Nu är det snart tre år sedan jag blev utmattad. Och jag blir friskare – men resan är lite skakig och jag funderar på vem jag kommer att bli? Jag kan inte gå tillbaka till den jag var innan – för hon gjorde ju mig sjuk. Så jag måste hitta ett nytt jag. Med klokare tempo. Någon som håller en fart jag kan hålla resten av livet.
Det har varit så mycket krishantering och panikåtgärder för att klara det jag gått igenom. Jag har saknat energi att tänka framåt och planera om mitt liv. Men den här våren har jag gått in i ett nytt skede. Jag brukar tänka ganska kortsiktigt kring vad jag tror att jag måste göra – och ännu mer kring vad jag har lust med. Utan att först fundera på om jag kommer orka med det. Men nu övar jag mig på att tänka ”Vad av allt jag planerar att göra bidrar till balans i mitt liv? Hur får det mig och min familj att må bättre?
Det är ju faktiskt inte säkert att det jag har mest inspiration till att göra för stunden är det bästa för mig. Det perspektivet är ovant.
När man varit deprimerad som jag varit i varierande grad under fyra års tid (väldigt varierande – har såklart haft bra perioder också) då är det så underbart att må så här. Att uppleva en vår när jag får vakna tidigt på morgonen av mig själv och känna mig helt varm inuti. Krypa tätt intill Jakob i sängen. Känna ansiktets rynkor slätas ut. Att jag inte kan hejda ett leende. Att ha fått tillbaka det som utmattning och depression tagit ifrån mig. Förmågan att bli rörd till tårar av en valborgseld, av fågelsång på hundpromenaden, av Folkes smala nacke eller 1:a maj-demonstrationen. Det är så fint alltsammans. Det är härligt att leva!
När jag och Erica släppte boken Hjälp jag är utmattad (Norstedts) började vi samtidigt samla in berättelser under #hjälpjagärutmattad på instagram och i andra sociala medier. Gå gärna in på till exempel instagram och läs vad andra skriver under hashtaggen. Jag lär mig något nytt varje gång jag läser vad andra stressjuka skriver!
Här är några exempel på texter jag själv gjort:
Utmattning – en sjukdom för prestationsprinsessor?
Tack för alla viktiga berättelser!
Här kan du höra livepodden från boksläppet där jag och Erica berättar mer om och ur boken. Blir glad när jag ser bilder från publiken!
32 svar
Glad att höra för din skull och tröstande att höra för en annan att det kan bli bra igen. Längtar så efter att glädjas av fågelkvitter.
Åh va härligt att du känner så nu ❤
Vad fint att läsa!
Så himla fint och klokt inlägg! ♡ Känner igen mig och funderar också över vem jag kommer bli… Tycker verkligen att det är svårt att inte plocka på sig för mycket – det finns ju så mycket jag VILL göra!
Men du har ju helt rätt i att det inte är säkert att det man har mest inspiration till är det som är det bästa för en själv. Ska försöka ta med mig ditt tankesätt! Tack för tipset och för att du delar med dig av dina kloka tankar ♡
Underbart Clara.Lyssna på koltrastens drill helt magiskt💖
Åh, vad skönt att höra!
❤️ Fint att höra ❤️
Jag börjar sakta komma dit jag också, har glömt bort att det är så det ska kännas när man mår bra.
Hurra, för livet och för tillfrisknande!
Låter härligt!!
Att våga möta en ny version av sig (mig) själv – en spännande resa! Men ibland gör den mig trött och jag vill helst krypa tillbaka in i mitt skal och bli mitt gamla jag igen. För hon kände jag i alla fall igen. Ta hand om dig och njut på! Tack för din fantastiska blogg ☯️❤️
Blir väldigt glad för din skull❤
Jag älskar absolut dina blogginlägg! De är så inspirerande! Jag älskar vad du gör, och de saker du skickar är precis den typ av saker jag är intresserad av. ❤️
Tack för allt du ger mig! Om du bara visste vad dina ord om livets upp och ner ger mig styrka😍
Har du hört talas om Papilly? Ett digitalt stressprogram. Det har hjälpt mig att få syn på vad jag egentligen tycker är viktigt i livet och vad jag vill fylla min tid med. Ja, det har hjälpt mig att reda ut det mesta när det kommer till utmattningen egentligen. Kan varmt rekommenderas som förebyggande åtgärd också för alla som undrar vad man kan göra för att undvika den där väggen. Ganska unikt i sitt slag tror jag.
