Hejhopp denna uuuuunderbara tisdag! Vaknade utvilad, peppad och glad.
Så härligt att vi går in i september imorgon och att jag har en så sjukt bra känsla i magen. Ni vet när man känner att man är på rätt väg? Den känslan har jag! Min assistent Charlotte gick igenom höstens jobbschema med mig och jag kände bara ett stillsamt. Jaha? Det här är så himla…lagom?! Förra hösten var det mer trevande men ändå hoppfullt. Men nu vet jag det med säkerhet – jag KAN ha ett balanserat, lagomt arbetsliv! Det finns inom räckhåll.
Det är jobbet som till stor del dikterar hur det går med träningen, hemmet, psyket, relationerna. Och när jag jobbar för mycket fallerar resten. Så lagom är något att verkligen sträva efter. Sedan kommer det såklart ändå infalla stressigare perioder. Men det får jag ta då. Den övergripande känslan nu är ändå att jag kommer ha en skön lunk.
Känner mig allltid så dum när jag skriver sånt här eftersom att jag – till skillnad från många andra – faktiskt har möjligheten att styra min arbetsbelastning. Jag vill inte låta helt aningslös och ba “Du som jobbar på IVA borde sträva efter att jobbet ska vara mer lagom. Du som rättar sextio nationella prov – testa att göra som jag och minska din arbetsbelastning!”
Å andra sidan. Det vore väl förfärligt om jag som nu har den möjligheten inte begagnade mig av den utan bara fortsatte stressa och beklaga mig? Det är väl om något mer aningslöst?
Klädde mig som en karamell dagens humör till ära. En gammal Miss Clarityklänning, orange lack från Depend i färgen “catchy coral” och mina Supergas på fötterna. Och sedan drog jag in till stan för att jobba.
Hejhej från tuttfian med humöret på topp!
32 svar
Tittar inte så mycket på kläder men tycker mig ha sett trevliga BEKVÄMA skor på dej på senare tid. Jag blir alltid nöjd när jag ser “celebriteter” ja exempelvis de som figurerar i ekonomiska sammanhang typ kvinnliga företagsledare på DI o liknade i bra skor. Alltså jag tror att folk i obekväma kläder presterar sämre. Särskilt i kassa skor. Det är diskriminering om kvinnor förväntas ha obekväma plagg. Osäker på om slips kan räknas som obekvämt, har aldrig provat men det verkar lite kvävande.
Vet inte om hälsporre o sånt påverkar dej men jag säger att på 70-talet hade ingen trott att högklackat skulle komma tillbaka!
Vacker outfit på vacker tjej! Fick bra energi av ditt inlägg, som vanligt. Tack! <3
Du får mer än gärna påminna folk om att dra ner på jobbet så det känns lagom. Det går i de flesta brancher, men det är nog mest en ekonomisk fråga. Jag jobbar inom skolvärlden och har valt bort större boende och bil för att i stället kunna ha några färre arbetstimmar i veckan och må psykiskt bättre.
Det är tyvärr inte så lätt ibland…
Hej, jag jobbar också som lärare och har jobbat både 80% och 100%. Det var exakt lika mkt ansvar och lika mkt uppgifter att göra på 80% kontra 100 bara att det skulle hinnas på 4 dagar istället för 5. Självklart var det skönt att ha en ledig dag och färre undervisningstimmar jämfört med en heltid men det var absolut inte värt den låga inkomsten.
Med det sagt är vi alla olika och alla arbetsplatser också, men jag hoppas alla deltidsarbetande kvinns ser över pensionen. så viktigt.
Tycker det är lite trist med tjatet om kvinnofällan att gå ner i tid. Kan vi prata om mansfällan att jobba heltid + hela livet istället?
Folk lägger massa tid på att jobba för att göra en “Exit” när de är 50 år och sluta jobba men det gamla hederliga deltidsjobbandet ska ständigt problematiseras. Varför tror vi att kvinnor som jobbar deltid inte fattar vad de håller på med men män som gör en Exit och slutar jobba självklart oerhört medvetna om sitt val och självständiga i det? De flesta önskar på sin dödsbädd att de jobbat mindre och ändå är det kvinnornas val som ifrågasätts?
Sen visst, visst att man ska vara uppmärksam så ens deltidarbetande inte blir hushållstjänst och förväntningar om serverad middag varje dag, så man inte byter betalt jobb mot obetalt.
