Min mormor samlade alla sina recept prydligt i två pärmar. Den ena mer för bakning. Den andra mer för mat. Jag är så glad att de finns kvar för jag brukar sitta och bläddra i dem när jag är där. Se hennes prydligt avskrivna recept på Britts Rån (bra recept!), Vilmas goda äppelkaka eller Mariannes 3- veckorsallad. Britt var mormors syster och Vilma var hennes bästa vän. Och det sista receptet verkar min mamma Marianne ha skrivit och postat till henne.
Så fint att skicka handskrivna recept åt varandra. Och så inser jag att hon ofta fått låna papper och penna när hon till exempel smakat Britts goda rån under något festligt kalas. Och sedan plitat ner receptet på plats. Varje skrynklig papperslapp bär på en liten historia från ett särskilt tillfälle.
Visst är det smidigt med alla recept på internet men jag kan sakna att ha saker på papper. Inte främst i form av kokböcker utan urrivna recept som man lagt i en pärm. Tror jag ska påbörja en egen samling jag med.
Fast jag har förstås inte lika prydlig handstil som mormor. Och alla recept i pärmen ser inte heller jättegoda ut. Mycket är utklippt ur Allers under åttiotalet och innehåller bilder och recept på gulgrå korvsallad, stabbiga fyllda lunchkorvar eller ananaskottletter med senapsgrädde…hua! Ett riktigt tidsdokument.
Blev rörd när jag hittade det här urklippet. En jul när jag samarbetade med Norrmejerier lagade jag upp min mormors Ruts julköttbullar som är DET GODASTE SOM FINNS! Receptet hamnade på baksidan av mjölkpaketet och jag tror aldrig att jag sa något om det till mormor. Och hon nämnde heller aldrig att hon sett det. Men nog klippte hon ut det och satte det i sin pärm alltid. Så lite glad måste hon ha känt sig. Och kanske stolt över hyllningen.
Nu ska jag i alla fall baka Johans kalljästa bullar eftersom det var den sorts bullar mormor bjöd på varje frukost. Och till jul ska jag definitivt göra Britts goda rån! Återkommer med recept om det är så bra som mormor hävdar…
26 svar
Vart lite tårögd över hur fint din mormor har satt in dig i hennes pärm ❤️
Kan jag hitta receptet på mormors köttbullar nånstans?
AC
Jättemysigt med receptpärmar tycker jag också. Problemet är att jag allt som oftast ändå hemfaller åt att googla recepten när jag ska laga/baka.
Apropå detta med handstil: Tänk så fint den äldre generationen skriver (födda före femtiotalet?)! Snart finns det inte någon kvar som kan skriva så. Mina barn som är i tonåren har knappt fått öva sin handstil alls i skolan. ”— Så länge det går att läsa” har varit kriteriet. Förstår att det inte prioriteras numera men så vacker den är, den där jämna och flödande skrivstilen!
Har kvar min farmors och min mammas bak/kokbok med svarta vaxdukspärmar. Många sidor är lösa och massor av gamla urklipp ligger i böckerna, men ack, så prydligt skrivet med reservoarpenna. Tyvärr har vissa recept flutit ut och är oläsliga, men minnet är stort. Receptet på ”Farmors bulla” finns också kvar även om de aldrig kan bli så goda som farmors, då hon gräddade dem i vedspisugnen. Ljuvliga minnen <3
Jag har gjort en samling av mina favoriter bland recept i iPaden och även kopierat till anteckningar i mobilen, så himla smidigt att då se receptet direkt i mobilen då man handlar. Även jättelätt att dela recept med dem som är intresserade.
Men visst har det sin charm med handskrivna recept som t.ex en mormor skrivit 💕
Bara för det ska jag laga ananaskotlett med senapssås nån dag! Inget konstigt för en sextiotalist:) Lovar lämna recension!
Hahaha! Ljuvligt!!! Ser fram emot recension!
