Jag trodde länge att jag var bra på återhämtning. Jag gillade ju att ha det lugnt och skönt. Men sedan jag fick barn och ett allt mer krävande arbete försvann de gynnsamma förutsättningarna för vila i vardagen. Jag kunde inte längre tupplura mitt på dagen eller ligga i sängen och läsa en hel helg. Först när jag kraschat in i utmattning insåg jag att jag inte hade en enda aktiv strategi för återhämtning. Inte när det krävdes att jag planerade, tänkte efter och förberedde mig.
Ett vanligt tankefel är tro att återhämtning kan skjutas upp. ”Jo jag jobbar mycket nu men jag kommer ju vara ledig jättelänge i sommar” ”Nej jag hinner inte vila nu men jag får ju vila till helgen” och ”Jag har fullt ös fram till jullovet då jag får vila” Men man måste förstå att återhämtning är lika viktigt som att äta, sova och gå på toa. Det måste komma tätt och regelbundet. Och det är ju ingen som säger ”Nej jag äter inget i vår men jag kommer ju äta jättemycket i sommar” eller ”Jag behöver inte gå på toaletten nu – jag kommer gå på toaletten massor till helgen”. eller ”Jag tänker vara vaken hela hösten för jag planerar att sova på jullovet”. Nej för det är så självklart för oss att dessa depåer behöver regelbunden påfyllning. Men samma sak gäller faktiskt återhämtning. Och på samma sätt som mat kan vara en stor måltid med tre rätter eller ett snabbt mellanmål i farten kan återhämtning vara flera veckors sammanhängande ledighet på sommarsemestern – eller att sitta kvar och andas i bilen en stund när man kommer hem från jobbet. Båda sorterna behövs.
Men det finns egentligen ingen forskning som säger att vi behöver många sammanhängande veckors ledighet. Hur mycket semester som räcker verkar mer vara en fråga om individuella preferenser. För oavsett hur länge du är ledig försvinner effekterna ganska snabbt när vardagen återvänder. Det allra viktigaste för vår hälsa är faktiskt regelbunden återhämtning. Själv mår jag bra av stora sjok ledighet för att verkligen komma ner i varv på sommaren. Men helt centralt är att vardagen går ihop. Att när jag räknar samman en vecka så innehåller den lagom mängd återhämtning i förhållande till aktivitet (här har jag utvecklat dessa tankar lite mer).
Skillnaden mellan en vecka som innehåller lagom med arbete och återhämtning kontra en vecka som innehåller en smula för mycket arbete och smula för lite återhämtning är enorm. Det har förvånat mig – hur kan en så pass liten skillnad påverka mitt mående så starkt? Men då jämför jag det med träning. Att jogga i det perfekta tempot eller att jogga liite för snabbt? Det är den skillnaden som i slutändan ger en blodsmak i munnen.
Här är några lärdomar jag har gjort om återhämtning
- Återhämtning innebär olika saker vid olika tillfällen. För att veta vad som kommer vara återhämtande behöver man veta vad som gjort en trött. Den som suttit vid en skärm hela dagen behöver förmodligen en skogspromenad eller en löptur som återhämtning istället för Netflix. Den som arbetat koncentrerat i ensamhet behöver kanske lättsamt, socialt umgänge med en vän. Den som jobbat hårt fysiskt behöver kanske vila i soffan och äta någonting gott. Varje dag får man fundera på vad det egentligen är som behöver balanseras upp. Och sedan hitta en lämplig aktivitet för det.
- Att byta element kan göra att man snabbare påbörjar återhämtning. Sval, klar luft ger syre åt en överansträngd hjärna. Endorfinrushen efter ett kallt bad hjälper en sliten, trög kropp. Och att sitta en stund i den varma solen, ta ett hett bad eller att basta – det släpper på fysiska spänningar och signalerar vila till kropp och själ.
- Det kan löna sig att vara lite fyrkantig. Förut älskade jag mina flytande arbetstider och att kunna jobba när helst jag fick lust. Men med tre barn som måste följa samhällets klocka så behöver jag också göra det. Därav arbetar jag vanliga arbetstider, är ledig på lov och kollar jag aldrig mail på kvällar och helger. Tråkigt och skönt.
