När jag skrev om 2023s mest engagerande inlägg på bloggen – fick jag en sådan intressant kommentar av trogna läsaren Elin
Det är oerhört roligt att läsa kommentarerna! Men vad är det som gör att du får så mycket kommentarer? Är det så på andra bloggar? Jag läser några få andra och där är det knappt ens en handfull vilket ju känns superoengagerat.
Det tyckte jag var en väldigt intressant frågeställning. För jag har funderat över det själv. Idag när det finns tusen kommunikationsvägar att skriva på och hundratals plattformar så skriver många läsare fortfarande – till min enorma glädje – kommentarer här! Men varför?
En annan trogen läsare, Camilla, svarade Elin så här
Tror det är för att Clara skriver på ett visst eget sätt och om saker som gör att VI läsare vill OCH orkar kommentera. Det blir liksom värt det! Så känner jag i alla fall. Jag vill att bloggen ska leva och då kommenterar jag också. Annars känns det som en envägskommunikation bara om jag “bara” skulle läsa utan att flika in mina åsikt här och där. Även vi läsare känner ju oss förmodligen sedda i och med att vi är så många som kommenterar och tar del av andras kommentarer. Kul och intressant tycker jag. Och vad det verkar ger det ju även Clara framgång med ett mycket aktivt kommentarsfält. Vinn-vinn.
Jag blir glad och hoppas att det är som Camilla skriver – men det vore roligt att höra ifrån fler. Vad det är som gör att du som läsare kommenterar här? Och du som aldrig kommenterar – vad tänker om den saken? Finns det något som skulle kunna få dig att lämna en kommentar här? Och kollar du andras kommentarer? Eller är kommentarsfältet ointressant för dig?
Själv tycker jag att kommentarsfält är otroligt viktiga för en blogg och läser ALLTID kommentarerna på andras bloggar, eftersom inlägget förhoppningsvis fortsätter på ett spännande sätt där. Men det är viktigt är att jag som läsare inte får känslan av att alla oliktänkande eller frågande röster sorterats bort. Och att bloggaren vågar hålla emot och svara om den blir ifrågasatt istället för att bara radera allt sånt. För då dör det lite, tycker jag.
Jag är både glad och stolt över mitt kommentarsfält och inte minst tacksam till allt engagemang från er läsare. Inte bara i det jag skriver – utan i det andra skriver. Som i föregående inlägg när läsaren M berättar om svårigheten att få till träningen i småbarnslivet och får tretton peppiga kommentarer till svar, med olika förslag på lösningar. Det är ju fantastiskt!
Ibland skriver någon och önskar att jag ska fixa en hjärta-knapp under inläggen på bloggen. Så man kan likea utan att behöva lämna en kommentar. Men det har jag valt bort. Hade det ett tag för några år sedan men märkte att kommentarerna minskade av det – vilket gjorde bloggen sämre. För då fanns det ju mindre material för er att läsa. Plus att jag vill komma ifrån like-tänket som är så förhärskande på instagram. Där en like är viktig för spridningen av en post och dess synlighet. Men den är inte viktig för mig här. Här syns alla poster lika mycket. Och det viktiga för mig är era kommentarer och vad ni skriver.
Jag hoppas kunna fortsätta göra kommentarsfältet till en levande miljö tillsammans med er. Just nu filar jag på ett nytt designgrepp som kommer lyfta fram kommentarerna på ett ännu bättre sätt. Detta efter ett konkret förslag från en bloggläsare. Se där! Ännu en sak som läsarkommentarerna är bra till!
179 svar
Jag är nog ingen frekvent kommenterare. Men jag tycker dina inlägg engagerar! Ibland blir jag mer engagerad, och ibland mindre. Sen känns det som att du verkligen läser kommentarerna, vilket nog gör att man känner sig sedd/hörd. <3 Satt och funderade på om jag borde kommentera mer? Bara ett hjärta eller tummen ner?
Vad roligt att höra Nina! Och ja – jag läser VARENDA kommentar. Det är ju jag som sitter och godkänner dem. Och diskuterar dem ofta med min redaktör Erica när vi planerar året =) tacksam för feedback!
Roligt att höra! Jag trodde att du åtminstone delvis lejt bort kommentarerna eftersom du har så många olika järn i elden!
Jag läser din blogg för att den håller en så otrolig kvalitet. Om det hade funnits en bloggskola så hade du varit stjärnan där. Du har fallenhet för text, foto och du ör klok som en bok. Jag har följt dig i mer än 10 år. Jag hejar på dig, Clara!
Jag kommenterar också dåligt, men läser nästan allt, håller med om att man kunde ju iaf göra en tumme eller ett hjärta ❤️👌
Jag läser en väldigt liten skara bloggar, din har helt klart det mest intressanta innehållet, och det är ju det som avgör om det är intressant att kommentera. I andra bloggar är det ganska otrevlig ton om någon har en annan åsikt än bloggerskan själv, då blir man ombedd att sluta läsa bloggen om man inte håller med. Det blir trist och enkelspårigt att bara sitta och heja på när de tex flyger och reser hejdlöst, och shoppar som om det inte finns någon morgondag. Mvh Malin
Ja, jag tycker att det är synd att allt ifrågasättande ska kokas ner till att man ska vara snäll eller inte snäll mot bloggaren. Det är inte snällhet det handlar om. Man kan infrågasätta någon på ett vänligt sätt. Själva ifrågasättandet är inte per automatik oschysst
Jag har kommenterat en gång. En annan person kommenterade att du var ute och flög på ett ganska sakligtsätt tyckte jag, men du (Clara) tände på alla cylindrar och gick till angrepp. Jag har varför mig att jag uttryckte att du var hård när hon mest ifrågasattehur du tänktedär. Då vände du dig mot mig på ettan jag upplevde väldigt aggressivt sätt. Då lämnadejag din blogg under flera år. Nu har jag läst några gånger. Läser kommentarerna ibland, men ofta (om det inte har ändrats?) så tycker jag att många mest bara stryker medhårs.
Önskar så att du mindes vilket inlägg det här handlar om? För jag blir väldigt intresserad av att läsa det igen. Jag kan absolut tända till i kommentarsfältet och bli förbannad, det är ingen hemlighet. Men jag brukar vara noga med att svara i samma ton som frågan ställs. Men ibland misstolkar man ju varandras ton också. Jag tycker att den som skriver är otrevligare än den avsåg – och den kanske upplever mitt svar otrevligare än jag avsåg.
Bloggare får mycket kritik för att inte kunna ta minsta mothugg – men jag kan uppleva att det ibland är samma sak bland läsare. Att om bloggaren inte svarar helt undfallande så klarar inte läsaren av mothugg heller. OBS säger absolut inte att det var vad som hände här! Det har jag ingen aning om eftersom jag inte vet vilket tillfälle som avsågs. Bara en tanke rent generellt om tonen i kommentarsfältet. <3
Det ÄR jobbigt när någon inte håller med - men oftast går det över ganska snabbt. Och just därför tycker jag att det är värt att godkänna i princip allt. Kort obehag nu - skön tillfredsställelse när man märker att man stod pall 😉
´
Det är just det där att det, tyvärr, är så lätt att misstolka tonen i inlägg från både bloggare och kommenterare som gör att jag ligger lågt med att kommentera. Läser bloggen med behållning ändå. Sån är jag.
Tänker att oavsett vad en läsare av bloggen skriver så är ju vederbörande så att säga i underläge eftersom den som driver bloggen kan välja bort kommentarer som inte faller i smaken eller svara drygt och/eller otrevligt. Det krävs sannolikt en hel del av den som driver en blogg, i synnerhet när man blir ifrågasatt oavsett om det bara är onödigt tjafs och kanske ännu mera om folk ifrågasätter det som verkligen bör ifrågasättas. Jag har då och då undrat vad det gör med en som person att ha drivit en allt större blogg sedan man var väldigt ung. Att ha skapat en plattform där man på sätt och vis är en slags envåldshärskare på ett sätt som sällan är möjligt person till person när man möts utanför internet. Ni bloggare tycks ofta ha såväl ett hov av beundrande underdåniga ”hovdamer” som har följt er överallt där ni alls kan följas i åratal och dessa talar om för er själva och världen hur vacker, klok och på alla sätt fantastiska ni är… samtidigt finns det verkligt styggt folk där som gärna gör vad de kan för att putta ner er från piedestalen. Så finns det rejält sunt folk som ser mer än en ”drottning/gudinna” att beundra och när dessa människor kommenterar annat än beundran tänker jag att det kanske kan svida som allra mest eftersom de såväl uppskattar den som driver bloggen men inte hör till ”hovdamernas” beundrarkör utan mer till ”folket” och tänker självständigt och vågar ifrågasätta att en bloggare/influencer som ofta förespråkar (rent av framställer sig som en förkämpe för) miljömedvetenhet (te.x) sedan bygger nytt hus, reser med flyg över halva världen, använder det eller detta som skadar planeten och allt liv på den, lever gott utan en tanke på andra (vad det kan verka) fast folk svälter (samtidigt som vederbörande te.x. gör samarbeten med typ Rädda Barnen eller liknande)…Jag hoppas att den sortens kommentarer skulle få mig att skämmas djupt, känna mig ovärdig och kanske kränkt och en första reaktion skulle rent av vara ilska och förakt mot den som kommenterade. Om jag kände ilskan kunde jag ju välja att agera på den och antingen inte publicera kommentaren eller formulera ett svar som ”trycker till” den som kommenterade samtidigt som det uppviglar mina ”hovdamer” att gå till gemensam attack mot vederbörande…Ja, jag vet inte, jag bloggar inte…jag vet inte vad det gör med ens självbild, ens person…Frågan är om jag ens riktigt vet vad min egen yrkesroll gör med mig som person…
Jag tycker det är så bra i ett demokratiskt samhälle att känna sig fri att bidra med tankar. Därför kommenterar jag ibland – för att jag får och kan, och ofta vet jag att jag inte är ”politiskt korrekt”- just därför känns det extra viktigt att bidra. Människor verkar ibland bli berikade känns det som och är oftast artiga. På denna blogg är det god ton och väldigt fina och kloka tankar som delas mellan personer. Tack för en mkt bra blogg Clara.
Håller med till hundra procent om detta!
Jag håller också med 🙂 Väl talat
Hej !
Jag kommenterar ibland, oftast för att tacka för fina bilder och tänkvärda inlägg. Stämningen här inne är sa lugn, intressant och fin. Tack för det !
Om det är möjligt sa skulle jag vilja fâ be om nâgra tips: Min man (en fransman) och nâgra av hans vänner (alla fransmän) skall om nagra veckor aka till norra Sverige, nära Lulea, pa en efterlängtad resa. Vad ska de äta ? Vad ska de göra ? Tack för hjälpen 🙂
Isvägen på älven i Luleå är ett måste! Kan hyra långfärdsskridskor (bla på Hägglunds friluftsbutik i luleå), låna spark (finns flera gratissparkar på isvägen) eller bara promenera på isen. Isvägen leder till ön Gråsjälören där Lions serverar varmkorv och våfflor vid bra väderlek på helgerna, håll utkik efter flagga, betyder att de har öppet.
Äta palt på Paltserian i Öjebyn nära Piteå.
Tack så mycket för härliga tips ! Jag översätter och vidarebefordrar 😉
Kanske ett besök i Gammelstad eller i Öjebyn för att besöka kyrkbyn. Finns även kyrkstadscafe´ i Öjebyn med både gott fika och lite hantverk.
Came wild utanför luleå oxh klappa älgar!!
Brändön är en riktig pärla, hyr skoter eller hundspann!
Storforsen ligger en timmes bilresa från Luleå. Europas största obundna vattenfall. Eller fors som det ju är. Väldigt vackert även på vintern. Finns en restaurang med god lunch nedanför forsen.
Din er den eneste skandinaviske blogg jeg leser, og jeg leser alltid kommentarfeltet, og kommenterer gjerne om det er noe jeg tenker jeg lan bidra med eller om jeg blir engasjert ( og det blir jeg ofte). En annen viktig greie er at tonen i kommentarfeltet her er, stort sett, alltid vennlig, støttende, omsorgsfull, ja, nesten kjærlig, om du forstår. Man kommenterer hverandre, ikke bare Clara. Og jeg synes det er både inspirerende og godt å se hvor mange det er, som bryr seg om en annen, helt ukjent person, og ønsker hjelpe eller bare si « å, jeg ønsker deg styrke nå som du har det vanskelig»
Det er grunntonen i Claras blogg som bidrar til en god tone i kommentarfeltet, og sammen blir det en vakker melodi!
Exakt så. Att kommentarer modereras (med måtta) och att det finns ett positivt utbyte mellan läsarna gör det inbjudande att kliva över kommentarströskeln.
Jag tycker det är härligt att det även är lite norska kommentarer på bloggen! 🙂
Jag tycker det är roligt att läsa kommentarerna här på bloggen. Jag tror att grundorsaken till att det är mycket kommentarer är att bloggen är så proffsig (foton, text, layout) att vi är många många som följer den och blir engagerade! Och som någon annan skrev kommentarer föder fler kommentarer.
