jag sĂ€ger det – men det handlar om vanliga saker som att fylla större delen av tallriken med grönsaker och Ă€ta dem först. Dricka vatten till alla mĂ„ltider och gĂ€rna nĂ„got glas extra innan maten. Undvika sötsaker, fika och snacks. Förutom kanske 1-2 ggr i veckan nĂ€r jag njuter. Lyckas jag inte hĂ„lla det Ă€r det inte hela vĂ€rlden. DĂ„ tar jag nya tag igen. Ingenting fĂ„r vara hela vĂ€rlden för mig. Allt med mĂ„tta och förnuft. Maten jag Ă€ter Ă€r för övrigt precis samma som tidigare. Vanlig mat.
  • Efter vinterns slalomĂ„kande och lĂ€ngdskidor har jag lĂ„ngsamt gĂ„tt över till promenader. Tiotusen steg om dagen försöker jag fĂ„ ihop och vissa dagar fĂ„r jag faktiskt ihop till femtontusen istĂ€llet (hĂ€r har jag skrivit om hur jag nöter ihop till det. ) Och jo. Jag kĂ€nner av smĂ€rta i fogarna nĂ€r jag gĂ„r lĂ„ngt. Men jag mĂ€rker att det gĂ„r bort nĂ€r jag vilat lite. SĂ„ det Ă€r vĂ€rt att göra Ă€ndĂ„.
  • Jag behöver börja trĂ€na upp min styrka sĂ„ Jakob gav mig det mest okomplicerade programmet nĂ„gonsin: Hundra stycken vardera av knĂ€böj, armhĂ€vningar och situps varje vecka. Fördelat precis som jag vill över veckans dagar. Eftersom jag Ă€r sĂ„ svag gör jag enklare versioner av alla övningar. Men jag gör dem i alla fall.
  • Och kanske viktigast av allt: Jag har haft veckor nĂ€r jag inte orkat promenera eller tĂ€nka pĂ„ hĂ€lsosamma val. Men jag fĂ€ster mig inte vid det. Det betyder inte att jag misslyckas. TvĂ€rtom. Jag Ă€r inte en sĂ„n som slutar trĂ€na – jag Ă€r en sĂ„dan som börjar! Det finns massa duktigt folk som hĂ„ller i och aaaldrig missar ett trĂ€ningpass. Men det finns fasenimej INGEN som Ă€r sĂ„ bra som mig pĂ„ att börja om. Det Ă€r min superkraft (intalar jag mig). Jag Ă€r hon som börjar om varje gĂ„ng hon kommer av sig. Och de dĂ€r inaktiva veckorna Ă€r bara Ă€r ett oviktigt mellanspel i det som Ă€r mitt egentliga jag: en mĂ€nniska som Ă€r snĂ€ll mot sig sjĂ€lv och tar hand om sin hĂ€lsa!