Hur vet du vad du ska blogga om?

Det vet jag knappt. Har kanske 2-3 lösa ideer inför veckan som kommer, men resten tar jag på volley. Vad jag är inspirerad och har lust till just den dagen. Oftast har jag dock ett pågående blogginlägg, som jag samlar bilder till i kameran. När jag fått nog många gör jag ett sådan där inlägg som sträcker sig över flera dagar. Tar en evighet att redigera och skriva ihop det. Hopplöst också på vintern när man inte ”gör någonting”.

Hur tänker du med frekvensen på inlägg?

Ingen bestämd frekvens eller klockslag annat än ”ofta”. Ett inlägg om dagen men flera gånger i veckan två. Kommer i regel precis efter att jag skrivit dem. Vill publicera direkt för endorfinerna! Ibland får jag hålla i hatten och inte trycka ut inlägg för fort, eftersom jag vill ge kommentarsfältet en chans att hänga med. Det händer så mycket spännande där.

Vem tar alla bilder?
Jag tar alla bilder! Minns i början när de bloggare som hade fotograf-pojkvänner fick så fint bildmaterial och jag var så avundsjuk. För jag hade bara asfula bilder för att jag inte kunde något. Men sedan tog det slut med pojkvännerna och då stod bloggaren där med skägget i brevlådan. Så även om det kan vara tungjobbat är det fett att vara duktig på att sköta sin egen kamera, redigera och kunna alla delar av sitt eget jobb.

Jag gillar ju främst själva hantverket att fota och skriva. Att synas på bilderna är det minst intressanta med att fotografera. Och som fotograf älskar jag att dokumentera min släkt och familjs liv, särskilt barnen. Ibland ligger vi bara och scrollar i mitt arkiv och läser om när vi cyklade på Ven eller firade sommarlov i stugan. Läser bildtexterna, minns och skrattar. Det är en sådan gåva till min familj att jag dokumenterat vårt liv tillsammans!

Vad är syftet med bloggen?
Jag skriver den blogg jag hade älskat att läsa. Jag skriver för att imponera på mitt tänkta jag och när jag blir imponerad av vad jag skapar blir jag så himla glad. -Ah, det funkade! Jag vill skriva den blogg som jag själv hade längtat efter att få gå in och läsa varje morgon. Om någon annan också känner så blir det en bonus för mig.

Vad tar du hänsyn till?
Jag bor i en liten by. Det är liksom inte säkert att det finns kvarg på min affär, färska kryddor eller specifika grönsaker och frukter i sortimentet. Det är jättebra! För min referens för mat är att jag typ lagar på ingredienser som kan finnas hos Handlarn’ i Bastusträsk. Och tro det eller ej men en stor del av Sveriges befolkning bor på sådana ställen. Men det är så lätt hänt att man glömmer bort det när man bor i en stor stad där allt finns tillgängligt. Att ha ett utifrånperspektiv hjälper en för övrigt med att förstå andras utifrånperspektiv. Precis som att tillhör en minoritet kan hjälpa en att både se minoriteter, men också majoriteten med lite distans.

Vad tar du inte hänsyn till?

Jag är så otroligt ointresserad av vad som är ”på modet”. Både vad gäller kläder och inredning. Har inte köpt en modetidning på tio år och knappt en inredningstidning heller. Jag påverkas såklart ändå på ett omedvetet plan – men jag är inte aktivt intresserad. Och jag tycker att det är en sån konstig trend som kommit med tiktok och instagram – att man ska remixa varandras material och lägga sig så nära varandra som man bara kan. Vi beter oss som AI – fast frivilligt! Själv tänker jag att om någon gör vad som jag själv hade planerat att göra – då byter jag spår. Vill inte vara tvåa på bollen. Hellre otrendig, ute och unik, än på modet och precis som alla andra.

Vad gör du inte?
Avslutar mina blogginlägg med frågor, för det känns som ett sånt slött trick från min sida. Men det är inte för att jag inte vill veta vad ni som läser tycker och känner. För det vill jag VERKLIGEN! Men det kan skrivas fram på mer kreativa sätt. Kommentarsfältet är precis som ett samtal med en vän. Jag berättar något och vännen hakar på och berättar något tillbaka. Jag skrev ett inlägg om min PMS härom veckan, ställde inte en fråga men fick 165 intressanta kommentarer som svar. Skrev ett inlägg om långsam produktivitet utan en enda fråga – och fick 106 kommentarer . Att lyckas skriva inlägg som genererar kommentarer och diskussioner helt på egen hand – det är ett mål för mig! Och det finaste är att ni som läser också svarar varandra och spinner vidare i intressanta trådar. Helt otroligt är det att sitta här på andra sidan och se det hända.