Det måste bara vara jag som tycker det är jätteknepigt att läsa norska och direkt hoppar över en kommentar som inte är skriven på svenska…
Jag tycker det är bra med ett engagerande kommentarsfält! Fått många tips på böcker tex som jag läst och tycker om på det viset. 🙂 Annars så läser jag bara och myser och tycker både inlägg och kommentarer är fina och medryckande.
Instämmer, ungefär så gör jag också.
Innan detta inlägg har jag inte tänkt på att kommentarerna är just så, ett sätt att bidra och utöka bloggen. Det var fint tänkt!
Jag kommenterar ibland för att jag känner igen mig i det du skriver och pga att vi är ungefär samma ålder på oss och våra barn. Det känns som att du delar av dig av äkta tankar, känslor och åsikter. Att du delar med dig av stök, kaos och svårigheter i vardagen gör att vi läsare känner igen oss.
Jag läser bara din blogg och en till. Din lämnar jag en kommentar på om ämnet/frågeställningen engagerar mig/jag tycker jag har något att tillföra. Den andra är lite kul ibland men oerhört privat och ganska snäv i ämnesval, det finns inget att kommentera på – bara ta del av och tycka att en å annan formulering är fyndig ibland. Din blogg omfattar så många ämnen/områden/frågeställningar vilket gör att den kan nå många SOM TYCKER eller förmedlar tips eller sympati. Ditt sätt att uttrycka dig bjuder också in – utan att du nödvändigtvis måste ställa en avslutande fråga. Avslutande fråga regelmässigt känns bara som lite fejk att försöka locka fram lite åsikter/engagemang (ofta för att frågorna är så ”platta”). Du vågar också vara lite obekväm ibland, du spretar och tycker en hel massa själv. Det gör att man inbjuds till konversation/kommentar. Som läsare upplever jag dig som genuin, uppriktig, att du ”är dig själv” så långt det går – med fett hår -😊 och det gör att man känner att man kommunicerar med EN människa – och de som kommenterar blir också Människor. Kort sagt: din blogg har genuin kvalitet på flera sätt! TACK!
Så bra du formulerar det. Det är precis så jag tänker också och är anledningen till att jag då och då kommentarer själv här.
Håller helt med! Kommenterar själv sällan men läser alltid även kommentarer och får ofta intrycket av att det är rejäla och genuina människor som kommenterar vilket gör att man ”kikar in här” år in och år ut.
Kommenterar generellt aldrig, men läser ibland kommentarerna. Speciellt om det är ett inlägg där jag tänker att fler kanske har tips eller rekommendationer, eller när jag tänker att det kanske är vissa som har andra åsikter än det du skrivit, tycker det kan vara intressant. Enda bloggen jag läser förutom din är Sandra Beijer, och tycker hennes kommentarfält också kan vara kul att läsa ibland av samma anledningar, och att hon som du svarar tillbaka. Ni är ju Väldigt olika men det är vissa aspekter kring eran inställning till bloggandet som jag tycker är lite i samma spår med tydliga åsikter och att se bloggandet som något seriöst, t.ex. Kanske det väger in i hur aktivt kommentarsfält en blogg har?
Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är i ditt sätt att skriva, men du skriver liksom samtalande, på ett sätt så att man vill svara, som man gör när man skriver med en kompis. Många andra bloggar jag läser, som ändå är jättebra, skriver mer som en tidningsartikel, där det liksom inte finns något att tillägga. Möjligen vill man svara ”jag håller med”.
Precis! Tycker blogginläggen och kommentarerna både i ämnen och ’ton’ bjuder in till samtal, precis som ett riktigt engagerande samtal med ett gäng tjejkompisar.
Kommenterar gör jag ibland för att inläggen är kloka. Jordnära de berör och fångar en. Det känns genuint och inget pr trick. Något var man kan relatera till och faktiskt känna igen sig i. Sen är det ett lite mysigt forum med. Lite old fashion men det gillar jag.
Jag tror att en av anledningarna till att jag gärna kommenterar är att du dels har många välformulerade och kloka tankar kring saker som väcker intresse, men framförallt att du är så relaterbar. Klok, grundad, eftertänksam, stark moralisk kompass (den man själv vill och strävar efter att vara), men också mänskligt felande och ibland osäker och problemtyngd.
Der gör att det känns mer som att återkoppla på och spinna vidare på en väns tankar än på en stor mediaprofil långt bort. Att du på vissa sätt lever samma liv som jag påverkar också. Jag känner igen mitt egna livspussel med familj, barn, vänner och släkt, jobb, hus i by på landet och träning och återhämtning och allt man vill göra. Relaterbart ❤️
Jag håller så mycket med om detta! Att det du skriver om är så relaterbart. Och då på trots av att jag bor i en storstad, så vi har ganska olika livsstil. Men dina reflektioner och tankar kring livet känns allmänmänskliga, genomtänkta, kloka och trygga att läsa. Och de stimulerar till egna djupare tankar och engagemang.
I jämförelse med många andra bloggar, som jag uppfattar som självupptagna, ytliga och iscensatta, finns här ett djup, tröst och autentisk inspiration att hämta. Du öppnar upp och är personlig på ett sätt som få bloggare vågar idag. Man mår alltid bättre efter ett besök härinne och får därmed också lust att kommentera ❤️
Håller helt med dig (och Disa ovan). Lever också rätt annorlunda liv än Clara m familj men jag älskar det just för att det är då annorlunda och ändå så intressant.
Clara du är verkligen proffs på att sätta personlig prägel i kombo med det äkta och raka i texterna. Plus bilderna som är så drömmiga. 😍
Däremot kommenterar jag sällan. Men det händer.
Jag undrar hur jag som har en egen liten blogg kan göra för att mina läsare ska vilja kommentera mer. Ibland avslutar jag med en fråga, men det är inte alltid den ger svar. Nyss skrev jag ett inlägg som fick väldigt många kommentarer (för att vara min blogg) och dessutom antagligen spreds på något forum (för läsarantalet ökade enormt). Frågan är vad i detta inlägg som gjorde att många kommenterade, antagligen var det att de kände igen sig och ville berätta hur det var för dem. Jag avslutade dessutom med denna fråga: ”Hur tänker ni kring flerspråkighet? Har ni flera språk hemma? Hur använder ni dem? Berätta gärna i en kommentar!” Men har du Clara, eller någon annan här, tips på hur man som bloggare kan öka sina läsares lust att kommentera?
Själv tänker jag att min kommentar i en blogg är min betalning till bloggaren. Jag har fått läsa (helt gratis) och då vill jag också ”betala” för det genom att svara på något sätt i en kommentar. Och ja, det gör ju bloggen till en mer levande plats och mer till ett samtal. Mycket fint!
Det känns absolut mer som en tvåvägskommunikation när man lämnar en kommentar till ett inlägg. Du skriver att du läser alla kommentarer och det känns verkligen som att du gör det. Tack för din fina blogg.
Jag kommenterar inte ofta, men betydligt oftare här än på andra bloggar. Jag tror det är för att jag upplever att du läser och ofta svarar på kommentarer. Just jag brukar inte heller komma med kritiska kommentarer/svåra frågor eller dra igång debatt, men jag tycker man ser i kommentarsfältet att du hanterar sånt på ett bra sätt. Det blir intressant dialog kring saker istället för att bara blockera/radera som många andra bloggar jag läser gör när de blir ifrågasatta. Tror det bidrar till att folk vill ta sig tid att kommentera!
Jag läser nästan alltid kommentarsfältet (ibland lite slarvigt), och kommenterar ibland. Som någon skrev ovan så är dina inlägg mer som en inbjudan till diskussion, mer än en föreläsning. Du skriver om intressanta, engagerande ämnen, där du har något nytt att tillföra. En ny synvinkel, en ny ide, något som vi som läsare inte kommit att tänka på. Men du skriver inte om allt som finns att säja, utan lämnar en del osagt. Det gör att man som läsare bjuds in att dela med sig av egna erfarenheter och åsikter. Vi får en muntur, istället för att det blir en föreläsning. Säjs allting i inlägget, vad är det då för vits att kommentera, allt är ju redan sagt. Sen finns det ju vissa ämnen som engagerar mer, och andra mindre, vilket jag gissar bloggare har rätt så bra koll på.
Jag kan känna att någon som kommenterar dagligen kan uppfattas som lite ”konstig” i dagens samhälle? Som att man är lite för ”på”? Vet inte alls var gränsen går, men kan själv tänka att nu kommenterade jag igår redan, så inte kan jag väl kommentera idag också?
Och en sak som dödar kommenteringslusten är absolut att om en själv eller någon annan skriver ett långt inlägg, riktat direkt till bloggaren, t.ex. ett var det står hur mycket bloggen betytt för en eller liknande, och sedan möts man av tystnad. Känns som när man i högstadiet försökte prata med någon i det coola gänget, och bara möttes med en nedsättande blick, personen inte ens bemödade sig med att öppna munnen. För någon med social ångest som jag kan det göra att jag inte vågar kommentera på många många månader. Men gissar att det som bloggare kan vara svårt att hitta just ”de” kommentarerna bland alla andra, de flesta är ju inte skrivna för att få svar, eller skrivna för att få svar av andra läsare.
Jag kommenterar ofta & tar olika delar av mitt namn så inte folk ska veta att de är jag som skriver så ofta 😃
Ja, nå det är ju en annan fråga. Använda eget namn, fejkat namn, eller något som inte är ett namn 🤔 så mycket att ta ställning till, och så oklara etikettsregler
Jag läser alltid kommentarerna, speciellt om det är många, för då är det ett inlägg som engagerar och jag blir nyfiken. Själv kommenterar jag sällan, vet inte varför riktigt, men kan känna att min lilla åsikt inte har någon betydelse. Jag vill heller inte lämna kommentarer när jag inte tycker som du, tänker att det inte leder någonstans då bloggen är din. Jag kommenterade förresten en gång om din städning och då svarade du surt/vasst så där är oxå orsaken till att jag inte känner behov av att kommentera när någon snäser tillbaka som svar. Tack för en fantastisk blogg med mycket bra innehåll.
Tack för din kommentar Eva! Jag blev nyfiken på vilken kommentar du menade och hittade bara denna på temat.
https://underbaraclaras.se/2023/01/18/stadkvarten-dag-3/
Tyckte inte att jag svarade surt eller vasst alls – för jag var inte sur! Tvärtom födde din kommentar en hel mängd andra intressanta kommentarer som svar – vilket verkligen bidrog till inlägget som helhet. Våga fortsätt skriva tycker jag. Det är heller inte hela världen att någon kommenterar surt ibland. Det händer mig varenda dag och jag står upp fortfarande =)
Uppskattar ditt engagemang!
kram
Kommentaren om att jag var trångsynt, var inte från dig såg jag nu, men den kommentaren kunde aldrig bli mer fel. Skulle aldrig ske att jag skulle bemöta just den kommentaren och därav är det bättre att vara tyst. Tack för feedback och heja dig!
Senast typ 15 min innan jag läste detta inlägg tänkte jag på att din blogg är så trevlig för bland annat dess levande kommentarsfält. Och så detta inlägg på det- härlig sammanträffande.
Jag lämnar sällan kommentarer för tycker sällan jag har något att tillföra. Som med denna kommentar egentligen. Men det är skönt att bryta av vardagen med din blogg och dess kommentarsfält som båda är väldigt trevliga.
Jag kommenterar sällan men älskar att läsa kommentarsfältet. När det är synd att ett inlägg redan tagit slut så finns det alltid tröst i att kommentarsfältet brukar vara långt och varierat 😉
Oftast klickar jag på kommentarerna när jag undrar om någon som kommenterar har samma åsikt om inlägget som jag (hehe, lite konstigt kanske) och sen finns ju fenomenet att någon som kommenterar plockar upp en minidetalj ur inlägget och det blir jättestora diskussioner om det eller något helt annat, jag tycker alltid att det är intressant och roligt att det finns något oförutsägbart som väntar.
Sen tror jag (som andra sagt) att din plattform känns luftig och hög i tak för att du bjuder mycket på dig själv, visar humor och självdistans. Om man kommenterar lite kritiskt (eller inte jättemedhårs) så känns det som att man inte behöver oroa sig för att du ska ligga vaken och gråta natten igenom. Så då blir det enklare med olika perspektiv och ofta hittar jag något som vidgar min horisont. Som minidiskussionen om städhjälp som hände för ett tag sen t.ex.
Tack för min favoritplats på internet! <3 Jag har läst sedan 2011 och kommer nog aldrig att sluta.
Jag kom just på att jag visst kommenterar sällan men att det här ändå är den enda platsen på internet där jag kommenterar överhuvudtaget. Mest för att din blogg har gett mig väldigt mycket genom åren, så då känns det fint att kunna ge något slags engagemang tillbaka, även om det bara är en enstaka kommentar då och då. 🙂
Din blogg är den enda jag läser på dator, övriga kan jag lika gärna läsa på telefonen. Dina bilder är fantastiska och jag får en betydligt bättre upplevelse att läsa från en större skärm. 🙂 Det gör också att steget till att lämna en kommentar är lättare (när man har ett stort tangentbord framför sig).
