Flora är bra på listor så jag snodde en av henne. Som handlar uteslutande om bloggande!
Varför började du blogga?
För att alla unga tjejer hade en blogg 2006 och jag tyckte att forumet skulle passa mig. Skrev flitigt dagbok och var sjukligt intresserad av mode. Såklart jag skulle driva en modeblogg?!
Vilka bloggplattformar har du varit på?
Webblogg, Västerbottens Folkblad, Västerbottenskuriren, min egen plattform, Amelia, sedan egen plattform igen. Trots många värvningsförsök från de stora medieföretagen har jag blivit min egna plattform trogen. För mig är det bara roligt att blogga om jag får äga och ha makt över alla delar och slipper få mitt flöde förpestat av bannerreklam.
Vad tyckte dina föräldrar om att du bloggade som ung?
Tror inte mina föräldrar förstod så mycket vad jag höll på med i början. Men jag minns att pappa blev stolt när han började förstå. Tyvärr dog ju min mamma innan min karriär på något sätt tog fart. Men hon var nog ganska orolig av det lilla hon hann se. Skulle känna samma sak om mina barn blev stora på nätet. Tufft klimat.
Ibland återberättar jag vidriga kommentarer jag får, för mina barn och då sitter de med klentrogna ögon och lyssnar. Kanske är det fel men jag tänker att de då lär sig någonting om hur tuff deras mamma är, haha. Jag visar dem att trots att det finns folk som avskyr en, behöver det inte betyda någonting för ens lycka och välmående på det stora hela. Och det kan också vara bra att känna till att även vuxna mobbas och kränker.
Vad känner du när du läser gamla inlägg?
Skamsköljningar. Blandat med stolthet över enstaka välfunna formuleringar och hejdlös skaparglädje.
Hur länge har bloggen varit ett jobb?
Sedan 2008. Jag fick ett jobb på VF som familjeredaktör och flyttade då också bloggen dit. Är otroligt tacksam för de första åren där som gjorde att jag kunde satsa på mitt bloggande och utveckla det.
Hur talar du om din blogg med folk som inte känner till den?
Jag undviker att tala om den eller om mitt jobb överhuvud taget. Jag tycker att det är pinsamt. Sist jag skulle vaccineras var jag nervös och sköterskan småpratade för att lugna mig. Hon frågade om mitt jobb och för att slippa berätta om bloggen sa jag att jag var journalist. Men det var tydligen alldeles för intressant och ledde till en massa jobbiga följdfrågor. Nästa gång ska jag säga att jag jobbar med it-support mot medelstora företag.
När du gör en piffig frukost, gör du den för bloggen eller för din egen skull?
Absolut för min egen skull. Jag LEVER liksom för att göra saker vackra och det är ju därför jag passar så bra som bloggare. Höll ju på med den här skiten långt innan jag började dokumentera den. Samtidigt får ju skönheten en extra betydelse av att jag kan fota den, vilket gör att jag kanske anstränger mig lite mer? Och det ser jag som en förmån. Tänk att jag får ha så mycket vackert i mitt liv!
Blir du någonsin stressad av att du behöver dokumentera något?
Nej. Jag är så van vid att veta vad som kommer att vara värt att dokumentera och ej – så ganska ofta lämnar jag kameran hemma och släpper helt tanken på den. Förut hade jag med den jämt, men utan att få mer användbart material för den sakens skull. Och långtifrån allt jag skriver om är ju något som behöver dokumenteras. Det är lika gärna ett recept eller en tanke jag har om något som pågår i samhället.
Hur mycket tid lägger du på din blogg varje dag?
I snitt skulle jag säga att jag lägger närmare fyra timmar per dag, sju dagar i veckan. Men har aldrig vågat räkna samman det ordentligt. Sannolikt är det mer. Bloggen slukar i alla fall enormt med tid. Ett sådant där långt ”vad jag gjort sedan sist-inlägg” kan absolut ta en hel arbetsdag att redigera, lägga upp och skriva ihop.
Vilka program använder du för att kunna blogga?
