Att vara förkyld i fjorton dagar är tydligen bra för läsningen. För om oktober var en torftig månad på bokfronten så har november varit betydligt bättre! Här är vad jag läst senaste veckorna.
Doktor Glas av Hjalmar Söderberg
Doktor Glas är en intelligent och arrogant man som trots sitt framstående yrkesliv aldrig upplevt kärleken från en kvinna. Han framlever en ganska dyster tillvaro när den unga Helga söker hans hjälp i äktenskapet med den motbjudande Pastor Gregorius. Doktor Glas förälskar sig i henne och bestämmer sig för att hjälpa Helga genom att ta livet av Gregorius.
Det var säkert tjugo år sedan jag läste den här boken sist, men eftersom jag planerat att läsa Gregorius av Bengt Ohlsson (skriven ur Pastor Gregorius perspektiv) tänkte jag att jag skulle värma upp med att läsa Doktor Glas igen. Jag tycker mycket om Hjalmar Söderbergs sätt att skriva. Rättframt, okonstlat och kvickt. Boken väckte stor uppmärksamhet när den kom ut eftersom den skildrade ett svårt moraliskt dilemma. Är det rätt att döda någon för att rädda livet på en annan?
En klassiker jag verkligen kan rekommendera!
Bröd och mjölk av Karolina Ramqvist
Jag blev bekant med Karolinas skrivande genom boken Fittstim som jag läste på sommarlovet innan sjuan. Och jag tyckte mycket om Ramqvists bok Flickvännen som kom ut för några år sedan. I Bröd och Mjölk skriver hon om den lilla flickans förhållande till mat och om hur ätstörningen präglat hennes uppväxt men också vuxna liv.
Jag låg vaken på nattåget hem från Stockholm och plöjde den här boken. Så välskriven, drabbande och rakt av svinbra!
D e kroniskt av Carolina Ringskog Ferrada Noli
Så svårt att beskriva den här boken med egna ord – så jag lånar baksidestexten istället. D e kroniskt handlar om kroppen som valuta. Om tid som går baklänges. Ungdomens idioti. Berättelsens joddlande tjatter. Kärnfamiljens dörrar. Jordplattorna som rör sig. En amputerad arm som slänger en rosa blomma i en pöl i en parallell verklighet. Att äga en pundare, men ingen annan. Palmes chilenare. Klonade uskor. Barnet som styr världen. I smyg. .
I korridorerna på Huddinge sjukhus, dödsljungen på Järva, knarkrondellen i Malmö skriver Caroline Ringskog Ferrada-Noli smärtans genealogi.
Carolina är fruktansvärt rolig och många gånger när jag läser frustar jag högt. Hon har ett helt eget sätt att skriva och hennes vindlande språk sätter fingret på sånt man själv har tänkt, men aldrig lyckats formulera. D e kroniskt innehåller även den starkaste abortskildring jag någonsin läst. Fick läsa kisande.
Ut ur min kropp – Sara Meidell
“Sara Meidell skriver en smärtsamt uppriktig bok om ett liv med ätstörningar. Om att ha gått in och ut ur sjukdomen så länge hon kan minnas. Men det är också en bok om att vara kvinna och kampen för att vara mer än en kropp. Att genom att betvinga växandet, uppnå den totala kontrollen – och friheten. Endast då ges möjligheten att också vara ett huvud, ett rent intellekt.”
Så står det på baksidan av boken som jag läser under ett och samma febriga dygn. Flera vänner föll under uppväxten offer för denna hemska sjukdom och att läsa Meidells skildring ger mig en inblick i och förståelse för hur det kan ha varit för dem.
Boken har av några recensenter fått kritik för att glorifiera ätstörningar – men inför det påståendet känner jag mig frågande. Om något så lyckas ju Meidell skriva fram det fruktansvärda i sjukdomen. Jag blir rädd. Samtidigt visar Ut ur min kropp att ätstörningar i media alltid skildras så grunt och okunnigt. Man skyller på sjuka skönhetsideal eller smala modeller – fast det är så mycket större och svårare än så.
Meidell skriver från en position som sjuk. Och jag blir rörd av hennes generositet och mod. Att inte skriva om det efteråt när det är färdigt, över och processat. Utan medan hon är mitt upp i det. Inga snusförnuftiga slutsatser eller beskäftigt goda råd.
Ju mer jag tänker på det desto argare blir jag på kritikerna och deras krav på att litteratur ska vara uppbygglig och ha en fin sensmoral. Kanske särskilt när det är kvinnor som skriver.
14 svar
Hej Clara,
Ville bara säga att jag hörde er fantastiska podd idag.
Och jag tänkte skriva angående Malins historia där hon råkade säga ursäkta på engelska till en mörk kille på caféet.
Jag vet att hon inte menade nåt illa, jag gillar henne.
Men vad jag blev glad att du sa att det inte är toppen att tala engelska med någon bara för att de råkar ha mörkt utseende.
Jag är mörk och folk talar så ofta engelska till mig att det har under åren börjat göra mig så ledsen.
Så inga pekpinnar från mig nu, men om det går bra för er ljusa svenskar att alltid tala svenska med oss med utländsk bakgrund skulle det vara fantastiskt. Det skapar en känsla av inkludering och man slipper känna sig som nåt annat än alla andra.
Tack för en underbar blogg och podd!
Min språkanekdot här är naturligtvis inte alls är jämförbar med att bli behandlad rasistiskt och bli tilltalad på engelska på grund av hudfärg! Men för över 10 år sedan var jag på praktik på ett klädföretag i Stockholm. Jag ser ut ungefär som stereotypen av en Nordbo och det var ändå en anställd på kontoret som nästan varje gång hen skulle börja prata med mig började på engelska. Hen hade aldrig hört talas om att det finns folk med svenska som modersmål i Finland utan trodde ungefär att mumintrollen pratade med finsk brytning. Och jag pratar inte ens muminsvenska, inte den dialekten och språkmelodin jag är uppväxt med. Funderade så mycket på hur det så ofta blev engelska för ”kollegan” under hela praktiktiden!