Älskar också att läsa kommentarsfältet!
Samma här, jag läser nästan alltid på datorn. Då får jag ut mest av inläggen – det blir ”tidningskänsla”. Och det är sant, det blir lättare att kommentera också. Just detta skriver jag på telefonen och jag tycker kommemtarsrutans utformning till mobilens webbläsare är lite osmidig. Den hoppar lite. Kan finnas förbättringspotential där! Kanske åtgärdas det med nya funktionen. 🙂
Ja kommentarsfältet här är verkligen något utöver det vanliga! Lite som att sitta tillsammans och peppa/diskutera.
Vet inte hur det fungerar, men kanske bra om man kunde få en signal till sin mail om någon svarat på ett inlägg.
Spec. alla goda boktips har jag tagit med härifrån kommentarerna.
Clara – du är så äkta i allt. Känns som en äkta gammal klok kompis. Sitter inte på några höga hästar och ger pekpinnar utan skriver om dina kloka tankar, funderingar och vad som fungerar för dig.
Så har vi en del gemensamt, många barn (har fyra), älskar gamla grejor, loppisar, retro, bor på landet, varit utbränd, livslång sjukdom (har reumatism), älskar att läsa, skrivs&pyssla, gillar storstäder i små doser, har hus och djur, elbil (Volvo). Följer dig slaviskt och kommenterar ibland och då har det varit något som jag ochså tyckt men inte riktigt kunna formulera. Och din julbok, den enda fantastiska julbok man behöver. Har två, en som jag spar i bokhyllan och en som får fettfläckar, hundöron och blir allmänt hårt behandlad. Clara du är fantastisk!!!
Jag kommenterar sällan i kommentarsfältet, men läser det oftare och oftare. Kanske för att du har lyft fram det. Läser oftare vissa kommentarsfältet än andra- typ om boktips etc.
Ibland orkar man inte läsa 75 kommentar för att sen dela sin egen tanke ☺️ fast man behöver ju inte läsa allt för att dela…
Att dela i kommentarsfältet handlar för min del också om att ge tillbaka till Dig och bloggen samt andra läsare. Vi får så mycket fint här och det känns gott att ge tillbaka, ibland bara med ord om uppskattning, ibland reflektion eller erfarenhet i ämnet eller tips.
Dessutom är ju ibland kommentarsfältet och dess dialog det bästa!!! Älskar när du drömmer till i dumheter.
Din kommentar när någon ifrågasatte din omsorg om Essa när hon hade blivit ormbiten var Såå bra!!
Så tack till Dig Clara och alla som kommenterar!
Jag tror att det är för att dina inlägg är så naturligt vardagliga, idérika ock mänskliga, man känner igen sig, får nya synvinklar, deppiga dagar kan bli glädjedagar. Stor glädje med din blogg.
Det är trevligt att få vara delaktig i både vardag och festdagar.
En teori jeg har er at kommentarene har minska generelt med likerklikk. Ikke bare på bloggene.
Men jeg trur også at det handler om at man kommenterer gode innlegg. Det har du.
Jag tror det är väldigt komplext med vad det är som gör att kommentarerna här ofta är många och engagerande- men jag tycker verkligen att de lyfter din blogg och ger den fler nivåer än bloggar med få eller inga kommentarer. Några saker som jag tror är bidragande är:
– Frånvaron av like-knapp. Att trycka like bli liksom att man tänker sig att man engagerar sig men man gör typ inte det. Jag blir inte mer intresserad av att läsa ett blogginlägg för att det har 50 hjärtan men har det 50 kommentarer blir jag nyfiken på att läsa dem. Dessutom, finns en like/hjärta kan man ”ta den lata vägen” och trycka där istället för att skriva något. ”Tvingas” man skriva något skriver man ofta lite mer- win-win!
– Du skriver på ett engagerande sätt och har en bredd av ämnen. Du vänder och vrider på ämnen och tankar. Det blir i sig engagerande. En text som mest redogör för vad man gjort en dag, redogör vad man ätit, tränat osv blir inte engagerande, utan mer ett ”ok, så var din dag/resa/träning osv”. Att då slänga in en ”platt fråga” på slutet hjälper inte. Men att skriva och vända och vrida på saker i inlägget sätter igång läsarens tankar och man kan relatera.
– Bredden på ämnen: alla ämnen känner inte alla för att kommentera på, dvs man hittar olika inlägg man gillar att kommentera på. Tex när du har ett långt ”helgsvep” eller liknande kommenterar jag sällan MEN jag gillar att läsa dem för de vackra bilderna och ofta underfundiga formuleringarna och igenkänningen över familjelivet.
– kontinuiteten: du bloggar kontinuerligt och svarar på kommentarer. Många bloggar har väldigt blandad frekvens på inlägg, vilket gör att man som läsare/kommenterare hinner glömma bort/gå vidare. På din blogg kan jag ibland återkomma för att läsa fler kommentarer på ett inlägg jag kanske läste igår. Detta håller den levande! Jag tror ditt aktiva arbete med bloggen samt den höga inläggsfrekvensen är viktig, det är mycket jobb som ligger bakom att kunna göra så många inlägg, så kontinuerligt, under så lång tid. Men däri tror jag också din framgång ligger, att du så aktivt jobbat med bloggen och använder Erica i ditt arbete, din blogg upplevs aldrig som ”något vid sidan av” även om du under perioder jobbat med väldigt mycket annat samtidigt.
Sen finns många mer parametrar!
Tack för en bra och engagerande, samt vacker, blogg!
Sen måste jag fråga en grundläggande sak- ni som kommenterar från mobilen (iPhone, safari) hur gör ni för att få blankrader i kommentaren? Jag lyckas inte så min kommentar ovan blir ju en enda lång jobbig textmassa… 🫣
Samma på Android! Allt föll bort🙃
Jag har kommenterar alltid från mobil, android. Och där gör jag blankrader som ”vanligt”, när sen kommentaren är skickad men på granskning/opublicerad är all text en klump. Men då den sen är publicerad så är mellanrummen och styckeindelning osv. där som jag satte dom.
Jag såg att det blev så för mig nu med, så problemet löst 😊
Jag läser nästan bara din blogg och även om jag kommenterar ganska sällan så är det bara här jag kommenterar…
tänker att du lyfter ämnen där jag har erfarenhet/ kunskap/ frågor o klimatet i dina kommentarer är av det vänliga o hjälpsamma slaget.
Överlag är ju alla dina ämnen en vardag de flesta av oss kan relatera till. Det är jobb, hem, barn, existensiella tankar, konstnärliga uttryck, stress, relationer, motion och tjae listan kan ju vara meterslång…
Det är inte exklusiva releaseparty, privatplan till Maldiverna etc. Där har de flesta av oss inga konkreta tips eller reflektioner kring kanske 🤷🏼♀️
Jag tror (?) att detta är min första kommentar, så jag är en av de som aldrig kommenterar. Men jag läser kommentarsfältet och uppskattar! Ibland handlar det om att vi lever ganska olika liv; jag har inga barn, jobbar kontorsjobb i storstad osv, det vill säga jag har ingen input på grejer som att få ihop träningen med småbarn, eller odla i trädgård eller så. MEN det är skillnaden i våra liv som gör att jag tycker det är extra kul att läsa bloggen, det inspirerar mig och gör mig glad. Jag längtar tex väldigt efter trädgård och det är så himla mysigt att läsa om. Men helt enkelt, jag tror ofta det har att göra med att jag känner att jag inte direkt har nåt att komma med, haha.
Jag kommenterar ibland, men läser alltid kommentarerna. Är det ett engagerande inlägg med mycket kommenterar så brukar jag gå tillbaka bara för att läsa dem när de blir ännu fler.
Jag tror att din blogg får så levande kommentarsfält av att du skriver om saker som engagerar- folk både håller med och emot det du skriver ibland. Och en jätteviktig sak är att kommentarer publiceras snabbt och att du Clara svarar på så många. Samt att du kan ta kritik så det är inte så att du ignorerar de som inte håller med dig.
Finns ju inget tråkigare än ett kommentarsfält där läsarna försöker få kontakt med bloggskrivaren men hen aldrig svarar på nåt..
Det tog väldigt lång tid innan jag ”hittade” till kommentarsfältet, trodde inte det skulle intressera mig. Men när jag väl började läsa det insåg jag vilken skatt det fanns även där, och då blev bloggen om möjligt ÄNNU bättre.
Jag kommenterar själv allt oftare, dels som en uppmuntran till dig Clara, men också för att det engagerar och för att jag uppskattar andras kommentarer och vill vara en del av det. Underbar blogg är tydligen lika med underbara läsare 😊
Jag känner mig oftast sedd när jag kommenterar här, och det tycker jag är oerhört fint. Även om jag inte lämnar en kommentar under varje inlägg är det inte ovanligt att jag får svar antingen från andra, eller från dig Clara, och det gör att det känns som att man är en del av någonting och inte bara en betraktare.
Jag läser ett par bloggar dagligen till första koppen kaffe på morgonen, blir lite som en variant på morgontidningen fast med annat innehåll. Din blogg är en av dom jag alltid läser, och också kommentarerna. Tänker ibland på vissa andra bloggar där man vet att kommentarsfältet är hårt styrt och mycket rensas bort innan publicering. Hur blir det innehållet? Tråkigt lite platt, men också intressant att man väljer att göra så.
Tycker mycket om dina välskrivna inlägg med olika innehåll, högt och lågt och oftast utan stavfel (uppskattar!!).
En otrolig lyx att få läsa här, och kommentera 🙂 Tack Clara!
Nu fick jag nästan dåligt samvete.
Läser med glädje och intresse kommentarerna som följer dina inlägg och känner mig delaktig( men skriver inte själv.)
Jag är mycket äldre men kan minnas småbarnsår och tänker på hur det var då..
Kan känna igen mig själv i dig men tillhör din mammas generation.
Du skriver så bra och reflekterande, bilderna är som balsam, men också ett vemod som skönhet ger.
Så nu svarade jag, heja oss som vågar!
Hej! Jag har läst den här bloggen i många år men aldrig kommenterat en enda gång. Så det här blir premiär! Skulle vilja kika in och berätta varför jag återkommer hit i princip varje dag. Jag lever egentligen ett liv långt ifrån det liv som du, Clara, berättar om i bloggen. Och det är egentligen den stora anledningen till varför jag älskar att kika in här! Jag är mer än 10 år yngre än vad du är, har inga barn, ingen partner, lever i en storstad, pluggar och upptäcker vem jag är. Det vi har gemensamt är miljöintresset, tankar om livet i stort och smått, den kreativa ådran, viljan att bidra till andra, kärleken till naturen. För mig som ung kvinna i en hektisk värld är det så uppfriskande och inspirerande att läsa om ”äldre” (och då menar jag bara äldre än vad jag är) kvinnors förhållningssätt och inställning till livet, kvinnor som kommit längre i sig själva än vad jag har gjort. Det som får mig att återkomma, förutom allt fantastiskt innehåll du presenterar, är du som person. Att du står stadigt i dig själv, vågar uttrycka dina åsikter och ditt autentiska jag, vågar sätta gränser och ryta ifrån, vågar provocera, inspirera och vrida och vända på saker och ting, vågar vara högljudd och ta plats. Om något får det mig som är mitt i åldern av identitetsutforskande att hitta min egen ”mittspelare” i mig själv. Ibland håller jag med, ibland tänker jag ”mitt i prick!” och ibland blir jag irriterad eller provocerad. Men det är därför jag kommer hit! För att utmanas, inspireras och växa av det. Fortsätt vara den du är!
Jag kommenterar sporadiskt men läser kommentarerna desto mer frekvent. Tycker det har blivit en positiv cykel där intressanta inlägg genererar intressanta kommentarer men slås också av att ganska vardagliga ämnen kan ge upphov till mycket intressant läsning i kommentarsfältet. Så det känns som att förväntningarna infrias och ger maskineriet en glad knuff hela tiden.
Regelbundenheten i inläggen hjälper mycket också. Och att det ganska sällan är teknikstrul.
Intressant fråga! Varför blir jag egentligen sugen på att kommentera och lägga mig i?
Claras blogg är den enda jag läser numera. Den enda som håller måttet över tid. Du lyckas med konststycket att leverera inlägg med både stor variation och med igenkänning och tradition. Snyggt!
Dessutom trivsamt och tänkvärt och framför allt känns det äkta. Kommentarsfältet är ett intressant och värdefullt komplement till inläggen. En förlängning som berikar, förhoppningsvis både Clara och oss läsare.
Jag tror också det är rätt tänkt att inte ha en gilla-funktion. Det säger inte så mycket och blir jobbigt beroendeframkallande. Jag vet, för jag driver själv en intern blogg på min arbetsplats och där finns både gilla- och kommentarsfunktion. Jag är ständigt där och kollar om nån har gillat… Helknäppt!
Och jag tycker det är extra skoj när det hettar till i kommentarsfältet men det bör förstås aldrig bli otrevligt.
