Av min kompis Elina som också varit utmattad fick jag höra det utmärkta uttrycket passa av. I motsats till att passa på. Som vi ju redan är så bra på.
Jag passar på att ladda en tvättmaskin medan jag ringer ett samtal
Jag passar på att åka och köpa den där målarfärgen och hämta ut ett recept när jag ändå ska handla mat.
Jag passar på att besvara sms medan jag sitter på toaletten. Torkar samtidigt tadkrämsrester ur handfatet.
Jag passar på att dricka kaffe medan jag sminkar mig.
Människor i allmänhet. Mammor i synnerhet. Och alla som är nära att bli utmattade alldeles särskilt. Passar ständigt på. Kanske för att det känns som det enda sättet att få ihop livet? Och för att detta ständiga multitaskande ger en känsla av effektivitet? Men tyvärr förstör stress vår förmåga att se det uppenbara: bara för att man småspringer och gör saker med andan i halsen betyder det inte att man får mycket gjort. De dagar när jag ränner runt och passar på att göra bort en massa saker som stressar mig – visar sig väldigt sällan skänka vila längre fram. Även om det var tanken. För nästa dag fortsätter jag bara i samma stil och river av nya saker som jag tycker jagar mig.
Jag övar mig massor på att passa av. Varje dag i en stor familj är ett enda övningstillfälle. Och jag blir bättre. Dessutom har jag märkt att min respekt för mig själv och mina begränsningar i slutändan är mycket mer effektivt. Särskilt över lite längre tid och sett till alla delar av livet. Det ökar nämligen förutsättningarna för balans mellan sömn, mat och motion. Höjd livskvalitet helt enkelt!
Att effektivisera och passa på är inte lösningen på ett stressigt liv. Inte om tomrummet som effektiviseringen skapat bara fylls med annat. Nä, jag passar på att passa av istället. Det känns rimligare.
PS Lite mer tankar om effektivitet i arbetet och farorna med det har jag skrivit om här. Och här finns en utmanande övning du kan göra för att öva din förmåga att passa av istället för på.
20 svar
Ja det där med passa av låter väldigt klokt. Min uppfattning är att man kan upplevas som lite av en “looser” om man inte har händerna fulla och ett fullspäckat schema hela tiden… Men att passa av visar ju snarare på att man kan trivas med sig själv och lugnet. Sen ska det ju inte bli långtråkigt så klart, men där måste ju alla hitta sin egen balans.. 🙂
kramar Emma
Precis så. Amen 🙏🏼.
Det är våra förväntningar på oss själva och vad/ hur mycket som ska ”hinnas med” som sakta men säkert har förvridits till att bli orealistiska. Och vi blir besvikna på oss själva för att vi inte ”får ihop det”.
Nej, vi ”får inte ihop det”, för förutsättningarna är orealistiska och orimliga. Det är inget fel på oss. Tvärtom. Vår stress är friska sunda signaler på en situation som är orimlig. Vi är inte byggda för den här ”effektiviteten”. Det är inte den som är livet.
Våga bryta mönster och normer, våg gå din egen väg och våga lyssna på din själ. Hur vill den leva? Vilket tempo trivs den i? Gå ditåt💗.
Tack speciellt för sista stycket. 💕Vilken mysig, skön formulering; “Vilket tempo trivs min själ i?”, den tar jag med mig. För det är ju nog ganska självklart för min del, men så lätt att tappa bort mig i snurret runtomkring.
Den här kommentaren träffade verkligen mig. Jag har till om med tagit skärmdump på den för att kunna påminna mig själv. ”Det är inget fel på oss. Tvärtom. Vår stress är friska sunda signaler på en situation som är orimlig.” Jag fick verkligen en aha-upplevelse när jag läste. Det är ju så självklart att det inte är oss det är fel på utan den livstil som anses vara normal idag som är fel, vi är inte skapt för det här. Tack för så smarta och fina ord! ❤️
Så bra, så bra!
Jag insåg redan som 20-åring att jag aldrig skulle klara av att jobba heltid. Jag har två barn på 6 och 4 år som jag har mycket tid tillsammans med. När de går sina korta dagar i skolan/förskolan arbetar jag hemifrån och jag trivs så bra med det. Att kunna lägga upp dagarna lite som jag vill. Givetvis innebär det lite mindre pengar, men friheten är värd så mycket mer för mig. Förut blev jag utmattad titt som tätt (enda sen jag var barn och gick i skolan), men tack vare beslutet att leva enkelt & jobba lagom mycket med det som ger mig energi – musik och skrivande – slipper jag bli det!
