Hur går det med hälsoåret, Clara?

Jag tänkte uppdatera lite på hur det går med hälsoåret 2020. Så här skrev jag vid nyår när jag berättade om min satsning på en bättre hälsa.

“Jag känner mig gammal, sliten, trött och förbrukad. Jag har kass hållning och saknar styrka. Det smärtar och värker i muskler och leder när jag ansträngt mig och jag kånkar dessutom runt på femton överflödiga kilon som knappast gör någonting bättre. Jag kan inte minnas sist jag kände mig pigg och energisk.”

Jag blir både ledsen och glad när jag läser det här. Ledsen när jag påminns om att det varit så illa. Men glad när jag inser att det faktiskt börjat förändras. Mentalt har jag känt mig som ett stort stenblock som ska sättas i rörelse och det har verkligen inte varit enkelt. Jag har fått jobba med små små knuffar i rätt riktning för att kunna ta mig framåt. Och eftersom det varit så små knuffar har jag knappt märkt dem. Men när jag läser hur jag mådde i julas förstår jag att det här tunga stenblocket äntligen börjar rucka på sig. Långsamt har jag börjat röra mig i en bättre riktning. Vändpunkten kom i samband med att jag skrev det här blogginlägget i februari. Om när jag kastade mig ut och testade slalom och hade SÅ HIMLA KUL! Det var som att jag hittade tillbaka till rörelseglädjen igen. Och den rörelseglädjen har jag försökt hålla hårt i!

Vill du veta vilka förändringar och knep som funkat för mig de senaste fem månaderna? Klart du vill!

10 knep som knuffar mig i rätt riktning

  • För det första: Det går inte att skohorna in träningen i mitt liv – det kommer misslyckas. Så har jag gjort förut och det funkar inte. För att få tid till att ta hand om min hälsa måste något annat plockas bort. Jag har valt mer ledig tid och att lägga den lediga tiden på min hälsa. Jag vet att jag är priviligerad som kan göra det – men det tänker jag inte be om ursäkt för. Det fåniga vore väl om jag trots att jag är så privilegierad inte hade gjort det utan fortsatt beklaga mig?
  • Jag gör ingenting på vilja. Man kan inte träna eller äta bättre på ren vilja. Viljan är flyktig och rätt vad det är så saknas den. Nej man måste ha en plan. Strukturer. System som hjälper en så att man slipper vilja utan kan gå på rutin.
  • Jag känner noll träningsmotivation om jag tänker att jag är slö, svag och behöver rycka upp mig. Istället har jag pratat väldigt snällt och lugnt med mig själv. Ojoj, vad du kämpar. Nu måste du verkligen få tid för att bli friskare. Du har ju fött tre barn. Nu är det din tur att ta hand om din fina kropp som uträttat så mycket. Jag praktiserar självmedkänsla aktivt – och vad det innebär kan du läsa här.
  • Jag har ett väldigt lågt tempo. Jag är inte manisk, superpeppig och helt gaaaalet laddad för att göra det här. Istället försöker jag göra det med en stillsam beslutsamhet. Nöta litegrann varje dag. Tänka långsiktigt. Och för varje ny vana fundera – är den här nya vanan något jag kommer kunna upprätthålla i längden? Om inte har jag backat tillbaka till ett mindre ambitiöst mål och försökt upprätthålla det istället. Just nu har jag inga kostvanor eller träningsvanor som jag inte skulle klara av att fortsätta med för all framtid…
