Herregud! Vem är jag ens?  

Varje ny termin startar jag med inköp av en ny skrivbok. Det spelar ingen roll om den gamla var utskriven eller ej. Nya tider kräver nya böcker – obesudlade med gamla tankar och trötta listor på ett halvår gamla jobb. Nej fräscht ska det vara!

Jag är väldigt petig med mina skrivböcker och har i många år endast kört på svarta olinjerade med oblekta blad från Moleskin. Alltid samma storlek, alltid samma format. Till det har jag alltid haft en bra svart tusch att skriva med, men som också funkar att illustrera med när andan faller på. Alltid av samma fabrikat. I regel 0,5 millimeter tjocklek på spetsen. Vattenfast såklart. Jag är konservativ på det sättet.

Men i höst blåser förändringens vindar genom mitt liv (berättar mer när jag landat lite) och jag känner ett behov av att bryta upp och göra annorlunda. I det stora och det lilla.

I det lilla manifesteras det tydligen genom att jag inte gick på Sandbergs Pappershandel och valde det jag alltid gjort. Utan istället gick dit och köpte en orange bok, av helt annat fabrikat. Och istället för enbart svart tusch kompletterade jag med blyerts med perfekt mjukhetsgrad och två klassiska sudd från Koh I Noor.

Mycket förvirrad över denna ingivelse och vad det säger om mitt liv.

Herregud! Vem är jag ens?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

39 kommentarer på “Herregud! Vem är jag ens?  ”

  1. Om du köper blyertspennor så är du iaf helt klart inte en som är vänsterhänt! 😂😖

    1. Jag är vänsterhänt och skriver bara med blyerts. Andra pennor kladdar ju värre tycker jag, men klart som vänsterhänt skulle man helst skriva åt andra hållet : D – för blyerts blir ju grått när man drar handen över. Finns kanske någon penna som torkar supersnabbt och inte kladdarsom jag borde prova istället som är bättre för oss vänsterhänta…

  2. Kul! Lechtturm1917 är det närmaste jag kommit en perfekt anteckningsbok. Gillar de avrivningsbara sidorna längst bak, att alla sidor är numrerade, ficka för lösa papper, band att markera sidor med och att etiketter ingår. Hoppas den ger dig mycket inspiration!

    1. Åh! JA! De är skitbra. Min assistent Charlotte köpte ett helt litet lager åt mig och de är väldigt bra. Men ändå…jag återvänder troget till min vattenfasta kort därpå

  3. Åh hurra för omväxling! Omväxling ger mig nya tankar och ideer som jag inte visste att jag kunde få. Omväxling ger mig också förståelse för att andra inte gör som jag, det finns många bra sätt att göra saker på.

  4. Haha oj vad jag känner igen mig i skrivboksköpandet. Vikten av en viss sort. Låter vågat med orange och blyerts..men inspirerande. Förra terminen testade jag suddbara bläckpennor..

  5. Ha ha, gud så roligt! Vilket spännande liv vi kan ha, om vi verkligen noterar våra egna små förändringar 🙂 Buskul skrivet, blev på riktigt gott humör nu efter valdimman. Tack Clara!

  6. Åh vad härligt! Jag älskar anteckningsböcker men blir alltid så himla besviken på innehållet jag fyller det med sedan eftersom jag skriver så jäkla kladdigt. Det ser liksom inte alls så där härligt kreativt ut utan bara väldigt töntigt och ostrukturerat ut. Och då vill jag inte använda mina böcker längre 🙁 Är det någon annan som känner så? Hör ju att det låter konstigt men jag blir liksom avskräckt av mig själv för att jag inte skriver och kladdar snyggare. Typ. Helt rimligt beteende för någon som är 33år gammal…

    1. Haha jag känner igen mig 🙈Föreställer mig ett snyggt kaos, i olika färger och med spontana tankebubblor som precis får plats. Inga felskrivningar och snygga bokstäver… Och så blir det fult och jag hatar bokfan jag nyss öste kärlek över. Hur tramsigt?

    2. Haha spot on! Jag har slutat köpa snygga anteckningsböcker för jag får bara känslan av att jag är en kreativ själ utan kreativ begåvning. Ska banne mig trotsa känslan och köpa en dyr, snygg bok att skriva briljanta idéer i ,riktigt jäkla fult och oläsligt!