Får du skrivkramp?

Nej typ aldrig. Bara jag håller igång och publicerar varje dag blir det ett självspelande piano. Tar jag någon gång en paus kan det kännas lite svårt att komma igång igen. Men de ger sig så fort jag fått ut ett inlägg.

Vad är framtiden för bloggen?
Ärligt talat vet jag inte. Längtar tillbaka till tiden när var och varannan tjej hade en blogg. Idag har alla instagram och blir så anonyma där de fladdrar förbi i mängden. Tänk om tex Frida Sömskar hade en blogg! Alltså wow! Med alla hennes projekt, filmer och bilder. Hon hade gjort sig fantastiskt i bloggformat. Jag tror att många som har stora instagramkonton tycker att det är svårt att börja blogga, för att det tar tid att få igång engagemanget. Men det vet ju alla bloggare att en bloggkommentar är värd fem instagramkommentarer, minst! Även om jag blir glad över kommentarer på IG går det inte att jämföra med det som sker här i kommentarsfältet.

Vi som redan har stora bloggar kommer nog att ha kvar dem. För vi vet vilket värde plattformen har. Och det är väldigt viktigt för mig att just äga min egen plattform och inte ligga på någon annans sajt och försvinna in under deras varumärke. Jag har fått flera värvningsförsök från de stora plattformarna genom åren, men det är helt ointressant för mig. Ful design, massa reklam och känslan av att min blogg inte är mitt eget hem utan att jag bor i andra hand hos en lynnig hyresvärd.

Hur ser det ut med annonserna?

Det är svårare att leva på att vara influencer idag, särskilt när man inte ligger på en stor medieplattform. Det är för att så många har influencerskapet som ett sidogig. Och för att annonsörer gärna syns hos mikroinfluencers som inte har inte vett att ta betalt utan blir glad över produkter. Och det fattar jag verkligen! Om jag jobbat som tandhygienist och fått liten slant på sidan för något jag ändå bara gör för att det är kul. Varför skulle jag kräva mer?

Jag rör mig själv bort från sponsorerna. Inte så att jag helt utesluter dem, men jag försöker bygga bort beroendet i min affärsmodell. Så att jag kan handplocka godbitarna och lägga resten av tiden på att skapa det jag själv vill.

Några favoritbloggar?

Jag har många! Men roligast är väl att tipsa om de som inte alla redan känner till, va? Som Sardellen, Julia och Ulrika. Gillar också specifika temabloggar som typ Linneas Skafferi och Vegokäk. Teknifiks teknikblogg eller Sara Rönnes outdoorblogg. Och mysiga Posie gets cozy. Och Helena Lyths mysiga pysselblogg förstås. Maria Soxbos blogg om hållbarhet och balans i livet och Emma Sundh med sitt halmbalshus och sitt klimatengagemang. Inte att förglömma Krickelin! Det enda dåliga med de flesta bloggar är att de postar lite för sällan. Vill läsa nytt varje dag, tack!

Några no-nos?

Inga adlinks med köptips. Vill inte tjäna pengar på att ni köper saker jag länkar till. Förutom till mina böcker, av förklarliga skäl. Är också väldigt restriktiv kring barnen. Inte så att de inte får förekomma – men hur de förekommer och skildras är viktigt för mig.

Debatten om barn i sociala medier är så dum idag. Antingen är man helt gränslös och visar allt – eller så är man så här ”Barn bör inte skildras. Barn ska inte synas!”. Det säger bara den som inte orkar tänka eller kan göra en analys. Folk är tex besatta av att det är just bilder på barn som är skadliga. Man blurrar ansiktet, men visar och berättar allt annat. Själv tycker jag att respektfulla bilder är oproblematiskt – medan jag aldrig skulle berätta något intimt eller privat om mina barn. Och det värsta för dem vore ju om jag själv skulle vara gränslös eller pinsam på något sätt. Flera stora influencers som gjort en poäng av att dölja sina barns ansikten, har ju samtidigt gjort ett gediget jobb med att skämma ut sig själva.

Jag tycker att det är självklart att man kan skildra i princip vilka delar som helst av livet. Frågan är väl hur man gör det. Och om man överhuvudtaget reflekterar över vad man postar och vad man låter bli att posta?

Några nya bloggplaner?

Vi skissar på en funktion till bloggen som lyfter fram kommentarerna på ett nytt vis. Vill verkligen ge all kärlek till er som kommenterar – och hjälpa till att göra kommentarsfältet mer levande. Sedan tror jag att jag kommer göra om bannern på bloggen nästa år. Det börjar vara dags för ett ansiktslyft!