- Jag försöker bli bättre på att identifiera omöjliga situationer och lägga krutet på rätt saker. Förut kanske jag försökte jobba samtidigt som jag tog hand om sjuka barn. Det gick ofta dåligt och tog så otroligt mycket extra energi. Och dagen därpå när jag äntligen kunde jobba ostört – då tog tröttheten ut sin rätt. Och får jag en komplicerad och till synes oöverstiglig arbetsuppgift i slutet av dagen – då lägger jag den i början av nästa dag istället. Med en god nattsömn i bagaget behöver jag inte kämpa lika hårt för samma slutresultat. Det låter kanske som att det här skulle orsaka mycket förseningar och dröjsmål men jag har märkt att det är tvärtom. I slutändan sparar jag tid. Att vila innan man är helt slut ger många goda bieffekter jämfört med att ta ut sig fullständigt.
- Varje gång jag tänker att jag ska passa på att åka förbi IKEA när jag ändå är i stan, passa på att lämna på återvinningen när jag ändå hämtar barn, passa på att ladda en tvättmaskin medan jag borstar tänderna…då övar jag på att passa av. För den där tiden jag inbillar mig att jag sparar när jag passar på – den har jag faktiskt aldrig sett röken av. Listan med arbetsuppgifter är evighetslång. Bockar jag av fler saker dyker det bara upp mer på listan. Jag behöver inte vara min egen stressmotor som hela tiden förser mig själv med med nya uppgifter. Varje dag göra jag så gott som jag förmår den dagen. Resten får anstå till en ny dag med en ny ork.
34 svar
Älskar dina inlägg på detta tema! Så mycket tänkvärt och liksom konkret om hur man kan göra.
Tack! Precis vad som behövdes läsas just idag.
Så otroligt tänkvärt. Tack för ett bra inlägg!
Det du skriver får mig att reflektera över läraryrket som liksom är uppbyggt av intervaller. När jag kliver på i augusti så är det 45 h/vecka på pappret (fast oändligt mycket mer på riktigt) med motiveringen att jag får vila under jullovet. Jag älskar mina lov, men det är verkligen att skjuta upp återhämtningen.
Arbetar också som lärare men pga att jag var snubblande nära att bli ordentligt utbränd under min studietid håller jag stenhårt på 35 timmar schemalagd arbetstid (inom vilka allt som är strikt nödvändigt ryms) och 10 timmar flexibel tid som främst används till lustfyllda saker t.ex. att göra en lektion baserat kring Alice i Underlandet, hitta extra material åt en elev som har ett specialintresse, läsa nyheter m.m.
Förstår att det är lätt att bli påtvingad mer än man hinner med. Men där är det superviktigt att man faktiskt vägrar och vid behov tar hjälp av facket för att få en rimlig arbetsbelastning om rektor inte vill/kan lätta på ens arbetsbörda.
Sett tillräckligt många superbra lärare dundra in i väggen för att de ger mer än de har att ge till sitt arbete.
Önskar fler lärare förstod att de inte gör en endaste kotte någon tjänst genom att arbeta i dygnsdrift och glömma bort att återhämtning är viktigt för att orka vara en närvarande, engagerad och medkännande lärare.
Jag håller helt med dig! Jag har varit utmattad, dock i ett annat yrke innan jag blev lärare. Jag håller också på 35 timmar schemalagd till och lägger bara övriga timmar på sådant roligt i undervisningen. Jag är också bra på att skala bort något om det blir stressigt och ibland sänka mina ambitioner ocv planer – det finnd ju hur mycket som helst att göra som lärare, men det får jag inte betalt för.
Om du bra visste hur jag behövde lösa detta. Ffa just ikväll. Tack!
Tack för kloka ord! Sån igenkänning i att passa på. Tänker att bockar jag bara av allt så får jag vila sen. Men kommer ju alltid nya saker precis som du skriver. Övar aktivt på att sluta passa på 😊
Kloka tankar!
Älskar att ”passa av” och även liknelsen med de andra grundläggande behoven. Att folk inte skjuter upp toabesök till helgen säger ju allt om varför man heller inte ska skjuta upp återhämtningen.
Livsviktigt ämne.
Tack för detta inlägg! Precis vad jag behövde höra. Du är så klok.
Klockrent! Kan bara hålla med om att du levererar mycket bra insikter på det här temat. Tack!
Det här behövde jag verkligen påminnas om. Med vänlig hälsning, sitter på toa och bajsar, borstar tänderna, läser ditt blogginlägg samtidigt som jag lyssnar på en podd. Fy fan så dumt!
