I mars hade jag ett sällan skådat läs-il. Räknade ut att jag läste över 2 300 sidor. Jag plöjde nämligen två tegelstenar och en halvtjockis. Och det var läsnjutning på hög nivå!

Vad jag läste i mars

Svartstick av Sara Paborn

Bokförlaget Albert Bonnier undrade om jag ville läsa den här nyutkomna boken för att (om jag gillade den) göra ett samarbete och tipsa om den på min instagram. Och det ville jag och det gjorde jag! Jag har aldrig läst något av Paborn tidigare men upptäckte att hon skriver väldigt härligt. Lättsamt utan att vara lättviktigt – och med en sinnrikt konstruerad intrig. Svartstick syftar på den speciella broderiteknik där man enbart använder sig av svart silkesgarn. Och hantverket går som en svart tråd genom den här boken som utspelar sig under femtiotal, sjuttiotal och nutid, där tre kvinnoöden vävs samman. Nu har jag lånat hem hennes bok Tistelhonung för att förkovra mig ytterligare!

Berättelsen om Signe av Kerstin Thorvall

Boken består egentligen av tre olika romaner i en jättevolym. När man skjuter arbetare, I skuggan av oron och Från Signe till Alberte – kärleksfullt och förvtivlat. Jag slukade hela den här volymen i högstadiet, efter ett impulsköp på en loppis. Och nu fick jag lust att läsa om den på nytt.

Bokserien är delvis självbiografisk och börjar med att den blyga småskollärarinnan och skogshuggardottern Hilma möter sitt öde i den charmige, skönsjungande läroverksadjunkten Sigfrid. På bröllopsnatten våldtar han henne brutalt och det visar sig att Sigfrid är sinnessjuk. Något som hans fina familj är väl medvetna om men valt att hålla hemligt. Han lider av en sjukdom belagd med äktenskapsförbud, men istället för att slå upp äktenskapet finner sig den fromma Hilma i sitt öde. Samtidigt som de får dottern Signe slår en livslång oro klorna i Hilma. Har fadersarvet – själva sjukdomen – gått vidare till dottern?

Vi får följa Kerstins alter ego Signe under uppväxten och vuxenlivet. Under hennes äktenskap, otrohetsaffärer, karriären som modetecknerska och så småningom omstridd författare. Med det sköra psyket som en efterhängsen skugga. Det är stundtals mörkt och ofta frustrerande. Men det är också riktigt bra litteratur.

Borta med Vinden av Margret Mitchell

Boken belönades med Pulizerpriset när den kom ut 1937. Jag har läst den tre gånger men de senaste två har det skett med viss bävan. För efter första gången grät jag förtvivlat en hel natt och tappade både livslust och aptit i en vecka efteråt (ja, jag var fjorton år och hemskt överspänd).

Över tusen sidor lång skildrar Borta med vinden det amerikanska inbördeskrigets fasor genom (anti)hjältinnan Scarlett O’Hara. Men också en av litteraturens mest storslagna kärlekshistorier.

Mitt gamla exemplar är skriven i dubbla kolumner, för att spara utrymme. Krångligt men mysigt.

Som tonåring tyckte jag att kärlekshistorien med Rhett Butler var själva behållningen. Men som vuxen är det snarare Scarlett som fängslar mig. Hon påminner om karaktären Rebecca i Fåfängans marknad. Självisk, barnslig, ärelysten. En hjältinna som beter sig okvinnligt, osympatiskt och går över lik för att ta sig fram i världen.

Och precis som att Rebecka i Fåfängans marknad har en kontrahent i den väna Amelia, har Scarlett en motpol i den mildhjärtade Melanie. Goda, fromma kvinnor som statuerar exempel på hur en riktig kvinna ska vara och känna. Men som samtidigt illustrerar hur hjälplös en sådan kvinna är utan en mans beskydd. Rebecka och Scarlett har helt enkelt inte råd att vara goda, fromma kvinnor. Mitchell gestaltar genom Scarlett både kvinnans utsatta position – men också vad som händer när hon slutar bry sig om sitt rykte. Och jag tänker numera på detta som en närmast feministisk bok.

Borta med vinden är storslagen, episk och omskakande. Och när livet känns övermäktigt kanaliserar jag min inre Scarlett och försöker uppbåda lite av hennes mod.

Men det måste också sägas att Borta med vinden är chockerande rasistisk. Boken skildrar ju inbördeskriget ur sydstaternas perspektiv och därmed också deras syn på slavar och slaveriet. Men om man läser boken med den förförståelsen får man också en ledtråd till hur Amerika kunnat utvecklats till vad det är idag.

Vad jag läste i januari

Vad jag läste i februari