Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där.
Vi ser ju inga stjärnor,
där intet mörker är.

I ljusa irisringen,
du bär en mörk pupill.
Ty mörkt är allt som ljuset,
med bävan längtar till.
Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där.
Var inte rädd för mörkret,
som ljusets hjärta bär.

Så diktade Erik Blomberg år 1920 – bara två år efter första världskrigets slut. Och det ligger nära till hands att tro att dikten var ett uttryck för den svåra tid som Europa precis genomlevt. Det mörka och det ljusa. Det onda och det goda. Kraftmätningen mellan dem och insikten om att svärtan är en förutsättning för att alls kunna se ljuset.

Jag påminner mig om Blombergs ord när vi närmar oss midvintersolståndet och allt mörker i världen stundom känns övermäktigt.

Julfridskalendern lucka 14

Julfridskalendern lucka 13

Julfridskalendern lucka 12

Julfridskalendern lucka 11

Julfridskalendern lucka 10

Julfridskalendern lucka 9

Julfridskalendern lucka 8

Julfridskalendern lucka 7

Julfridskalendern lucka 6

Julfridskalendern lucka 5

Julfridskalendern lucka 4

Julfridskalendern lucka 3

Julfridskalendern lucka 2

Julfridskalendern lucka 1