För att jag fÄtt tjofsa runt i lager pÄ lager. Stickade strumpor, grovkÀngor och handledsvÀrmare.

KÀnna mjuk, mild sol mot ansiktet och se de gula löven lysa.

Jag har plockat fram mammas gamla kofta av vÀxtfÀrgat ullgarn. Hon bÄde fÀrgade garnet och stickade koftan och nu bÀr jag den som en varm omfamning.

Och mina kÀra handledsvÀrmare som en lÀsare gjort Ät mig.

Jag plockar in Àpplen i mÀngder. Till must, mos och torkade ringar pÄ snöre. Packar ner i barnens skolryggsÀck och hackar ner i fruktsalladen.

Vackra blekgula Àpplen med röda flammor pÄ

TÄl inte vinterförvaring utan fÄr Àtas pÄ en gÄng.

Funderar pÄ att baka Àppelmunkar i helgen. Eller koka ÀppelkrÀm som Àr sÄ gott?

Tack september för all skörd. För alla soliga dagar med hög klar luft. För överdÄdet i naturen nÀr vÀxtligheten liksom tar i sÄ att den spricker. För att hinna innan det Àr för sent.

Imorgon Àr det den första oktober.

Och jag ser fram emot nÀsta fas av hösten. Den dimmigt, disigt molntunga grÄ.

Allt har sin tid