Hejhopp här kommer riktig långläsning till söndagskvällen i form av ett schabrak till blogginlägg. Med allt jag gjort i veckan plus lite till. En särdeles fin vecka om jag får säga det själv. Trots att veckans första bloggpost började i moll.

Bara att bita i det sura äpplet och inse att det är strumpbyxesäsong snart. Det gäller alltså att passa på med de outfits man vill hinna bära innan dess. En dag drog jag således på mig den här gamla secondhandklänningen plus lårhöga stövlar.

En annan dag hade vi matlag.. Den här gången hos Stina och Emil. Senja låg på pass

Ulf gosade med Emil

Och Emil hade gjort spagetti och köttfärsås som kokat i fem timmar (alltså köttfärssåsen) och smakade himmelskt.

Jag kom direkt från stan med andan i halsen och då är det så extra härligt att få bli bjuden på middag i någon annans varma, välkomnande hem.

Fast det här matlaget var lite annorlunda. För vi skulle ÄNTLIGEN få träffa matlagets nytillskott. Född rejält för tidigt och som en överraskningspresent till oss allihopa.

Vi flockades runt underverket och jag är glad att jag hade sinnesnärvaro att dokumentera första mötet. Så otroligt fint och rörande.

-Hej lilla vän du är så välkommen och efterlängtad! Vi längtar efter att få lära känna dig.

Nämn en mer bebistokig unge än Folke förresten. Han älskar allting som är litet, gulligt och lent.

En dag bestämde jag date med Erica i stan för att jobba med bloggfrågor och försöka lösa tekniskt strul. Strumpbyxorna på som synes. Lite suddig i regnet.

Vi gick till cafe NK. Den här trappen med nednötta, sneda stensteg sitter inpräglat i många Umeåbors DNA.

Älskar NK!

Jag skulle träna senare och då laddar jag alltid upp ordentligt med cappuccino och en smörgås med rabarbermarmelad och brieost. Herrej….vad gott.

Erica var en sån himla pingla i den här dräkten med matchande jacka och pennkjol. Ett secondhandfynd fick jag veta och den här bilden gör mig LYCKLIG!

Nej man ska inte ha hatt inne men när man nu äntligen överkommit sina hattnerver får man väl hålla i?

Det har varit många ruggiga dagar när jag huvudsakligen suttit och arbetat här. Det klagar jag inte på.

En snabblunch på fredagen, som jag dokumenterade i förbifarten. Men en obscen saltgurka på sidan av. Det här äter jag ofta. Två halvor rågkuse, lite mild kaviar, ost och ett ägg per macka. Örtsalt och sedan tjoff in i munnen! En morot på sidan. Eller en obscen gurka som sagt.

På fredagen hämtade vi barnen tidigt och åkte in till badhuset hela familjen. Där mötte vi farmor och gammor och tillsammans badade vi och lekte tills det stängde. Jag hade medhavd matsäck av den typ mamma alltid gjorde när vi for till badhuset. En stor laddning pastasallad och en rulle badkex.

Badhuset har ju varit stängt i snart ett år och det kände så fint att få återuppta traditionen. Jag kände också sån otrolig skillnad i min kropp. All träning som gör att jag nu orkar hålla jämna steg med barnen, springa i trapporna och åka alla rutschkanor.

Efter badhuset stängt för kvällen åkte vi hem till farmor och firade henne med tårta. Sedan lämnade vi storbarnen med farmor och gammor. De skulle spendera helgen där, gå på museum, bibliotek och leksaksaffär. Fika dammsugare och åka rulltrappor. Sånt man får passa på med när man är i stan.

Jag, Jakob och Ulf körde hem och kraschade i säng klockan tio på kvällen. Och jag vaknade först elva timmar senare. Fortfarande helt golvad av trötthet.

Ulf ville äta frukost på trappan. Svea var ju där.

Fina lilla katten.

Efter att ha dokumenterat Ulfs kalufs i kameran insåg jag att jag var TVUNGEN att klippa honom. Nacken var full av dreadlocks och det kunde inte vänta en dag till. Så jag tryckte ner honom i badkaret, satte balsam i hela håret och klippte i blindo än hit än dit. Jag är glad att han har båda öronen i behåll samt alla ögonfransar kvar efter den där dusten.

Jag bestämde mig också för att tröttheten till trots ta tjuren vid hornen och göra bort helgens träning på en gång. Så jag bytte om till träningskläder och gick ner i källaren och körde ett pass tabata på cykel. Var helt yr av trötthet efteråt. Men en timme efter träningen – när man ätit och duschat – då är det plötsligt som att man installera ett helt nytt fulladdat batteri i sig själv. Så då kom jag igång med dagen.

Jag och Ulf gick ut i trädgården som på sätt och vis är som finast just nu

Jag planterade en ros jag glömt plantera

Och klippte in lite snittblommor och kvistar att dekorera huset med

Luktärterna blommar fortfarande frikostigt!

Sedan in igen för att värma fingrarna och göra buketter


Små bulliga

Och stora yviga

Jag bestämde mig för att göra en helgkaka för att ta rätt på alla plommon och nektariner

Smulf ville vara med. Här ser ni förreten reslutatet av en väldigt vild klippning.

Så mysigt att vara ensam hemma med ett barn åt gången ibland och ha energi och fokus för just den. Tyckte vi åstadkom en himla fin paj ihop.