Nu kAn man förvisso spara recept digitalt i den egna enhetens minne, men när det gäller att nät-leta recept (och annat) Fick jag mig en rejäl tankeställare för några månader sedan. En på mitt jobb är synnerligen är systemekonom. Alltså en person som är expert på att beräkna exempelvis energiåtgång i alla möjliga sammanhang. Varje klick vi på digitala enheter kräver energi. Om man använder samma sidor mer än två gånger så är det energimässigt mindre krävande om man skriver ut texten (t.ex. receptet), under förutsättning att pappret så småningom hamnar i en pappersinsamling. Intressant tycker jag. Kan säga att jag fortsätter söka recept på nätet, men har sedan jag fick veta mer om energiåtgången faktiskt skrivit ut flera favoritrecept och satt i pärm. Gillar känslan också.
Ursäkta felskrivningarna i mitt inlägg; versaler mitt i meningar, rumphuggna meningar och meningar där text saknas i mitten. Har en enhet som just trasslar rejält. Får nog avhålla mig från publiceringar…
Vilket roligt inlägg!
Det är verkligen något speciellt med gamla nedskrivna eller utklippta recept. Har samlat lite från olika håll, eget och från äldre släktingar. En period, när jag nyss flyttat hemifrån, skrev jag upp och klippte ut väldigt många recept. Inte så många av dem tittar jag tillbaka på idag eller har ens lagat, men de såg väl roliga ut. Klippte till och ned ut recept från nudelpaketets plast. Någon enataka sida har bläddtars varm, som den till de amerikanska pannkakorna från en coop- tidning, jag måste alltid titta hur mycket bakpulver det ska vara. Och så minns jag hur det var när jag klippte ut receptet, händelser och smaker runtomkring.
Andra recept har dagboksanteckningar på baksidan.
Mitt finaste recept är från min farmor. Jag hade varit hos henne och hjälpt henne klippa gräs och blivit bjuden på en så god chokladkaka och så kanske jag frågade efter receptet. Långt senare, när farmor hade gått bort hittades ett handskrivet recept med mitt namn på. Kakan hette ”baka onsdag, skära torsdag” och det var skrivet med den finaste skrivstil. En skatt!
Jag har köpt en fin skrivbok med pärmar som jag skriver eller klistrar in recept som jag vill ha samlat. Älskar att kunna ta fram den utan att behöva leta var det finns eller ta fram datorn.
Det är så uppskattar med receptsamlingar, särskilt när någon inte längre finns med oss. Min mamma dog för en tid sedan och att nu ha hennes samling med mat och bak är så värdefullt. Hon skrev inte så vackert men hon lagade väldigt god mat! Att jag nu ihop med pappa kan återskapa något av det är ett fint arv att bära med sig. Jag skriver också egna receptsamlingar som mina ungar en dag kanske kommer få glädje av. Jag skriver också upp när vi har lite större kalas som födelsedagar, student, jul, dop osv, vilka som var med och vad vi åt. ( d började med att jag ville ha lite koll på åtgång för att veta tills nästa gång hur många kg potatis som behövs i en gratäng till 20 pers) Jag tycker själv att d är kul att titta tillbaks 20 år vilka som var m å vad jag bjöd på då🥰 Tack för att du skriver en blogg, är lite som att se framemot en veckotidning 🥳 Vardagsglädje!
Jag önskar jag kunde få ordning på mina sparade recept. Dom jag har tagit foto på med mobilen kommer sällan fram igen och ligger dom i en osorterad pappershög bli de inte heller använda.🤔
Takk Clara for en normal og jordnære blogg🍁
Jag har två tidningshållare fulla med recept. En del handskrivna, många utrivna ur tidningar. Det käraste är handskrivet från farmor. ”Till Anna, farmors godaste sockerkaka”. Lappen är daterad 1996. Och det är det bästa receptet på sockerkaka jag någonsin provat!
Jag har mina recept i en pärm. Oftast dock på lösa lappar, men någon gång kanske jag lyckas slå hål i dem! Bäst är när jag kan få givaren att skriva receptlappen till mig, så får jag rätt persons handstil dessutom, så fint långt senare när tex mamma inte längre är i livet…. Ibland tänker jag på att skriva dit när och var jag först smakade det goda som receptet ger, kul att minnas sedan.
Jag tycker att det är så mycket lättare att slå upp en pärm än att klicka på en skärm som bara släcker sig och där står man med kletiga händer…!