Jag vill kommentera detta trots att jag inte ens hört poden. Ni får ursäkta mig😁 Iaf, jag har lärt mig oerhört mkt genom Stulen identitet på Insta. Hon problematiserar adoption och en massa runt det. Bla har jag numera en liten röst i bakhuvudet som påminner mig att alltid tilltala människor på svenska här i Sverige. Oavsett hur gärna min hjärna vill diiiiiiirekt prata på engelska så fort någon ser ”osvensk” ut och/eller pratar livligt på ett annat språk och jag vill få uppmärksamhet (tex ta mig förbi i en affär). Noll gånger har personen inte kunnat svenska. ☺️
Nu läser jag Selma lagerlöfs jul. 24 julnoveller av Selma Lagerlöf. Vi har högläst första här idag. Det blir som en julkalender
Blev sugen på att läsa ”de e kroniskt” och håller med om både Glas och Ramqvist.
Håller 100 % med om Sara Meidells bok. Förstår mig inte på kritiken och misstänker att somliga som kastar sig in i debatten inte ens läst den.
Så sugen på att läsa de e kroniskt! Men läste mjölk och bröd i somras och det var verkligen nåt med den som inte fastnade… jag fick tvinga mig att läsa färdigt den och upplevde sen en väldigt skön känsla av äntligen klar när den var slut.. samtidigt som jag ju kan förstå att det är en bra och välskriven bok…
Hur kan du som är närmare 40 än 30 ens orka med två böcker om ätstörningar? Förstår mig inte på det alls, visst höll man på som ung och jämförde sig och krånglade med maten i tonåren men jisses så skönt att tonårsproblem är över och att läsa om sådant egofixeri som vuxen- nej tack. Och sen skriver du om att man med distans är snusförnuftig, ja tack! Ja tack till snusförnufteriältande kring mat och vikt. Det är toppen . Det är en väldigt ””sjuk” sjukdom så att se att det där kring krånglet / fixeringen vid maten handlar om något annat behöver man inte vara särdeles snusförnuftig för att förstå. Väldigt tråkigt att dina kamrater led så helt i onödan.
Nu har jag inte läst den men allt sådant, tack att man slipper . (Om det inte är för barn och barnbarns skull för att försöka förstå, men det tror jag inte går ändå… eftersom det är för sjukt)
men Glas är en spännande och bitvis läskig klassiker.
Hej Inga,
Jag är 57 och har tyvärr tyvärr ramlat tillbaka i min forna tonårings fixering vid kropp och kalorier. Finns nästan ingen forskning om den här sortens ätstörningar för äldre människor. Tycker det är toppen att Clara lyfter ämnet för det är absolut inget som lurar bara när en är ung.
Det var tråkigt att höra. Vad jag menar är att maten/kontrollen över mat är något konkret medan svårigheterna ligger på ett djupare plan. En del tar till mat, träning eller endel alkohol, spel osv när livet vill säga oss något. Vad jag egentligen är trött på så är det symtomen och själva mat och utseendefixeringen , den gör ju ingen gladare. Däremot att få tag om den egna personliga orsaken till beteendet tänker jag måste vara det viktigaste. Mat och kontroll är som jag ser en dimridå som skymmer det verkligt svåra. Det är därför jag menar att det inte leder till något att krångla med maten utan att istället vara snäll och få hjälp med att kika bakom ridån. Med varm önskan om tillfrisknande och jag tror att du med ålderns vishet innerst inne vet svaren 🌺
Tack för bra boktips Clara! Likt dig har jag också haft en tvåveckorsförkylning (!) som gjort underverk för mitt läsande. Efter att du för längesedan tipsade om hembiträdet Bettys historia i Räkna hjärtslag var det dags att se om den var något för mig. Och det var den ju, den är bra även om jag inte tycker att den når ändra fram känslomässigt till mig. Men, även jag läste förra veckan Meidells Ut ur min kropp under ett febrigt dygn då jag pausade den andra boken. Jag har läst recensioner och debatter kring boken och jag funderar kring om det är så att många, kanske de flesta, med en egen historia av ätstörningar provoceras av texten medan de som aldrig upplevt svärtan i det en ätstörning innebär helt enkelt är oförmögna att förstå provokationen eftersom texten för de inte blir en lockelse eller ett kvitto på den rätta vägen, utan enbart en viktig skildring ur en mycket sjuk människas perspektiv?
Tycker det är uppfriskande med en bok som Karolina Ramqvists för att den, till skillnad från så mycket andra böcker som handlar om självspäkning och anorexi som ätstörning, beskriver den ännu lite fulare ätstörningen hetsätning. Det är fult att inte kunna låta bli mat och ses som ett misslyckande som har med karaktärslöshet att göra. Jag kommer ihåg att jag som ung läste i en kunskapsbok för ungdomar där det stod så här: “en bulimiker är en misslyckad anorektiker”. Så jävla förarglig beskrivning och jag blir tokig när jag tänker på hur många barn och unga som fick läsa just de orden i den där jävla boken.
Tack för tipsen! Du har en fantastisk blogg!
Älskar Doktor Glas! Kan utöver boken som sådan rekommendera inläsningen av Krister Henriksson 💗
Gregorios, så (j) bra!
Läser just nu köttets tid o vågar mig på rekommendation trots att jag bara är halvvägs.
Therese Bohman är en annan stjärna till författare 🤩