Det här inlägget fick mig att tänka till! Jag har nämligen även en privat blogg, som jag startade 2012. Inga bilder bara text om vardagens funderingar om bland annat skrivande och tidens gång. Mest för min egen skull. Tror inte där finns en enda kommentar 🙂
Tack Clara för generöst delande av intressanta stycken av ditt liv och dina tankar!
Dina inlägg är berikande för mig.
Jag tänker på samma sätt ibland , får tänka om ibland, får något att tänka på ibland och kanske tänka till lite extra. Ibland låter jag bli att tänka oxå och låter dina bilder tala till mig.
Men… har aldrig tänkt på att DU har behov av kommentarerna för att komma vidare i ditt arbete med inläggen. Såklart att det är så!
Jag ska tänka på detta att kommentera , ge feedback är en viktig del av vårt samspel , även i en blogg.
Läser flitigt och kommenterar ibland, vilket jag aldrig gör i andra bloggar. Tror det har att göra med att det är intressanta inlägg, att du öppnar för diskussion, vill ha en dialog, läser och svarar samt att klimatet här är öppet och fritt. Vissa bloggar är så stängda, egocentriska och ytliga och kommentarerna blir då mer av typen ”wow vad fin du är” eller emojis. Då dör ju hela kommentarsfältet tycker jag. Tack för allt du gör!
Jag har läst sedan starten då jag också precis som alla andra hade en liten blogg fast jag ju egentligen inte är en skrivare. Jag har gått från sådär 20+ till nyss fyllda 40. Från singel till gift med 2 barn och villa. Jag har inte varit utbränd men har en storasyster som bor långt bort som varit det. Alla recept som inte är ”superenkel snabbmat som barnen äter” (vi äter fortfarande majstonfiskröra) hoppar jag över då det inte intresserar mig. Vi är olika men ändå delar vi vissa tankar om livet som tro, medmänsklighet, tacksamhet, mm. Jag stannar kvar för blandning antar jag men jag kommenterar sällan fast tycker det är kul med kommentarer du får. Du har ju gjort ett jättejobb under lång tid!
Det finns inlägg som jag fortfarande tänker på och funderar på att kommentera fast de är gamla. Som det om lyxen att kunna gå ner i tid för att träna. De som kan kan träna på lunchen har ju också lyx för då får man träna trots att barnen är på föris… Få inom service-och vårdyrken som kan det. Kul att du hittat rörelseglädje! Oj spretig kommentar. 🤪
I Stockholm kan föräldrar träna och göra vad de vill när barnen är på förskolan. De lämnar in tider för barnen, inte sina arbetstider. Bara de lämnar och hämtar inom förskolans öppethållande (mellan ung. 6.30-18.30).
Låter smidigt! Träning ger ju friskare föräldrar och borde vara kostnadseffektivt i längden. 🤪 Lite långt att åka från VG-regionen bara. 😊
Jag kommenterar ibland – men inte så ofta, kanske en handfull tillfällen under alla år jag läst bloggen. Däremot läser jag kommentarsfältet och reflekterar över den goda stämningen. Inte att alla är likasinnade eller håller med varandra – men känslan av respekt, delaktighet och att kommentarer är välkommet (såväl från dig som andra läsare). Det känns som en trygg plats för det goda samtalet. Mycket är nog för att du Clara inte räds kommentarer och att du använder dem. Bemöter, tar till, reflekterar, håller med eller agerar. Det där utrymmet som du brukar säga att du har armbågat fram under flera år när du inte backat eller tummat på dig själv och dina värderingar, det är ett utrymme som du även har skapat och armbågat fram för oss läsare. Ett utrymme som jag tror används på ett bra sätt för att det känns som att det är givet med ett förtroende, från dig till oss läsare. Så tänker jag i alla fall 🙂
Jag läser nästan alltid ditt kommentarsfält och tycker precis som andra läsare att det är en stor behållning med din blogg, förutom dina inlägg såklart.
Dina inlägg är oftast med spännande vinklar och ger åtminstone mig aha-upplevelser och nya perspektiv vilket lockar mig att kommentera och gör mig nyfiken på vad andra läsare har för tankar om ämnet.
Du har lätt den bästa bloggen tycker jag och de senaste åren har den verkligen stått i full blom! 🌟
Jag tänker att det absolut är för att du pratar med oss och inte ”för” oss. Det finns liksom inte den där lilla hinnan av distans över texterna som andra bloggare kan ha. Trots att de ibland riktar sig tydligt till läsarna så är det på ett sätt som skapar en liten hit men inte längre-markering som är svår att ge respons på.
Jag har läst länge och kommenterar sällan, men när jag gör det är det för att texten har gett mig något djupare, och då vill jag att du ska få veta det. Har också hänt att jag inte har hållit med och då kommenterar jag om jag inte ser min egen åsikt bland de andra kommentarerna och tycker att min åsikt också kan ge ett nytt perspektiv, för så är det ju inte alltid heller 😊
Har också en gång kommenterat i ett rus av skvallertörst men det svarade du, med rätta, inte på, haha!
Jag läser ytterst sällan kommentarsfältet och kommenterar i stort sätt aldrig. Dels pga att jag nog är mest intresserad av vad Clara skriver men mycket tror jag för att man aktivt måste gå in i kommentarsfältet vilket blir ett extra klick och det blir då liksom inte av.
Frånvaron av ”hjärta-knapp” gör att man blir tvungen att använda kommentarsfunktionen om man vill visa att inlägget berört en. Ibland orkar man och ibland inte.
Läser dagligen men är dålig på kommentera. Men det här är en väldigt välskriven blogg.
Tycker mycket om att gamla inlägg lyfts igen på ett roligt sätt.
Du är helt enkelt duktig på att engagera både positivt och negativt, vilket är ju förstås helt i linje med vad som håller en blogg levande och skapar ett läsberoende. Vad jag har läst mig till så godkänner du inte alla mothuggskommentarer men den rätten får man förstås ha som äger plattformen. Jag kommenterar hur som när jag blir berörd – dvs. när jag vill antingen berömma, addera eller kanske argumentera emot. Och det med respekt och nöje 🙂
En kommentarsfunktion som jag hade uppskattat vore en ping-funktion av något slag. T.ex att man får ett mail när någon svarat på kommentaren man har skrivit.
Upplever ibland att diskussionerna i kommentarsfältet dör ut innan de egentligen är klara. Kan det vara för att det är för krångligt att gå tillbaka till inlägget, scrolla genom flera kommentarer och kanske se ett svar?
Jag brukar memorera något udda ord (eller namnet man kommentarer under), för att snabbt hitta min egen kommentar i sökfunktionen. Blir superjobbigt att föra en diskussion annars, speciellt eftersom diskussionerna går långsamt framåt då det tar en tid innan de godkänns, och någon annan dessutom hunnit svara. Orkar inte scrolla 75 kommentarer för att hitta min.
Vad roligt Clara att du lyfter min åsikt i inlägget! 🙂
Jag instämmer, jättekul att min fundering blev ett helt inlägg! 🙂
Jag brukar inte kommentera men om jag skulle göra det oftare skulle det bero på att det känns som att det är en bekants liv man tar del av här i din blogg. Det känns personligt, varmt, nära och äkta, och utan en ytlig fasad som jag kan uppleva det som med många andra människors liv på sociala medier. Och likaså blir det samma typ av personer som läser, som också uppskattar att det är högt och lågt i innehållet, och att du ibland ryter ifrån eller förtroligt berättar händelser från ditt eget liv vilket kan engagera andra att lyfta sina egna åsikter och berätta om egna upplevelser.
Kommenterar någon gång på din blogg, i princip aldrig på andras. Tror på två anledningar till ett levande kommentarsfält här:
*Ditt engagerande sätt att skriva med värme, humor och kloka tankar. Ditt skrivande ger intrycket av att du bryr dig om din blogg på riktigt och faktiskt VILL berätta – och inte bara gör det pliktskyldigt för att få lön från plattform eller för att dra in samarbeten. Eftersom det känns på riktigt, känns det mer meningsfullt att kommentera.
*Ditt liv är nog ett som många drömmer om på riktigt (ja, återkommer till den formuleringen). Jag tror att ditt sätt att leva är lika långt borta för de flesta av oss som läser, som t ex Billgen, Beijers o co:s liv är – men skillnaden är att så som du har det är något som många av oss genuint önskar. Närheten till naturen, det nära familjelivet, bygemenskapen osv – att läsa om det är helt annorlunda än att läsa om besök på svenskt tenn och skansen. Det senare ger ju givetvis vackra bilder, men ger mig som läsare inget att reagera på. Och därmed heller inget att kommentera.
Resonerar liknande, om än lite skillnad på andra punkten. 🙂 Jag tror att det är fullt möjligt att skapa bygemenskap i innerstan, det kräver bara lite jobb. Samma sak att leva närmare naturen. Däremot särskiljer sig denn blogg på en annan punkt. Till skillnad från andra bloggare upplevs denna som genuin – de som ges som exempel ovan upplevs som en photoshoppad låtsasvärld: omodern och total ansvarslös gentemot klimat och andra människor, långt från en vardag som är relaterbar och genuin. Det är befriande att slippa se dyra väskor, skor, weekendresor till Paris, matchalatte, julgransstrumpa från Svensk Tenn osv. Vem bryr sig om hur någon är klädd när kjolen alltid är 15 cm kort och kostar multum? Jag slutade se på Wahlgrens värld av samma anledning: varför ska jag spendera min tid på att konsumera deras sk vardag, ffa när jag kan använda den tiden att göra min vardag mycket mer meningsfull för mig själv?)
Så på så sätt lever du, Clara, ett liv som många kanske drömmer om, som både är mer uppnåeligt och relevant.
Håller med till 100% om det här med konsumtion! Älskar (älskar!) att absolut ingenting förutom samarbeten handlar om konsumtion. Det gör mig så lycklig.
Vi som nu kommenterar om Kommentarer har återkommit till många aspekter vi uppskattar ;genuin känsla, variationen, frekvens, fint foto, osv. Jag tror du är ytterligare något psykologiskt på spåren med din tanke om att Claras liv är ett som många drömmer om PÅ RIKTIGT. Inte bara en rosendröm om ”Livet på landet” men närhet till naturen, bygemenskap, matlag, familj, osv. Å kan vi inte leva/åstadkomma det livet så kan vi ändå få följa det.
Nu måste jag ju skriva! Jag har läst din blogg sedan tidernas begynnelse, det är lika naturligt för mig att kika in här som att läsa nyheterna för dagen.
Gällande kommentarer hade jag nog velat vara en som hejade på och resonerade runt men jag är väldigt försiktig med att lämna endaste rad. När tiden gått har det bara fortsatt så.
Jag uppskattar att läsa andras kommentarer, och dina svar. Väljer att läsa i de inlägg där något fastnat extra på mig och blir glad av alla klokheter som sprids. Förundras också över dumheter ibland.
Kanske jag river av en rad lite oftare i kommentarsfältet efter detta. Om inte ska du veta att du är en fantastisk bloggare och jag uppskattar så mycket att kika in här. Tack!
Jag läser bloggen varje dag men kommenterar nog aldrig och läser själv kommentarerna sporadiskt och det är nog mest för att jag känner själv att jag inte har så mycket att tillföra och det tänker jag också får vara ok.
Men samtidigt vill man också ge något tillbaka till dig Clara för du bjuder otroligt mycket på dig själv och ditt liv som man får läsa gratis och det tackar jag dig för.
Mitt tack blev att jag köpte din bok till mig själv i julklapp och den uppskattas mycket av mig.
Hei Clara. Din blogg er den jeg leser alltid. Du har en skrivemåte jeg liker godt
(litt vanskelig iblant da jeg er norsk) og løfter mange viktige temaer. Ønsket meg boken din til jul og fikk den. Hyggelig lesning og mange oppskrifter jeg vil prøve. Jeg leser også alle kommentaren på din blogg. Ikke så mye på andres,
men også Elsa Billgren sin. Håper du fortsetter som før. Godt nytt år til deg.
Hilsen en fornøyd leser fra Norge. ❤️❄️❤️🫶❤️
När man vet att kommentaren blir läst och ofta i sin tur kommenterad eller besvarad så är det ju värt att skriva. Just här finns också många olika tips och knep som läsarna delar med sig av!
Jag förstår om man raderar och blockerar när det kommer till hat och hot (det hoppas jag Clara slipper) men om man bara släpper igenom beröm och positiva tillrop i ett kommentarsfält på en blogg och tar bort allt ifrågasättande och kritik så är det fullständigt oärligt och missvisande tycker jag. Gäller ju även, kanske främst, på IG.
Där har jag förstått att många större konton hela tiden raderar det som inte är styrkekram och puss och hjärtan och skit.
Heja denna blogg och dess kommentarsfält!
Jag läser alltid – men kommenterar aldrig, och jag vet inte riktigt varför. Kanske för att jag känner mig för gammal och inte har något att säga (jag är 73 år!) Men jag känner igen mig – hur det var med fyra barn och två bonusbarn runt fötterna, att försöka få lite egentid, tid bara tillsammans med mannen, tid så att varje barn skulle få alldeles egen tid. Det var inte lätt, men det var värt det! Jag har följt din blogg i ganska många år , och kommer att följa den länge än, just för att du skriver så levande, så man tycker att man känner dig och din familj – du är en del av omgivningen! Kram!