WordPress att blogga i, Photoshop och Adobe bridge för att redigera och organisera bilder. Sedan har min sajt en massa extra plugins och program som min it-tekniker sköter och jag själv knappt vet namnet på.
Hur många inlägg har du planerade för framtiden?
Jag har kanske 4-5 ideer för framtiden. Men jag vet sällan vad jag ska blogga om samma dag som jag skriver. Och jag tidsinställer nästan aldrig inlägg. Gillar att skriva och direkt publicera för det ger maximalt med endorfiner. Det är också därför jag inte publicerar på bestämda klockslag varje dag. Men sedan samlar jag ju hela tiden material för nästa stora bildinlägg om min vardag. Så det arbetet pågår parallellt.
Vad är viktigt för dig när du skriver ett inlägg?
Att vara ärlig. Skulle aldrig skriva att jag mår bra om jag inte mår bra. Om jag inte har lust att berätta hur jag egentligen mår skriver jag inte om det alls utan delar istället ett recept eller en outfitbild. För mig är det oerhört viktigt att alla mina vänner och min familj känner igen mig på bloggen. Samtidigt som bloggen bara är en tårtbit av mig själv. Jag sparar hela tårtan till mina närmsta.
Att korrläsa är också viktigt. Men jag missar en del, trots flera vändor.
Känner du någonsin att du vill sluta?
Nja. I perioder när jag mår dåligt är det oerhört påfrestande att skriva om mitt liv och sedan bli ifrågasatt. Även om det är små ifrågasättanden så är det som att någon hela tiden är och rycker ett hårstrå från ens huvud. Det gör bara lite ont så man står ju ut – men det går typ inte att ignorera? Inte när man mår dåligt i alla fall. När jag var utmattad och sedan deprimerad var det svårt att ta emot läsarkommentarer. Eller som nyförlöst förstagångsmamma. Att skilja sig och ha ett kommentarsfält är väl inte heller något jag rekommenderar. Men själva skrivandet och skapandet tröttnar jag aldrig på.
Vad är det sämsta med att blogga?
Att man är rädd att verka tjatig med sina vänner. Är osäker på vilka som läst vad på bloggen så måste ofta brasklappa innan jag berättar något för att jag tänker att de kanske redan hört det. Det kan också vara jobbigt att märka att folk har läst bloggen och anpassar sitt beteende i verkligheten efter vad jag skrivit. Typ ursäktar sig om de bjuder mig på något jag skrivit att jag inte gillar. Det får jag nästan panik av! Inget är värre än att vara en krånglig människa som folk ska ta hänsyn till eller oroa sig för att umgås med. Så jag vill bara säga det en gång för alla: Jag är världens trevligaste gäst. Jag är alltid snäll, tacksam att bli inbjuden, uppmuntrande mot den som är värd och bra på att ge uppriktiga komplimanger. Ingen behöver någonsin känna sig rädd för mig för jag är varm och rar. Det är i alla fall vad mina vänner säger.
Något inlägg i modern tid som fått stor respons?
Här är de inlägg som fick mest kommentarer förra året. Några av de mest kommenterade under 2025 är Romaner som ingjuter mod, Frigående eller stillasittande ungar, En självhatande virrpanna, Insikter om mat och viktnedgång, Nej, maten är absolut inte för dyr i Sverige. Samt inlägget om att jag inför en betalvägg.
Hur förhåller du dig till Instagram i relation till bloggen? Har du Tiktok och/eller snapchat?
Har varken Tiktok eller Snapchat. Instagram är en viktig inkomstkälla och jag gillar stories. Får mycket bra feedback och kommentarer från läsare där. Men om jag skulle lista mina kanaler efter hur viktiga de är för mig så kommer bloggen etta, tvåa och trea. Därefter kommer podden. Och först därefter kommer instagram. Som jag framförallt använder för att hitta material och spaningar till podden.
Vad handlade ditt allra första blogginlägg om?
