Varje morgon efter att jag lämnat barnen och gått min sväng med hunden. Då återvänder jag till sängen och dricker min första kopp kaffe. Skriver lite i min almanacka om gårdagen, svarar på frågor, skickar sms och godkänner kommentarer. Planerar upp dagens arbete i lugn och ro.
Vintertid känns det som ett sånt snällt sätt att starta dagen på. Det går förstås bara de dagar jag inte ska in till stan. Men jobbar jag hemifrån känns det som att lura systemet. Lura till mig lite guldkant i vardagen.
Essa håller mig sällskap förstås.
Och hinner jag så läser jag gärna några sidor ur en bok. Risken är bara att jag blir kvar i sängen allt för länge…
Andra sätt att ge guldkant till vintervardagen på
-Att alltid, alltid tända ljus när man äter
-En väldoftande fet handkräm
-Att variera sig och gör många olika sorters goda varma drycker
-Tjocka fluffiga fårskinn i köksstolen och sköna ullkläder inomhus så att man slipper gå runt och frysa.
-Varma bad eller fotbad – om badkar saknas.
-En ny fin mössa och vantar så att det känns härligt att klä sig varmt.
-Gosiga innersulor av ull att lägga i skorna. För att slippa frysa.
-Romantisera vintern genom att kolla på lökiga julfilmer och annat mysigt som utspelar sig under årstiden!
Med en dryg månad kvar på året har jag fått ligga i för att hinna uppfylla mitt nyårslöfte för 2025. Löftet var att jag ska ta tag i min ekonomi. Det här är vad jag har gjort hittills det här året...
Prenumerera på Clara Premium!
Utöver full tillgång till alla blogginlägg, får du också rabatt på mina böcker, samt första tjing och rabatt på allting i min webbshop.
Jag och Malin åker ju någonstans varje år för att skriva på våra respektive böcker. Det brukar alltid vara ett nytt ställe – men sist blev vi så förtjusta i Maryhill att vi bestämde oss för att återvända. Jag skulle dessutom ändå ner till SVT Malmö och spela in Sverige och då passade det bra att slå två flugor i en smäll.
Men det första som hände var tyvärr att mitt nattåg till Stockholm blev inställt. Fick panik eftersom det skulle innebära att jag också missade mitt dagtåg till Malmö dagen därpå. Helt mot mina principer fick jag boka om till flyg. Så sjukt att det kostade typ HALVA priset av vad tåget kostade?!
Satt på flygplatsen och hörde utropen till världens alla hörn och kände både enorm reselängtan men också missnöje över att jag förstört mina flygfria år. Har flugit en gång sedan 2018 och det var till Etiopien med Läkarmissionen.
Muppigaste bild ni kommer se på oss. Men 100 % ofiltrerad glädje när Malin hämtade mig på stationen i Malmö. Sedan satte vi kurs mot Glumslöv i Malins vita pedofilbuss, med trasig dörr som tvingade mig att klättra in till min plats via förarsätet.
Ovärdigt att anlända till slottet i en sådan kärra. Men det hjälps inte!
Vi checkade in på vårt rum.
Och svidade sedan om för middag. Bar stövlar från Sèzane, tights från Snagtights och en loppad klänning med tryck av flockad sammet.
Malin tog en cava och jag drack någon god alkoholfri drink.
Första kvällen blev en tidig sådan. För jag hade sovit omkring fyra timmar natten innan resan och kände mig berusad av trötthet.
Har haft flera veckors träningsuppehåll denna höst, så jag beslöt mig för att starta skrivresan med ett kort pass varje morgon.
Följt av en promenad längs havet.
Otroligt vackert och härligt. Längtade till Ven som syns där på andra sidan.
Efter morgonmotionen gick jag in och gjorde mig iordning för frukosten.
Fina vyer åt alla håll!
Underbar mönstermix.
Efter ett långt första skrivpass i vårt favoritrum med utsikt över havet…
så tog vi en promenad.
Det här är den nybyggda delen av anläggningen. I stilen rätt lik många av de gamla spannmålsmagasin som ligger i närheten. Så bra när man lyckas bygga så att det passar in i omgivningen.
Att promenera nere vid Ålabodarna är så mysigt.
Och till skillnad från hemma i Västerbotten så värmer fortfarande solen.
Malin lapade girigt
Och dokumenterade mig
Som dokumenterade måsen.
Ljuvlig novemberdag med stilla hav.
När vi promenerat färdigt återvände vi till slottet.
Och fortsatte vårt skrivande
Fast från andra solsängar.
Att svida om till något snyggt på kvällarna är ett stort nöje. Malin hade med sig två stora resväskor och jag hade med mig 30 kilo packning. Vi kastade runt kläder, provade varandras, lånade smycken och lyssnade på finsk och fransk mellomusik.