Instämmer med Marie-Louise!
Hälsningar Karin 65 som läst bloggen (o skummat kommentarer sen ca 2009? 2010?)
Jag kan ofta vilja kommentera på bloggar men drar mig för det.
Dels känns det som att jag då söker få bloggarens uppmärksamhet, liksom lite fjäskigt. Som att jag hoppas att vi ska bli kompisar.
Och så är jag rätt konflikträdd så jag har tagit illa vid mig om jag nån gång kommenterat kritiskt (men snällt) på nån blogg och fått ett snäsigt svar. Det går ju liksom inte att reda ut konflikten i ett kommentarsfält utan då lämnas man där med den osofta känslan av att man blivit osams med en bloggare som man ändå gillar och läser.
Det finns ju också en hiearki mellan bloggaren och läsarna som inte finns tex på Familjeliv. Där har jag lättare att kommentera eftersom det inte är samma känsla av att man ska råka uppfattas som fjäskig / uppmärksamhetskrävande / som att jag försöker provocera för att jag inte gillar bloggaren eller vad det nu kan vara. Men jag gillar att läsa kommentarer.
Det här är intressant och jag tror jag förstår hur du menar Pernilla. Har själv känt samma känslor när jag kommenterar hos andra – men ALDRIG tänkt så om en läsare som kommenterar hos mig. Att något skulle vara fjäsk eller så. Absolut inte!
Sedan håller jag med om att det finns en konstig hierarki i ett kommentarsfält. På ett plan har ju bloggaren makten då hen kan radera kommentarer och blocka motparten. Och den kan även korrigera sina egna svar efter publicering och styr liksom själva flödet. Man kan tex låta bli att godkänna andra kritiker i kommentarsfältet och på det viset få det att se ut som att den första kritikern är ensam i sin åsikt. Bloggaren kan också få sina egna läsare att vända sig mot kritikern så att det blir ett slags drev. Och det är det ena perspektivet.
Det andra perspektivet är att man som bloggare är MER utsatt. Om någon skriver ”jävla hora” kanske man inte bryr sig så mycket. Den personen är ju uppenbarligen en idiot. Men om någon skriver något syrligt som de plockat upp ur ens eget liv, kryddat med detaljer ur ens flöde och med en lång elak analys om hur man är, baserat på bloggen. Då kan det göra fruktansvärt ont. Framförallt för att man upplever att man fäktas med en osynlig fiende. Jag vet ingenting om den som skriver – men hen vet ”allt” om mig och kan hugga där det gör som ondast.Jag kan inte ens avfärda kritikern inför mig själv – eftersom jag inte vet någonting om den. Därför finns också en makthierarki där bloggaren är i ett underläge. Och det är vid sådana tillfällen jag ibland funderar på om jag ska orka fortsätta. Just för att det känns så fruktansvärt orättvist att en person vet allt om mig och jag vet ingenting om den – och att den sedan använder det för att skada mig.
Men hittills har det inte avskräckt mig från att fortsätta skiva =) eftersom den stora massan läsare är helt annorlunda
Haha 70 kommentarer och ändå vill jag också svara! Det är ju smått fascinerande faktiskt. Jag tycker din blogg är som en rogivande oas mitt ute i den mörka otrevliga öken som resten av internet utgör. En trygg plats med en fin gemenskap, i vått och torrt. Det är väldigt givande för mig att läsa både inlägg och kommentarer, och ibland även kommentera själv. Det är både avkopplande och stimulerande på samma gång, vilket man ju inte kan säga om mycket annat faktiskt.
Jag läser i princip alltid kommentarerna. Det uppstår ofta intressanta diskussioner, folk bidrar med andra perspektiv eller tips och det är alltid intressant att höra hur andra tänker, gör och får ihop sina liv.
Sen uppskattar jag att det inte är så ömfotat här. En del bloggare har en prinsessa på ärten-attityd som jag inte tycker är riktigt förenlig med att ha valt ett offentligt yrke som trots allt går ut på att göra sig själv till ett varumärke och tjäna pengar på sin vardag, sitt liv och sina åsikter. Därmed inte sagt att man ska vara otrevlig, men kommentarer som emellanåt ifrågasätter eller uttrycker andra åsikter tycker jag kan bidra bra diskussioner, så länge tonen är sansad. Och du, Clara, är bra på att ryta ifrån. Det är befriande att läsa ett svar på tal emellanåt! Hellre höga vågor ibland än är jämntjockt och medhållsamt.
Jag kommenterar återkommande, skulle jag säga. Inte varje vecka men i alla fall varje månad? Antingen för att ämnet engagerar mig, eller för att jag vill visa någon slags uppskattning. Flera av inläggen nu under julen, till exempel, har varit vackra och berört mig. Det känns så snålt att tänka ”så fint” eller ”så vackert formulerat” men sen inte säga det högt. Däremot skulle jag ibland vilja skriva något vettigare och mer genomtänkt som feedback, men ofta blir det på mobilen vid läggdags och når inga större litterära höjder 🙂
För mig är det inte viktigt att få ett svar på det jag skriver, jag vill mest lämna ett avtryck. Däremot är det givande när du bemöter kommentarer som Pernillas ovan, det blir liksom en extra bonus utöver inläggen och bidrar till ett levande och dynamiskt kommentarsfält!
Och i övrigt håller jag med vem det nu var som skrev ovan: Hur tusan får man styckeindelning…? Allt såg läsligt och luftigt ut när jag skrev och nu är det ett gytter av text!
Och nu läste jag ikapp kommentarerna om att det där med styckeindelning ordnar upp sig vid publicering – vilket det också gjorde!°
😊👍
Jag blir så glad när du, med din stora läsarskara, vågar ta ställning för viktiga frågor, som klimat, feminism, politik. Då vill jag ofta kredda dig, visa min tacksamhet och kanske också visa att vi är fler som tänker som du.
Men ffa vill jag nog bara tacka ibland för att du under många år gett fantastiska bilder från det liv på landsbygden som många av oss verkar längta efter. Och att du vinnlägger dig om en god text – ditt språk (och dina foton naturligtvis) är så bra (och känns så ärligt) att du lyckas beröra, tror jag.
Jag mår bra av att läsa dina inlägg om naturen och om hur man gör för att må bra.Dina visheter alltså. Därför läser jag din blogg.
Jag följer din fina blogg varje dag men skriver bara ett svar om jag har något att säga angående det du bloggat om. Och kommentarerna läser jag aldrig. Varför vet jag inte men kanske ska börja med det nu.
Jag tycker att din blogg är så fin och det du skriver om familjen är härligt. Du ger dina barn en genuin uppväxt där du har tid för dom och inte bara låter dem sitta framför en skärm. Det är lite Carl Larsson-stämning över allt och det får mig att njuta.
Jag kommenterar sällan men de gånger jag har gjort det har jag blivit svarad på ett väldigt trevligt sätt!
Du har ett så fint språk, otroliga bilder och ämnen som engagerar.
Tack!
Hej! Har nog kommenterat en gång tidigare, men läser din blogg varje dag och de dagar det inte finns något nytt inlägg sörjer jag. Det började med att din julkalender 2022 dök upp i mitt flöde på Facebook. Jag gillade den och började sedan läsa hela bloggen från 2006 – det tog sin tid men var väl värt ansträngningen. Det jag slogs av, då som nu, är hur oerhört väl du formulerar dina synpunkter på ett ovanligt moget och friskt sätt. Det gäller oavsett vilket ämne du väljer. Har ingen direkt favoritkategori, men tycker mycket om när du visar olika klädkombinationer som ofta inte alls överensstämmer med det rådande modet. Älskar när du blandar färger och mönster långt bortom det försiktiga och stela och ack så gråsvarta klädvalet jag ser hos många i min omgivning. Själv är jag en tant på ca 60 år som inte precis vet om jag skulle vilja det liv som du lever, men är tacksam för att du låter oss få en inblick i det. Hoppas du fortsätter blogga i många år än! 😊
Kommentarer föder kommentarer! När många kommenterar blir man mer engagerad och vill själv delta. Jag läser ung 5 bloggar regelbundet, 3 av dem, inklusive Claras, har ofta mycket kommentarer. Därför kommenterar jag mer på dem än på de andra som kanske bara har 2, eller inga, kommentarer…
Min önskan vore att det fanns notiser som säger till när någon har svarat på en kommentar jag gjorde, förstår att det är tekniskt inte lika lätt som på facebook men det gör också att jag inte kommenterar på ett inlägg som är gårdagens eller tidigare. Och jag glömmer ofta att gå tillbaka för att om någon har ”svarat”. Det är ju heller inte det som är viktigt men om man tex ber om råd vore det bra att veta när någon har svarat.
Jag läser också alltid kommentarerna till dina inlägg – det är alltid så intressanta inlägg. Och det är förstås extrakul att du själv går in o läser och kommenterar på andras inlägg, det blir nästan som ett samtal.
Jag kommenterade på en annan blogg där personen hade summerat förra året. Under hösten hade hen gjort 6 flygresor utomlands. Jag frågade (på ett vänligt sätt) hur hen tänkte kring sitt klimatavtryck. Hen är väldigt nån om sina barn o jag skrev att det vi gör nu påverkar ju våra barns framtid. Jag fick ett oerhört otrevligt svar. Den bloggen läser jag inte mer.
Kan man fråga om klimatavtryck på ett vänligt sätt? Jag förstår självklart att du inte frågade otrevligt, men vänligt?
Hur tänker du kring ditt klimatavtryck? (Det vi gör nu påverkar ju våra barn framtid) Det är väl som att fråga om varför någon röstar på SD? (Vet du vad de står för på riktigt?)
Varför någon röker?(vet du om att det är dödligt?)
Varför någon inte ammar? (Du vet väl att amning är det bästa för barnet)
Varför är ditt barn på förskolan om det hade feber igår? (Du vet väl att det ska gå en feberfri dag och pedagogerna går på knäna).
Eller här på bloggen, varför flög du? Varför tog du med Bertil på den här resan?
Jag säger inte att 6 flygturer på hösten lät toppen, men vissa punkter är mer ömma än andra och ibland tror jag att bara frånvaron av elakheter klassas som snällt, eftersom klimatet blivit så hårt. Vad var ditt syfte med frågan: genuint undrande eller vill du upplysa hen och/eller övriga kommentarsfält om att det är dåligt med flyg?
(Jag säger inte att allt jag skrev på listan är dåligt. Men vissa saker vet folk mycket väl är dåligt, men gör ändå. Andra saker är känsliga. Självklart skulle inte svaret vara otrevligt. Naturligtvis påverkar flygningen alla mer än många andra saker vi gör och kommentarsfält är väl ett sätt att göra din röst hörd. Men jag tror det är svårt att fråga det på ett vänligt sätt.)
Du är helt enkelt bäst, Clara! Kram från Emmeli.. som kämpar på med sin ”Lill-blogg” och förstår precis känslan av lycka när någon kär läsare orkar kommentera. Det äär så gott!
Jag kommenterar ganska ofta, men inte för ofta? Hehe. Kommentarerna är liksom ofta fortsättningen på inlägget som någon skrev. Grädden på moset. Men gillar även hur någon kan plocka upp en detalj i ett inlägg som sedan utmynnar i något helt annat än temat på inlägget! Såväl i denna blogg som i andra. Kommentarerna är lika mycket ett samtal mellan oss läsare som med bloggaren. Heja dig och heja oss som kommenterar och på så vis gör bloggen till ett levande forum! ♥️
Jag kommenterar också ganska ofta Anna😊 Håller med om kuligheten i att snappa upp en detalj och att vi läsare tar det vidare och ”vrider” grundinlägget till något annat. Roligt och givande!
Jag kommenterar de bloggar som jag tycker skriver något intressant som gör att jag vill kommentera. När det gäller min egen blogg så läser jag alla kommentarer och svarar på dem. Dock tycker jag det inte är lika roligt då man fått kommentarer am man ser att det inte tagit sig tid att läsa.
Jag besöker din blogg mycket för fotografierna då det är mitt stora fokus intresse på andra bloggar och mun egen.
I am German, so I comment less frequent. But I do enjoy the discussion, learned from them and bought several books from readers suggestion. Because of really helpful comments I have started to read them more often. So thank you to everyone who shares wisdom and ideas. And thank you Clara for beautiful pictures and creative posts and for having translation…
Jag kommenterar blogginlägg då jag tycker det är intressant nog. Sedan tänkte jag sj då jag kommenterar att det ska vara engagerat och man visar att man tagit sig tid att läsa det sim andra bloggaren skrivit i sitt blogginlägg.
Jsg tänker så på min egen blogg, man märker fiska snabbt vilka som skriver engagerat och inte.