Så många kloka ord. Tack. Inser att återhämtningen i mitt liv inte existerar..
Jag brukar tänka att det är skillnad mellan vila och avkoppling och när jag är trött fundera på vilket av dem jag behöver just nu. För mig är det t ex avkopplande att se på TV, men inte särskilt vilsamt. Att däremot läsa en bok, det är att vila för mig. Så jag försöker att inte lura mig själv att tro att jag vilar när jag ser på TV, för det gör jag inte. Däremot kan det vara härligt att se på TV när jag bara vill slappna av en kväll när jag behöver stilla kroppen en tag, men sinnet är lugnt.
Detta tror jag också är ett sätt att bli bättre på återhämtning i vardagen, att verkligen tillåta sig att vila när man tänker att man ska göra det och förstå skillnaden mellan vila och avkoppling.
Så himla bra tips och inspel. Passa av borde vi mammor få lära oss på bvc (ja, det är tyvärr def fler kvinnor som konstant multitaskar) för att hålla i längden. Samhällets klocka – vilket bra ord!!! Du är så klok Clara
Vilket inlägg och vilka bra tips! Tack!
Tack för inlägget! Precis som någon annan skrev var det här vad jag behövde höra.
Åh, vilket klokt inlägg!! Och passa av, bra uttryck! Jag, som fick diagnosen utmattningssyndrom 2018, och fortfarande lider av sviterna även om jag är bättre, klarar inte en dag utan att tupplura mitt på dagen. Visst händer det att jag inte hinner, men helst inte, för då får jag betala dyrt för det dagen / dagarna efter. Men det gör inte så mycket, för det är skönt att vila. Har jag upptäckt efter ett helt liv där jag tyckt att ”göra ingenting” var slöseri med tid. Nu vet jag bättre. Kram på dig, och ta hand om dig!
thanks for this interesting post Clara!
Tack för att du delar med dig! Är mitt uppe i en kbt-behandling för stress och utmattning och kämpar på med att reda ut det här med återhämtning för mig själv, tar med mig dina kloka ord på min fortsatta resa framåt. Trevlig helg!
Vilket bra inlägg, så viktigt! Något jag funderar på är dock hur du gör för att få in den regelbundna återhämtningen under småbarnsåren? Innan barn var det så mycket lättare att skapa utrymme för återhämtning, men nu med två små ser jag inte när jag skulle kunna få in detta. Har du några tips på hur du gör? Skulle sååå gärna ta del av dessa i så fall. Kram o tack för din klokskap!
Just detta kämpar jag också med! Vill ju gärna vara med barnen så mycket som möjligt också.
Tycker det är jättesvår att säga nej om dom vill med när jag skall på en promenad tillexempel. Slutar alldeles för ofta med att dom hoppar på sina cyklar, jag springer efter med hunden (som ju måste nosa på varje litet grässtrå🙈) I släptåg. Pulsen efter dessa ”promenader” är ju alt annat en lugn. Det värsta är ju att jag VET att det kommer bli så, ändå fortsätter jag göra samma dumma sak🤷🏽♀️
Jag var också en som passade på. En som alltid sa ”absolut, vad kul!” när barnen föreslog nåt. Men sen höll jag på att gå in i väggen och jag tvingades rannsaka mig själv och mina beteenden. Och kom fram till att: det går ingen nöd på mina barn. Jag är en bra förälder och mina barn klarar sig utan mig i hasorna 100% av tiden. Nu när dom frågar mig om jag vill följa med, och jag känner att jag egentligen inte orkar, då säger jag sanningen. Att jag gärna skulle vilja följa med, men tyvärr inte kan pga för trött och behöver vila lite/få vara lite själv/pyssla med nåt eget. Och dom köper det! Inga sura miner. Dessutom tänker jag att jag ”lär” mina barn att det är viktigt att sätta sina egna gränser, och leva efter dom. Kanske kanske att mina barn växer upp till mindre stressade vuxna…? Min poäng är inte att knäppa nån på näsan nu. Att om du är en stressad förälder så får du skylla dig själv. Så är det verkligen I N T E. Vill bara berätta hur jag tänker och gör. Det funkar för mig och för vår familj iaf 🙂
Kan du inte gå en kortare promenad med barnen och hunden och sen ta en till med bara hunden? Förklara för barnen att nu är det hundens tur att gå på sina villkor dvs lukta på varenda grässtrå, lyktstolpe och tuva.