Bar min svarta sammetsklänning jag fyndat från Sellpy. Randig i ansiktet av fransarna på lampan.
Ny morgon, nytt gympass och ny havspromenad.
Man får passa på att njuta för hemma ser vi inte öppet vatten förrän i maj nästa gång.
Frukostarna är fantastiska på Maryhill och jag försökte äta så färgglatt som möjligt för att fylla på vitaminerna och mineralerna i höstmörkret.
Men ännu viktigare: det blir snyggt på bild.
Maryhill är snyggt på bild helt utav sig självt.
Titta bara!
De firade ettårsjubileum medan vi var där så vi blev bjudna på tårta och mingel.
Det uppskattade vi. Men det blev ett kort mingel, för mest ville vi sitta för oss själva och arbeta med våra respektive manus.
Och jag var riktigt chic medan jag arbetade.
I jobbpauserna pratade vi ikapp om allt vi inte hinner prata om när vi spelar in podd. Dvs den ofiltrerade versionen. Ni skulle ha hört oss! Eller helst inte (för det hade blivit fängelse för oss båda).
Men på onsdag ska jag ändå berätta lite om vår resa i podden. Och om hur Malins beteende kommer att bli ett fall för arbetsmiljödomstolen.
Sista sorgliga frukosten på resan.
Allt har ett slut, utom korven som har två.
Malin blev ledsen när hon tänkte på korvar. Joakim ringde nämligen och berättade att han stekt falukorv med köksfläkten avstängd, så att hon skulle komma hem till ett falukorvsdoftande kök. Som hon hatar. Kärleken i en 25 år lång relation osv.
Usch vad sorgligt det var att kramas hejdå och veta att vi nog inte ses på ett halvår. Kommer sakna Malins sällskap, har skrattat mig kissnödig och dubbelvikt flera gånger om dagen i hennes sällskap. Men tur att vi hörs i Wollin & Clara som vanligt på onsdag. Lyssna då!
Här kommer den kompletta musiklistan från 2025. Vad jag lyssnade på som fick mig att gråta, skratta, skråla med och träna hårdare. Och som fick mig att tro på kärleken igen.
Prenumerera på Clara Premium!
Utöver full tillgång till alla blogginlägg, får du också rabatt på mina böcker, samt första tjing och rabatt på allting i min webbshop.
Tittar in med en hälsning från skrivresan. På dagarna skriver vi flitigt – men på kvällarna svidar vi om till ärtigare kläder, äter middag och skvallrar ikapp om allting vi inte hinner med i vanliga fall. Som en konferens och tjejhelg i ett. När vi i vanliga fall hörs på telefon försöker vi spara det mesta till podden. Men nu pratar vi grundligt (och ytligt) och igår när vi gick till vårt rum skrattade jag så att jag var tvungen att halvligga på golvet för att inte kissa på mig! Bra betyg på umgänget!
Men nu hinner jag inte skriva mer för nu ska jag fokusera på bokskrivande. Ha en fin söndag.
Jag älskar verkligen att fotografera – och att fotografera människor är det bästa jag vet! Särskilt om de inte tänker på att de fotograferas utan är sig själva i stunden. En kompis konstaterade att jag är en diskret fotograf som tar bilder utan att någon riktigt märker det. Det gjorde mig glad! Och det handlar både om att jag inte vill att personen som blir fotad ska störas – och att att min bild inte ska bli störd av deras aktiva medverkan och poserande.
Jag tänker på mitt fotoarkiv som en gåva till mina barn, min släkt och mina kommande barnbarn. Så mycket liv som finns dokumenterat. Gick igenom vad jag fotat det senaste två åren och valde ut några av favoriterna. Bilderna där jag själv förekommer är antingen tagna med självutlösare eller att någon fått instruktioner om hur och var det ska fota.
En första skidtur på nysnön
Ringa farmor på sommarlovet och berätta att man börjat samla på kapsyler och att man vill att hon ska spara sina, för att man tänker bli kapsylmiljonär.
Tankfull höstlovsutflykt
Husfrid
Ilningar i magen
Syskonkärleken
Tillsammans går det lättare
Det stora skur-ilet medan sjövattnet fortfarande är lagom varmt.
När badlusten är akut och man varken hinner välja rätt sko eller fot.
Barnarbete
Midnattsbad i dimma
Fast på en öde ö i ett rasande åskoväder.
Handsömnad i hammocken med störande hund.
Filmkväll med matlagsbarn.
En morgontur på flotten med alla stugkompisar
Fyraåringen mansplainar hur man bäst målar en ladugårdsdörr.
Sekunden efter att jag ställt en pinsam fråga
När jag blir pinsam osäkrar han sin revolver.
Sista kvällen i sommarstugan efter en lång sommar med barnen.
