Min mormor Rut var en handlingskraftig kvinna. Det hon föresatt sig drev hon igenom – vare sig det var att tapetsera om köket eller att sluta röka efter fyrtio år. Det berättade jag för min vän Stina en gång och då svarade hon typ ”Det låter ju precis som du. Det är ju därför bloggen är så rolig att följa. Ska du ha ett hälsoår så har du det och är det Projekt bli Fullvuxen så gör du det”

Det är en av de finaste sakerna någon sagt till mig. Dels för att jag är så glad att få tänka att jag är lik min mormor. Men också för att det hjälpt mig med min blick på mig själv. För vare sig det stämmer eller ej har jag bestämt mig för att det ska stämma. Jag tänker tro på att jag är en sån som får det gjort. Den självbilden hjälper mig att bli mer så. Och därför gillar jag också nyårslöften.

Jag brukar ju alltid skriva om mina löften på bloggen. Och förra året var nyårslöftet att helt enkelt fortsätta på 2020 års nyårslöfte om att ta ett riktigt hälsoår. Jag tog helt enkelt ytterligare ett hälsoår där jag fortsatte investera i kropp och själ. Det kommer jag fortsätta med även 2022 men det inget jag behöver göra ett löfte av.

Inför 2022 har jag ett helt annat nyårslöfte och jag börjar redan idag. Under de senaste åren har jag nämligen känt en stigande förtvivlan över hur lite jag läser. Jag tänker på alla år mellan bokslukaråldern och fram tills att jag fick barn. Då hade jag en otrolig läskondition. Jag orkade och hade fokus att läsa nästan hur mycket som helst. På litteraturvetenskapen plöjde jag Odysseén och liknande klassiker och det var mest roligt. Jag läste exakt vad jag hade lust med och lät mig aldrig förskräckas av att det var för svårt eller för långt. Men i takt med att jag fått barn, allt mindre lästid och dessutom en smartphone som lockar så har jag läst allt mindre. Min tidigare så starka identitet som läsare är borta. Och därmed också en viktig del av vem jag är. Jag vill vara en människa som läser. Det känns för fattigt annars. Och ja – jag lyssnar på en hel del ljudböcker förstås och det är väldigt givande, men det är inte samma sak. Och i ljudboksapparna finns mest nya böcker. Jag vill läsa sånt jag råkat hitta i någon vrå på biblioteket. Något jag aldrig hört talas om och som kanske inte alls är min grej (i alla fall inte baserat på några algoritmer). Jag vill ha det analoga. Inga skärmar utan fysisk pappersbok att bläddra i. Det är vad som gör det så vilsamt för mig.

Jag har gått och funderat på det här länge men inte riktigt fått styr på hur jag ska angripa problemet? Ofta slutar ju prat om läsning med att man ställer det mot sociala medier. Men jag jobbar ju med sociala medier och jag kommer vilja fortsätta scrolla runt. Så jag tänker göra som man gör med barn som ska få upp läshastigheten – jag tänker börja med läsläxa!

Mitt mål är att läsa 20 minuter varje kväll. Gärna mer såklart – men 20 minuter är ett minimum. Och har jag legat och scrollat i telefonen så att klockan är mycket så måste jag göra läsläxan ändå. Har jag ingen bok som är bra får jag väl läsa en som är dålig. Jag kan läsa nya böcker eller sånt jag redan läst förut. Det kan vara lätt eller svårt. Harry Potter eller Nobelpristagare. Jag behöver bara få upp min läskondition. Få in vanan igen och ta min längtan på allvar. Inte genom diffusa utfästelser som att ”läsa lite mer” eller ”lägga bort telefonen oftare” utan helt enkelt lägga till 20 minuters läsning varje kväll. Och om det som en bieffekt får mig att scrolla lite mindre i telefonen så är det väl också bra. Men dessa saker ska inte stå i motsatsförhållande till varandra.

Jag vet att jag mår bra och känner mig avslappnad när jag läser. Och att ju mer jag läser desto mer vill jag läsa. Så vid nästa årsskifte ser jag fram emot att blogga om alla bra böcker jag läst det senaste året och om hur det gjort mitt liv rikare! Ska bara jag kanalisera min inre Rut Nilsson och få det gjort.