Fem dagar jag älskar att tänka på

Blev sittande en kväll och kollade igenom blogginlägg från förra året. Blev så rörd av att tänka tillbaka på det år som gått. Topparna och dalarna. Fy farao vad jag är tacksam att jag började blogga för fjorton år sedan och har dokumenterat min vardag så noga. Det har gjort mig så mycket nöjdare, gladare och mer medveten om det jag har. Några dagar från förra året stack ut i minnet lite särskilt. Här kommer fem av dem.

Barnvälsignelsen

Åtta år efter att vårt första barn föddes bestämde vi oss för att barnvälsigna hela högen (de är ju inte döpta i kyrkan). Det blev en helt oförglömlig dag. Och det var kombinationen av en rad lyckliga omständigheter som gjorde det: För det första var jag så lättad över att äntligen ha fått Ulf, att allt hade gått bra och att han var frisk och välskapt. Dessutom var det underbart varmt och solgassande väder. Anna var här och hälsade på. Jag kände mig vacker. Barnen var glada och så hade jag både släkt och vänner på plats. Min bästis Elina hade ordnat så fint och våra vänner både spelade och talade på barnvälsignelsen. Och så var det roligt att få visa min sekulära släkt hur min kristna tro på riktigt spelar en stor roll i mitt liv. I efterhand så känner jag att den här dagen nästan var starkare, vackrare och mer betydelsefull än när vi gifte oss för tolv år sedan. Barnen pratar ofta om den.

Pingstafton

Vi hade pingstgudstjänst i byns bönhus. Jag sjöng i vuxenkören och barnen sjöng i barnkören med sina spröda, rara röster. Alla var fina i sommarklänningar och nystrukna shorts. Efteråt fikade vi på trappan – en hel hoper älskvärda människor. Och så dök min bästis Elina upp på gudstjänsten helt oväntat. Då känner jag att vi verkligen är bästisar. Som man är bästisar när är sju år. Att man vill hålla varandra i handen och sitta nära och viska förtroligheter. Så då gjorde vi det. Den här dagen avslutades med häng på badplatsen med massa kompisar. Knytisfika och flams. En perfekt upptakt till sommaren.

Astrid Lindgrens värld

Kan detta vara en av Sveriges vackraste platser? Jag och Anna besökte Astrid Lindgrens värld för första gången i somras. Vi prickade in några riktigt härliga junidagar. Älskade alltihop och särskilt att få åka hit med min syster och alla våra barn. Vara tillsammans länge och göra allt i barnens takt. Vi planerar att åka tillbaka i sommar igen. Barnen kan inte tänka sig något annat! Tror nyckeln till succé för vår del var att vi bodde inne på området i de fina gäststugorna man kan hyra. Frukost ingick men noll bilkörande eller stress. Det bidrog till att göra upplevelsen njutbar. Dag två på Astrid Lindgrens värld var den bästa.

En junidag hos Jakobs mormor

En särskilt härlig sommardag hos Jakobs mormor var luften ljummen och himlen full av ulliga moln. Vi bestämde oss för att bestiga ett högt berg och sedan gå upp i ett högt torn. Jag skakade i hela kroppen – är ju höjdrädd – men när jag väl tog mig upp fick jag världens adrenalinrusch. Stod i det svajande tornet och tittade på utsikten och kände livet i mig. Jag lät ögonen söka sig över miltals av skog. Trakter där jag känner mig hemma. Jag minns att det var extra härligt eftersom halva sommaren fortfarande låg framför mig. Härliga dagar i min farmor och mormors hus. Så jag både hade kakan och fick äta den! Dagen avslutade jag med sjöbad i ensamhet. Inte en käft i närheten. Bara ligga och flyta på rygg och låta vattnet fylla öronen och juli tränga in i varje por.

Värmerekord hos mormor

Jag och barnen spenderade tio julidagar i min mormors hus. Min moster, kusin och Annas familj kom och hann åka däremellan. Men vi var bara kvar och kvar och kvar. Och jag hann landa så som jag gjorde när vi var små och blev kvar hos mormor i flera veckor i stöten. En dag visade termometern 32 grader så då gick vi och badade fyra, fem gånger. Plötsligt kunde fyraåriga Folke simma (det har han dock glömt bort nu) och vi simmade tillsammans under ytan och kollade på stimm med stora abborrar. Och medan pojkarna lekte i strandkanten paddlade jag längst ut i sjön där vattnet var blickstilla. Och så låg jag och flöt på en madrass och kände en otrolig tacksamhet. I den där sjön har min morfar och hans far också badat om sommararna. Och nu gör jag det med mina barn!