Nyblivna sommarlovsbarn som kurar ner sig i min säng för att lyssna på när jag högläser Mormorsmysteriet.
Svettigt mål
Eldigt bål
-Är du verkligen en farmor, farmor?
Brorsor som behöver rasa av sig och leva om.
Som alla män i alla tider: dubbelvikta över något gemensamt problem, med pannan i djupa veck.
Tjuvspanar på kojleken i barnens stenåldersby
En riktig sockerkoma.
Nerfgun-turnering på treårskalas
Uppvärmning innan dammen-doppet.
På landet leker man som man vill.
Efter sommarregn kommer solsken och spring i ben
Typiskt bra snödjup. Man kan skida rakt in genom fönstret, om bara någon behagade öppna.
Här finns förresten fler inlägg, med mina bästa tips för att lyckas med bilderna
Jag har resfeber och tycker att det känns jobbigt att vara ifrån barnen, trots att det inte ens är min barnvecka! Men bara att vara på en annan geografisk plats känns svårt och mörkret i årstiden känns hotfullt och farligt. Ska jag åka ifrån dem då?!
Prenumerera på Clara Premium!
Utöver full tillgång till alla blogginlägg, får du också rabatt på mina böcker, samt första tjing och rabatt på allting i min webbshop.
Jag väljer mjölk från norrländska bönder, jag anlitar lokala hantverkare när det ska renoveras och stöttar vår egen lanthandel i byn genom att göra majoriteten av mina matinköp där. Och flera av de jag anlitar i mitt företag är personer som bor i min by. För mig är nämligen närhetsprincipen viktig. Jag vill bidra på den plats jag själv lever och verkar. Jag är också kund hos elbolaget Bixia, som är den aktör i Sverige som köper störst andel småskaligt lokalproducerad el. Något som gör att pengarna i högre grad stannar lokalt och stärker landsbygden. Och jag är ju själv en av just de småskaliga elproducenterna! Under sommarhalvåret producerar mina solpaneler ett överskott som jag säljer tillbaka.
Bixias el är 100 % förnybar, vilket förstås påverkar mitt totala klimatavtryck. När man kollar vilken klimatbesparing olika livstilsförändringar utgör, så ser man nämligen att ett byte till förnyelsebar el nästan minskar ens avtryck lika mycket som att undvika flygresor.
Många tror att det är dyrare att välja förnybart, men så är det inte. Den förnybara elen är billigare att producera – och Bixia har faktiskt legat lägst i pris på flera av våra avtalsformer under en längre tid.
Det råder dock en stor begreppsförvirring kring el. Fossilfri el låter till exempel bra – men ofta innebär den kärnkraft, som i sin tur leder till uranbrytning och kärnavfall. Förnybar el kommer däremot från källor som hela tiden förnyas och inte lämnar efter sig farligt avfall. Som vind, sol och vatten.
Nu stundar kallare tider och det är hög tid att se över sitt abonnemang. Om du funderar på att byta typ av abonnemang har jag skrivit ett helt inlägg där jag förklarar de olika typerna av elavtal. Och vill du bli el-smart i vardagen finns ett otroligt matigt el-inlägg här med tips och konkreta råd.
Det är alltid med en viss stress och press som jag skickar en bok till tryck. Jag bekostar ju själv trycket och tar den stora ekonomiska risken – så om den inte säljer är det jag som står där med utläggen. Men jag gillar ju att ha skin in the game. Av precis samma anledning vill jag inte heller ligga med min blogg på någon tidningsportal – utan vara min egen. Jag vill ta risken men också känna kicken när något flyger och jag vet att det är för att jag satsat rätt!
Gissa då hur glad jag är över att första trycket av Hemmets Almanacka 2026 håller på att sälja slut och att vi nu gör ett tilltryck av boken? Bästa betyget man kan få! Och snart åker jag på skrivresa med Malin för att börja på den tredje kalendern som kommer ut nästa höst. Är så tacksam över att ha en publik så att jag kan få arbeta med det jag gillar mest. Att fota, skriva och komma på ideer och koncept.
Har tänkt att jag ska sätta mig med datorn flera gånger den här helgen. Men det har inte funnits någon ledig tid! Inte för att jag haft fullt upp med arbete eller varit stressad - utan tvärtom för att jag varit så....
Prenumerera på Clara Premium!
Utöver full tillgång till alla blogginlägg, får du också rabatt på mina böcker, samt första tjing och rabatt på allting i min webbshop.
Sedan jag berättade om min skilsmässa har jag upplevt så många fina möten. Med människor som vill prata om sina separationer, relationskriser de klarat ut eller som de kämpar med just nu. Det påminner mig än en gång om att det är det smutsiga, sorgliga och svåra i livet som resonerar med andra....