En basker. Inlägget ligger här och heter kort och gott ”Åh!”. Inlägg nummer två heter däremot ”En unken armhåla” och det satte väl tonen för hur många av mina inlägg fortfarande låter. Först lite rantande om hur få personer som passar i färgen beige. Sedan lite om vikten av personlig hygien. Mästrande och raljant. Haha.
Vad är det konstigaste du har fått i ett bud?
Kommer inte på. Får nästan aldrig bud. Helt otroligt med tanke på hur stor publik jag har? VAD GÖR NI PÅ PR-BYRÅERNA EGENTLIGEN?!
Hur många blogginlägg har du skrivit totalt?
9526 inlägg på nitton år. Antal kommentarer på den tiden är 334 714 stycken. Så ungefär 50 bloggkommentarer om dagen. Förlåt och även förklaringen till att jag inte hinner svara på alla.
63 svar
Tack för ett fint inlägg! Kul att läsa dina svar. Bloggar är bäst! 🙂
Kan tänka mig att prenumerera på din blogg, men INTE så länge betalningmetoden är som den är. Snälla erbjud swich, klarna, qliro eller vad som helst bara jag inte behöver outa mitt kontokortsnummer på nätet. Tack!
Menar du att kontokortnummer som är självklart dolt i alla sammanhang vid betalning är öppet här helt? Men antar att det är Clara och Co du menar men farlig lösning. Är väl inte öppet på nätet?
Hej! Jag har anmält mig för premium-inlägg men kan inte logga in. Kommer inte vidare när jag trycker på logga in. Någon mer som har det problemet? Vet hur man kan lösa det?
Har du testat att tömma ditt cacheminne? Kul att du är prenumerant 🤗
Jag jobbar som lingvist & människor blir alltid stressade att jag ska sitta och döma deras grammatik etc ifall jag säger det. Om de bara visste att lingvister är de minst språkpolisiga människorna som finns och att alla jobbgruppchattar med kollegor är typ ”tja ska vi gå tbx tillsammans lr kommer du senareeeee”och dyl lol
Åh vilket intressant och bra inlägg!!
Hej! Jag är premiummedlem (är inloggad) men kan inte läsa senaste inlägget… Gör jag något fel?
Testa att tömma ditt cacheminne. Om det fortsätter att krångla – maila på josef@krokodil.io så hjälper han dig!
Kan han hjälpa till så man kan läsa kommentarsfältet också? Jag får åtkomst till premiuminläggen men inte kommentarsfältet 🙁
Hej! Trogen läsare här. Finns det något annat sätt att betala för premium än med kort? Använder bara Apple Pay och har inget fysiskt kort just nu. Har Swish och kortet i telefonen liksom. Är på resande fot ett tag och har inte tillgång till mitt fysiska kort men vill läsa:)
Låter väldigt bra att det rullar på så fint mer än du tänkt och så otroligt skönt i allt om ekonomi och sådant är tryggt och bra. Då har du jobb, blogg, podcast och uppdrag med annat och privat, hus, hem och familj. Och lite fritid ibland får vi hoppas😊
Och fint och säkert är det så att J har fullt upp med sina jobb och åtaganden och så hjälps ni åt med barnen.
Lycka till säger jag igen och att ni får allt att fungera bra.
Alltså förlåt men kommer alla längre inlägg med bilder bara att finnas bakom betalväggen nu? Det är dessa som jag gillade. Jag stöttar att du tar betalt men om alla riktigt bra inlägg hamnar bakom betalvägg blir det oläsligt om man inte betalar.
Ja, de allra flesta kommer nog hamna där. Det är ju som du säger de populäraste inläggen och jag vill ge dem till de som betalar. Ibland sticker jag säkert mellan med något i gratisflödet – men det är snarare undantaget.
Jag begriper att Du inte kommer att dela med Dig gratis av något som kan locka fler att betala för att få lösa. Det känns ju som smart marknadsföring. Men nu är jag nyfiken, har Du fått så många betalande läsare som planerat eller är det fler alternativ färre?
Vad tror Du om Ditt fortsatta bloggande, kommer Du fortsätta i Dina välkända hjulspår?
