Jag är lite i valet och kvalet med mitt hår. Om jag ska klippa eller spara ut längre? Sist jag hade ”långt” hår var här när Uffe var nyfödd. Egentligen tycker jag inte att jag passar så bra i långt – men det beror förstås på vilken slags långhårig frisyr det är. Lugg är nästan alltid bra på mig.

Det känns som att kvinnor lätt hamnar i att bara ha korta frisyrer med stigande ålder. Men å andra sidan – nästan alla som väl har långt har ju bara sitt hår uppsatt i tofs eller klämma. Och då är det nästan tjusigare med en välklippt kort frisyr. Kan jag tycka.

Det här är till exempel en otroligt chic längt på håret. Och kvinnlig! Inte långt hår – men mycket hår ändå! På bredden och höjden liksom.

Riktigt långt hår är förstås urtjusigt. Men det kan jag inte spara mig till, utan behöver använda extensions. Och så här långt hår är också svårt att göra coolt. Jag känner mig bara som en programledare i Nyhetsmorgon, hur jag än stylar (no offence alla programledare i Nyhetsmorgon).

Så här kort ska jag dock aldrig klippa igen. Det ser fint ut på bild men jag kände mig så naken. Har ju haft många korta frisyrer genom åren men det är bara att inse att det var en annan tid.

Det luriga när mitt hår börjar bli lite längre, är att det snabbt blir för tungt för att lägga på papiljotter och få något riktigt lyft. Det dras liksom nedåt och blir lite platt och trist. Papiljotter är annars mitt bästa stylingknep. Så skonsamt mot håret, jämfört med locktång och sånt. Och man får så enormt MYCKET hår på köpet!

Rött ska jag i alla fall fortsätta med ett bra tag till. Allra snyggast är det ju när jag blir lite solbrun och håret bleks och nästan blir orange. Och när jag tänker närmare på saken så är rött, långt hår kanske den enda frisyr jag ännu inte haft? Har prövat vara långhårig som så väl platinablond som svarthårig och i min egen hårfärg.