Månad: oktober 2025

Jag är så förtvivlad över nyhetsläget. Både över vad som sker – men också över vad som sker men inte rapporteras därför att det bara verkar finnas utrymme för en eller två katastrofer i vårt medvetande samtidigt. Det hemska som händer i Ukraina och Gaza har till exempel gjort katastrofen i Sudan helt osynlig.

Men där pågår nu ett inbördeskrig som lett fram till världens största humanitära katastrof. Det brutala kriget har tvingat miljoner familjer på flykt och många lider av svält. Sjukdomar sprids när rent vatten saknas och 30 miljoner människor är i behov av hjälp för att överleva.

Några som dock har koll på kriszonerna, oavsett vad som uppmärksammas i media, det är Läkarmissionen. De har funnits på plats i Sudan sedan 1989 och är en av få organisationer som fortfarande är kvar och arbetar i hela landet. 

Jag minns mina möten med undernärda barn under svältkatastrofen i Malawi 2016. Tvååringar som inte lärt sig att gå, som inte ens orkade försöka prata utan bara apatiskt stirrade ut i luften. För trötta och för hungriga för att ens kunna gråta. Men i Malawi var det i alla fall inte krig som det just nu är i Sudan.

Att vara månadsgivare är ett sätt att i någon mån försöka bidra till en bättre värd. Ge resurser till de som är på plats och gör vad de kan för att hjälpa människorna där. Jag är stolt månadsgivare till Läkarmissionen sedan många år. Och om du också är med och bidrar så kan det kanske vara fint att veta vad Läkarmissionen just nu gör i Sudan:

• Mat. Läkarmissionen distribuerar baslivsmedel, spannmål och frön, med fokus på barn och kvinnor.
• Vatten. Läkarmissionen leder arbetet med tillgång till rent vatten, sanitet och hygien
• Trygghet. Både förebyggande insatser och skydd mot det utbredda sexuella våldet.
• Skola. Barn får möjlighet till undervisning, Läkarmissioenn delar ut skolkit och utbildar lärare.

Jag hoppas att du som läser det här också ska vilja bli månadsgivare och ge hopp om en bättre framtid för de mest utsatta människorna!

Just nu har vi en extra generös gåva till dig som väljer att bli månadsgivare för Läkarmissionen. Du får både Hemmets Almanacka 2026 och Claras Kakbok som premie när du ger 90 kronor eller mer i månaden. Som ett tack för ditt beslut. Här anmäler du dig!

Det är så härligt när vi stänger inspelningsknappen efter ett avsnitt och säger till varandra.

-Det där blev ju bra! Eller hur?

Det finns nämligen inga mer självkritiska poddare än Malin och mig så känslan kommer inte ofta. Men den här veckan är det ett riktigt kul avsnitt. Jag pratar (rasar) över trenden med friblödning och kvinnor som ska sitta hemma på sin kammare när de har mens. Malin har gått på JAS-uppvisning med faster Birgitta och spelat in ljuden i smyg. Och sedan drar Malin (ännu) en lans för alla stackars smala snygga kvinnor som har det svårt med livet.

Finns bakom väggen hos underproduktion.se. 39 kronor i månaden, ingen bindningstid!

Jag letade efter något i mitt bildarkiv men hittade istället bilder på Essa som valp.

Oj så söt hon var!

Ett brunt och ett blått öga och redan då otroligt lyhörd och fokuserad på flocken, att hålla koll och hänga med.

Den här bilden tog jag på vår första promenad. Vi gick ner på åkern i frosten och sedan fick jag bära henne hem för att hon blev så trött i benen.

Tvärt emot vad man kanske skulle kunna tro rekommenderar jag att ha valp och småbarn samtidigt. Lite mer kiss på golvet och nattvak gör varken från eller till. Och hunden blir otroligt miljötränad från första början!

Och jag hade ju liksom redan tre valpar när Essa kom, varav den yngsta bara var ett år. Jag hann knappt märka att vi hade en hund som inte var rumsren när människovalpen själv inte var det.

Blöjan så väl som tåbiran doftade fantastiskt och hon och Uffe blev de såtaste vänner.

Så skönt att ha hund också, när man har småbarn som börjat äta själv. För hunden går ju som en dammsugare och rengör golvet från alla matrester som trillar ner.

Viss irritation uppstod bara när hon förstörde Alfons Åberg-upplevelsen på paddan. Eller åt upp ansiktena på alla gosedjur.

Har haft tre hundvalpar i mitt liv och enklast var det definitivt att ha valp som trebarnsmamma. Så många händer som kan gosa, kela och lugna en busig hund.

En hund och tre vilda gossar.

Nu när vi bor isär flyttar Essa med barnen så att hon ska få vara med sin flock, men också för att barnen ska få vara med henne. Samt att de ska kunna hjälpa till med rastningen när vi är borta och jobbar sent. Det är lite ovant för mig att vara helt ensam hemma varannan vecka och inte ens ha en hund att rasta. Men det är också skönt för då känner jag mig fullkomligt obunden och fri. En ovan känsla efter fjorton år som förälder och tjugoett år som hundägare.