Jag är helt golvad och jag har fått mer än jag vågade drömma om. Borde ha gjort detta för länge sedan kan jag känna =) upplever en sån nytändning i mitt bloggande av denna förändring.
Vad oerhört glad jag blir av att läsa detta Clara! Jag tänkte inte ens en sekund tror jag innan jag klickade på länken, bara ”självklart ska jag vara med”. Och uppenbarligen tänkte många så.
Men vad märkligt och korkat att du inte får bud? Med dig vet man ju vad man får, kvalitet och spridning.
Jag kan tycka att, som här, det är skönt att slippa ”påtvingad” reklam för en produkt/tjänst som skickats gratis från en producent som vill få spridning. Claras (nödvändiga) sponsrade samarbeten har alltid känts valda med omsorg och hjärtat och det har ju satt tonen för hela Clara-upplevelsen. Det genuina som många gånger definierat bloggen. Bara min åsikt! (Ej prenumerant ännu, men ska ta tag i den saken…)
Otroligt mäktigt arbete! Heja dig och tack för att din blogg är en fristad i vardagen! Igenkänning i mycket!
Och knepiga jobb är vi många som har.. som nån skrev tidigare så gäller det att förbereda rimligt korta svar.. vilket inte är helt lätt..
Heja dig!
Vilket imponerande arbete du beskriver! Jag tror inte att alla vi som läser bloggen har förstått vilket omfattande arbete bloggandet är för dig!
Har alltid sagt att när jag är ledig så pratar jag inte om jobbet. För mig har det alltid varit viktigt att separera min yrkesroll och mitt privatliv.
Konstigt att fråga om yrke vid vaccination, om det inte var under covid och det fördes statistik och bra att veta om du jobbade helt själv eller på Karolinska med över 16 000 anställda inom 150 olika yrken. Fast där hostade både sjuksköterskor och patienter ikapp under den tiden.
Ingen som begriper mitt yrke så ingen vågar fråga men ifall så självklart säger man det man är.
Borde du också göra. Och du kan ju kanske utbilda dig nu, se nya vägar, fortsätter du att blogga är det ju bra att du utbildar dig till programmerare t ex ( det lade jag till på Uppsala universitet efter min medicinska utbildning och vilken nytta jag och kollegor haft av det. Löst livsviktiga problem där installatör i system gjort misstag. Och fått ihop det med det medicinska korrekt.
Tänker att du kan få tid att ta lite nya vägar om du har barnfria veckor och får mer tid än bloggandet i fyra timmar. Och ta hand om hälsan som du gör och förändringar som är. Önskar dig lycka till med allt och att det blir ett fungerande liv med jobb och annat. Kan bli roligt också när du har eget ansvar med allt inom jobb och ekonomi.
Hon frågade bara om mitt jobb för att jag är spruträdd och hon försökte distrahera mig. Hon var jättegullig och gjorde såklart inget fel =)
Tack för alla dina lyckönskningar! Programmering vore häftigt att kunna. Men skulle jag plugga nu skulle jag nog läsa idéhistoria. Men jag har inte nog med timmar på mitt dygn efter att jag bloggat, skrivit på mina böcker och gjort samarbeten och podden =)
När jag berättar vad jag jobbar med blir det antingen knäpptyst eller också kommer det en massa frågor 😅
Sen kompliceras det hela med att jag inte kan berätta detaljer osv osv.
Patolog?
Åh! Önskar SÅ att du ville säga vad du jobbar med!
Jag med! Underrättelse-officer?
Visst var det väl 2006 du startade bloggen, inte 2009? Får annars inte ihop det med att du flyttade den till VF 2008… 🙂
Jag avskyr att prata om mitt jobb också.
Jag har ett ganska flummigt jobb inom familjeföretag där jag gör lite av varje. Låter alltid som att jag är nån typ av praoelev när jag försöker förklara och då skäms jag som 40 årig kvinna att jag inte har någon riktig karriär.