      1. Åh, älskar dessa kommentarer! Jag är precis en sådan som (för)köper mig på snygga anteckningsböcker och pennor. Och sedan blir jag så jäkla besviken på att allt ser så fult ut. Jag kan varken teckna eller skissa (drömmen!), jag har en jättestor, rörig handstil som jag knappt ens själv kan läsa efteråt och om jag någongång försöker anstränga mig att skriva lite snyggare tröttnar jag efter en sida. Och sedan hittar jag ju aldrig den där jäkla anteckningsboken heller när jag väl behöver den. När vi flyttar till hus ska jag ha en oerhört vacker sekretär som jag ska placera alla mina vackra anteckningsböcker i tillsammans med allt vackert omslagpapper och alla vackra kort och allt vackert brevpapper som jag samlat på mig genom åren och sedan ska det få stå där som ett monument över min “kreativa själ utan kreativ begåvning” som du Emma så briljant utttyckte det. Jag kommer i alla fall veta var jag hittar grejerna! ☺

    3. Jag känner igen mig så mycket. Särskilt då jag har ägglossning, då blir min handstil helt väck. Men när jag går tillbaka och tittar i anteckningsböcker från några år tillbaka så gillar jag att det ser olika ut. För det är så mitt liv är. Ena sidan kan va jättefint skriven. Medan nästa sida undrar jag om det ens är jag som skrivit. Men fortsätt skriv, kladda å ha dig, det är min uppmaning. För då du bläddrar igenom efter något år så kommer du nog gilla.

      1. Så roligt att läsa att någon mer upplever förändrad handstil vid ägglossning! Även min röst förändras mycket (arbetar med inläsning av böcker) och jag har verkligen funderar genom åren på vad som kan vara den evolutionära orsaken till dessa förändringar!
        Nån som har teorier?

      2. Haha älskar dessa trådar om ful handstil, nedkladdade böcker och ägglossning (hade ingen aning om att det kunde hänga ihop). Skriver själv som en kratta men tycker att halva grejen med antecknignsbok ÄR att det får bli kladdigt med tiden och inte det minsta tillrättalagt och snyggt.

  7. I bland är det så skönt att göra något helt annorlunda. Sådant som andra knappt lägger märke till, men som ändå är stort för sig själv. Jag tänker att det är någon slags inre bearbetning. När man både vill skrika rakt ut men samtidigt tyst krypa in i en grotta för att skydda sig själv. Då kan de små upproren ha stor och god verkan.
    Önskar dig allt gott.

    1. Å okända Anna det här var ett fantastiskt uttryck. “Både vill skrika rakt ut och krypa in i en grotta.” Jag är vanligen positiv men nu liksom förbannad på tillvaron i stort, pga utmattning. Känns precis så. Kanske ska testa några små uppror… Kram.

      1. Så glad jag blir Jenny att orden talade till dig. 💓
        De är sprungna ur min utmattning, så jag anar hur din ilska, frustration och sorg kan kännas. Jag var också vansinnig, på allt och alla, främst de första månaderna.
        Tror att de små revolterna kan vara ett sätt att, i små bitar, återta kommandot över sig själv. Samtidigt som mycket av läkeprocessen finns i att slappna av i att man tappat kommandot. Men det hade iaf inte jag lust med den första tiden… 😉

  8. Vilken underbar text – och vilket underbart kommentarsfält! Tack Clara och alla skribenter här för en upplyftande stund vid skärmen! <3

  9. LEUCHTTURM är ju kungen av anteckningsböcker tills jag en dag stötte på en ännu bättre, nämligen Dingbats!
    Jag antar att du har koll på hela youtube-världen kring bullet journaling? Annars kan jag tipsa om det som ämne för en helkväll framför tuben 🙂

    1. Ojojoj. Nu måste jag googla Dingbats. Har testat lite bullet-journaling men inte fastnat. Är nog lite rädd att det blir som scrapbooking. Som först ska framhäva ens fotografier men sedan tar över och liksom kommer ivägen i albumet. Blir det inte lite samma sak med bullet?

      1. Det kan man ju välja själv så klart. För mig är vissa månader tokkluddade med krumelurer och skisser och andra väldigt svart och vitt och tråkigt. När man tittar tillbaka på det sedan säger det en del om var man befann sig mentalt där och då.

  10. Här steg pulsen när jag läste för snabbt och trodde att du inte varit in på Sandbergs. Hade jag bara bott norr om typ Sundsvall (istället för i Skövde) hade jag handlat där varenda gång. Just nu behöver jag ta mig ner till Rum för papper i Göteborg för att få mina cravings tillfredsställda. Behöver olinjerat men gärna med något slags bakgrundsmönster, gärna prickigt. Tjock anteckningsbok utan någon krimskrams till, möjligtvis en snodd runtom för att hålla ihop den. Vägrar använda något spiralbundet som ligger i vägen för handen när jag ska skriva. Älskar gem – världens bästa uppfinning i dessa sammanhang. En av fördelarna med mitt (kontors-)jobb är att jag får använda så många gem jag vill. Har dessutom stationär dator där, så det är alltid legitimt att anteckna för hand.