Dag: 13 maj, 2020

13 maj, 2020

För sex år sedan gjorde jag och Annakarin boken Baka Steg för Steg. Den har sålt som smör och översatts till tolv språk. Nya upplagor trycks fortfarande och det händer varje vecka att någon taggar mig på stories när deras barn bakar ur den här boken. Blir så otroligt glad och stolt. En del av framgången tror jag är tilltalet och pedagogiken. Och förstås den fina formgivningen av Katy Kimbell och Li Söderberg.

För något år fick jag av min svärmor boken till höger i bild. Den är från 1952 och man skulle kunna säga att den är femtiotalets motsvarighet till BAKA. Så roligt att få en inblick i hur de tänkte när de gjorde en kokbok till barn på den tiden.

Jag är så fascinerad över hur böckerna liknar varandra. Helt omedvetet har vi också valt en omslagsfärg i mintgrönblå. Och fyllt omslaget med härliga illustrationer. Rött som kontrastfärg i titlarna och dessutom är båda prickiga!

Direkt man öppnar Baka sitter en “tapet” på insidan pärmarna. Det gör det också i Små Kockar. Fast de har lite olika utseende.

Små Kockar inleds med ett förord: Hej alla barn i Sveriges land! Tycker ni om god mat? Ja, visst det är så klart. Men kan ni också laga god mat om mor är borta eller hjälpa henne med lite av varje?

Så startar boken och sedan följer en radda regler att förhålla sig till. Första uppmaningen är att vara försiktig med elden. Ja, för en elspis var ingen självklarhet i alla hushåll. Inte heller en elektrisk ugn. “Elektriska ugnar är mycket enkla att sköta. Man behöver bara sätta termostaten på det gradtal man önskar och vrida på strömbrytaren”. Bra att veta!

På flera ställen poängteras att en stålvisp kan användas men ännu hellre en mekanisk visp – om sådan finns att uppbåda. För elvispar var inte heller ett givet inslag i köket.

Sedan följer uppmaningar (och skisser) över vilka redskap som ska användas och hur man gör det säkert.

Liksom förmaningar att mäta noggrant och städa efter sig.

Även i Baka finns skisser av olika redskap och ett förord riktat till barnen. Men det handlar inte om att hjälpa mor i köket.

Det här är en bok för dig som gillar att baka och pyssla i köket. Det är ingen bok för vuxna. Meningen är faktiskt att de ska hålla sig så långt borta som möjligt. Ända tills du ska ställa in en plåt i en varm ugn, använda elvispen, spisen eller göra någtot annat där deras hjälp kan vara bra att ha. Har de vuxna lämnat köket nu? Bra, då kör vi!

Fast några förhållningsorder har vi förstås också. Om att läsa receptet ordentligt, tvätta händerna och ta fram alla viktiga redskap först. Men kanske inte i en lika mästrande ton…

I Små Kockar finns recept på alltifrån rulltårta till plättar. Instruktioner om hur man kokar kaffe och te samt steker potatis, äpplen och tillreder kotletter.

Recepten är enkla och tydliga. Få ingredienser krävs.

I Baka finns ingen stekt potatis inte. Men samma tänk med enkla recept och få ingredienser. Och bakverk hallonfluff, cheescake i glas och snabba krispkakor. Och istället för Små Kockars chokladmuffins har vi koppkaka som man gör direkt i en kopp i mikron. Superenkelt och gott.

Något om den elektriska ugnens förträffligheter har vi däremot inte fått med.

Medan Baka handlar om barns kreativitet och experimentlusta och att lära sig bli trygg i köket – handlar Små Kockar mycket om att barnen ska kunna assistera mor. Särskilt flickorna.

Idag känns det förstås främmande att en svensk barnbok skulle lära en flicka att hjälpa sin mor i köket. Men i flera av de länder som Baka översatts till så tycker de att det är sååå progressivt med bakande pojkar i bild!

Här är lite instruktioner inför Mors Dag. Undrar om jag ska printa dessa och dela ut till min familj så att det blir någon ordning på torpet?!

Ni glömmer väl inte Mors dag som kan bli nästan lika högtidlig som julafton. Mamma pysslar säkert om er och gör det gott och trevligt för er var dag på året – men idag är det er tur. Hon blir glatt överraskad av en fin kaffebricka på sängen och en liten present till henne kan ni väl också hitta på. Helst något ni gjort själva. Varför inte måla en liten tavla, eller läsa upp en vers som ni författat till Mors ära“.

Låter rimligt. Vissa saker kanske ändå var bättre förr!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
13 maj, 2020

Jag tänkte uppdatera lite på hur det går med hälsoåret 2020. Så här skrev jag vid nyår när jag berättade om min satsning på en bättre hälsa.

“Jag känner mig gammal, sliten, trött och förbrukad. Jag har kass hållning och saknar styrka. Det smärtar och värker i muskler och leder när jag ansträngt mig och jag kånkar dessutom runt på femton överflödiga kilon som knappast gör någonting bättre. Jag kan inte minnas sist jag kände mig pigg och energisk.”

Jag blir både ledsen och glad när jag läser det här. Ledsen när jag påminns om att det varit så illa. Men glad när jag inser att det faktiskt börjat förändras. Mentalt har jag känt mig som ett stort stenblock som ska sättas i rörelse och det har verkligen inte varit enkelt. Jag har fått jobba med små små knuffar i rätt riktning för att kunna ta mig framåt. Och eftersom det varit så små knuffar har jag knappt märkt dem. Men när jag läser hur jag mådde i julas förstår jag att det här tunga stenblocket äntligen börjar rucka på sig. Långsamt har jag börjat röra mig i en bättre riktning. Vändpunkten kom i samband med att jag skrev det här blogginlägget i februari. Om när jag kastade mig ut och testade slalom och hade SÅ HIMLA KUL! Det var som att jag hittade tillbaka till rörelseglädjen igen. Och den rörelseglädjen har jag försökt hålla hårt i!