Lagom är ett ganska bra ord, trots allt. Och jag är bara tacksam att jag kan leva såhär.
Kram/ N
Åh vad bra skrivet, tack! Det hjälper att få begrepp till saker och ting. Jag är precis där, har landat i att jag har en utmattning. Föräldraledig med mitt andra barn. Har byggt hus och ett stressigt jobb på socialtjänsten. Tiden räcker aldrig till, jag har hela tiden varit effektiv och tänkt att jag måste vara mer effektiv och alltid lägga i en extra växel. Gick precis och tänkte på att så fort jag får tankar på att “passa på” eller vara effektiv så måste jag stanna upp.
Har precis läst er bok, Hjälp jag är uttmattad. Så bra bok, jag både grät och skrattade. Tack för att du delar med dig!
Mitt i prick! ❤
Jag har precis gått upp till arbete 50 % efter hel sjukskrivning p g a stroke. Under uppföljningen sa EN av alla läkare, fysioterapeuter, arbetsterapeuter mfl jag träffat: Har du funderat på att du var utmattad innan du fick stroke och att din kropp var tvungen att reagera starkt för att tvinga dig lyssna på kroppens ohälsa?! Jag svarade nä nä det var ett läkemedel som sattes ut (blodförtunnande) och därför så….Dr- nej du- då hade du dött! Nu tvingar din kropp dig att varva ner, lyssna och börja om- men med andra strategier eftersom du fått skador som balanssvårigheter, påverkan synfält, styrka mm. Försöker du stressa fram din väg till återhämtning kommer du få fler symtom och andra diagnoser… Jag fnyste. Trams. Sen fick jag förmaksflimmer- oregelbunden hjärtrytm. Trodde jag skulle dö.Tillbaka till samma dr som lugnt sa- nu drar kropp och själ i nödbromsen….. och vet du vad? Det finns ingen genväg. Lyssna på din kropp.
Efter 6 månaders långsam rehab med en dag i taget, och där jag registrerat i dagbok alla aktiviteter har jag över tiden börjat förstå hur jag stressat, pressat mig i min vardag. Varje dag har varit och är en kamp att öva mig säga nej och passa av. Det går långsamt framåt. Är oerhört stresskänslig. Hjärtklappning direkt vid stress/ måsten även om flimret är under kontroll. Får magont, diarre och pngest. Beroende av noggrann struktur med mat och sovklocka- ja det låter som Skalman i Bamse! Micropauser är ovärderliga. Osäker om jag kommer arbeta 100 % igen!? Haft det som mål men har tänkt om. Nu känns det viktigare att ha en schysst vardag, hur mycket jag arbetar? Egentligen oväsentligt och viktigare att vi i familjen har sund balans tillsammans och fördelar vår energi. Den som arbetar större del utanför hemmet kanske inte ska mäkta med med största ansvaret för markservice och tvärt emot? Familjen känner inte igen den nya “mamma” som tidigare fixade allt med ena handen och lite med den andra under tiden jag hade ett telefonmöte. Ny mamma ställer krav i ansvarsfördelningen, prioriterar hälsan och går direkt ut på promenad med hundarna efter jobb och sedan tar micropaus i ryggläge- stängd dörr och ostörd! Jag vill inte tillbaka till mitt jag fixar allt. Bara tanken gör att magen knyter sig i kramp.
Läst er bok. Den är super. Ger energi och hopp när det behövs som bäst.
Tack för en omväxlande och kul blogg! Här finns härlig blandning av det mesta!
🌞🌞🌞
“Att effektivisera och passa på är inte lösningen på ett stressigt liv. Inte om tomrummet som effektiviseringen skapat bara fylls med annat.”
Fast problemet är ju om man fyller tomrummet med annat. Jag är effektiv, och gör ett par andra ärenden när jag ändå ska iväg och handla mat på tisdagen. Därför att just tack vare det minskar min “att göra-lista” och jag kanske inte behöver åka iväg alls på onsdagen. Och det ger mig oerhört mycket större lugn i själen än att ha ett ärende som ska göras både tisdag och onsdag. Jag undviker alltså att fylla tomrummet med annat än sånt som jag mår bra av.
Och jag sätter på tvätt medan jag är på väg in i duschen. Och städar lite medan jag lagar mat. För sen på kvällen är maten klar och äten, och tvätten också fixad och barnen sover. Så då kan jag i lugn och ro slå mig ner i soffan med min man och se på någon bra tv ihop. Istället för att hålla på med sysslor hela kvällen.