Du ger verkligen inspiration och eftertanke.
Tack…
Hej Clara. Så himla skönt att höra att du mår bättre. Har en hel del gemensamt med det du beskriver, och shit vad jag håller med om det där sista. Det om att liksom få KÄNNA igen. Jag trodde alltid förut att det värsta var att liksom gå runt att vara ledsen, men apati och avtrubbning är jäkligt mycket värre. Hur som helst. Jag är väldigt glad för din skull och tackar dig för dina fina texter och bilder.
Jag lever med en man som varit utmattad, nu gått ca fem år. Vet att det kan ta tid att bli frisk(are) och gör allt jag kan för att han ska få vila: han sover i gäststugan o jag tar barnen nattetid, han tränar flera dar i veckan, jag fixar det mesta hemma osv. Men det blir liksom inte riktigt bra, och när jag känner mig trött (pga vaknätter mm) är det inte ok att säga det liksom, pga hur han har det. Han mår ju bara sämre av att jag inte orkar, han får dåligt samvete och det läggs på mig… har du eller någon av er andra nåt tips på vad jag kan göra, för att orka själv, och för att han ska må bra? (Han har läkarkontakt, och jobbar mindre nu) Hur gör ni i era relationer?
Hej EM! Jag har tyvärr inte så mycket till råd men jag förstår att det måste vara en mycket svår situation. Du vill avlasta och hjälpa din man men samtidigt blir det mycket som hänger på dig.
Tänker att det är jätteviktigt att du också får den återhämtning som du behöver – för din egen men också i förlängningen för allas skull. Kan ni få hjälp av släkt/vänner/grannar med barnpassning ibland? Kan du hitta på saker på egen hand ibland eller ihop med vänner? Det är inte fel utan snarare nödvändigt för alla att få ha skoj och inte bara måsten i sitt liv, för att orka och finna mening. Lycka till i vardagspusslet! Och våga sök hjälp.
Åh, det låter inte som någon rolig situation alls. Och det låter ju inte riktigt hållbart för din del heller, att behöva ta så mycket ansvar själv. Jag känner ju inte till er situation alls, men det låter som att du verkligen behöver försöka tänka mer på dina egna behov också, så att det inte blir en ond cirkel. Stå upp för dig själv och kämpa på. Kram!
Tack fina ni! Skönt att höra att jag inte är superego som behöver återhämtning jag med utan att det är sunt att ge sig själv det.
Jag är själv på bättringsvägen efter ett par år av Utmattning, och jag reagerade på att han tränar. Nu vet jag inte vad han tränar, men om han tränar något som höjer hans puls så försvårar det för hans tillfrisknande. Vi med utmattade Binjurar ska absolut inte träna något som höjer pulsen. Vi kan träna typ Yoga, Pilates eller simma/promenera i lugn takt.
Sen så vill jag råda dig till att boka tid hos en familjeterapeut. En duktig KBT terapeut kan hjälpa er båda att få balans i eran svåra situation. Det är inte konstigare än att par med ett sjukt barn går i familjeterapi för att inte de friska barnen ska bli ”drabbade”. Din man sjukdom påverkar inte ”bara” dig utan även era barn. En familjeterapeut är en investering i hälsa för hela familjen.
Styrkekram!
Vilket bra inlägg! Var bara 3-4 månader sen jag blev sjuk i min depression, men jag har redan förstått att jag varken vill eller kan gå tillbaka till den jag var innan jag blev sjuk, just för att det var den personen som körde på i 110 med prestationsångest och ingen tanke på välmåendet.