Det gör mig lite melankolisk. Tänk vad vi inte vet om någon annan. Jag älskade min mormor, men så mycket jag inte visste om. Så många känslor och tankar som man aldrig får veta av någon. Så mycket kärlek och stolthet som kanske aldrig förmedlas. Jag blir både varm och lite ledsen i hjärtat. Tänker att det är alldeles för många gånger som man inte säger det, som man faktiskt känner nåt men inte får orden över tungan. Likväl är känslorna likA starka. Stoltheten, kärleken, tryggheten är där ändå, även om det inte blir sagt. Så flyktigt men ändå så tryggt.
Min mormor har mängder av pärmar och noteringar, det är en skatt som saknar motstycke!
Jag har fått många recept av henne och jag har ringt och fått råd hur jag ska gå till väga. Nu kan jag inte fråga längre, hennes demens har tagit över. En sorg i sig, men alla recepten finns kvar och lever vidare.
”Falska” sardiner av strömming, gravad strömming, fantastiska strassburgare, gurksallad med lök och dill, ja mängder av allt möjligt. En sockerkaka som hon noterade som ”Evelinas sockerkaka”, alltså det är ju så fint!
Visst är det något speciellt med handskrivet 😊 Jag ledsnade på alla smålappar och urklippta tidningssidor mellan mina kokböcker, skärmdumpar i mobilen av googlade recept, så jag köpte en anteckningsbok med läderfodral och metalldetaljer (lite Harry Potter-aktig) samt nya fina reservoar- och kalligrafipennor. I boken skriver jag med min finaste handstil bara ner de allra bästa tipsen och hemligaste recepten av allt som jag lagat eller bakat, då jag oftast lagar mat ”från höften” och sällan använder något recept.
Förhoppningsvis kommer mina barn och kanske även barnbarn att uppskatta samlingen nån gång i framtiden…om de klarar av att läsa texten 🤓
Jag kombinerar online och receptpärm. Receptlänkar sparas i bokmärken i webbläsaren och när jag testat receptet och även lagat det igen, då skriver jag ut eller skriver upp och sätter in det i pärmen 🙂 Alla recept måste klara laga igen testet!
Hej, detta är inte en kommentar på ett specifikt inlägg men undrar en sak. Jag vet inte om du redan har gjort det, men jag skulle tycka det var intressant att höra din syn på nostalgi. Ibland upplever jag att det finns en hårfin gräns mellan att positivt hylla det förflutna och att nostalgi blir något destruktivt. Just nu är jag arbetslös och är halvt deprimerad. Jag har blivit besatt av att omforma mitt hem till en svunnen tid som troligen aldrig har funnits. Jag köper gardiner från 00-talet, troligtvis eftersom jag uppfattar det som min guldålder. Det ger mig ett kort glädjerus och sedan när jag inser att jag är kvar i nutiden, trots hemmets förändring så känner jag mig bara tom. Jag vill också göra om allting så att det påminner om 60- 70- 80- talet. Saker från min barndom. Jag har svårt att se positiva saker i nuet och framtiden och tröstar mig med historien. I orten där jag bor så las det ner en stor verksamhet för ungefär tio år sedan. Sedan dess har orten varit som en stort monument över det gamla goda samhället (läs: en smutsig fabrik).
Jag undrar om du kan känna igen dig i något av detta? Tycker du att det finns situationer där kärleken till historien inte är helt positiv?
Dela gärna recepten du nämner i inlägget😊
Gud så kul, jag har också recept från min mormor, och samma tre-veckors sallad. Älskar att bläddra i den även om jag inte använder alla recept så älskar jag att handstilen finns där och små fläckar på de mest använda recepten
Ohh kika i gamla recept sådant är så underbart och jag har också en sådan jag fått av mamma som hon haft från sin mamma tror jag det var, såååå härlig
Jag har skaffat en stadig moleskine bok anpassad för recept. Där sparar jag familjens vardagsmat, det vi återkommer till minst ett par ggr i månaden och som barnen gillar. Bak i boken plats för recept för högtider och annat. Vi testar gärna nytt också och ibland får vi en ny favorit som efter ett par ggr får skrivas in i boken. Det känns kul att mina barn kommer ha sin barndoms mat i den boken. Och jag har nytta av den nästan var dag!
Vore kul om du gjorde en receptbok med alla de recept du tyckt varit bra. Att du då fotar de handskrivna recepten och sedan gör fina illustrationer till varje recept.