  • Jag försöker hitta alla möjligheter till vardagsmotion. Jag vet – så tråkigt tips. Men sant. Med några timmar i trädgården skrapar jag snabbt ihop till mina tiotusen steg. Och varje morgon sedan snart tre veckor tillbaka stoppar jag barnen i lådcykeln och kör dem till och från skolan. Även om det inte direkt är ett hårt träningspass ger det i alla fall ett par tusen extra steg och lite pulshöjning. Jag försöker storhandla med lådcykel också. Varje liten tur jag gör är bra för mig!
  • Mycket av det sociala umgänget sker ju kring mat. Men vad händer om man istället byter till motion? Matlaget har gjort utflykter typ varje helg hela vintern. Skridskor, skidor, cykel. Och när jag träffat min bästis Elina har vi gjort det över en promenad istället för att bara sitta och fika. Fast oftast har vi gjort både och. Jag har alltså inte plockat bort det där mysiga med att äta med vännerna. Men kanske lagt till en annan inramning. Så vi gjort det utomhus efter en skidtur eller promenad.
  • Att gå på kaloriunderskott varken kan eller vill jag göra när jag ammar. Så jag försöker nöja mig med små förbättringar. Det låter så himla blöööh när jag säger det – men det handlar om vanliga saker som att fylla större delen av tallriken med grönsaker och äta dem först. Dricka vatten till alla måltider och gärna något glas extra innan maten. Undvika sötsaker, fika och snacks. Förutom kanske 1-2 ggr i veckan när jag njuter. Lyckas jag inte hålla det är det inte hela världen. Då tar jag nya tag igen. Ingenting får vara hela världen för mig. Allt med måtta och förnuft. Maten jag äter är för övrigt precis samma som tidigare. Vanlig mat.
  • Efter vinterns slalomåkande och längdskidor har jag långsamt gått över till promenader. Tiotusen steg om dagen försöker jag få ihop och vissa dagar får jag faktiskt ihop till femtontusen istället (här har jag skrivit om hur jag nöter ihop till det. ) Och jo. Jag känner av smärta i fogarna när jag går långt. Men jag märker att det går bort när jag vilat lite. Så det är värt att göra ändå.
  • Jag behöver börja träna upp min styrka så Jakob gav mig det mest okomplicerade programmet någonsin: Hundra stycken vardera av knäböj, armhävningar och situps varje vecka. Fördelat precis som jag vill över veckans dagar. Eftersom jag är så svag gör jag enklare versioner av alla övningar. Men jag gör dem i alla fall.
  • Och kanske viktigast av allt: Jag har haft veckor när jag inte orkat promenera eller tänka på hälsosamma val. Men jag fäster mig inte vid det. Det betyder inte att jag misslyckas. Tvärtom. Jag är inte en sån som slutar träna – jag är en sådan som börjar! Det finns massa duktigt folk som håller i och aaaldrig missar ett träningpass. Men det finns fasenimej INGEN som är så bra som mig på att börja om. Det är min superkraft (intalar jag mig). Jag är hon som börjar om varje gång hon kommer av sig. Och de där inaktiva veckorna är bara är ett oviktigt mellanspel i det som är mitt egentliga jag: en människa som är snäll mot sig själv och tar hand om sin hälsa!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

