Ibland får jag ont i tänderna av glädje. Det är tex när jag tänker på min lilla bloggfamilj, som jag kallar min länklista på den här bloggen. Länkar till några av mina absoluta favoriter. Det är så konstigt att man kan känna sådan kärleksfull värme för ett gäng personer man aldrig träffat (förutom några klart lysande undantag). Man blir stolt när någon nämner dem, och känner äganderätt när någon annan bloggar om dem. Och blir jäkulskt förbannad om någon kritiserar dem. Ja, precis så som det är med en familj.

Jag inser att detta förmodligen inte är särskilt normalt och heller inte besvarat. Men jag känner det ändå. Och det är fint tycker jag. Jag önskar att jag kunde bjuda er alla hem till mitt hus på en sjudundrades brakfest. Ja, alla mina trevliga bloggläsare för den delen, för jag misstänker att vi skulle ha grymt kul!

Nu kan jag ju inte det. Men någonting jag kan inbjuda några till är ett releaseparty på söndag. Bells släpper EPn Everything is going to be alright! På Cafe Station i Umeå klockan 19.00. Bells spelar såklart och jag och min karl kommer att uppträda med några jullåtar för er och sedan är det mingel och glögg och hela faderittan.

Ta med er några vänner och kom och adventsmys med oss!

Jag skrev i våras om höga trosmidjor och hur tjusigt det är. Inte för att det var någon nyhet. Carrie bar tjusiga höga trosor hela Sex and the City igenom. Men aldrig kunde jag ana hur provocerande höga trosmidjor kan vara! Stringisar måste vara det mest seglivade, oskönaste modet på jorden. Men ändå kan folk inte släppa dem

Jag fick bland annat den här kommentaren Mamulucker är ju ett skämt som dras på varje fylla, tjejer med sånna hånas…sorry men det är så det är.

Nåja. Nu skriver ALLA om den höga trosan. Så nu kanske folk hänger med Mini Anden och Carrie Bradshaw och Prada. Höga trosor is the shit!

När jag var liten var jag väldigt kär i Tobias. Han kallades för Hubbe. När jag var liten åt vi ofta en fredagsmiddag som kallades Hubbes köttgryta. Varje fredag när jag åt den tänkte jag på Hubbe. Och det gör jag fortfarande. Trots att det var flera år sedan jag träffade Tobias och åt Hubbes köttgryta. Men jag tänkte på Hubbe ikväll, när jag var hemma hos mor och far och syster och åt renstek. Fredag är lika med Hubbe. Oavsett maträtt. Jag och Hubbe 4 ever.

Välkommen hit alla nya läsare. Besökarna har fördubblats de senaste tre månaderna och nu har jag närmare 14000 besökare i veckan. Det känns väldigt roligt men ganska konstigt. Ni vet så mycket om mig men jag vet ingenting om er. Vilka är ni allihopa?! Och vad pysslar ni med på dagarna? Varför läser ni min blogg? Ni kan väl lämna en rad!

Trevlig helg!

Alltså.

Den här klimatserien är så hemst fruktansvärt ångestframkallande

Läs den

Det här är del fem. Det finns fyra andra. Läs även dem

Pretty woman, walking down the street
Pretty woman, the kind I like to meet
Pretty woman I don’t believe you, you’re not the truth
No one could look as good as you

Ja, jag gillar Julia Roberts tacky klädstil i Pretty Woman. Den är perfekt att gå ut och dansa i! Men det blir kallt om fossingarna.

Som motvikt till gårdagens matkris hade jag en smärre klädkris idag. På lunchen for jag hem och bytte kläder dessutom( för en fotografering) Det kändes så fjantigt att komma till eftermiddagslektionerna i ny outfit. Men jag han verkligen inte byta. Och jag var så stressad att det nästan fick mig att svimma. Det svartnade för ögonen när jag skulle öppna ytterdörren inifrån och den var låst. Jag kom inte ihåg hur jag skulle öppna den! Jakob fick visa. Nu ska jag skärpa mig, har ju varit så duktig hela hösten på att inte stressa.

