Åh jag har så många bilder att visa från de senaste dagarna men jag tror att vi får börja med torsdagen.

Då var Uffe omöjlig att söva och jag var uppe och nattsuddade och slog in julklappar.

Tar alltid så mycket tid och är ett evigt letande i alla paketgömmor där jag stoppat undan sånt jag kommit över under året och som kan bli en fin julklapp.

Men med glögg, lack, julmusik och gott om tid så är det en ganska mysig aktivitet.

Doften av lack måste man ju uppleva åtminstone en gång i december för att det ska kännas som jul.

Slå in paket med lackstång

Fruktansvärt brandfarligt med alla papper, snören och tända ljus.

I år hade jag inget tema på inslagningen utan använde alla udda pappersstumpar som fanns.

Somligt blev fint och annat blev mest snabbt.

På fredagen vaknade jag tidigt eftersom min systers familj kom med morgontåget från Borås.

Uffe var redo i tomtedräkt.

Och jag var lycklig över att julhelgen utlovade fenomenalt vinterväder.

Förberedde julmat genom att steka en hel del saker – så att det bara skulle vara att värma på till julafton. Som prinskorvarna. Punschverandan är ovärderlig när det vankas storkalas och man saknar kylutrymmen.

Sedan kom då kusinerna till allas stora glädje! Och när vi fikat drog vi ut.

För att njuta vintern

Och mata fåren

Bra att sätta mina systerdöttrar i arbete

Vi fyllde nytt hö i hela fårhuset, bytte vatten och gosade.

Fåren ska väl också ha något fint till jul.

Allt var täckt av ett lager frost.

Och storbarnen drog iväg för att åka skrana i mördarbacken.

Medan jag och Anna tog en sparktur med småttingarna.

Just innan det blev mörkt.

Röda julvimpeln hade hängts upp vid entrén tidigare den dagen.

Och jag förpackade en julgrupp i först en dunjacka och sedan en yllefilt – för att leverera med sparklåda.

Min farmor drev en blomsteraffär och pappa har berättat med fasa om hur han och brorsorna fick agera blomsterbud hela jularna och sparka bygden runt och lämna julgrupper i alla gårdar. De frös som hundar – för det var kalla vintrar i Lappland på femtiotalet – och när de skulle överlämna blommorna skickade de in den yngste brodern i huset eftersom han var så liten och söt och eventuellt kunde generera några karameller som tack från husmodern.

Hela familjen arbetade så hårt under jularna att min pappa aldrig riktigt återfått någon kärlek till den högtiden.

Vi yngre Lidströmare levererar dock enstaka blomsterbud med glädje.

Och himlen hade bestämt sig för att matcha Anna

Vi är inte bara rödstrumpor i vår släkt – vi gillar röda mössor också!

Dunjacka, ullunderställ och polyverboots. Då klarar man -21 grader.

Så fint efter vår lilla byaväg.

Hälsade på grannens vackra häst.

Och övade sparkteknik med de små.

Hem till Charlotte skulle vi för att leverera julklapp. Praktiskt och trevlig att bo på samma grusväg som sin kollega.

Sedan sparkade vi hemåt igen

Med röda kinder och frostvitt hår skyndade vi oss in i värmen.

Vi hade en hel del julförberedelser att stå i. Folke och Clemens griljerade skinka, Anna slog in sina sista paket, jag förberedde julfrukosten…

Och kvällen avslutades för barnen framför julkalendern.

Sedan lyckades vi få i säng alla överpeppade ungar så att vi i lugn och ro kunde göra klart de sista julförberedelserna inför julaftonen.

Men mer om det i kommande inlägg.