Det har inte ljusnat riktigt ännu här i Västerbotten. Klockan är snart åtta och himlen den är tung. Men jag är lätt! Jag har en sån varm, glad känsla i magen. Det är den andra december och vi har sluppit ur karantänen. Njuter så mycket av att barnen är på förskola och skola igen. Särskilt att den minste i skaran får leka av sig litegrann i en totalt barnsäkrad miljö. Berättade jag att han fastnat med huvudet i höstolen häromdagen? Nej inte det. Det är ju bara en av alla saker som hela tiden händer när man lever livet till hundra procent.

Jag är glad över att jag är tillräckligt frisk för att träna på fredag. Och att jag orkat kämpa på med jobbet de senaste veckorna så att jag nu gjort bort alla svåra, tunga uppgifter och kan ägna mig åt de roliga! Blogga till exempel. I år blir det julbloggande till max. Vissa dagar kan jag inte hålla mig utan trycker ut tre inlägg på en och samma dag.

Jag är så glad över att vi i år ska få se på skolans luciatåg i bönhuset. Och att jag bjudit hem pappa, moster och kusin på julmiddag till helgen. Att jag ska träffa min barndomsbästis Maria och äta lunch och mina gymnasietjejer för en kvällsfika där jag ska få snusa på en helt ny bebis. Jag älskar ju december – mer än sommaren till och med! Och särskilt när jag får vara social, träffa människor, ordna glöggmingel. Allt som föll bort förra julen vill jag göra nu. Och som julavslutning ska jag ta med mig Erica på en julkonsert i stadskyrkan! Det finns så mycket att se fram emot.