”Vad intressant att det här inlägget genererar så mycket kommentarer! Det gör mig nyfiken på hur du, Clara, arbetar med kommentarer eftersom det måste vara väldigt svårt att planera in arbetstid och förutse hur mycket du du vill, behöver, kan lägga på att följa kommentarsfältet? När ett kommentarsfält plötsligt blir väldigt aktivt, behöver du planera om andra, inplanerade arbetsuppgifter då? Har du avsatt arbetstid för att kunna bevaka kommentarsfältet så mycket du som du vill? Eftersom det är väldigt få av oss som personligen känner folk som kan livnära sig på SoMe har man ju väldigt lite koll på hur det går till rent praktiskt att arbeta som influencer, så man blir ju nyfiken.”
Så skrev läsaren Julia under det här inlägget.
Det var en rolig fråga! För visst är det så att kommentarsfältet tar mycket tid i anspråk. Ofta kan jag gissa vilka inlägg som kommer generera kommentarer – och planera lite utifrån det. Men inte alltid. Minns till exempel det här inlägget som höll mig sysselsatt en hel helg, med att svara och förklara. Det var lite oväntat.
Jag gissade att det skulle kunna bli en del upprörda kommentarer kring måndagens inlägg om reklammärkningar och därför avvaktade jag med att publicera tills jag gjort färdigt min arbetsdag. Just för att inte bli mentalt upptagen av att sköta ett kommentarsfält, istället för att sköta andra brådskande jobb.
Till det inlägget godkände jag alla kommentarer som kom in. Även personen som påstod att jag satt och skrev kommentarer under påhittat namn och den som menade att allt förtroende för mig nu var raserat, sedan den förstått att min blogg är en kommersiell kanal. Jag godkände eftersom min princip är att vara generös med ordet. Jag kan inte svara på allt – men jag försöker godkänna allt. Om jag ibland begränsar någon är det för att den förpestar ett inlägg med överdrivna mängder kommentarer, är ett uppenbart troll eller hoppar på tredje part på ett osnyggt sätt. Det är dock sällan det behövs begränsas. Och det är dessutom alltid jag som modererar kommentarerna, så du som skriver en kritisk kommentar kan vara trygg med att kritiken når fram till mig även om den inte når fram till kommentarsfältet.
Jag fick otroligt många DMs på instagam efter inlägget om reklammärkningar. Kommentarer och hejarop från andra influensers som höll med mig. Ytterst få lämnade dock någon kommentar till själva inlägget. Varför? Jag tror att jättemånga influensers är rädda för sina egna läsare. Man är rädd för att läsarna ska bli arga och hota med bojkott och avföljningar. Och jag tycker mig märka den tendensen lite överallt i sociala medier, även bland traditionella kändisar. Det finns en undfallenhet mot den egna läsarskaran, som att man är strykrädd.
Men ett levande kommentarsfält är en otroligt viktig del av en levande blogg. Och att hota mig med avföljning och bojkott har folk gjort i alla tider. Och det enda som hänt är att bloggens läsarskara vuxit och att jag makat åt mig lite mer rörelseutrymme. Skrev ett inlägg om det en gång: det är värt att bråka för att kunna få luft.
Så som svar på Julias fråga: kommentarerna är viktiga, jag uppskattar att så många engagerar sig och jag avsätter mycket tid för att sköta mitt kommentarsfält.
17 svar
Clara, du är en modig, rolig och generös person. Har bara följt din blogg sen i somras, men läst alla i kalenderarkivet. Jag är gammal, 70 år, men trots detta läser jag dagligen och kommenterar ofta när jag anser att jag har något att tillföra beroende på ämne. Det har blivit en slags gemenskap både med dig och en del av följarna. Tack, det känns verkligen roligt!
Blir jätteglad och STOLT över din kommentar. Tusen, tusen tack! Vad fint att det känns som en gemenskap. Så känns det också för mig.
Uppskattar att det är högt i tak här, och att du säger ifrån till ibland. Raka rör. Jag har lite svårt för när folk vill leverera kritik eller ställa frågor för att förstå, och sedan känner att de måste linda in det i massa smileys, eller ännu värre, kramar.
Håller helt med. Avskyr det sättet att uttrycka sig på. Även i riktiga livet. Har pga. det för vana att säga det jag tycker lite vitt och brett, alltid vara rak o tydlig samt använda vettiga ord om jag ska ifrågasätta något. Men folk är ju generellt dåliga på att både ge och ta kritik på ett rimligt vis. Det stör mig. Vad lär sig barn av det? Att linda in saker, att baka in sitt nej och att allt bara är flams. Jag gillar att ta livet på allvar och vara bland andra som delar den tanken. Ett sånt sammanhang är den här bloggen som känns som ett stort vardagsrum med små mysiga sittgrupper, där vi diskuterar och vrider och vänder på livet.