Jag gillar din blogg mest för spontanitet och dina foton. Jag själv är intresserad av foto och lägger ut mycket på min blogg
Jag hittade din blogg sent, kanske för att mode inte precis är mitt stora intresse (även om dina kluriga och färgglada outfits gör mig glad). Kommenterar lite då och då, men läser alltid kommentarsfältet. Vi tycker lika om somligt, helt olika om annat. Detta tycker jag gör det ännu mer intressant att läsa dina inlägg. Ibland får de mig att gråta läkande tårar, andra gånger går jag igång med ökad puls, eller så går jag bara vidare med min dag.
Här kommer ett särskilt tack till alla som är med och gör bloggen ännu bättre!
Jag kommenterar här (och mycket sällan på andra bloggar) av flera anledningar: 1. Kommenterar ofta om jag känner mig extra påverkad eller berörd av ett inlägg 2. För att det känns som du är lika engagerad i oss som läser och skriver som vi är av att läsa och kommentera på din blogg 3. För att det känns ganska transparent i kommentarsfältet, och även om tonen är vass stundom (från bägge håll) så är det ändå en öppen och ärlig kommunikation. 4. Jag känner på något vis en samhörighet, med det av dig man fått lära känna i blogg och podd, och med det menar jag att vi har ungefär samma värderingar och humor (och samma perversa läggning för att samla på sig pryttlar, mönstrade tyger och tapeter samt synen på att ett skåp helt fullt av karaffer är fullkomligt rimligt).
Jag brukar inte kommentera inläggen, men läser frekvent. Det blir mycket upprepning från tidigare läsare, men jag kan bara instämma och hylla din blogg för att du har ett så brett spektrum av områden som du tar upp. Du har också vid flera tillfällen lyft fram att kommentarerna betyder mycket vilket man också ser ovan att många läser alla kommentarer. Jag följer en handfull bloggar och det finns enligt mig ingen som kan mäta sig med din.
Det händer ibland, men inte så ofta, att jag kommenterar och nästan alltid att jag är inne och läser kommentarsfältet. Det är givande att läsa kommentarerna tycker jag.
Hej,
Jag kommenterar nog bara någon enstaka gång per år, och då bara om det antingen är något ämne där ish verkligen vill ge stöttning & pepp & extra kärlek till dig Clara, eller om det är något ämne där vi uppmanas ge våra bästa råd och jag känner att jag har några osedvanligt bra sådana i just det ämnet, haha.
Jag läser aldrig kommentarerna, är så nöjd med ett höra dina tankar Clara och orkar inte med allas åsikter och tyckande. Det blir för brusigt och gör att jag tappar grundkänslan för din text.
Magiskt bra blogg!! Har läst den varenda dag sedan 9-10 år tillbaka.
Kram
Hej! Jag brukar inte kommentera fast jag läst din blogg i flera år. Det mesta tycker jag är härligt och inspirerande, och då blir det inte av att jag kommenterar. Det är ju trist förstår jag nu.
Om jag blir lite frustrerad eller irriterad på det jag läser så skriver jag inte heller för jag tycker ju allt annat är bra och klokt, och vill inte komma med tråkiga eller negativa åsikter.
Men nu kör jag! 😅En sak som jag gått och funderat på efter jul det är dina tankar om alla som vill ta ut julen så snabbt. Jag är en av dem, och blev lite stött kanske. Att man då är en så stressad och ”onjutig” person. Jag tänkte att lika många orsaker som du har att älska julen och ha kvar den så länge du kan; lika många orsaker har den som vill ta ut den snabbt. Kanske har man gjort sitt bästa för att göra julen mysig för sina barn, pyntat och bakat och myst, men sen påminns för mycket om allt som är jobbigt med julen. Kanske besvärligheter i familjen och liknande. Då får man äntligen andas igen när tomtar och pepparkakor och julgranar försvinner.
Det är väl tur att vi är olika ändå. Ha en fin fortsatt vecka!
En av mina favoritbloggar, Cup of Jo, har som slogan ”come for the blog, stay for the comments”. Det har bildats en community kring den bloggen, med kvinnor mitt i livet. Jag tänker att det är lite så med din blogg också, att många som följer dig känner samhörighet med varandra, att man har en hel del gemensamt om man gillar att följa dig? Tycker du tar upp sådant som är relevant och känns kul/angeläget. Även om jag inte kommenterar så mycket här så tar jag ofta upp sådant jag läst här med mina tjejkompisar!
Intressant. Jag brukar inte kommentera särskilt ofta. Vissa gånger önskade jag att jag orkade (för det handlar mest om lathet tror jag) för att tacka för ett lååångt inlägg med underbara bilder + stämning eller kloka och välformulerade tankar. Men lika mycket för att jag ibland blir irriterad (tex på storstadsförakt eller det poddavsnittet när jag tyckte ni var otroligt elaka mod Sofia Wood (vilket jag till viss del fortfarande inte släppt)). Tycker om din blogg för att den är annorlunda och väldigt ”du”. Är också imponerad av dig vad du har skapat med både stor familj och hem samt en egen försörjning och allt material du skapar.
Jag läser din blogg som andra gör en tidning kanske. Den gör mig varm, glad och intresserad. Alla ämnen är inte lika intressanta för mig men det gör inget. Din blogg har varit liten form av andningshål i den kaotiska och intensiva vardagen, kanske också därför jag inte hinner kommentera. Ibland läser jag kommentarer och det är precis som du skriver, en fortsättning av ursprunget. Du skriver så levande, varmt och glatt (och levande även när du ”ryter till”, inte ilsket och argt på det viset). Nu när vardagen faktiskt börjar ge rum till andningshål, av olika anledningar, kanske det så småningom finns plats för en liten kommentar här och var. Tack för blogg och tack för att du skriver så fantastiskt människonära och varierat.
Du gillar att lyfta och vända och vrida på dina tankar och åsikter. Att tänka om och kanske tänka nytt. Och du är transparent i den processen. Det sporrar oss andra att göra samma sak. Och det samtalet som uppstår när vi tillsammans tänker högt, Det är fint och så viktigt.
Kommenterar någon gång och då oftast när det är något tilläggstips jag vill ge till en annan kommenterare – om den inte givits. Läser ofta kommentarer men alltid blogg. Har även några inlägg som jag återkommande söker upp för kommentarerna – stuglivstips, filmjölksbrödet & sommaröverlevnad 🙂 Skriver ofta ett årligt tack – tycker det är fantastisk läsning/ produkt du Clara bjuder på!
Detta var kul! Clara, om du läser det här så är det något jag gärna hade läst ett inlägg om (på temat om ett levande kommentarsfält): vad finns det för gamla inlägg med särskilt bra kommentarsfält, och även vilka inlägg som läsare uppskattar och återkommer till för att läsa igen.
Mitt bidrag till den senare frågan är ett inlägg, som jag tror du publicerade på instagram men kanske också på bloggen, som handlade om att baka med barn. Det gick typ såhär ”det går bra, men det _känns_ inte bra” när barnen behöver prova igenom samtliga vispar osv. Söker upp det ibland och skrattar för mig själv.
Du skriver saker som engagerar så jag har något att skriva. Många andra bloggar väcker inga tankar, känslor eller behov hos mig att öppna munnen. Det gör din. Ibland blir man så ivrig att säga något så jag hinner inte ens läsa klart. Ibland hoppar jag mitt i till kommentarsfältet för att se om någon hade något att säga om det innan jag läser vidare ditt inlägg. Det känns även som du säger att både du men även en uppsjö av snälla och hjälpsamma människor lyssnar. Det är kul att diskutera när folk lyssnar och svarar. Men lika ofta kan jag hoppa över att säga något ifall det är många kommentarer. Känns då som vem kommer orka läsa till min kommentar, vad kan jag rimligen bidra med som inte redan är sagt ( tycker inte om tjatiga kommentarer). Lite som att man inte höjer rösten i en stor folksamling men gärna pratar på i några goda vänners umgänge. Jag tycker även det märks tydligt hur mycket jobb du lägger och då vill jag också lägga ner jobb. Inlägg som känns snabba och enkla orkar jag sällan slösa min tid på. Lite som man lägger in samma möda som författaren.
Hej! Jag har hittills kommenterat supersällan och vad tänker jag om det. Hmm. Att det egentligen känns väldigt otacksamt av mig. Med tanke på hur mycket njut din blogg ger mig så skulle det ju vara fint av mig med åtminstone ett uns av motprestation och visat engagemang.
Men oftast så är jag inte redo att kommentera just när jag läst klart, jag tänker vidare på ditt inlägg lite senare, när jag inte länge har mobilen i handen. På väg till jobbet, när jag lagar mat…
Jag lever också med mycket som du gett långt tidigare. Tänker på dig och det du skrivit när jag kommer på mig själv med att använda Clara-uttryck/vanor osv. ”nu behöver jag nog mamma mig själv, det är verkligen blå timmen nu, hur ska jag tänka nu under oxveckorna, hur var det Clara väckte sina pelargoner, den där boken som Clara läste skulle jag ju låna, den här duken skulle passa bättre hos Clara…” men det kommenterar jag inte för att det inte är kopplat till något aktuellt inlägg.
Läser också mycket ur arkivet utifrån vad jag är sugen på att känna/inspireras av osv. Då kommenterar jag inte heller, för det känns inte som att du ska behövs lägga tid på att läsa och jobba vidare på gamla kommentarsfält där ingen annan läsare kanske befinner sig just nu.
En direkt uppmaning/önskan till de som inte kommenterar var nog det som fick mig att göra det nu.
Tack för allt du bjuder på!
Jag läser inte särskilda många bloggar utöver denna. Kommenterar sällen men kan ibland göra det då innehållet berör mig. Tror att det då är för att jag håller med och vill ”fylla på” med mina erfarenheter, ibland har jag kanske en lite annan infallsvinkel som också känns viktig att få fram. Du skriver på ett bra och genomtänkt sätt om ämnen som berör och får personer att känna igen sig!!! Fortsätt med det för jag tror att det du gör är viktigt❤️
Jag älskar att läsa dina texter på bloggen och det är vad jag är intresserad av och ”hinner med”. Är inte lika intresserad av att lägga tid på att läsa kommentarsfältet.
Har dock kommenterat ett inlägg förut och då undrade jag hur dina pelargoner kunde blomma så makalöst!
Jag hamnade här för nåt åt sen? skriver då och då för att visa uppskattning – eller helt enkelt för att jag bara MÅSTE säga något visst 😄
Alla ämnen här är engagerande nästan, o sådant jag inte relaterar till är ändå läsvärt för att du är en sådan bra skribent. Eloge! 😘
Jag började läsa din blogg 2009, när jag var 16, och har nog läst det mesta som skrivits sedan dess. Har kanske skrivit 3 kommentarer under alla dessa år. Tror det handlar om att jag inte ser mig som ”en sån som kommenterar på sociala medier”. Det skulle aldrig falla mig in att kommentera ett instagraminlägg av någon jag inte känner heller. Jag har nog inte sett på min åsikt i sammanhanget som så relevant här. Det har dock hänt flera gånger att jag refererat till något inlägg du skrivit när jag diskuterat olika ämnen med vänner.
Först det senaste året har jag börjat läsa kommentarer, ibland. Även fast jag vet att det inte är så har jag nog behållt tankesättet om att kommentarer är ett svar till bara bloggaren (som jag upplever att det var förr), men jag uppskattar verkligen att du lyfter kommentarer och inkluderar läsare på ett fint sätt i bloggen.
Jag läser sällan kommentarerna. Kommenterar bara ibland. Jag skulle göra det mera om inte flödet avbröts av att jag klickar på kommentarerna till inlägget. Jag vill kunna läsa kommenterarna/kommentera, men sen fortsätta scrolla till nästa inlägg. Nu hamnar man ju på en sida med bara det inlägget om man vill göra något med kommentarerna. Kanske du som bygger din egen sida kan göra något för!
Jag läser alltid bloggen på dator. Och högerklickar alltid just på kommentarsfältet och väljer öppna i nytt fönster. På så vis läser jag klart bloggens alla nya inlägg först och sen betar jag av kommentarsfältet, ett fönster för varje inläggs kommentarer.
Wow, tack för att du motiverade avsaknaden av hjärtknappen så utförligt. Trots att jag varken hänger på insta eller annat liknande så tyckte jag tidigare att det var synd att här inte fanns något hjärta. Man orkar inte ibland, men läser ändå och vill gärna visa det. Men du har visst väldigt välgrundade argument och de låter mig faktiskt övertalas till att hålla med.
Jag läser också en handfull andra bloggar där väldigt få kommenterar. Att jag mycket mer sällan kommenterar där beror nog mest på att det är ett ojämnt flöde av inlägg, ojämn kvalitet på inläggen, kanske ämnen som faller lite platt av sig själva, så det engagerar mig helt enkelt mindre. I de fall det finns en uttrycklig inbjudan till att kommentera är den ofta också ganska platt. Liksom en text i envägskommunikationsformat som avslutas med frågan ”vad tycker ni?”
