I april lÀste jag fÀrdigt en enda bok som jag dessutom redan lÀst förut. LÀsningen var ljuvlig.

SamhĂ€llets Olycksbarn – Victor Hugo

En utfattig skogsarbetare stĂ€lls Ă„r 1795 inför rĂ€tta för att ha stulit bröd. Nitton Ă„r pĂ„ galĂ€rerna blir straffet för Jean Valjean – men nĂ€r han Ă€ntligen har sonat sitt brott och blir fri upptĂ€cker han att friheten Ă€r en chimĂ€r. I samhĂ€llets ögon Ă€r han fortfarande en skurk. Och hade han inte i bokens början stött pĂ„ en riktigt sann och god mĂ€nniska i Biskopen av Digne hade han sĂ€kert ocksĂ„ förblivit sĂ„dan.

Mötet med biskopen skakar Valjean i grunden och han lovar biskopen att sjÀlv försöka bli en god man och leva ett bÀttre liv. Le miserables skildrar Valjeans försök att sona sitt brott och göra gott i vÀrlden. Men ocksÄ hur svÄrt vÀrlden har att förlÄta den som en gÄng har hamnat fel.

Hugo Ă€r en av Frankrikes största författare genom tiderna och jag Ă€lskar flera av hans storslagna romaner – som Ringaren i Notre Dame och SamhĂ€llets olycksbarn. Äventyrliga, romantiska och andlöst spĂ€nnande. SjĂ€lv grĂ„ter jag alltid i scenerna med biskopen och Valjean. GrĂ„ter över skildringen av hur en varm tro pĂ„ Gud och pĂ„ det goda i alla mĂ€nniskor kan utrĂ€tta mirakel. Och tĂ€nker i mitt stilla sinne att lite mer av den mĂ€nniskosynen skulle göra gott i det politiska klimatet just nu.

Ett magnifikt romanbygge med en intrikat handling. Romantik, dramatik och spÀnning. Vad mer kan man begÀra av en bok? LÀs den!

Vad jag lÀste i januari

Vad jag lÀste i februari

Vad jag lÀste i mars