Äsch, tänk inte så! Ett familjeföretag där alla hjälps åt med det ena och det andra är bara fint tycker jag. Vad är en ”riktig karriär”? Såklart ska du inte skämmas! (…med mindre än att familjeföretaget är en kriminell klan…)
Folk borde sluta identifiera såväl sig själva som varandra enbart utifrån vad man gör för att förtjäna brödfödan. Vi är alla så väldigt mycket mer och annat än vårt yrke…
Jag är specialist på ”tomtar och troll” samt mor och husmor.
Jag har jobbat som frisör i ca 20 år. (Slutade för 6 år sedan)
Då, När jag var på krogen, träffade nya människor på en middag etc så brukade jag svara att jag jobbade med att städa kulverten på lasarettet 🤪Inga följdfrågor på den kan jag säga, dock väldig konstig tystnad och underliga miner..😂
Men jag slapp undan hår pratet, och ”åh vad skulle du göra med mitt hår om du fick fria händer?!” Eller ”du kan få klippa mig gratis i köket” eller andra dumheter😎
Tack för din blogg! Har följt dig så länge jag kan minnas…
I med och motgång har du funnits där med en underbar och vacker värld för mig som bor i en stad fjärran det liv du lever.
Jag har också gått igenom en separation och vet hur komplext och skrämmande det kan vara. Jag minns tillbaka och känner rädslan när jag stod inför det nya kapitlet i mitt liv.
Det tog lång tid för mig att bli fri, önskar dig en kortare resa än jag hade till en bättre plats i livet. Jag har bokstavligen tagit mig från att ligga gråtande på ett badrumsgolv om natten till att få nya insikter som förändrat mitt liv till det positiva.
Att inte bry mig om vad andra tycker om min situation och det liv jag lever nu är kanske min viktigaste lärdom. Det känns befriande att ha kommit dit. Under en lång tid kände jag mig väldigt ensam om min situation eftersom jag levde i en kontext där alla verkade leva i lycklig tvåsamhet.
I dag vet jag att man kan känna lycka igen trots att familjedrömmen kraschat.
Jag har fått uppleva spännande möten och situationer som gjort mig starkare. Minns särskilt hur jag en kväll lämnade tre barn till deras pappa och stressad gjorde mig iordning för en dejt som blev en oväntad push för mig i rätt riktning.
Det kan verka skrämmande att inte veta hur framtiden ska utstaka sig, men påminner mig ofta om att ”när Gud stänger en dörr öppnar han ett fönster” Livet tar nya vägar, kanske en bättre väg en den man tidigare gått på.
När jag ser dig utifrån ser jag också en väldigt stark och driftig kvinna utan begränsningar. Endast ett fåtal kvinnor har din plattform…eller ens förmågan att ta sig dit.
Det här blir kanske ett lite flummigt inlägg men ville bara ge dig mina tankar om hur en separation leda till utveckling och inte bara till sorg och nostalgi. Hur livet är för kort för att fastna i ständig tillbakablick, för livet pågår här och nu hela tiden.
Det är inte farligt att gå in och ut i sorgen. Jag gör det ofta och blir inte rädd av att känna den längre. Det farliga är när man stannar upp och slutar se framåt och slutar drömma.
Dröm på Klara! Skriv nya kapitel både i dina uppskattade böcker men inte minst på din livsresa!
❤️❤️❤️
Tack snälla Sofia! En sån fin och uppmuntrande kommentar. Glad att höra att livet kan bli bra igen. STOR KRAM
Ja, väldigt fin kommentar. ❤️
Vilken fin kommentar ❤️
Jag jobbar med efterbehandlingssystemet (katalysatorer och partikelfilter) inom fordonsindustrin, får aldrig någonsin några följdfrågor 😂 såg att någon annan också gav tips just angående det där med vad du jobbar med.
I övrigt, tack för fin blogg!
Va, får ni med ”annorlunda jobbtitlar” inga följdfrågor? Jag blir alltid supernyfiken då och ställer mängder av följdfrågor för att jag vill förstå och veta vad du/personen gör på sitt jobb. Superintressant att inse hur vitt skilda jobb det finns tycker jag 😊
Menar du EATS? Åh vad kul, det är ju superintressant! Berätta mer! 😊
Hej från Götet! 😉
Ja stämmer! 👋 Kanske är du Anna en fellow Lundby-arbetare?