40 kommentarer på “Hur går det med hälsoåret, Clara?”

  1. Så bra! Brukar ofta bli less när folk skriver om sin träning och sina hälsovanor, trots att jag själv är en väldigt aktiv mänska. Men det här var bara inspiration. Det är inte så farligt fast det går sämre en vecka eller två. Utan det viktigaste är en aktiv vardag i stort. Ogillar överdriven pepp i alla former. Det stressar bara mig och får mig att känna mig dålig!

  2. Så bra! Måste bara fråga om du gör knäböj med ena benet framför det andra eller ihop som när man sätter sig på en stol? Det senare är nämligen både skonsamt och stärkande för fogarna – mycket bra för stabilisering av bålen.

    1. Troligen knäböj med fötterna parellella, det andra kallas utfall. Knäböj med rätt teknik och med lite olika tempo upp-ner samt att stanna i nedre läget ibland = bra och oftast skonsam benträning!

  3. Åh du är underbar Clara!🤩 Vi måste hjälpa varandra att ställa rimliga krav på oss själva och varandra, o samtidigt aldrig glömma att vi förtjänar o må bra i både kropp o själ! Amen

  4. Liknande filosofi funkar för mig när det kommer till hälsa och träning. Efter en utmattning som gjorde att jag var tvungen att vila efter 15 minuters promenad fick jag lägga ribban lågt – att göra något för min kropp varje dag. Thats it. Det började långsamt, korta promenader och makligt tempo. Med tiden blev de längre och i snabbare tempo, ibland stannade jag vid en bänk och stretchade. Började göra yoga hemma på sovrumsgolvet. Ibland 5 minuter, ibland en halvtimma. Helt plötsligt klämde jag in promenad, yoga och tog cykeln till affären på samma dag. Kom på mig själv med att dansa igenom hemmet med dammsugaren. Och ja, att äta antidepp har gjort att orken kommit tillbaka, men det har varit aktiva val som lett till långsamma förbättringar. Har inte varit på gymmet på ett år men istället för att ha dåligt samvete över det tänker jag fortsätta mina kravlösa promenader tills jag en dag blir sugen på att promenera förbi gymmet och lyfta lite vikter. Det kommer ju, jag vet det. Och med tvång kommer man fan ingenstans. Jag ska göra NÅGOT, men exakt vad det blir beror lite på dagsform, och det är okej. Nuförtiden är det fler bra dagar än dåliga, så det funkar ju.

  5. Tack för inlägget! Känns motiverande utan att ge dåligt samvete, och som en förändring som är hållbar och genomförbar. Också grattis till att du hittat tillbaka till ett hälsosammare liv som du väljer att prioritera. Helt rätt!

  6. Jag tror att du nämnde det där med att vara bra på att börja om i ett poddavsnitt i vintras? Tack för det! Jag har lånat den tanken av dig. Himla användbar inställning, som nu hjälpt mig att börja springa igen efter tre års uppehåll efter bebis. Vad kul det är att läsa om att det går framåt för dig. Jag kommer att tänka på en bra bok jag läste nyligen, som handlar om att skaffa sig goda vanor. Den är inne på mycket av samma saker som du skriver om, om att ta små steg, ha system och fokusera på processen. Atomic Habits heter den. Superbra.

  7. Jag blir så glad av det här inlägget. Det är precis så här man ska göra! Jag är en väldigt aktiv person som tränar mycket och har gjort så sen lång tid tillbaka, men för mig har det blivit en vana och något som bara finns där. Det är då många av mina vänner som försöker ”komma igång” och kör stenhårt och jag försöker förklara att man ska börja precis tvärtom. Lugnt och hållbart. Med små steg. Jag ska rekommendera detta inlägg till dem.

  8. Oh, det där med att “skohorna in” något i livet, träffade mig mitt i prick! Jag bestämde mig i januari för att avstå en annan fritidsaktivitet till förmån för träning. Sen kom Corona, och det blev hemarbete för nästan hela slanten, vilket sparade mig drygt 10 timmar i veckan på arbetspendling. En hel del av den här tiden har jag lagt på träning (gym och promenader), och på att äta bättre. Det som faktiskt känns lite jobbigt just nu är funderingen på hur jag ska kunna upprätthålla de goda vanorna när vardagsstressen dyker upp igen efter krisen. Hur ska man kunna “släppa på” allt positivt man saknat, utan att få med baksidorna på köpet?

    1. Skulle det kanske funka med arbetsgivaren att få fortsätta jobba hemifrån åtminstone någon dag i veckan i “livet efter detta”? Jobbresetimmarna du slipper kan du ju i så fall öronmärka som dina egna för hälsans skull.

  9. Tack tack tack för det här fantastiska inlägget. Det var precis vad jag behövde just nu, har alltid varit oerhört aktiv men är inne i en period då jag mår sämre och min kropp har lagt på sig en del kilon som den inte mår bra av (jag tycker ju såklart att jag är fin ändå, men samhällsidealen når även mig emellanåt) och senast igår sa jag till mannen att jag får fasen börja äta kyckling och broccoli så jag får ordning på det här. Men jag vet ju att det är hjärnspökena som pratar, mitt liv bjuder inte in till träning flera gånger i veckan och jag känner snarare olust till att träna crossfit (som jag gjort de senaste åren) just nu. En barnlöshetsutredning uppe på det hjälper inte heller till.

    Tack Clara, för att du lyfter sånt här och visar att allt inte är 100 eller inget, det finns fina mellanvägar!

  10. Heja dig!!

    Jag försöker med, efter en skadetätt vinter och en stor förlust av en familjemedlem i vintras så behöver jag få hitta glädjen igen i livet, och tänk att jag gjort det nu, i träningen. Jag försöker få in så mycket som möjligt och har upptäckt att jag älskar att göra burpees så försöker få in många såna i mitt liv.

