Är det något jag inte ångrat här i livet så är det att jag gifte mig ung och skaffade barn tidigt. Jag har inte ångrat det en minut, eftersom jag alltid tänkt att man måste göra det man helst vill först. Och jag ville allra helst starta en familj.
Jag har älskat Jakob sedan jag var nitton år gammal och det kommer jag fortsätta att göra i evigheters evigheter. Men inte längre som partner. Vi har nämligen bestämt oss för att skiljas. Och även om det aldrig någonsin är lätt i dessa situationer, så har det varit ett gemensamt beslut och någonting som vi bestämt och planerat under en längre tid.
Odramatiskt. Om än sorgligt.
Som ni förstår kommer jag inte blogga om det mer eller svara på några kommentarer, av respekt för min familj.