En septemberlördag på Holmön

En härlig septemberhelg prickade matlaget in ett besök på Holmön där Albins familj har hus. Vi kom fram på fredagkvällen och hade världens räkfrossa, med tända ljus och surr inpå småtimmarna. På lördagen vaknade vi till bästa sortens septemberväder. Jag gick en promenad runt skogskyrkogården med barnen och läste på gravstenar. Vi hittade namnen på alla matlagsbarn utom ett. Alltid vilsamt och stämningsfullt med kyrkogårdspromenader.

Efter frukost packade vi väskor och cyklar fulla med fika och cyklade rakt över ön. Tills rumpan värkte och benen var som gelé. Vi gjord eld, grillade korv och pratade strunt. Jakob tog höstens sista bad och sedan cyklade vi hem till stugan igen och lagade middag tillsammans. Så glad att få vara en hel helg med en hoper människor jag älskar och inte vill vara utan i min vardag.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

16 kommentarer på “Fem dagar jag älskar att tänka på”

  1. Måste säga att “matlagsbarn” måste vara ett av de härligaste orden jag hört på senare tid!

  2. Du har sånt rikt liv med närvaro och människor du älskar. Du beskriver så vackert. enkelt och självklart här.

    I gråa januari kan jag bli lite avis på allt det ljuva. Saknar det här stora lassets med underbara människor. Och närvaron. Att inte drömma bort, utan vara på plats i nuet. Du verkar hittat det!

  3. Så fint. Alltihop. Bilderna förmedlar så mycket känslor. De är i toppklass och de berör. Alltså matlag – vilken fantastisk grej. Din blogg Clara – och Instagram flöde – är som balsam för själen! ❤

  4. Så värdefullt med dagbok, vare sig den är i bloggform eller av papper! Underbara sommar/septemberminnen! En fråga – är det en pingstkyrka du/ ni är med i, eller någon annan specifik “inriktning”? Du kanske har skrivit om det, men jag har missat det i så fall. Har själv börjat längta efter en församlingstillhörighet, men känner mig inte riktigt “hemma” någonstans. Skulle vara väkdigt intressant och värdefullt att höra dina, och andras, tankar kring kristen tro och om det finns någon “rätt församling”, som ju många anser, och som därmed också menar att annat är fel…

    1. Jag tycker du ska kolla församlingarna på orten där du bor! Det är inte så att alla pingstkyrkor är på samma sätt eller att alla equmeniakyrkan är likriktade. Det finns en del teologiska skillnader, och det finns förstås ytterligheter, men ut över landet är ekumeniken (samarbetet mellan kyrkor) utbredd och flera församlingar består av kyrkor från olika samfund.
      Jag är tillexempel med i en församling som hör till två samfund (pingst och EFK) och skulle nog säga att den påminner mer om min barndoms missionskyrka (nu equmenia) än om den EFK-församling jag hörde till i en större stad. Har dessutom tillhört flera olika missionskyrkor som skiljt sig mer från varandra än kyrkor i andra samfund som jag hört till.

      Kolla hemsidor, fråga vänner och bekanta. Besök gudstjänsterna och sätt dig runt fikaborden och se vad som känns mest hemma. Och ge inte upp!

      1. Hej Linda! Tack för ett fint och informativt svar! Jag ska följa ditt “tips” och söka mig runt och känna mig för! Jag bor i Varberg, det finns flera olika samfund och församlingar här och i närheten. Allt gott! Lena.

        1. Lycka till!
          Ett tillägg: När man letar församling och besöker olika gudstjänster är det lätt att man hamnar i någon typ av recensionsläge, iallafall har det blivit så för mig… Man får försöka ha med sig att allt inte kommer vara på det sätt som jag önskar men ju mer man finns med i ett sammanhang och ju fler människor man lär känna desto större förståelse får man för ett sätt, och dessutom kan man i slutändan vara med och själv forma gudstjänst- och verksamhetslivet i en kyrka.

  5. Så härliga dagar och så bra då man har vett att vara tacksam över det man är med om! Det finns alltid såna dagar som man minns extra mycket, ibland bara ögonblick. Tänker att det är de stunder man känner att just nu vill jag inte vara någon annanstans än just här, de stunder då man fullt ut lever i nuet och kanske det är just de stunderna som man är som lyckligast! Tack för din fina blogg, brukar inte kommentera annars.

  6. Alltså, eran kompishelg på ön i september… Vilken dröm. Det drömmer jag också om. Och att få flyta på rygg i en sommarsjö, alldeles ensam… Åh.

  7. Oj vilken sommarfeeling jag fick nu!! Och så har jag Anders Widmark på piano i lurarna, spelandes “I denna ljuva sommartid”. Det är ju nästan så att man glömmer mörkret och rusket.

  8. Vilken fint inlägg! Gjorde att jag också scrollade tillbaka i bilder-rullen på telefonen och mindes de finaste stunderna förra året. Åh. Vad jag längtar till våren och sommaren nu. Tack för din blogg och för att du uppmuntrar till tacksamhet för det vi har.
    Kram till dig!