Måste säga att jag egentligen inte alls känner mig delaktig i en bloggs framgång (eller bidragande till att den går mindre bra) genom att jag kommenterar, resp låter bli. Man orkar nog inte inse att allt man gör och inte gör lämnar avtryck i omgivningen. Man är så upptagen med sitt eget att endast de få saker som man personligen har en koppling till (och därmed insyn i) engagerar på det viset. Någon som brinner för etisk djurhållning undrar förmodligen dagligen hur så otroligt många människor äter kycklingprodukter som kommit till under förfärliga former, medan kycklingkonsumenterna i sin tur inte förmår bry sig om hur maten blir till eftersom de lägger sin tid och energi i andra frågor. Själv jobbar jag på HVB. Det är slitsamt, tragiskt, sorgligt och orättvist. Det är skiftarbete och det saknas resurser. Om världen fungerade optimalt skulle barn och ungdomar inte behöva placeras där, men dagligen ställs jag inför hur vidrig vuxenvärlden är. Jag funderar lite över kycklingprodukter på sin höjd, men måste (tyvärr!) lägga andra grubblerier åt sidan. Men uppskattar att bli omruskad ibland och ifrågasatt, och den upplevelsen erbjuds också här på bloggen och i kommentarsfältet.
Som någon annan skrev, så är det nog den här bloggens hela uttryck som gör att man orkar och vill kommentera. Även om det tex. är mycket inredning, så är presentationen helt unik. Istället för ”kolla på alla de här sakerna som jag har” så känns det snarare som att man sitter hemma hos dig med något gott på en tallrik framför sig, och får lov att se sig omkring i huset och låta blicken svepa över alla fina saker medan man lyssnar på något spännande som du har att berätta. Känslan är mer som att läsa en bok än en blogg.
Hej Clara!
Jag kommenterar väääldigt sällan men läser nästan alltid kommentarer. Du har en helt annan approach till dina läsare än vad jag upplever många andra storbloggare på tex elle har. Där blir jag bara irriterad när jag läser för man märker så tydligt att kommentarsfältet är hårt redigerat.
Du engagerar och bjuder in till diskussion istället för att bara godkänna kommentarer från de som håller med. Tack!
Men nu när jag ändå ger en kommentar, passar jag på att fråga; vad för slags kommentarer godkänner du inte och hur går ditt resonemang?
Intressant att diskutera kommentarer, jag har inte tänkt på att de kan ge stort värde till både bloggare och andra läsare… Tror även det ger stort värde till individen då att uttrycka tankar i skrift tvingar fram en annan nivå på reflektion. Jag får helt enkelt satsa på att kommentera mer frekvent under 2024. Tack för en intressant och inspirerande blogg! ❤️
Jag började läsa kommentarerna men har inte läst igenom alla, så det kan hända att jag upprepar någon tidigare kommentar här.
Jag är väldigt sparsmakad med att kommentera och gör det inte heller med mitt tilltalsnamn. Jag tror att anledningen är att jag känner mig i underläge många gånger;både mot dig som bloggare men också mot andra som är vana att kommentera eller med klimatet på sociala medier. Jag är inte alltid helt trygg i hur jag uttrycker mig i skrift (eller kanske snarare i hur det kan upplevas i någons annans huvud) och är därför rädd för kritik. Då kan det ofta hända att jag hellre håller det för mig själv även om jag faktiskt tycker att inlägget engagerar och dessutom har input som skulle kunna föda vidare diskussioner.
Du som bloggare är tränad i hur du uttrycker och formulerar dig och hur det du skriver blir bemött. Du har dessutom arbetskollegor (Erika iaf) att bolla det med. Jag är bara en privatperson som använder sociala medier mest som åskådare, mitt yrke är av helt annan karaktär. Så jag får lite samma känsla som när när jag förhandlar bolån på banken 🙂
Jag har inte helt förstått spelreglerna antar jag och blir (när jag läser kommentarer i andra kommentarsfält ska tilläggas) många gånger förfärad över hur folk uttrycker sig. Jag blir nog då lite rädd för att jag ska få liknande påhopp vilket jag hade känt mig kränkt och ledsen över. Och då landar det i att; ”äsh, jag kan lika gärna strunta i att lämna en kommentar” tyvärr
Men oj vilken spännande kommentar 😄 Jag känner samma sak men omvänt, i verkligheten känner jag mig mer osäker än i skrift och är mer rädd för andras reaktioner och tolkningar. ”Som att förhandla bolån på banken” satte VERKLIGEN fingret på hur jag känner mig på jobbet! Har jobbat inom samma område i väldigt många år men bor och jobbar sedan ett tag tillbaka utomlands. Har en konstant känsla av att inte passa in, inte höra till, säga fel saker, missa att säga rätt saker. Och att döma av folks reaktioner så är jag inte en stabil och vettig kollega så som jag är van att bli uppfattad, utan något helt annat.
Tycker du ska fortsätta kommentera! Det finns alltid nån som stör sig på internet… men också alltid någon som håller med, spinner vidare på det du skrev, eller blir inspirerad. ❤
För det första är de sjukt kul att du uppmanar till att kommentera, som nu.
Jag brukar mest läsa igenom kommentarsfältet mer än att kommentera själv. Tycker de är kul att se om alla tänker lika eller om de finns någon annan åsikt där ute. Älskar när de blir stormiga debatter i kommentarsfältet!
(En generell tanke om kommentarsfält)
Personligen tycker jag att influencers och dylikt, missbrukar att folk kommenterar på inlägg. Jag har märkt en trend på instagram, när influencers väljer att skriva om kontroversiella ämnen, som man förstår kommer skapa debatt, antingen raderar kommentarer som talar emot hen, eller hänger ut människors kommentarer i deras reels och skapar en enkommunikation som helt domineras av influencern själv. Utan att den som kommenterade har möjlighet att försvara sin åsikt, de tycker jag inte om. Har faktiskt avföljt ett par sådana personer. (OBS, aldrig sett dig göra det).
Jag förstår att man tar bort kommentarer som är rakt av elaka, men att ta bort eller hänga ut en persons kommentar för att man inte gillar åsikten, tycker jag blir censur, orättvist och ger en fel bild av läsarnas faktiska åsikter om inlägget.
När du får en kommentar som talar emot, då svarar du på kommentaren och skapar en liten debatt eller dialog istället för att radera och hänga ut, de är stort!
Därav vågar jag kommentera här, och tycker det är kul, för du missbrukar inte din makt som influencer. Du sköter de snyggt även när du får mothugg!
Jag kommenterar sällan, men oftast när jag känner mig som allra mest träffad eller berörd.
Har fått många härliga tips och tänk från andras kommentarer, särskilt kring vardagstips/vardagsmat/semesterlogistik
Jag kommenterar då och då, oftast för att tacka, hålla med eller fråga något (kom nu på att jag måste kolla om du svarat på min fråga om barnens stugkompisar!) och läser alltid kommentarerna.
Tycker det är så intressant när det blir samtal i kommentarsfält och önskar att det fanns en funktion där äldre inlägg (kanske från den senaste månaden?) som fortfarande diskuteras syns högst upp på bloggen. 😊
Undrar ungefär hur många av de som kommenterar som du känner igen/kommer ihåg? 😊
Ha ha- slår mig att detta inlägg nog kommer hamna på listan över ” mest kommenterade”. Jag kommenterar sällan, men läser alltid din blogg och alla kommentarer. Liksom många innan mig skrivit. Jag uppskattar mycket bjussigheten, att du bjuder på dig själv i alla ljuvliga om sitt hem, din familj o din by, men också alla läsare som bjussar på sina egna sårbarheter och tipsar varandra och dig om lösningar. En sak som jag ofta tänker på är också att vi som läser är i så många åldrar. En hel del riktigt unga, många i din egen ålder, jag som dryga 50 och även mor- och farmödrar i 70-80 årsåldern. Dock inte många män, även om de finns. Jag kommenterar sällan för att jag nog inte känner mig tillräckligt välformulerad, cool eller rolig. Men efter detta ska jag försöka mig på det oftare eftersom bloggen är viktig för mig. Den hjälper mig reflektera och se nya saker. Det vill jag ju ska fortsätta! Tack Clara och alla läsare/ kommenterare!
Jag läser alltid kommentarerna och ” bevakar” inlägg med många kommentarer så jag inte missar att läsa något. Men jag skriver sällan något själv. Är lite långsam och måste fundera och sen har oftast någon annan hunnit formulerat det jag funderade på, fast bättre än jag hade gjort 🙂 Jag har funderat på varför din blogg har ett så trevligt kommentarsfält. Jag tror det beror på att det du gör är så genomtänkt och att du jobbar långsiktigt. Då blir kommentarerna också på en högre nivå. Jag tycker att bloggen är både som en tidning och en kompis i ett. Hälsningar från en trogen läsare
Jag har aldrig lämnat en kommentar här och nog inte i någon annan blogg heller. Vet inte riktigt varför det blivit så för jag har läst din och andra bloggar under många år. Din blogg och kommentarsfält är fantastiskt. Jag vet inte hur många gånger jag plötsligt skrattat rakt ut av tokiga kommentarer och roliga texter. För mig är din blogg och alla kommentarer som en bok eller en vacker tidning. Jag blir glad och berörd när jag läser (ofta tillsammans med en kopp kaffe). Vi lever olika liv och befinner oss i delar av landet men jag kan känna igen mig i så mycket som du skriver om och jag får många aha upplevelser…tänk om jag tänkt så…vad mycket lättare det varit då…
Du skriver en del om träning vilket är något jag går och tänker på att jag borde ta tag i. men det blir aldrig av. Jag blir så avundsjuk på dig som faktiskt bara gör. Där inspirerar du mig. Så nu måste jag börja träna också…när jag nu har börjat kommentera i din blogg…
Jag läser din blogg, den gör att jag känner mig mindre ensam. Jag bor i ett annat land och har inte så många nära vänner. Har alltid känt mig utanför de stora kompisgängen och vängrupperna. Jag upplever att du skriver på ett djupare plan, mindre ytligt. Det känns som att du är min vän. Dessutom är jag också mamma till tre pojkar, så känner igen mig en del i dig. Jag tänker också att du läser kommentarer och bryr dig om det folk skriver. Därför kommenterar jag.
Helén. Bra samtal är en Dialog, inte monolog, och alla hinner prata till punkt o alla får en chans att säga sitt, utan att någon säjer TYST 😊
Jag kommenterar sällan eftersom jag ofta inte tycker jag har nåt att bidra med. Jag vill att min kommentar ska bidra med nåt konstruktivt och inte bara vara lovpris eller gnäll. Så om jag bara utgår från mig själv tänker jag att det är lättare att ge konstruktiva, roliga kommentarer när det handlar om bra böcker, friluftsaktiviteter, träning, matlagning, odling mm som många håller på med och är intresserade av än bloggar som bara handlar om mode eller inredning. Dessutom skriver du roligt och engagerat så det finns ofta nåt att kroka upp en kommentar på.
Jag gillar att läsa ett par bloggar som handlar om mode och inredning med men där är ju kommentarerna ofta ”var har du köpt den” eller ”drömmig lägenhet” alternativt arga kommentarer om konsumtion eller annat tråkigt och det tror jag beror på innehållet. De ”Elle-bloggerskor” som skriver lite bredare om tex böcker och mer personligt som tex Sandra Beijer har ju ofta mer kommentarer också.
Så tror jag! Och nu har även jag bidragit till det här inlägget som nog handlar på listan av mest kommenterade i slutet av året.
Det är för att du skriver så bra, klokt och engagerat !💖
Jag har alltid fått för mig att personer som bloggar och har många läsare och många som kommenterar inte orkar läsa alla kommentarer ändå… svarade mycket för ett par år sedan på olika bloggares sidor men fick aldrig några svar eller så tillbaka, därav tänker jag att det är helt onödigt med mina ord. Men fortsätter dock att läsa bloggen. 😊
Jag kommenterar väldigt sällan och det är nog för att jag känner att jag inte har så mycket att tillföra! När jag blir särskilt berörd eller engagerad brukar jag oftast kommentera men om jag ”bara” njuter av läsningen som vanligt så känner jag inte har jag har något att kommentera som kan berika eller komplettera blogginnehållet. Tror det är så jag resonerar oftast!
Jag läser din blogg regelbundet men kommenterar sällan. De gånger som jag har gjort det har det nog främst varit kopplat till läsning – för vem vill hålla igen med bra boktips när man får chansen att dela med sig? 🙂
På det ämnet så var jag på mitt lokala bibblo i går och hittade Hekneväven som är uppföljaren till Systerklockorna som flera tipsade om ett inlägg förra året.
För mig är din blogg en varm och trygg plats med vackra bilder och fint språk. Det är stor variation mellan inläggen, det känns sällan förutsägbart vad som ska komma. Ofta känner jag att jag lär mig något, att jag inspireras eller provoceras. Gillar allt men mest inläggen om läsning, träning och din stil.
Älskar ditt kommentarsfält! Man som läsare blir sedd, ibland får man tom svar, mycket trevligt. Man lär sig massor av andra kommentarer. Jag läser inte alla inläggs kommentarsfält, men de flesta och ganska ofta! Kan tom spara en flik med ett inläggs kommentarsfält uppe, för att komma tillbaka nån dag senare, uppdater sidan och då få läsa en hel hög med kommentarer
Väldigt trevligt, tack för så bra och engagerande skrivande!!