Great minds! Har hittat dig på Teams, skickar inbjudan! Ha det så härligt med din bebis! 🤗
It takes one to know one! 😊
Japp, på GTT/VE. Antar att du är på PWT?
Lastbilar for the win! 🤗
Ja precis, PE!
Om du vill ta en kaffe någon gång får du gärna söka upp mig och skicka en inbjudan! Det finns bara en Lisa M på EATS om det inte börjat någon ny. Jag har en kvinnlig chef med dubbelt efternamn (om det hjälper sökandet). Jag är föräldraledig till september 2026. Men om du bokar ett möte redan nu i september/oktober nästa år i outlook glömmer jag inte av när jag väl är tillbaka på jobbet 😊
Jag tar naturligtvis inte illa upp om du inte är intresserad!
Och, med denna sista kommentar som jag skriver nu har jag inte behövt fylla i namn, så jag vet inte riktigt under vilket alias det kommer publiceras.
Vilket överraskande roligt inlägg att läsa!
Kan sätta mig in i lusten att ljuga om vad du jobbar med, men om jag varit den som blev ljugen för och senare fått veta om bloggen hade jag blivit minst sagt konfunderad tror jag. Och den chansen är ju ganska stor i ditt fall. Jag har själv varit i en någorlunda liknande situation om ett annat ämne. Svarade med en lögn som ledde till fler frågor och jag kände mig intrasslad i den oskyldiga lögnen. Då bestämde jag mig för att hitta ett svar till de gånger jag inte vill berätta alla detaljer, men som ändå inte är en lögn. Eller ett svar som flyttar fokuset, typ; ”jag pratar så mycket om mig själv i mitt jobb, jag vill mycket hellre höra om ditt.” Nyckeln ligger i förberedelser:-)
Känner igen mig i och supportar lögner om vad man/jag jobbar med! Jag är psykolog och är oftast öppen med det men i vissa situationer och med vissa personer mörkar jag mitt yrke. Har inget att göra med skam. Jag är stolt över mitt yrke. Men skönt slippa kommentarer och frågor ibland. Förresten så ljuger vi 2-3 ggr per dag…
Jag är också psykolog och det finns inget som kan förstöra en bra stämning lika effektivt som att berätta det 😂 Gynekolog kunde nog vara värre att säga, men oj vad det blir jobbig stämning. Samtidigt vill jag ha sagt det till nya bekantskaper eller mingelpersoner så snabbt som möjligt så de inte säger något som de sen tror att jag tänker något om.
News flash- jag tänker inte något om dig
Vi är alla olika. Jag supportar inga lögner mellan människor överhuvudtaget.
Tack för detta inlägg, jag som bloggat sedan 2016 (inget alls om man jämför med dig) tyckte att det var så intressant!! Förstår verkligen att din blogg tar så mycket tid, den är så otroligt bra, välskriven, snygga bilder och verkligen bra korrläst👌🏻
I perioder har jag en kluven inställning till min blogg, tycker att den mest tar tid och har inte lust riktigt…Men när jag inte skrivit på ett tag känns det tomt, så speciellt långa uppehåll blir det aldrig. Bloggen har blivit både som en dagbok med foton i, och en vän med tiden, jag antar att du känner samma sak.
En annan form av kluvenhet uppstår ibland då någon i kön på Willys, på jobbet eller en granne hejdar mig med orden ”Förresten, jag läser din blogg”. Har jag en skavig dag kan det kännas sådär att personen framför mig kanske vet att jag kan vara depressiv, att vi bråkat mycket hemma, och att jag är ganska osäker. Men samtidigt blir jag glad över det, jag väljer ju att vara så öppen på bloggen för att jag tror att vi blir mindre ensamma om vi kan dela med oss av utmaningar❤️ samtidigt gäller det att skriva med integritet; ett av barnens klasskompisar ska i princip kunna läsa utan att något av barnen ska lida för det, och ingen ska heller känna sig utpekad. Är jag ovän med någon skulle jag aldrig skriva om det i ett inlägg. Phu, detta blev långt, men tack återigen för att du delade.