I mitt kommentarsfält finns det mycket guld bland läsarna. Ny kunskap, intressanta insikter och spännande perspektiv. Jag tänker börja lyfta sådana kommentarer i egna inlägg under vinjetten Läsarguld. För att de inte ska missas i flödet.

Förra veckan skrev jag om att jag varit på psalmcafé och om den hopplösa tonarten som psalmerna går i, som gör att jag får ont i halsen av att sjunga med och att det dessutom låter fruktansvärt pipigt. Då skrev läsaren Karlio denna upplysande och allmänbildande kommentar:

Jag är yrkesverksam kyrkomusiker och vet mycket om psalmer och vill ge lite input om psalmer och sång.

1) I vår nuvarande psalmbok är de allra flesta psalmerna i lägre tonarter än i den tidigare psalmboken.

2) Tonarterna är satta i nån slags ”normalläge”, dvs med tonomfång som passar ”de flesta” kvinnor och män, som är någorlunda vana sångare. Men tyvärr passar dåligt för många, mer om det nedan. Kvinnor mitt emellan alt och sopran och män mitt emellan tenor och bas har samma omfång fast männen en oktav lägre. Jag brukar trots det ofta sänka dem, särskilt om jag vet att det inte kommer vara så många som sjunger. Då är det ofta någon som klagar över att det var slitsamt lågt, eller att det låg ”på skarven”!

3) Psalmerna känns höga för att vi ofta är få i kyrkan och sitter glest. Vem vågar då ta i så mycket som behövs för att få fram höga toner?

4) Tidens sångideal skiftar mycket mellan genrerna. Inom populärmusik sjunger många kvinnor i s k ”bröströst” och upplever att det blir tunt och pipigt om de måste högre upp i registren, i det som kallas huvudklang (ovanför skarven). Detta är en fråga om träning, men också olika ideal. Inom klassiska genrer kallas kvinnors ljusa röst för huvudklang, inom populärgenrer kallas den ibland falsett. Ordet falsett används inom klassisk genre för mäns höga röstläge, där inte hela rösten används utan man sjunger med ”kanten” av stämbanden. Detta förekommer också inom populärmusik-

5) Vi sjunger mycket mindre idag, vi är helt enkelt mycket mer otränade på sång idag än människor var förr, då det inte fanns apparater som spelade musik åt oss dagarna i ända, utan vi fick sjunga och spela själva om det skulle bli något. Många har idag mindre röstomfång helt enkelt. Jämför en psalm med en modern poplåt – psalmen kan ha ett omfång på mer än en oktav. En poplåt har ofta mycket färre toner. Att vi vuxna är ”sämre” på att sjunga idag gör att barn inte lär sig använda sina ljusa röster på samma sätt som förr. De har inte så goda förebilder! Barn med sina korta stämband behöver sjunga ljust (undantag finns) och otränade vuxna lärare brummar på i det läge de tycker är bekvämt. Och barnen vill också sjunga som sina vuxna idoler. Vilket de inte kan med sina korta stämband. Ofta blir det brum eller skriksång av det. För den som vill veta mer om det kan jag rekommendera att googla ”Sjungande barn”. För allas rätt att använda sin röst!

Velour, sammet, krossad plysch. Material jag inte velat ta i med tång sedan jag bar dem sist under nittiotalet. Okej kanske med undantag för den här röda klänningen då. Men om man väntar nog länge känns daterade saker kul igen.

Tycker så mycket om denna sammetsdröm från Indiska, med knappar hela vägen upp. Eller ner.

Jag bär den till mina loaferpumps med chunky klack som ser ut som något som skulle kunna komma från Miu Miu. Men de är från Sézane.

Finaste detaljen är spetsen kring urringningen och ärmsluten. Det gör den mer arbetad i sitt uttryck.

Skön som en pyjamas är den också. Ska absolut bära den på Halloween och se om jag kan styla mig själv till någon slags häxa.

Blir så inspirerad av alla härliga lantliga höstkök på instagram. Samlar de finaste på mitt konto @underbaraboning. Här kommer några favoriter med fint pyntade eldstäder.

Majas hem är en evig favorit. Vilket härligt höstkök att hänga i under en ruggig och kall oktoberdag. Så rart med torklinan ovanför spisen. Det har ju jag också hemma – för att torka handskar och tjocksockar och blöta kökshanddukar.

Hos Johanna i Kulla är det färgglatt och fint kring spisen. Stora pumpor, solrosor och en härlig blommig fåtölj.

Man kan också göra ett trevligt köksstilleben som hos Nina. De sista solrosorna i en gammal glasburk, en våg på köksön och lite färgglada brickor lutade mot murstocken.

Tycker så mycket om färgsättningen i Torp & Gårds fina hus och älskar trasmattorna som ligger tätt och det lilla stillebenet ovanpå spiselkransen, med två kammarstakar och en vas i pressglas,.

