Det är hon som är jag

Nu&2007. För tio år sedan skrev jag ett inlägg om att jag ofta låtsades vara andra personer för att göra vardagen lite lättare, roligare eller rent av mindre läskig. När jag lagade mat var jag Mat-Tina, när jag satt på dass var jag Madonna som blev intervjuad och när jag behövde plugga var jag begåvade Steffi i bokserien En ö i havet.

Trots att jag är tio år äldre nu har jag inte lagt av med min barnsliga vana att låtsas vara någon annan. Speciellt när jag behöver stöd. Fast idag är personerna jag imiterar lite annorlunda än  2007.

Amelia Adamo är jag när jag ska göra något läskigt eller svårt. Jag tänker mig in i hennes skärpa men framförallt härliga hejdlöshet som legat bakom många av hennes fantastiska projekt. ”Där andra har omdöme har du ett hål Amelia” sa hennes man till henne vid ett tillfälle. Ibland är det faktiskt eftersträvansvärt att vara lite mer så.

Beyonce leker jag när jag ska ställa krav i samarbeten med andra människor. Beyonce verkar så mild i intervjuer men i dokumentärer ser man hur hårt hon styr och hur driven hon är. Och hon är inte rädd för att vara obekväm eller trampa någon på tårna. Det inspirerar mig till att tuffa till mig. ”Nog måste jag väl klara av den här förhandlingen om Beyonce klarade av att producera sina Superbowlframträdanden två år i rad?”

Alice Bah Kuhnke leker jag när jag måste stiga upp i svinottan och är trött och lite ledsen för att jag inte alls vill jobba och prestera utan bara gå och gömma mig. Då tänker jag på henne. Att hon är så himla arbetsam och strukturerad och modig. Och så kommer jag iväg.

Slutligen leker jag Mormor Rut i alla situationer som skrämmer mig. Jag hör hennes barska röst i huvudet. Hennes föraktfulla ”BAH! Vad är det med det då?! som hon slänger ur sig när någon ifrågasätter henne.

Finns det någon fler som håller på precis som jag gör i vardagen? Och i sådana fall – vem leker du?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

24 kommentarer på “Det är hon som är jag”

  1. Gör så nästan jämt!
    På jobbet (sjuksköterska/röntgensjuksköterska) låtsas jag att nån kändis är och kollar hur det går till.
    På gymmet, på promenaden osv pratar jag allmänt eller diskuterar saker med låtsasmänniskor (typ Elrond, Gandalf, Dubledore mfl). När jag lyssnar på pod är jag med i samtalet givetvis.
    Allt i huvudet, går ju inte och pratar verbalt i alla fall.

  2. Bra tips! Det enda jag har att jämföra med är att jag tänker ”jag har fan krigat mig igenom två förlossningar så det här klarar jag” när jag har något fysiskt ansträngande framför mig. Har funkat alla gånger utom en gång då jag behövde stå på tå för att lyfta upp en astung taxbox på en stadsjeep genom lyfta den med mina fingertoppar. Men då löste ingenjören i mig det istället så det gick ju bra ändå.
    Jag försöker nog generellt inte låtsas vara någon annan, eller jämföra mig med någon annan utan mer tänka att ”det här klarar jag”. Fast det låter ju roligare att vara Beyonce 🙂

  3. Vad underbart, vilken superidé! Jag brukar inte låtsas att jag är någon annan, men det är nog väldigt bra att göra det. Jag minns att en av mina vänner låtsades att hon var jag, när hon skulle hålla sina första föredrag. Hon tyckte nämligen att jag var så modig, framåt och stark. Men när hon berättade det för mig blev jag verkligen paff, för jag tycker det är jätteläskigt att hålla föredrag inför en massa människor!

    Men min vän hade tänkt på mig när hon stod där på scenen, och det hade gått hur bra som helst, sa hon. Så jag tror verkligen det fungerar 🙂

  4. Jag leker nog mer ”förväntningar” tror jag. Jag hatar till exempel att städa. Men jag måste ju göra det ibland. Då brukar jag gå in i nån slags förväntning eller ideal av hur en duktig husa ska vara. Jag leker typ hemmafru på trettiotalet. Och oj vad fint det blir! Och oj vad fort och lätt det går! Men jag tycker fortfarande att städa är dötrist och det leken håller bara i sig som bäst ett par timmar. Men jag tror det är bra att det funkar. Och det kan väl vara kul att leka hemmafru ibland 😊

  5. Jag leker också! Angela Merkel är en person jag tar fram när det uppstår situationer på jobbet när diskussionerna bara tuggar och tuggar och inget vettigt kommer ut av dem. Mitt intryck av henne (kanske felaktigt) är nämligen att hon inte tolererar något slöseri med tid, att hon har rätt mycket ”no bullshit” i sig. Jag försöker också leka min farmor ibland, hon var nog egentligen en ganska besvärlig person, men hon var alltid sig själv. Jag vet inte om hon bara inte brydde sig om att förställa sig eller om hon verkligen inte kunde, men hon tog alltid upp en rätt stor plats i alla sammanhang och såg det som självklart att hon fick göra det.

  6. Jag låtsades vara Blair från Gossip Girl på gymnasiet om jag skulle typ prata i klassen eller med människor jag var osäker på/kring. Hon var tuff, obekymrad om andras åsikter och absolut inte blyg. Tvärtemot mesiga jag alltså. Tänker faktiskt fortfarande på henne ibland, att jag önskar jag var mer så. Har inte hittat några nya förebilder, har väl känt mig lite löjlig… Men blev inspirerad av att ta upp mina låtsas personer igen nu efter detta inlägg, och leta upp fler att inspireras av i olika situationer, det var smart!