Prenumerera på Clara Premium!
Utöver full tillgång till alla blogginlägg, får du också rabatt på mina böcker, samt första tjing och rabatt på allting i min webbshop.
Igen annanstans kände jag mig så fri att vara precis den jag ville som i det där huset. Jag kunde dra mig undan och slicka mina sår och sedan kändes det lite lättare att återvända till den vanliga världen.
Prenumerera på Clara Premium!
Utöver full tillgång till alla blogginlägg, får du också rabatt på mina böcker, samt första tjing och rabatt på allting i min webbshop.
Svarthalka. Långa nätter. Grå morgnar. Att leva i november är en nedstigning i mörkret. Blåsten har rivit av det som var vackert och tillsammans med regnet rört ihop allt till en brun sörja. I den trampar jag runt i vardagen. Som många andra vill jag ta sovmorgon, men jag måste hjälpa barnen att komma i väg till förskola och morgonlektionerna i matematik. Det går lite sämre för varje dag. Brunsörjan suger runt stövelskaften och hela familjen vardagskämpar i varje steg. En av sönernas kroppar ger upp och får feber. En annan sluter ögonlocken, lägger huvudet på frukostbordet – vill bara vila lite till!
Vi måste slåss fast vi inte kan vinna. Just nu räcker det gott och väl att stå ut och göra det bästa vi kan. Det är samma sak varje senhöst. Vi ska ner i mörkret, och trots att vi för länge sen tröttnat på det, måste vi ännu lite längre ner, ner i den kalla fuktiga jordkällaren som är november. Jag vet, den luktar ruttna löv och fukten söker sig innanför kläderna. Men fortsätt, fortsätt framåt, neråt! Längst nere på källargolvet ligger nyckeln till vinterporten och när den öppnas förändras allt. Jag kan inte se nyckeln än, men jag vet att den finns där. Lita på mig. Ha lite mer tålamod.
Själva livsrytmen förändras när jag går in i den mörkaste tiden. Jag äter frukost i dunklet med ett tänt ljus och ser hur natten dekorerat fönsterglasen med regndroppar. Jag brygger en stor kanna te och gör en ostsmörgås med smaklösa men vackra tomater. I dubbla ullkalsonger sitter jag och arbetar. Sjalen om axlarna känns som en omfamning. Men visst isar det i glipan mellan byxben och strumpa? Ingenstans får kylan hitta fäste. Jag drar upp ullskaften, mina stickade tjocksockor ska högt upp utanpå långkalsongerna.
Vid den här tiden ser jag om mitt hem. Klistrar fönsterspringorna med fönstertejp och sätter en deg. Låter den jäsa bredvid vedspisen som jag matar med björk och tall. Tekokaren går i ett. Balja efter balja av värmande drycker. Taklampor är bannlysta, bara fönsterlampor och bordslampor tillåtna. Jag flyttar det tända ljuset och för ett ögonblick glimmar nyckeln där nere i källaren till. Eller var det bara inbillning?
Det har just blivit eftermiddag men mörkret är redan på väg tillbaka. Jag vill ut innan dagens ljus är slut. Öppnar dörren och lutar mig mot vinden, låter den bära tyngden av mig och drar upp min halsduk så att den nästan möter mössans kant. Håret har förändrats. Blivit elektriskt och flygigt. Tovigt bak i nacken där halsduken nöter. Hårbotten kliar och protesterar mot alla temperaturväxlingar – att behöva utstå den kvävande mössan! Huden har bleknat och blivit nästan genomskinlig. Mina eksem blossar upp på händerna. De kliar men jag struntar i det och krafsar efter nyckeln mot källarens jordgolv. Var, var, var? Nä. Jag når den inte.
När jag hämtar på förskolan vid fyratiden är dagen nästan slut. Mörkret ligger kompakt kring gårdarna i byn och jag fantiserar om att få gå och sova. Att krypa ner under täcket och ge efter för tröttheten. Jag vet att jag måste längst ner, nå botten för att kunna ta spjärn och komma upp igen. November är nästan skrämmande men jag tröstar mig med att »mörkare än så här kan det knappast bli«. Så jag välkomnar november, går ner i den mörka källaren och blundar. Hela familjen fortsätter neråt under kvällen. Till sist somnar vi ifrån alltihop, lutar våra huvuden mot den bruna sidan av vinterporten. Vi släpper taget. I sömnen blir kropparna tunga mot porten, till sist ger den vika. Nästa morgon vaknar jag av en frisk ren doft. Vi är äntligen ute på andra sidan – i minusgrader.
Texten ovan är hämtad ur min bok Underbara Vinter, som tar sin början precis nu i starten av november och håller dig i handen vintern igenom. I mitt bokförlags egen webbshop säljs den just nu för 179 kronor.
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.