Det är verkligen sant och det är en riktig balansgång mellan att vara personlig utan att bli för privat och utelämnande både för sig själv och sina anhöriga
kram
Vad glad jag blir när du säger att du är snäll, varm och rar, det lyser också igenom på bloggen! Förresten, säg nästa gång att du är redigerare, det låter rätt neutralt och lite tråkigt, men ändå något du i princip gör säkert dagligen. Annars är det ju helt ok med en vit lögn åt en främling man träffar 10 minuter.
Redigerare! Där sa du något =) det ska jag sno och det är ju typ sant också. Tack och kram
Blir inte glad att läsa att du hittar på lögner för att beskriva vad du jobbar med. Du om någon borde väl kunna stå för detta tycker jag? Tänker att om man tycker det är så pinsamt borde man då ens jobba med det?
Sen fattar jag att man inte vill prata om allt med vem som helst, jag är likadan, men inte ljuger jag för det.
Tycker att en och en annan vit lögn kan passera, tillvaron blir lite smidigare då. Kreti och pleti behöver inte veta allt och man har ingen skyldighet att svara på frågor om vad man jobbar med eller om man har barn, ens sexualitet, ursprung, tro eller vad man står politiskt o s v .En total uppriktighet tror jag gör mer skada än nytta.
För att slippa en knepig situation kan man svara lite svävande och kanske dra till med en vit lögn, i det läget kan en alltför nyfiken person som man dessutom aldrig har träffat förut inte nödvändigtvis behöver få ett sanningsenligt svar. Alla som frågar är heller inte alltid snälla människor så en alltför stor öppenhet kan få konsekvenser.
Tycker också man kan normalisera att man ska kunna säga att man inte vill svara på det eller prata om det ämnet osv. Jag brukar försöka undvika att blotta mig utan att dra lögner. Man kan svara på något sätt och markera sin gräns utan att hitta på. Så försöker jag göra iaf. Bestämde mig när jag var ett barn att inte ljuga för jag tyckte man kände sig så olustig när man gjort det. Var inte värt det kom jag fram till. Sorry men känns så fel att rättfärdiga lögner för mig.
Jag har ett jättebra råd till dig! Simma långt långt långt, djupt djupt djupt!
Hur är det ett bra råd?
För att hon verkar vara en lättkränkt flundra som hamnat i fel vatten!
Du missförstår mig Flundran. Jag skäms absolut inte över mitt jobb. Jag tycker bara att det är jobbigt att tala om vad jag gör eftersom det alltid genererar enormt mycket följdfrågor. Särskilt när jag är typ i sjukvården är jag inte ett dugg sugen på att höra ”aha, men då ska jag kolla upp din blogg sedan” när jag är där för att söka vård för någonting. Men även annars kan jag tycka att det är jobbigt att behöva svara på tusen frågor och bemöta folks fördomar om influencers.
Att jag jobbar som journalist är heller ingen lögn – det har jag ju gjort i många år och jag svarade det eftersom jag trodde att det skulle väcka MINST intresse hos sköterskan av alla jobb jag har.
Eller så kanske du var lättkränkt av min kommentar? 😉
Gillar inte lögner eller normaliserande av att man ska ljuga lite här och där. Tycker det är destruktivt för vårt samhälle om människor skarvar med sanningen. Det bryter ner den allmänna tilliten. Våra myndigheter förutsätter att folk ljuger t ex.
Det betyder inte att jag blev kränkt, bara att jag inte tycker om det.
PR-bud når aldrig längre än Stockholm 🤣. Stockholmscentrerade som PR-byråerna är
Men snälla – säga att du är IT-support……?? Då får du väl frågor som aldrig förr 😊 😁 nästan alla har ju något sånt problem.
Haha! Sant!