Ja, precis! Det är ju fantastiskt om passa påandet ger en mer fritid i slutändan. Grattis till dig att du hittat den balansen 🙂 Jag upplever dock att det ofta är tvärtom och att man bara fortsätter passa på och passa på och aldrig gör något härligt av den där lediga tiden. Är man dessutom utmattad kan det vara för sent att vila på kvällen om man gått an hela dagen. Man behöver luft och vila och fokus på en sak åt gången även under dagtid. Lite om det har jag skrivit här – om hur man måste ha balans inte bara sett över ett år, månad, vecka. Utan över en dag. Ja, faktiskt sett över en timme.
https://underbaraclaras.se/2020/02/22/vad-balans-ar/
Väl skrivet.
Själv övar jag på detta ideligen. Och förespråkar alltid att tänka ett varv till. “Vill” jag detta. Men “orkar” jag också? För mig är det helt avgörande. Jag vill ofta massor men orkar sällan massor. Roliga saker ger energi men tar också energi. I bästa fall går det jämt ut trots att jag velat och älskar det jag gjort. Så passa av stämmer väl in här.
En sak i taget är det bästa man kan göra bland alla vardagssysslor! Det blir även mest effektivt och finast så för själen. Som min mamma brukar säga: “smutstvätten rymmer inte, den finns kvar där imorgon också, då har du en ny chans att tvätta den”. Detta av-betande tenderar annars att allt som oftast komma tillbaka och bita en i arslet!
Jag har nog hela mitt liv varit bra på att passa av, jag har helt enkelt inte så många personliga måsten som är så där otroligt viktiga att de måste göras just nu, utan vill jag göra nåt annat roligare eller bara lägga mig på soffan och läsa en hel dag så gör jag det.
Det är ju dock väldigt lätt för mig att ha en sån tillvaro eftersom jag bor själv och inte har några barn. Det betyder ju att det mesta av min tid är helt min egen och jag inte behöver anpassa mig så väldigt mycket efter andra. Men med tanke på att jag egentligen är en riktig Fröken Duktig-karaktär som absolut vill göra bra ifrån mig är det ändå bra gjort av mig att vara så duktig även på att koppla av och vila tycker jag, hehe.
Jag har det omvända problemet. Jag passar ständigt av och skulle behöva en släng av det där passa på:et för att få nåt vettigt gjort över huvud taget. Mvh Soffpotatisen
Behövs lite soffpotatisar i denna hektiska värld 😉
Åh, tack Clara för bästa texten. Jag behövde det här. ♥️ Jag är just nu sjukskriven pga utmattning, samtidigt som vi i somras startade ett trädgårdsprojekt som nu bara står och väntar på att bli klart. Jag insåg för några veckor sen att vår framsida är den bästa lektionen i tålamod som jag kan få i nuläget, dvs insikten att jag kan avvakta att göra klart något som inte behöver bli klart. Jobbet som är kvar är bara estetiskt, och kan absolut vänta till våren. Så nu tittar jag ut på framsidan/trädgården varje morgon, tar några djupa andetag och säger till mig själv att jag behöver energin som jag har vilat mig till mycket mer själv, och framsidan får därför vänta tills jag har energi över till den. Jag pratade med min mamma om detta och hon sa direkt att hon och min mormor är ju ”sådana” som ”bara MÅSTE få det klart först, så kan man vila _sen_”… men så gick min mamma brutalt in i väggen när jag var 15 år också… Hon blev så glad att jag var klokare än de båda och att jag aktivt tog beslut för att ändra det här tankesättet. En komplimang jag bär med stolthet.
Tack för ett bra inlägg! Jag behövde verkligen läsa det här.
👏❤️👍
Så klokt! Kommer ofta på mig själv med att helst vilja göra tre grejer samtidigt. Typ steka pannkakor, vispa grädden och besvara mail i en smidig handvändning. Det är ju sjukt egentligen! Passa av… jo.
Åh det där är ju jag! Passar ständigt på…Tack för en tänkvärd text!
Så klokt och tänkvärt. Jag får dessutom passa mig för vem det är jag gör nöjd. Mig själv eller någon annan. Oftast någon annan. Vill suga till i andra ögon, oftast de jag ha närmst. Men jag tappar på så vis bort mig själv lite. Tycker det är jobbigt när mina närmsta blir sur på mig för de har vissa förväntningar på mig och när jag då säger nej eller stannar upp känns det ibland som jag just inte duger till. Mitt problem = min dåliga självkänsla. Jag har lite att jobba på 😅 tack för ett pepp inlägg.
Heja dig! Så bra, klokt och intressant skrivet. Mycket viktigt, behövde det här!🙏