Det är avkopplande att se dina fina bilder och det du skriver 🌿🌿
Vilket gensvar, och man förstår ju varför😍 Måste bara hålla med: din blogg är naturligtvis något i särklass! Förutom att den är oerhört välskriven med fina bilder, så är den även väldigt engagerande, inspirerande och personlig. Och säkert är det sista det största. Det är DU som skriver, från hjärtat❤️Så känns det. Inte för att passa in, och inte för att passa alla. Inte med huvudsyftet att växa, synas osv, utan för att du VILL blogga. För att det betyder något för dig.
Jag har bloggat sen 2016, och kan inte sluta, det har blivit en kär vana. Tänker att det är samma sak för dig. TACK för att du bloggar, det betyder mycket för många❤️
Jag läser alltid din blogg, med stor behållning, finaste och klokaste bloggen ju! Tack för en Underbar blogg!!
Läser även ofta kommentarerna men kommenterar rätt sällan, mest för att det är jobbigt att fylla i uppgifterna varje gång, skulle önska en funktion som gör att uppgifterna finns kvar. Som det gör när jag kommenterar hos andra med Blogger, som jag har själv, då behöver jag inte fylla i namn, mejladress etc.
Ha det fint!
Gunilla
Jag brukar försöka att kommentera innehåll jag särskilt uppskattar, för att jag vet hur mycket jag själv uppskattar den personliga återkopplingen när någon tar sig tid att kommentera mitt – även när det rör sig om något litet som ”vilket härligt inlägg”. (och extra roligt när det är folk som själva har en plats att besöka, så man kan få veta mer om de som läser). Men sedan skriver jag kommentarer till många av dina inlägg för att jag känner att jag har en åsikt, tanke, eller egen idé – och där tror jag det finns fler inlägg i din blogg än på en del andra ställen som känns verklighetsnära eller i kontakt med det liv folk själva lever och har åsikter om. det är en av de saker som är svår att helt bryta ned i sina delkomponenter, eftersom det utgörs av tonen i kombination med variationen och olika teman, men jag tror det är nyckeln till det stora engagemanget. att få snack-i-kafferummet-stämning, om lite ditt och datt, snarare än känslan att man är på föreställning och får titta på allt vackert men utan att det är anknutet till den egna tillvaron. Det här tänker jag är en konsekvens av hur du arbetar med blogghantverket.
På många sätt är ju ditt liv inte ”vanligt” (vems liv som nu är det), och en del av bloggens tjusning är ju att få inblick i en tillvaro som inte alls är relaterbart för just mig. men du bjuder in till strävan, funderingarna, fixet med att göra livet bra men utan att kräva att det alltid ska förskönas, på ett sätt som blir inbjudande till att själv komma med en tanke om hur man nu ska göra detta märkliga och lustiga som det är att vara människa.
har man sedan ett levande kommentarsfält blir det en självgående spiral – då vet folk att kommentarsfältet är givande och går in där och deltar.
Like-knapp har jag dock inte märkt någon skillnad i kommentarsantal mot när jag inte hade! Men säkert lättare att se sådan skillnad om man har större flöden.
Jag läser bloggen dagligen och allt som oftast även kommentarerna. Däremot har jag aldrig tidigare lämnat en kommentar – även om det finns tillfällen då jag har formulerat en kommentar för mig själv. Jag är inte helt säker på varför jag aldrig har valt att skicka kommentaren, men jag tror att det beror på att jag (precis som Martina skrivit i en tidigare kommentar) inte ser mig som “en sån som kommenterar på sociala medier”.
Tack för att du lägger ner så mycket tid på din blogg. Den har bara har blivit bättre och bättre på senare år. Det är välformulerade texter, fina bilder och en stor variation på inläggen. Jag uppskattar också den generella tonen bland de som kommenterar. Det känns som att det finns en genuin medmänsklighet bland de som kommenterar, vilket är väldigt fint att se. Detta trots att alla inte håller med varandra eller det som skrivs i blogginläggen.
Mitt bland alla fantastiska bilder och fina texter så finns något som knyter an till åtminstone min (och sannolikt många andras) vanliga sammanhang. Du behandlar sådant som, för många av oss, inte är ouppnåeligt. Det gäller t.ex. inköp – även med en mindre ekonomi känns mycket relevant. Likaledes när det gäller mat där du bidrar med recept som är möjliga istället för bilder från diverse restauranger med priser som inte ligger en bit från våra plånböcker (vackra bilder och inspirerande förvisso, en kostsamt).
Sammanfattningsvis skulle jag vilja göra en parallell med ett begrepp som lärare känner igen och säga att du rör dig i den proximala zonen – den zon som knyter an till den kunskap (inklusive erfarenhet) som den som ska lära sig något har och samtidigt vidgar vyerna därifrån för att lära sig. Är glappet mellan den zon man finns i och det som ska läras för stort så blir det ofta platt fall. Jag upplever ofta att du ofta lyckas nå åtminstone mig just i denna zon. Skulle tro att det gäller också andra.
Ändå kul att så många kommenterar om att kommentera! Vilken spännande metadiskussion det blev! 🙂
Hej, här är en som bara skrivit en enda kommentar tidigare (detta blir 2!) det beror nog på att jag själv är ganska anonym på internet så tycker det är lite läskigt att kommentera. Här om dagen blev jag dock sugen på att skriva en kommentar men vågade inte, såg din syrra på loppis och hade sådan ryslig lust att stoppa näsan ner i hennes kundvagn för att kika på vilka roliga klädfynd hon hittat som jag missat, men eftersom jag var allt för blyg och inte ville framstå som en galen stalker så tog jag en annan väg bland hyllorna och har istället spanat frenetiskt i varje inlägg…aha glittertröja…
Jag läser inga andra bloggar regelbundet så har inte riktigt något att jämföra med, men det som slår mig är att här upplever man att du faktiskt vill höra vad dina läsare tycker, du frågar inte för att bli beundrad själv utan för att du är genuint intresserad av att kommuicera, och du lyckas med det svåra att få oss att känna oss sedda genom dina ord som prickar så rätt hos många trots att du inte ser oss läsare. Tack!
Jag vet att jag lämnade lite önskemål om hur du skulle kunna utveckla kommentarsfunktionen till att bli lite mer levande, men det känns ju lite högfärdigt av mig att tro att det var just mina förslag som du tagit till dig av 🤪 Jag kan väl få inbilla mig det åtminstone ☺️
Som någon annan skrev så vill jag inte kommentera för ofta för att inte verka efterhängsen eller få en stalkerstämpel på mig 🫣
Det händer dock många gånger att jag påbörjar att skriva en kommentar, särskilt om det är något inlägg som engagerar, men eftersom jag läser bloggen via mobilen så blir det oftast för jobbigt att skriva så långa texter som jag skulle vilja. Särskilt om jag vill skriva något genomtänkt. Så det händer allt som oftast att jag raderar allt utan att klicka på Publicera-knappen – trots att jag kanske lagt ner en halvtimme på att skriva (ja, jag vet, det låter inte klokt egentligen) kommentaren. Jag tänker oftast att det inte är så noga med vad just jag har att säga i sammanhanget eller så är det någon annan som redan skrivit nästan samma sak…eller så har det gått så lång tid att du redan hunnit posta nåt nytt inlägg eller två och det känns bara konstigt att kommentera något gammalt där diskussionen i kommentarsfältet kanske redan har dött ut.
Så jag ser verkligen fram emot en utveckling av kommentarsfunktionen! ☺️
Jag får en tår i ögat när jag läser det här. Av glädje, tror jag. Stolthet. Tacksamhet att få vara med typ? För så känner jag. Jag har läst din blogg sedan start och kommenterade aldrig i början, men nu på senare år gör jag det mer. Det hänger nog ihop med att jag börjat läsa kommentarsfältet. Blev nog nyfiken att läsa där tack vare att du tagit upp innehåll därifrån i dina inlägg. Och ju mer jag läser kommentarsfälten, desto mer vill jag också vara med i konversationen. Det är ju en så livgivande miljö! Det känns jätteroligt att det blir en win-win för oss alla. En plats vi alla vill vara på och utvecklas. Jag ser fram emot den nya funktionen du nämnde!
Tillägg: Något jag saknar är ett sätt att få reda på om du eller någon annan svarat på min kommentar. Jag glömmer ibland bort vart jag skrev en kommentar och det gör att jag inte orkar leta mig tillbaka och läsa och svara. Vore kanon med typ mail-notifikation på det!
Jag känner att du läser våra kommentarer, då känns det värt att skriv,för mig känns det fint att få veta att mina svar blir sedda. Det är väl det som gör din blogg så bra, du ser oss läsare!
Haha, skäms lite nu. Jag har har läst bloggen regelbundet i typ 15 år men ALDRIG kommenterat tror jag! Däremot läser jag ofta andras kommentarer… Jag tror i mitt fall mest att det är lathet och ett val jag gjort – att aldrig ge mig in i diskussioner och debatter i olika kommentarsfält. Jag tycker att det verkar vara så vanligt att folk läser slarvigt och blir upprörda av minsta lilla. Så på samma sätt som att jag inte kommenterar här, kommenterar jag inte artiklar eller poster på sociala medier. Jag tycker att jag lägger alltför stor tid på på bloggar och sociala medier redan, och skulle jag börja kommentera är jag rädd att det skulle svälla över och bli ohanterligt.
Kommenterar inte ofta. Men det händer. Jag tror jag gör det av samma anledning som jag fortfarande läser bloggen,för att Clara känns/är så närvarande i sin blogg❣️. Det handlar inte om närvaro iform av antal inlägg eller svar på kommentarer utan om att det som skrivs berör mig/talar till mig.
Jag tror att mycket handlar om att du själv delar med dig så mycket här på blogg, att du bjuder in till dialog och kanske framför allt uppmärksammar kommentarer och dina läsare ofta. Som någon skrev här är det som att vara med i ditt gäng, du är så enormt kompetent och proffsig i att bygga en härlig stämning och gemenskap här på bloggen. Tycker också att du bemöter kommentarer som du inte håller med om på ett väldigt proffsigt sätt.
Jag är så gammal att jag haft ett vuxenliv redan innan sociala medier och har inte tyckt att bloggar är något för mig. Men nu är jag alltså omvänd, efter att ha följt din blogg en tid. Dina bilder är ett helt underbart tittskåp i sig, du skapar så fina stämningar som också hjälper mig att skapa och hitta stämningarna i mitt eget liv. Du bjuder på något annat än själlösa och skrytsamma inredningsmagasin. Jag tycker också att du skriver och berättar så generöst och ofiltrerat och välformulerat, där alla sinnesstämningar får rymmas. Jag har tidigare bara skrivit ett par korta kommentarer som jag publicerat efter vånda och blyghet, eftersom jag ändå har lite svårt att se mig själv vara en del av detta. Men båda gångerna har jag varit så berörd att det känts omöjligt att inte ge någon slags respons, som att bara snylta på din generositet, jag blev tvungen att övervinna mig. Däremot har jag tidigare bara läst andra kommentarer flyktigt då jag ändå har lite svårt generellt för att dela allt med alla. Men din fråga om kommentarer väckte en nyfikenhet, så nu när jag tagit del av alla svar och fått både igenkänning och nya intressanta tankar så får jag ju betrakta mig som omvänd när det gäller kommentarer med. Och slutligen, en person som utöver allt klokt och vackert dessutom har modet att offentliggöra sin ostädade tvättstuga kan man ju inte annat än tycka om! Tack Clara, jag ser fram emot att fortsätta följa både dig och kommentarerna.
🥹❤️ så fin och rolig läsning
Jag har läst din blogg i lite drygt ett år men aldrig lämnat någon kommentar tidigare. Jag läser sällan kommentarerna, det är dina texter och bilder som intresserar mig. Att läsa din blogg är som att kliva över tröskeln till ett tryggt ombonat hem, du får mig verkligen att känna mig välkommen till ditt hörn av universum. Den starka inre kompass du förmedlar i dina texter gör att jag ser dig som en förebild.
Jag läser nästan alltid kommentarerna och kommenterar nån gång ibland själv.
Det är lite som ett forum ibland, roligt att läsa, och oftast skriver folk matnyttiga kommentarer.
Men ganska ofta går jag in och läser för att se hur folk reagerar på nått du skrivit, främst om du varit lite vass eller skrivit om nått jag tror folk kan ha starka åsikter om…😅, som en reactionkanal typ.
Men nästan alltid är det många trevliga personer som hänger här, det tänker jag ofta på när folk börjar svara varandra.
Jag ser din blogg som en god bok, som jag har glädjen att få läsa ett kapitel ur var dag. Och som förhoppningsvis aldrig tar slut, åtminstone inte på ett bra tag.
Jag älskar att detta inlägg redan har 174 kommentarer i skrivande stund 🥳 Det hade hamnat på tredje-plats i förra årets kommentarsliga 😀
Så klokt och så intressant läsning. Älskar din blogg.