  7. Det händer ibland att jag blir påmind om olika personer, som både finns kvar i mitt liv och som jag inte längre har kontakt med, där det finns ett slags mod eller lugn som smittar av sig. Jag låtsas inte vara dessa personer men vill att det ska smitta det som jag just då tycker mig behöva.

  8. Nej det har jag aldrig gjort, jag brukar dock fantisera ganska ofta att jag helt plötsligt har andras färdigheter. Att jag till exempel är lika proffsig programledare sin Gina Dirawi eller helt plötsligt kan spela piano som Charlie Norman. Det här är dock inga fantasier som direkt för mig framåt i mitt liv. Jag mer ligger och njuter innan insomnandet på kvällen och så är det inget mer med den saken. Kanske är det därför som jag inte är så framgångsrik.

  9. Åh, så skulle man göra oftare! Jag har bara en sån person: När jag ska lyfta något tungt på gymmet och inte riktigt orkar så tänker jag att jag är Beatrix Kiddo i Kill Bill. Då blir jag ”arg” som hon och mycket starkare! 🙂

    1. Åh, samma här, har väst ”wiggle, you big toe” i huvudet och sakta men säkert kommit igen efter jobbiga förlossningar och annat som krävt styrka och seghet. Kul att höra någon mer som vänder sig till Kiddo. ☺️

  10. Vad glad jag blev av att läsa detta! Själv har jag inte gjort så hittills men det kanske blir något jag använder mig av för att ladda inför jobbiga situationer.

  11. Nä, det har jag inte gjort men det är en bra idé att låta sig inspireras och peppas så.

    Har förresten fått användning att ditt tips i podden ”Det avgör jag!” Tack!

  12. Som doktorand bestämmer jag mig ibland för att ”leka” att jag är en forskarvän – som är gatsmart, snabb och inte så noggrann. Det är ett roligt sätt att försöka utmana sig själv när jag tenderar att fastna, och ibland funkar det! Jag kan även låtsas att jag är på väg till jobbet på ett helt annat ställe, tex i Oxford, när jag går en vacker sträcka i stan längs ån 🙂

  13. Jeg later ikke som jeg er noen spesielle, men jeg bruker ofte noen av mine venner som ”modeller” i vanskelige situasjoner. I situasjoner der jeg tviler på meg selv, eller tar mye hensyn til den andre parten og lever meg inn i alle mulige måter jeg kan komme til å såre eller påvirke den andre, tenker jeg på den vennen som mest kjører på uten å bruke to døgn på å tenke gjennom alt først. Og som trekker seg ut med tydelighet hvis ting ikke føles bra. I situasjoner der jeg er usikker på hva jeg skal gjøre/hva som er bra for meg, hører jeg min venns ord om å lytte til min egen magefølelse, sette grenser. Ofte hører jeg også min terapeuts ord, hennes kommentar til omtrent alt er ”Hva skal det være godt for?”. Hun pleier også å si ”Du sier ja til deg selv når du sier nei til andre”.

    1. Og ikke minst hun som alltid sier at vi skal være snille med oss selv, møte oss selv, våre tanker og følelser med vennlighet, og ikke fordømmelse.

  14. Inte så direkt men kan däremot föreställa mig vad vissa andra skulle göra i specifika situationer , och på tal om att vara någon annan så gjorde min treåriga son ett fint inlägg i metoo-debatten ” när jag blir stor ska jag bli kvinna, för jag vill inte bli en man som inte stoppar när någon säger stopp”

  15. hela tiden, jämnt. tror det är en anledning till att jag läser bloggar tex; den där identifikationen som gör att jag sedan kan leka någon annan genom olika situationer.

  16. Jag är alltid Astrid Lindgren. När folk pratar om att hitta sin ”inre Zlatan” (tror det är från något sommarprat) så hittar jag min inre Astrid.
    Lekfull. Modig. Stark.

  17. Jag brukar leka att jag är Linda Hamilton i Terminator när jag lyfter skrot. Eller den där Lassi Karonen (heter han så? roddaren?) när jag kör roddmaskinen. Det funkar förvånsvärt bra.

  18. Jag har en kompis som är så himla klok, sval, ordningsam, omvårdande om sina saker. När jag känner att jag har det rörigt eller hamnar i en hetsig inkörd diskussion låtsas jag att jag är henne, man riktigt känner svalkan i hela kroppen 🙂

  19. Jag leker inte så ofta att jag är någon annan, men jag brukar låtsas att jag följs av ett tv-team som gör dokumentärfilm om mitt liv (självgodheten vet inga gränser…) Men det är ASBRA! Jag har aldrig så stort tålamod med barnen som när jag låtsas att hela Sverige ser min reaktion på trotsutbrott. Jag står inte med näsan i telefonen om jag låtsas att blir iakttagen. Är aldrig lika skärpt och stolt över mitt arbete som när jag får visa upp det och förklara hur jag gör, och varför, för en fantasipublik. Och jag vågar säga ifrån på ett helt annat sätt. Tänk om man var med i en dokumentärfilm och hela världen fick se hur man knöt näven i fickan och gick förbi liksom…? Det går ju inte.

  20. Jag lekte DIG igår när jag skulle löneförhandla Clara (för jag är värdelös på det)!
    Och det gick vägen!
    Tänkte på din text om att bli tyst (rita), lyfta sina fördelar osv – fast jag gjorde det mejlledes.

    Se det som en grym eloge när en som är 50+ leker dig och blir så inspirerad.
    Tack starka och generösa kvinna! Sluta aldrig med det du gör!