Medan den gräddades gick vi ut på en promenad

Jag ville kolla om det kommit några aspsoppar på vanliga stället.

Alla färger ihop är magnifika

Ulf var som ett litet lingon i samma jacka som både Bertil och Folke har haft

Vi hittade inga svampar men vi hittade en bäck

Och försökte truga på vantar

Det är så friskt i luften nu och så vackert med alla färger. Samtidigt känner jag också vilken lättnad det ska bli när allting vissnar och ramlar av och naturen blir död och liksom ren. Så att man får en chans att börja på ny kula nästa vår. Det igenvuxna, frodiga kan nästan kännas lite klaustrofobiskt tillslut.

Jag hade min gröna omlottklänning i linnetyg som jag haft hela sommaren och min gröna konstnärskappa jag införskaffade förra våren. Ton i ton.

Fick ett minne av hur det var när jag bara hade Bertil. Alla sådana här små turer vi tog i grannskapet för att plocka höstlöv, leta svamp eller skojiga pinnar. I helgen kändes det som att jag var enbarnsmamma igen och det var mysigt på ett annorlunda sätt.

Vi kollade in sjön också som låg blå och nästan hotfullt mörk

Snart är det nog dags att dra upp båten för säsongen

Och jag som inte hunnit använda den en enda gång hittills! Bara vår båt i sommarstugan. Tur att vi samäger den här med matlaget – då slipper jag stress över att hinna använda allt själv så att det inte bara blir liggande.

Jakob var ute och byggde på magasinet. Nu har skjutdörrarna kommit på plats. LÄNGTAR till våren när hela rasket ska målas.

Essa strosar runt på gården för sig själv när man är ute. Sticker ingenstans. Så skönt att ha en vakthund istället för en jakthund som bara rusar efter spår. Essa gillar mest att rusa efter bollar.

September, åh september!

Jakob är så duktig och arbetsam. När vi flyttade hit kunde han ingenting om sånt här men nu har han byggt tre hus på gården!

Bastun är ett favorithus måste jag säga.

Jag har bestämt mig för att alla utemöbler ska få stå kvar oktober igenom. Även om vi inte direkt sitter i dem nu ser det så trevligt ut när trädgården är ordentligt möblerad.

Eftermiddagssolen

De sista strävsamma sommarblommorna

Punschverandan i behov av en rejäl rengöring

När vi kom in tog jag ut kakan som stått på eftervärmen

Jag ställde den åt sidan eftersom jag tänkte spara den åt kvällens gäst.

Den här utsikten är som en tavla. Jaja, det är en uttjatad sak att säga men det är ju sant! Ser knappt inte verkligt ut.

Så började kvällen smyga sig på. Jag tände stearinljus och fönsterlampor

Dammade smulor från duken och gjorde eld i vedspisen.

Försökte hålla Ulf vaken till läggdags medelst Pippi Långstrump.

Kvällsmyset var för att…

min kompis Elina skulle komma förbi och fika

Ostar, chark, bröd och ett fat med chips, rom och rödlök

Vi åt tills vi nästan storknade och sedan la vi oss på våra vanliga platser skavfötters i min soffa och pladdrade bort flera timmar. Så otroligt mysigt och efterlängtat!

När det började bli natt och Elina åkt hem låg jag vaken och tittade på de bästa höstavsnitten av Gilmore Girls. Kom inte i säng förrän halv tre på natten.

Tack och lov tog Jakob morgonen med Ulf så att jag fick sova till halv tio. Åt frukost medan Ulf “spela myran”. Hans favoritspel som i hans värld bara går ut på att montera ben, spröt och ögon på det som alltså egentligen är en lus. Han kan sitta hur länge som helst.

Förmiddagssolen i vardagsrummet var inte att leka med

Tillslut pallrade vi oss ut och påbörjade det här projektet. Städa garaget och rensa och organisera rekvisitaförrådet. Samtidigt som jag kånkade och bar eldade Jakob kvistar och städade på gården. Det tog nästan hela dagen i anspråk. Men jag trodde att det skulle ta flera veckor att bli klar.

Jakob pysslade också på med vårt provisoriska “spa”. Här ska vi ordna någo slags kallbadhushistoria framöver. Just nu är det väldigt spartanskt.

Jag tog paus för att hämta pojkarna och gammor som kom med tåget från stan. Två nätter borta men det kändes som att vi varit utan dem i en vecka.

Jag vispade grädde och dukade på verandan för eftermiddagsfika.

Kakan från gårdagen som vi aldrig ens orkade börja på gick nu åt i rask takt.

Han som absolut ingen kaka skulle ha, var sedan väldigt missbelåten över hur lite det fanns kvar.

Medan gammor lekte med Ulf gick jag ut igen och röjde undan det sista i magasinet och fyllde skåpbilen med sånt som skulle skänkas.

Till middag gjorde jag en enkel linssoppa

Och tinade en limpa jag bakat förra helgen. Och sedan skjutsade Jakob gammor till tåget för att hon skulle resa hem. Och jag drev barnen i säng.

Och så avrundade Jakob och jag den här arbetsveckan med att basta. Det orkade jag inte fota så ni får hålla till godo med den här gamla bilden för att illustrera stämningen.

Sista septemberhelgen är till ända. Tack, du var fin!