I alla fall. Jakob, den ängeln, steg upp och cyklade och handlade mat till mig imorse så att jag inte skulle behöva äta saft till frukost igen. Ja, han e sweet.

Redovisning idag som gick skapligt. Tog dock på mig en för kort kjol och jag kände att det blev lite för mycket ben i debatten. Eller hur jag nu ska formulera det.

Nu orkar jag inte skriva mer, för jag pladdrar bara iväg mellan ämnena och klagar och gnäller. Jag gissar att ni har lika decemberstressat som jag? Mitt enda råd är att försöka avboka sådant som kan avbokas. Åhåhå, någontng jag själv borde göra. Omgående.

Det finns fortfarande ingen mat i kylen.

Jag har varit hemma i 24 timmar men vi har inte handlat någonting ännu.

Anledningen är att Jakob sa att han eventuellt skulle handla. OCh sedan ringde han och berättade att han inte handlat varpå jag svarade

HAR DU INTE HANDLAT?!!

Nej skulle jag ha gjort det?

Varpå jag surt svarade

Nejmen vi gör det imorgon istället. Det är ingen fara *martyrrösten*

När jag kom hem fann jag att Jakob inte uppfattat min pik, utan STRUNTAT i att handla

HAR DU INTE HANDLAT? DET FINNS JU INGEN MAT?! VAD SKA VI ÄTA?! JAG KOMMER SVÄLTA!

Men du sa ju att vi skulle handla imorgon?!

Jamen, morr, f-n

Till kvällsfika åt vi saft.

Jag har fått ett litet knäck som krönikör för Nöjesmagasinet City. Mycket trevligt. Jag hade gärna länkat till krönikan, men de har ingen hemsida. Så istället kan jag berätta att den handlar om att män borde använda mer röda klackskor. Läskigast med hela jobbet är en gigantiskt bylinebild. Den här närmare bestämt.

Ja, vad säger man? Lagom menlös. Alltid när jag ska göra offentliga saker (ja för min blogg är ju hemskt privat uhum) blir jag så feg. Nollställd. Vill dra på mig ett säkert mesigt kort med en säker mesig look. Alternativt flyr jag till det rockiga. Hugga!

Egentligen hade jag velat skicka in den här bilden. Men risken att någon skulle ta mig för en lampskärm kändes plötsligt överhängande stor.

Jag är så chicken. Jag ska bättra mig.

Ih. Huvudet värker och magen kurrar. Ingen mat i kylskåper. Och jag har inte druckit mjölk på ett helt dygn vilket framkallar svår abstinens.

Jag gjorde en rolig intervju idag, för en grej som kommer på fredag. Tyvärr var jag så hungrig och vimsig att jag mest svamlade tror jag.

Nu ska jag hem till mamma och pappa och så ska vi baka pepparkakor. Åhåhå! Vilket julmys!

Hos mormor och morfar var det riktig julstämning. Vi åkte skidor och högg julgranen. Skottade snö från taket. Matade räven. Blev utan ström och satt med endast en kandelaber tänd, och brasan sprakande och myste. När strömmen går där blir det verkligen kolsvart. Det ligger ju så ensligt till.

Jag har ätit massor av palt och köttsoppa och klimp och sju sorters kakor.Sedan har jag och Anna och mormor fjantat oss så att vi skrikit av skratt. Min mormor är en av de absolut roligaste människor jag känner. Tack Gud för den här helgen!

Jag har varit bortrest
Nu är jag hemrest
Att komma hem är sannerligen ingen schlager
Det är trevligt i tio minuter tills den Svåra Ångesten kommer krypande över mig
Har så mycker mycket mycket att göra just nu att jag inte vet vad jag ska ta mig till
Nu ska jag i alla fall sova
Tack för era fina kommentarer!