Tyvärr är det ju väldigt många kvinnor som inte förstår hur en deltidstjänst påverkar pensionen, så jo att påminna om den fällan behövs fortfarande. Betydligt fler män har koll på hur lön, pension, nutid, framtid hänger ihop.
Jag jobbade som kurator inom sjukvården men kunde inte gå ner i tid pga inga barn och ej studier. Brakade in i väggen rejält och vet inte om jag någonsin kommer tillbaka till arbetsmarknaden överhuvudtaget. Nu vill jag helst ut ur ekorrhjulet, bli bonde och pyssla med får om dagarna 🙂
Det är en lyx att ha en arbetsförmåga och att kunna välja yrke och arbetsmängd. Men jag tycker arbetsmarknaden är totalskev och ohållbar då många inte får plats och inte heller kommer att erbjudas det. Sedan har “papperssidan” svällt på bekostnad av “golvetsidan” så många jobb blir robotliknande. Gäller iaf inom sjukvård och myndigheter. Det finns också en rad med i mina ögon “låtsasjobb” med goda löner och udda titlar för att hålla “transferiatet” nöjda (=de som lever på att tvinga på samhället värdegrunder av olika slag, tänk HBTQI-certifiering eller miljödiplomering). Alla vill vara verksamhetsutvecklare men få vill jobba kliniskt. Jaja, skruvad arbetsmarknad men bra för de som fixar att navigera och orkar finnas i den.
(Grattis till dig Clara att du uppnått bättre balans! Fin klänning också).
Att ha balans i arbetslivet är nog bland det viktigaste. Som du skriver så går det ut över övriga livet när man inte har balans.
Måste bara fråga vad som hände med Miss Clarity? Kanske har du skrivit det förut, ber om ursäkt att jag har missat i så fall.
SÅ himla fina och sköna klänningar!
Det undrar jag också. Känns konstigt att vi inte fått veta ifall de lagt ner miss clarity.
Det blir inga fler klänningar men jag kan tyvärr inte prata mer om det just nu. Kommer berätta längre fram så ni vet <3
Ah, då var det inte jag som hade missat. Så synd bara, jag älskar dina (mina!) klänningar. Tack för ditt svar. ❤️
Att ha balans i arbetslivet är så svårt att uppnå! Isär när man älskar sitt arbete. Då tenderar man (=jag) att jobba så mycket mer än man orkar…. Plus att vi som är anställda är inte helt så fria.
Det där med arbete är svårt. Jag själv(är dock sjukskriven) arbetar i butik och det är inte direkt så att jag kan “jobba hemifrån” eller styra mitt schema på något vis. Visst kan jag ha önskemål om tider, men inte på den nivå många andra har.
Jag är däremot tacksam för att jag arbetar, när jag börjar igen, på ett sätt som passar mig. Annars skulle jag nog arbeta för mycket eftersom jag lätt blir en liten duracell-kanin…
Hoppas att du får en fin kväll!
Jag jobbar statligt och har funderat mycket på det här hur man förhåller sig till sin arbetsbelastning. Min arbetsbelastning är konstant och mitt ämnesområde är ständigt satt under lupp och press. Är också svårt att släppa jobbet direkt vid hemkomst, tar ett tag att ställa om ibland.
Inför denna hösten så kände jag ett behov av att ta kontrollen över hur jag upplever mitt arbete och hur jag gör det mesta av att jag inte kan kontrollera vad som hamnar på mitt bord. Jag skrev en lista med förhållningsregler som jag satte upp vid datorn hemma (känns lite väl kaxigt att skylta med den sista punkten på jobbet hehe):
– Ta pauser
– Glöm inte bort att utnyttja friskvårdstimmen
– Fokus på delmål istället för att hela tiden se det stora konstanta arbetsmonstret
– Schemalägg en dag för ev kvällsjobb samt en dag i veckan att sluta tidigt på (för att undvika stress inför aktivitet som jag gör en gång i veckan)
– Tänka på vilken bra lön jag har när man känner sig som en toppstyrd kugge
Och bara att titta på den här listan gör mig faktiskt lugn. Jag gillar mitt jobb och vet att jag arbetar med något viktigt men jag vill ha mer kontroll över tanken. Och det gör jag definitivt bättre när jag får vila mellan varven!
