För att jag fått tjofsa runt i lager på lager. Stickade strumpor, grovkängor och handledsvärmare.

Känna mjuk, mild sol mot ansiktet och se de gula löven lysa.

Jag har plockat fram mammas gamla kofta av växtfärgat ullgarn. Hon både färgade garnet och stickade koftan och nu bär jag den som en varm omfamning.

Och mina kära handledsvärmare som en läsare gjort åt mig.

Jag plockar in äpplen i mängder. Till must, mos och torkade ringar på snöre. Packar ner i barnens skolryggsäck och hackar ner i fruktsalladen.

Vackra blekgula äpplen med röda flammor på

Tål inte vinterförvaring utan får ätas på en gång.

Funderar på att baka äppelmunkar i helgen. Eller koka äppelkräm som är så gott?

Tack september för all skörd. För alla soliga dagar med hög klar luft. För överdådet i naturen när växtligheten liksom tar i så att den spricker. För att hinna innan det är för sent.

Imorgon är det den första oktober.

Och jag ser fram emot nästa fas av hösten. Den dimmigt, disigt molntunga grå.

Allt har sin tid