Jag tycker att det Àr intressant och provocerande att mÀnniskor med privilegier som pengar, klass, hög utbildning, stort kulturellt kapital och starka sociala nÀtverk blir sÄ arga nÀr man pÄpekar det! Testa till exempel att benÀmna nÄgon som Àr överklass som en del av överklassen. DÄ reagerar den som att den blivit anklagad för ett brott. DÄ fÄr man höra hela raddan av anledningar till varför det inte alls stÀmmer.

Den med rika förÀldrar har minsann ocksÄ fÄtt kÀmpa

Den med kÀnt efternamn har minsann fÄtt bÀra oket av det

Den pÄ rÀtt adress har ÀndÄ aldrig levt ett nog flott liv

Den som tillhör eliten kÀnner sig ÀndÄ utanför

NĂ€r jag hör sĂ„nt kĂ€nner jag bara: Du har alla dessa privilegier i din hand – men det rĂ€cker Ă€ndĂ„ inte?! Du ska ocksĂ„ ha rĂ€tt att kĂ€nna dig som en underdog. FĂ„ slĂ„ underifrĂ„n. Leva ditt liv frĂ„n den positionen och jĂ€mstĂ€lla din kamp med andra som kĂ€mpar med liknande problem men frĂ„n ett betydligt sĂ€mre utgĂ„ngslĂ€ge. Jag vill bara vrĂ„la: SLUTA LEKA UNDERDOG! Sluta stjĂ€la det enda privilegie som en person som stĂ„r under dig i samhĂ€llshierarkin kan anvĂ€nda sig av. Sluta appropriera underdogens roll för att det Ă€r ett narrativ som gynnar dig i storyn om ditt liv.

Det hÀr Àr nÄgot jag tÀnker mycket pÄ och det kommer jag behöva fortsÀtta med. Att förstÄ min egen förflyttning pÄ skalan.

Hade jag sjÀlv rika förÀldrar som barn? Nej.

Hade jag sjÀlv ett kÀnt efternamn? Nej.

Hade jag sjÀlv kontakter i branschen? Nej.

Men idag? Ja.

Idag har jag faktiskt den hĂ€r stora plattformen. Jag tjĂ€nar bra med pengar. Folk lyssnar pĂ„ vad jag sĂ€ger. Jag har ett varumĂ€rke som mĂ„nga kĂ€nner till och respekterar. Jag har smarta, kunniga vĂ€nner med olika professioner som jag kan ringa och be om rĂ„d av. Att fortsĂ€tta bete mig som att jag Ă€r en underdog som kĂ€mpar i motvind – det Ă€r inte klĂ€dsamt. Jag mĂ„ste förstĂ„ min nya position och inse att jag kan inte vĂ€ja offerrollen sĂ„ fort nĂ„gon kritiserar mig. Jag slĂ„r inte lĂ€ngre underifrĂ„n.

En viktig del av att bli fullvuxen Àr att steppa upp. SjÀlv försöker jag korva av mig den hÀr svettiga offerallen och knöla den lÀngst in i garderoben. Och sÄ pÄminner mig sjÀlv:

Det Àr inte synd om mig

Jag Àr inte underlÀgsen

Jag Àr inget offer

Jag tÄl och stÄr pall och behöver inte vika ner mig

Jag ska inte göra mig mindre Àn jag Àr. SÀrskilt inte som ett sÀtt att smita ifrÄn kritik. Jag fÄr ta att bli kritiserad. Det betyder inte att jag mÄste hÄlla med.

Jag Àr skyldig att identifiera vilken plats jag sjÀlv har. SÄ att jag inte försöker placera mig lÀngre ner i hierarkien för att slippa ansvar. Att göra det Àr en central del i att bli fullvuxen. Och Àven du Àr skyldig att fundera över det.