Det här med att byta element var så bra! Det ska jag verkligen ta med mig!
Otroligt bra inlägg! Tack!!
Tänkte på två saker! Har själv varit utmattad.
1. Jag har blivit OTROLIGT hjälpt av regelbundna sovtider. Började med det för typ ett par månader sen. Alltså tider som gäller även på helgen. 22-06:30 ca. Håller det inte benhårt alltid, men strävar efter det. På helgen får man ligga kvar och gona sig. Först kände jag såånt motstånd, som att livet skulle bli alldeles outhärdligt trist. Men det är så, extremt, skönt. För jag somnar som en stock när jag lägger huvudet på kudden. Jag, som tidigare haft stora sömnproblem. Sover mer sammanhängande också när jag sover regelbundet.
2. Jag gillar faktiskt inte lång, sammanhållen ledighet. Insett det. Inte förstått det tidigare, då man ju ska älska det. Blir stressad av att veta att det är jag som håller i trådarna för rutiner, aktiviteter etc, plus att jag känner ”åååå herreguuud nu måste jag hinna återhämta miig!!”. Andas ut och blir glad när jag börjar med en sysselsättning igen efter ledighet. För mig är det bättre att ha en lägre sysselsättningsgrad över året. Ledig tid i vardagen är viktigt.
Hej!
Klok som en bok är du Clara som vanligt, tack!
Hoppas att någon tidning/kanal fångar upp detta så att dina tankar sprids till flera. I dagens ”skall bara” samhälle behöver vi all hjälp vi kan få till att göra rätt saker och inte bara göra saker rätt.
Kram!
Mycket givande läsning ❤️
Tack för ett bra inlägg! 💛
Olika strategier passar ju också olika människor. Jag gillar att just passa på, tycker om att ha en vardag med just flexibilitet och är stresstålig. Men jag har också lärt mig att vila och vad som är återhämtning för just mig ( läsa/ lyssna på böcker exempelvis) och vilka strategier och hjälp som underlättar i min / vår vardag. Exempelvis städhjälp och några köpemiddagar.
Så otroligt tänkvärt. Tack för ett bra inlägg!
Tack för påminnelsen! Bra att du Clara tar upp detta ämne så som du gjorde i ett poddavsnitt nyligen. Som detta att ”passa på” lätt bara leder till fler sysslor och att vi behöver bli medvetna om detta och aktivt välja att ”passa av” istället. Jag kämpar just nu, senaste månaderna, med att försöka hitta en balans mellan aktiviteter/måsten och vila/återhämtning. Det är så svårt! Känner mig förvirrad av att inte bara göra som jag brukar och passa på med en massa då jag har energi (för att jag blivit medveten att jag inte håller då) och att istället aktivt gå in för att lägga mig på en rimlig nivå. Vad nu det är?!
Peppar mig istället att ta tag i saker då jag inte riktigt har lust/ids (men har orken) då är det lättare att det blir på en lagom nivå det med. Men detta känns alltså så ovant och svårt att det gör mig förvirrad och dessutom kräver det ju ständig medvetenhet om det egna beteendet och aktiva val, mycket tröttsamt. Men i längden blir det väl det nya sunda, en vana och per automatik detta med. Hoppas jag innerligt. Skänker en tanke till alla medmänniskor som kämpar med detsamma, 💕
Jag jobbar som distriktsläkare och kan en hel del om utmattning. Samtidigt jobbar jag på en krisvårdcentral med urdålig bemanning. Jag har shameat mig själv så ofta för att jag är trött och ledsen, TROTS att jag nyss hade semester. I år har jag varit duktig på att ta ut intjänad jourkompstid i just ledig tid, men så snart jag är tillbaka dras snaran åt om halsen. En psykolog på mitt jobb utbrast:
”Men vadå, tänker du att du är ett laddningsbart batteri, som kan laddas vid ett tillfälle och räcka hur längre som helst? Och hur lång är
Batteritiden då? Den kanske inte kan vara 14 dagar utan ett dygn? Kanske har du inget laddningsbart batteri, utan behöver ha en sladd i för laddning hela tiden?”
Den här simpla liknelsen hjälpte mig mycket i synen på min egen ork. (Nu har jag sagt upp mig OCH ska gå ner i tid!)