När vedspisen inte är i bruk är det snyggt att dekorera den på olika sätt – för att minska känslan av att det är en enda stor, svart klump i köket. Hos Gammsystrar står en höstlövsbuketten framme tillsammans med trädgårdsäpplen.

Vi avslutar med denna underbara köksvrå där jag gärna skulle stå och koka min frukostgröt. Finurligt att bygga in elspisen i bredvid den gamla vedspisen och därmed få den att smälta in fint i ett gammalt kök.

I veckans avsnitt av Wollin & Clara har jag lyssnat på SvDs dokumentär om influencern Vanja Wikström och luftslottet World of Alidia. Sedan återberättar jag allt för en nyfiken Malin.

Det handlar också om Blondinbellas debattartiklar. Vem tuggar tuggummi med munnen öppen? Och så har jag sett en serie om monstret Ed Gein, mördare och galning som härjade på i USA efter andra världskriget. Som sydde en kostym utav kvinnohud och åt frukost ur ett gammalt kranie. Men det äckligaste i serien är inte Ed – utan filmskaparens sexualisering av både offer och förövare.

Slutligen återvänder vi till Skavlan och avsnittet om utseendefixering och skönhetsoperationer som är mitt och Malins specialintresse.

Förra helgen fanns ett fint reportage i Västerbotten Kurirens helgbilaga Weekend. Det var min före detta kollega Lars Böhlin (här snackar vi cirka 18 år sedan när jag var ny på Västerbottens Folkblad) som kom ut med fotografen Hanna Erikson och gjorde ett reportage. Det var väldigt roligt eftersom det inte bara var de vanliga frågorna som jag fick svara på, utan också om hur jag tänker kring mitt författarskap och inte minst betalvägg som blivit en succé! Fina bilder var det också. Intervjun i sin helhet hittar du hos VK.

Jag är gäst i senaste avsnittet av Kyrkans Tidnings podcast Vox Populi. Det blev ett sårbar samtal med den skicklige intervjuaren Robert Tjernberg. ”I veckans avsnitt av Vox Populi möter vi bloggaren, entreprenören och medieprofilen Underbara Clara – Clara Lidström. Hon berättar om sin tro, sin uppväxt och om livet efter en skilsmässa. Vi pratar om vad som händer när bilden av den perfekta influencern spricker, om att våga vara arg och stå för sina värderingar – och hur tron burit henne genom både sorg och förändring. Ett samtal om mod, mening och människovärde i en tid av yta”

I augusti kom ett reportage med mig från ICA Kuriren i butik. Det var journalisten Anna Liljeberg som hälsade på och gjorde intervjun. Och nu ligger reportaget i sin helhet ute för läsning på deras hemsida.

Jag bloggade ju om min nya kamerautrustning för ett tag sedan. Och lite om hur jag experimenterar för att utveckla mitt fotograferande och redigerande. Blev därför så glad härom dagen när jag fångade solens reflektion i ett fönster och fick en naturlig spotlight i ansiktet, trots att jag samtidigt stod i motljus. Precis när det började skymma och jag skulle dokumentera dagens outfit.

En spännande ljuseffekt som gjorde bilderna mer intressanta.

På Sellpy fann jag denna kjol från Mango för en dryg hundralapp. Helt oanvänd och perfekt passform.

Gillar att kombinera glitter med lite mindre fina material, så att man kan bära det i vardagen. Som en sliten kofta och en underklänningstopp. Men samtidigt med ett par gnistrande ädelstensörhängen. Även de ett loppisfynd.

Den bästa kjollängden på en pennkjol är precis under knäet. Otroligt chict, tycker jag! Här bär jag den med mina stövletter från & Other Stories, med fyrkantig tå och ett strumpliknande skaft som smälter ihop bra med strumpbyxorna och inte skär av benen.

Tack för mej och hej från dagens stilblogg! Hoppas din lördag blir underbar.

Glasnudelsallad. Det äter jag ofta när jag är ensam hemma. Så lätt att svänga ihop, fräscht och gott! En sådan där burk med skruvlock med handskalade räkor räcker till två middagar. Jag har inget recept men gör ungefär så här:

Först hackar jag en halv gurka, en röd paprika och lite gröna sockerärtor om det råkar finnas. Vilken grönsak som helst går förresten bra. Sedan kokar jag en halv förpackning glasnudlar enligt anvisningen på paketet. Låter räkorna rinna av i ett durkslag och blandar under tiden dressingen som består av en neutral matolja, lite fisksås, japansk soja, crispy chili oil, riven färsk ingefära, en snutt socker alternativ en skvätt mirin samt saften från en lime. Smakar av så att det är tillräckligt hett, surt och salt på samma gång.

Sedan bottnar jag tallriken med nudlarna (även de får rinna av en smula), toppar med grönsakerna och räkorna ovanpå. Sedan på med marinaden och så strör jag över lite rostade sesamfrön med wasabismak. Ååååååh det är SÅ GOTT! Har jag färsk koriander blir det förstås ännu godare. Det vattnas i munnen bara jag tänker på det.