Hur jag ska bli frisk och även se till att jag inte går tillbaka till den ohälsosamma livsstilen har jag inte riktigt listat ut än. Men tänker att jag iallafall kommit en bit på vägen och vet vart jag INTE ska, och det är alltid en början…
Tack för att du delar med dig av din relation till psykisk ohälsa! ♡
Jag är så glad för din skull Clara. 💗
Åh va härligt att höra Clara! ”Det är så härligt att leva!” gjorde mig så glad när jag läste d
Klokt och vackert skrivet. Jag känner igen mig! Speciellt i detta att ”hitta ett nytt jag”. Det är en marig stig som jag befinner mig på jag med. Varm kram.
För tre år sedan var jag så förbannat trött och mådde inte alls bra på flera sätt. Hade sagt upp mig från jobbet, vilade konstant och orkade absolut inte med något socialt liv. Fick ingen diagnos som utmattad men borde nog haft det…
I alla fall fick jag av en slump höra talas om hur meditation kan påverka hjärnan positivt. att den kan få hjärnan ur den här stressreaktionen som den hamnat i. Jag satsade för vad hade jag att förlora? En halvtimme om dagen, fokus på andningen och flytta tillbaka fokus om man spejsar ut. That’s it. Efter några veckor började jag kunna bryta stress med hjälp av en meditationsstund och efter tre månader började det verkligen hända grejer. Piggare, tålde fysisk träning, kunde återhämta mig om något varit stressigt med mera.
Nu vill jag INTE att någon ska tro att jag tycker att det är fint att orka och stressa mycket. Nej nej, jag har lugnat ner mitt liv och anpassad det efter mina värderingar som är tid för familjen. Men det kan ju kännas handikappande att inte klara två dagar tillsammans med släktingar eller en fullmatad dag på jobbet utan att klappa ihop. Det orkar jag nu. Och sedan vilar jag (och mediterar!) mycket.
Är lite nyfiken på om du Clara testat att meditera för din återhämtning? Står kanske i boken eller har sagts i någon pod men jag har inte ännu köpt och läst den.
Vilket vackert inlägg. Skönt att det vänt för dig, ta hand om dig!
Tack för att du delar med dig av det här! Tänk så många som kan få känna sig lite mindre ensamma i sina känslor nu och kan känna igen sig i det du har upplevt! Kramar och härligt att du mår bättre
Delar din upplevelse (blev inlagd på psykiatriska kliniken för långt gångna självmordsplaner februari 2014). Då trodde jag att jag var bipolär – men läkaren sa att det var min personlighet och den kunde jag lära mig leva med.
För en tid sedan skrev jag om särbegåvning och hur det ledde till att jag blev deprimerad. I inlägget finns även länkar om högkänslighet. När jag läser din blogg känns det som om du är särbegåvad.
http://www.andebark.se/2018/04/27/sarbegavning-en-tragisk-gava/
Hej Clara!
Har följt din blogg i många år, gläds med dig att du mår bättre. Och grattis till boken!
Jag undrar om du och Erika har möjlighet att ta fram anhörigperspektivet på utmattning och depression? Kanske någon av era nära? Jag har själv varit nära en utmattning under studietiden, men klarade mig och fungerar. Har däremot ganska hastigt hamnat i en situation med djupt deprimerad partner och söker efter ”det ordnar sig”-berättelser från någon som tagit sig ut på andra sidan, eller åtminstone en bra bit på vägen.
Kram
Det jäkligaste av allt som jag tycker just nu är kostnadsbesparingar inom äldreomsorg. En ung biståndshandläggare inhyrd förmodligen med rätt höglön enbart för att rationalisera hemtjänsten , socionomer är eftersökta. Jag har inkontinent lätt dement rullstolsburen anhörig och hon menade att dessa sopor skall han själv lära sig ta ut samtidigt som hans träning dras in för han är inte tillräckligt flitig och motiverad utan försöker skolka. Han behöver ju motiveras och stöttas till att göra enkla övningar och bibehålla viss rörlighet. Hemtjänsten har fått mindre tid, han fick dåligt med vätska i värmen och jag är rätt utmattad av hela cirkusen. Det är mycket läkarbesök med diverse åkommor och mediciner krockar. Anhöriga kan inte vara på flera ställen samtidigt och hemmet luktar illa