  11. Clara! Jag älskar det här inlägget. Det liknar min egen inställning till rörelse och hälsa väldigt mycket, med undantaget att jag är lite dålig på att backa och fundera på om vissa förändringar är hållbara – men jag blir bättre även på det.

    Och självmedkänsla! Det är SÅ viktigt. Att klappa sig på ryggen och säga att man är bra, istället för att foka på vad man borde göra bättre. Tack för peppande inlägg!

  12. Heja!! Tålamod och uthållighet är sååå bra.

    Vill du berätta mer om din faste-period så vore det intressant att höra.

  13. Åh, jag får tårar i ögonen av att läsa detta. Precis vad jag behövde höra. Tack!
    Håller på att läka efter Utmattningssyndrom och vissa dagar är så sega. Arbetar med att vara snäll mot mig själv och tänka ”Good enough”.
    Tack för kloka tankar!

    1. Håller verkligen med Ann-Sofie! Försöker som bäst att kravla mig upp efter en utmattning och jobbar med att göra lite, och vara nöjd med det. Jobbigt att känna att varken knopp eller kropp är i sin forna form. Jag satsar på promenader, det känns lagom just nu. Fast ibland orkar jag inte gå längre än till vår postlåda.

  14. Clara, du är bara “the queen of influencers”. Många andra i din bransch, inte alla såklart, kan slänga sig i väggen med sina hetsiga träningsupplägg av olika slag. Det här är ju bara uppmuntrande att läsa för alla. Keep up!!

  15. Tack Clara! Precis vad jag behövde läsa som gärna vill komma igång, men har ännu mer övervikt och svårt att komma loss. Jag har börjat med små, korta promenader som en start och jag hoppas det kommer hjälpa mig igång. Det är svårt att börja med fysisk aktivitet / träning igen efter utmattningen känner jag. Ibland däckar jag på soffan efteråt och då vet man att det blivit för mycket. Fast samtidigt mår man ju bra av att röra på sig och komma ut också. Det är balansen som blir svår och som du skriver behöver man välja bort något annat för att få utrymmet.

  16. Enormt tack för detta inlägg som är raka motsatsen till att träna överdrivet mycket, och att göra det trots att man är hungrig o trött (vilket verkar vara trendigt att nämna för vissa). Mer rörelse i vardagen är bra, men på hälsosamma villkor!

  17. Många kloka ord både i texten och kommentarsfältet. Jag har gjort liknande förändringar som du under en längre tid och saker som har hjälpt mig, i tillägg till ovan:
    – få hjälp för det som gör ont
    – träna ”rätt”, alltså att jag aldrig tränar och oroar mig för att försämra mina fysiska problem
    – Anders Hansens ord om att 20-45 min pulshöjande träning ger positiv effekt för den psykiska hälsan både några timmar efter träningen och på lång sikt
    – i samma anda så tränar jag numera även för min psykiska hälsa, alltså att varje träningspass inte är för att pressa mig fysiskt till Max
    – och att jag kan tänka att 20 min har jag ofta över på en dag och att det inte är mer komplicerat än så
    – jag har haft en översyn över mina matvanor som har fått ske långsamt, med stöd och med fokus på att jag vill lära mig
    – jag tänker aldrig på träning som nåt valbart, jag känner inte efter. Har insett att känslan innan, under och efter ett pass sällan hör ihop.
    – jag har ofta lättare att bli ledd i ett träningspass än att fixa det själv
    – uppmuntran o pepp är bra, skickar alltid bilder över bra val till min partner som skickar pepp tillbaka
    – ett dåligt val är inte en dålig dag, ofta gör jag bra saker också och det är dem jag behöver tänka på att göra mer av 🙂
    – min hormoncykel påverkar mig jättemycket – världens insikt vid 30+

  18. Du är sann inspiration för mig. Jag kopierar styrkeprogrammet rakt av.

    Jag trodde att jag hade problem med fogarna efter 4 graviditeter. Men det visade sig att vården hade fel. Det var mitt bäcken som vridit sig och fastnat. En kiropraktor kom på detta och efter tre behandlingar var jag såpass bra att jag kunde börja springa igen. Så nu springer jag 1,5 mil i veckan utan smärta! Fantastiskt för mig som knappt kunde gå 200 steg utan ständig värk.