Kul fråga och svar! Jag förstår ju att man äger sina egna konton och får göra vad man vill, tex med kommentarer, men måste erkänna att jag känner mig lurad när jag hör om konton, bloggar eller IG, där tydligen alla icke positiva kommentarer tas bort (och många följare blockas). Man kan alltså tro att ALLA läsare hejar på utan minsta frågor. Illa.
Ja, jag håller faktiskt med. Man har såklart rätt att rensa precis som man vill på sitt eget konto. Men det känns trist när det inte ryms något oliktänkane.
Intressant det du skriver. Jag har ju följt din blogg ett bra tag nu. Ja, det är inte alltid jättesvårt att räkna ut vilka av dina inlägg som kommer att få många kommentarer. Du är bra på att blanda högt och lågt i dina olika inlägg. Du är inte heller rädd för att sticka ut hakan och säga vad du tycker. Jag förstår verkligen varför du har så många följare på din blogg. Fortsätt som du gör, för du är så bra.
Vilka fina ord! Tack för det Ida och för att du läser!
Det märks att Clara inte är rädd för oss läsare. Det märks också när det är ”ovana” som kommenterar tillskillnad mot vi som redan ”känner” Clara. Vi vill sällan trycka dit Clara utan frågar för att vi faktiskt undrar saker eller vill uttrycka något. Vi skulle nog aldrig få för oss att avfölja OCH dessutom skriva att vi ska avfölja. Om jag ville avfölja skulle jag bara sluta läsa inte hojta ut om det i ett kommentarsfält.
Och likväl som jag inte lämnar en kompis så fort vi tycker olika så skulle jag aldrig lämna Claras blogg för skitsaker.
Så fint Camilla! Så känner jag med. Märks och känns vilka som är trogna, vana läsare =)
Jag är lite nyfiken på hur du väljer vilka kommentarer du ska svara på? Ganska ofta får du ju en massa beröm. Ibland tackar du, men oftast inte?
Att ge komplimanger IRL leder ju nästan alltid till att den som får komplimangen säger tack. Allt annat skulle av de flesta uppfattas som både oartigt och otacksamt. Jag fattar att det inte riktigt är samma sak i en blogg och att det kan bli tjatigt (och tidskrävande) att tacka gång på gång, men samtidigt har ju person tagit av sin tid och skrivit något snällt.
Jag är helt enkelt nyfiken på hur du resonerar du när du väljer vilka kommentarer du ska svara på?
Det är ganska slumpmässigt. Godkänner jag via datorn går det snabbt att svara så då gör jag det. Godkänner jag via mobilen är det krångligt och då brukar jag inte hinna göra det. Tycker att det är viktigast att besvara frågor och spörsmål. Är jätteglad för alla komplimanger och snälla ord, men det går ju inte att svara på allt fint jag får höra (ja, det är helt otroligt hur bortskämd jag blir) men jag försöker tacka genom att visa min uppskattning till alla som kommenterar, såhär lite bredare. Som i inägg som dessa. För jag blir såklart otroligt glad av alla vänliga ord!
Jeg forventer meg ikke noe takk tilbake, når jeg selv takker for et godt innlegg eller skriver en kommentar, men jeg må innrømme, at selv om jeg er godt voksen (66), hopper det liksom litt til i hjertet når du, Clara, av og til gir MEG en hyggelig og kommentar tilbake! Jeg må forøvrig nok en gang si at jeg er så utrolig glad for at jeg en gang for lenge siden fant denne bloggen ved en slump, for den er min daglige ( nesten) morgen-hygge med kaffe og ro før dagen starter «på ekte»( som barnebarna sier), og du både inspirerer, sprer glede, og får meg noen ganger til å tenke på nytt om meninger og tankesett jeg har(hatt), og DET er viktig. Og, som en annen leser skrev, ditt kommentarfelt må være verdens generelt sett hyggeligste, fylt med folk som gir hverandre både pepp og omtanke og trøst ( og av og til litt «pepper»). Det trenger vi alle!
Jag är så glad i dina kommentarer Elisabeth! Fint att få vara med på ditt morgonmys
Camilla: exakt så, bra skrivet.
🥰
Tack för att du svarade på min fråga! Inte räknade jag med ett helt inlägg, det var spännande att läsa. Överlag är alla sånahär praktiska kikar bakom kulisserna väldigt spännande eftersom jag inte känner någon som har ett jobb som ditt och således verkligen har noll koll på hur det är att arbeta med detta 🙂 allt gott!