Vill du veta vilka förändringar och knep som funkat för mig de senaste fem månaderna? Klart du vill!

10 knep som knuffar mig i rätt riktning

  • För det första: Det går inte att skohorna in träningen i mitt liv – det kommer misslyckas. Så har jag gjort förut och det funkar inte. För att få tid till att ta hand om min hälsa måste något annat plockas bort. Jag har valt mer ledig tid och att lägga den lediga tiden på min hälsa. Jag vet att jag är priviligerad som kan göra det – men det tänker jag inte be om ursäkt för. Det fåniga vore väl om jag trots att jag är så privilegierad inte hade gjort det utan fortsatt beklaga mig?
  • Jag gör ingenting på vilja. Man kan inte träna eller äta bättre på ren vilja. Viljan är flyktig och rätt vad det är så saknas den. Nej man måste ha en plan. Strukturer. System som hjälper en så att man slipper vilja utan kan gå på rutin.
  • Jag känner noll träningsmotivation om jag tänker att jag är slö, svag och behöver rycka upp mig. Istället har jag pratat väldigt snällt och lugnt med mig själv. Ojoj, vad du kämpar. Nu måste du verkligen få tid för att bli friskare. Du har ju fött tre barn. Nu är det din tur att ta hand om din fina kropp som uträttat så mycket. Jag praktiserar självmedkänsla aktivt – och vad det innebär kan du läsa här.
  • Jag har ett väldigt lågt tempo. Jag är inte manisk, superpeppig och helt gaaaalet laddad för att göra det här. Istället försöker jag göra det med en stillsam beslutsamhet. Nöta litegrann varje dag. Tänka långsiktigt. Och för varje ny vana fundera – är den här nya vanan något jag kommer kunna upprätthålla i längden? Om inte har jag backat tillbaka till ett mindre ambitiöst mål och försökt upprätthålla det istället. Just nu har jag inga kostvanor eller träningsvanor som jag inte skulle klara av att fortsätta med för all framtid…
  • Jag försöker hitta alla möjligheter till vardagsmotion. Jag vet – så tråkigt tips. Men sant. Med några timmar i trädgården skrapar jag snabbt ihop till mina tiotusen steg. Och varje morgon sedan snart tre veckor tillbaka stoppar jag barnen i lådcykeln och kör dem till och från skolan. Även om det inte direkt är ett hårt träningspass ger det i alla fall ett par tusen extra steg och lite pulshöjning. Jag försöker storhandla med lådcykel också. Varje liten tur jag gör är bra för mig!
  • Mycket av det sociala umgänget sker ju kring mat. Men vad händer om man istället byter till motion? Matlaget har gjort utflykter typ varje helg hela vintern. Skridskor, skidor, cykel. Och när jag träffat min bästis Elina har vi gjort det över en promenad istället för att bara sitta och fika. Fast oftast har vi gjort både och. Jag har alltså inte plockat bort det där mysiga med att äta med vännerna. Men kanske lagt till en annan inramning. Så vi gjort det utomhus efter en skidtur eller promenad.
  • Att gå på kaloriunderskott varken kan eller vill jag göra när jag ammar. Så jag försöker nöja mig med små förbättringar. Det låter så himla blöööh när jag säger det – men det handlar om vanliga saker som att fylla större delen av tallriken med grönsaker och äta dem först. Dricka vatten till alla måltider och gärna något glas extra innan maten. Undvika sötsaker, fika och snacks. Förutom kanske 1-2 ggr i veckan när jag njuter. Lyckas jag inte hålla det är det inte hela världen. Då tar jag nya tag igen. Ingenting får vara hela världen för mig. Allt med måtta och förnuft. Maten jag äter är för övrigt precis samma som tidigare. Vanlig mat.
  • Efter vinterns slalomåkande och längdskidor har jag långsamt gått över till promenader. Tiotusen steg om dagen försöker jag få ihop och vissa dagar får jag faktiskt ihop till femtontusen istället (här har jag skrivit om hur jag nöter ihop till det. ) Och jo. Jag känner av smärta i fogarna när jag går långt. Men jag märker att det går bort när jag vilat lite. Så det är värt att göra ändå.
  • Jag behöver börja träna upp min styrka så Jakob gav mig det mest okomplicerade programmet någonsin: Hundra stycken vardera av knäböj, armhävningar och situps varje vecka. Fördelat precis som jag vill över veckans dagar. Eftersom jag är så svag gör jag enklare versioner av alla övningar. Men jag gör dem i alla fall.
  • Och kanske viktigast av allt: Jag har haft veckor när jag inte orkat promenera eller tänka på hälsosamma val. Men jag fäster mig inte vid det. Det betyder inte att jag misslyckas. Tvärtom. Jag är inte en sån som slutar träna – jag är en sådan som börjar! Det finns massa duktigt folk som håller i och aaaldrig missar ett träningpass. Men det finns fasenimej INGEN som är så bra som mig på att börja om. Det är min superkraft (intalar jag mig). Jag är hon som börjar om varje gång hon kommer av sig. Och de där inaktiva veckorna är bara är ett oviktigt mellanspel i det som är mitt egentliga jag: en människa som är snäll mot sig själv och tar hand om sin hälsa!
Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest

Sök på underbaraclaras.se

Kundtjänst

Har du frågor kring din order eller något annat som berör min butik, vänligen hör av dig till:

Eller använd formuläret nedan.