    Allt gott till dig!
    Therese

  19. Två av mina mantra är:
    “NÅGOT, hur litet det än är, är alltid bättre än INGET.”
    “Don’t let the perfect be the enemy of the good.”

  20. Bra tänkt! Och bra gjort (och gör)! Fint det där med att vara bra på att börja träna! Tack för inspiration!😍

  21. Va härligt att du kommit igång. Själv tränar jag mer än nånsin, typ varje dag. För mig lossnade det när jag började med träningspass på youtube med sandra friberg. Passen är ca 20 min så det är snabbt över😀. Nu när jag utifrån corona jobbar hemma mer (slipper restid) har jag lyckats träna direkt på morgonen. Är så stolt att jag kommit igång.

  22. Måste tipsa om ”Hemmagympa med Sofia” som finns på SVTPlay. Pass som tar 20 minuter med olika inriktning som rörlighet, styrka, kondition. Man kan själv bestämma intensiteten efter dagsformen. Perfekt att göra i mån av tid under dagen – gör man ett har man iallafall tränat den dagen, gör man tre har man plötsligt tränat en timme. Gillar tilltalet i programmen också, inget hurtfriskt eller överpeppande utan en nivå som talar till alla.

  23. Tack för att du delar med dig. ” Nej man måste ha en plan. Strukturer. System som hjälper en så att man slipper vilja utan kan gå på rutin.” Kan du utveckla det här? Vad är det för planer och strukturer? Jag behöver all hjälp jag kan få för att få igång denna trasiga lekamen efter två graviditeter med obefintlig träning. Viljan finns men inte tillräckligt mycket för att ta mig över tröskeln. Jag förstår det inte själv.

  24. Hejja dig Clara. Tack för inspirationen, jag blev peppad och glad över din text/ Sofie

  25. Vad härligt att du känner en vändning! Så mycket klokt i ditt inlägg 🙂

    Med all kärlek, och utan att veta alls vad du menar med “situps”, så skulle jag vilja tipsa om särskilt anpassad magträning för kvinnor som fött barn. Olga Rönnberg har t.ex. en bok “Träning för nyblivna mammor” där man kan plocka ut bara magträningen om man vill det. Finns även en app som heter “Mammamage” som är enkel och toppen att använda.
    Mitt andra tips är “Lofsans Underverk” av Lovisa Sandström som ger ett “snipp-bootcamp” för starkare bäckenbotten och bättre hållning. Enkla övningar som bara tar några minuter om dagen. Ska man investera i något i träningsväg som mamma så är det detta!

    Lycka till med din hälsoresa 🙂

  26. Heja dig! Du äter säkert bra näringsrik mat men vill ändå tipsa om att äta lever eller annan inälvsmat minst en gång i veckan. Det tar ju på kroppen att föda barn och att amma och det är lätt att mineralerna i kroppen utarmas.
    Magnesium är nog bra att ta tillskott av också eftersom vi “bränner” mycket magnesium under stress och för att balansera magnesium behövs en “binjuredricka” som innehåller natrium (salt) kalium och C-vitamin från tex nypon. Se recept här https://therootcauseprotocol.com/faq-adrenal-cocktail-recipes/ eller gå med i gruppen Magnesium och hälsa för alla för att läsa mer!
    Binjuredrickan ger bra med energi och det är bra att börja med den innan magnesium.

  27. Heja dig! Låter jättebra tycker jag!
    Kul punkt den sista. Jag är en sån som tränar, har alltid varit och kommer alltid vara. (Försökte aktivt låta bli att va en sån efter barn två, gick inte bra) Men jag har ju oxå veckor där jag inte tränar. Inte skulle jag någonsin tånka att jag har slutat träna och måste börja om efter ett kortare uppehåll, så som du tänker. Ska bli spännande att se om du hamnar där också så småningom. Om man ”är en sån som tränar” behöver man liksom inte börja om. Jag har ju inte slutat vara en sån som tränar bara för att jag haft ett uppehåll en vecka.
    Luddigt detta. Men kanske ska ta till mig lite av dina tips, jag skulle behöva ”vara en sån som äter mycket grönsaker”.