Vilken bra idé! Den kopierar jag rakt av!
Gört Sofie! /C
Jättebra punkter! Jag är i en liknande situation, jobbar mycket och känner ofta pressen från det konstanta arbetsmonstret :-). Ska försöka anamma ditt sätt att tänka och dina förhållningsregler.
Kul om min lista kan vara dig till hjälp Marie! Så tar vi oss an det konstanta arbetsmonstret 🙂
Om inte de som har möjlighet att ändra sin arbetsbelastning, vem ska då göra det? Normen och de orimliga förväntningarna på allt som ska åstadkommas av en enda person behöver ändras så jättebra att du berättar om din väg. Sen, en annan fördel med att dra ner på jobb är att det blir mer över till andra, att vi delar på jobben och allt man kan göra istället. Inte för att missunnar någon egenföretagare som får mycket jobb det såklart, men bara något jag tänkt på för egen del, när jag tackat nej till vissa saker.
Supersnygg är du som alltid och klokt inlägg om arbetsbelastning!
Bra inlägg Clara och bra att du får balans mellan alla bollar du har i luften!
Varför ska man ha 40 timmars vecka nu för tiden? (eller tom mer?)
Det känns så 1900 tal.
Vi är ju så många fler människor nu än då. Låt fler få ta del av arbetsmarknaden. Unga, arbetslösa, invandrare, människor med handikapp av olika slag. Alla borde få känna att man gör nytta och är delaktiga i samhället.
Ibland känns det som om man inte är en robot och högutbildad så är du inte välkommen på arbetsmarknaden.
Tunga jobb, psykiskt eller fysiskt borde vara färre timmar på en heltid.
Tänk bara på all sjukhuspersonal som fått jobba med skyddsutrustning, munskydd, visir plastförkläden, plasthandskar. De har inte alltid beviljats semester ens. Nej de skulle bara få jobba tex 80% med samma lön.
Det är samma gamla grottekvarn, nu som då. Folk har det bättre materiellt, (ibland men inte alltid….) men den psykiska ohälsan ökar.
Vi behöver ha ledigt för återhämtning och känna att vi har kontroll på våra liv.
Det tycker jag i alla fall.
Håller med dig och Jennie här ovan! Vad smart tänkt att fler kan dela på det som finns. Och inför fler “enklare” jobb typ entrevärdar på sjukhus och alltiallo på kontor. De jobben behövs och kan fyllas av många! Liksom vårdbiträden och skolassistenter.
Min mamma (från västgötaslätten) har alltid kallat mig Tutt-fia. Har alltid hatat det, vad fan betyder det ens?
Undrar också vad det egentligen betyder eller syftar på? Tycker det är ett tämligen bedrövligt ord, men det kanske är dialektalt? Som kvinna borde man kunna vara bystig eller ha en urringning utan att det ska kommenteras, vare sig från andra eller från en själv.
Berätta gärna varför du benämner dig så Clara.
Jag tycker det är kul
Det är klart att de som kan dra ner på sin arbetstid bör göra det. Det finns så mycket annat i livet att göra förutom att förvärvsarbeta.
Så skönt att du hittat en balans Clara.
Varför är det klart?
Själv tycker jag om att jobba, vill jobba och hinner med mycket mer i livet än att bara göra det.
En vecka har 168 timmar, jobbet tar endast 40 ( de flesta faktiskt lite mindre med arbetstidsförkortning). Det finns gott om tid, gäller bara att prioritera den rätt. För mig är det inget tv-tittande t.ex.
Du är så inspirerande Clara ❤️ Så glad att du hittat balans! Älskar din blogg så mkt!
Tack snälla du. Vad roligt att höra. Kram!
Fint resonemang! Jag är fast i ekorrhjulet (sjuksköterska) med en stor ambivalens kring livet. Jobba på med det jag älskar men känna hur energin till fritiden helt mjölkas ur under arbetstimmarna, eller kanske se mig om efter ett helt annat jobb, men då inte få göra det jag trivs så bra med? Balansen är svår att finna, särskilt när man är en person som så gärna tar på sig uppdrag och kavlar upp ärmarna.
Avundas och inspireras av er fria/egna människor, och blir tacksam när (du i detta fallet) inser privilegiet och faktiskt drar nytta av det! Heja dig, och hoppas du får en höst med fin balans!