En vecka har gått av det nya året och under sju dagar har jag hållit mitt nyårslöfte. Jag har läst ut min första bok och är till hälften igenom min andra. Vet du vad som är skönt? Jo att när jag måste läsa 20 minuter varje kväll blir läsningen paradoxalt nog mindre viktig. Senaste åren har jag nämligen känt en stor press på att läsa något bra och att gilla det jag läser när jag väl tar mig tid. Men nu spelar det inte så stor roll. Jag kan testa en bok några kvällar och det gör mig ingenting om jag tappar intresset. Det är ingen fara att jag vaskat några läspass på en tråkig bok för det kommer ju nya läspass varje dag. Den känslan inför läsningen gör mig glad.
Första dagen på året tog jag alltså en bok på måfå ur mormors bokhylla. Det blev Torgny Lindgrens Hummelhonung. En bok jag fingrat på många sommarlov i tonåren när jag saknat läsning – men som jag aldrig orkat öppna. För precis som med de andra bemärkta Västerbottniska författarna Sara Lidman och PO Enquist kan jag känna en tyngd av tanken på att läsa Lindgren. Det är böcker som känns så viktiga och definierande för mitt ursprung. Jag känner att jag borde ha läst allt snarare än att jag vill läsa allt. Jag tycker att jag måste läsa eftersom det berör mig. Eller i alla fall de människor som kommit att prägla mig genom att vara en del av den värld som dessa författare skildrar.
Plikt, plikt, plikt. Vad dödar läslust lika effektivt pliktkänsla?
Så här står det på insidan av bokens pärm:
En sen oktoberkväll föreläser en medelålders författarinna om helgon i församlingshuset i ett litet västerbottniskt samhälle. Bland de fåtaliga åhörarna finns en äldre man som efter föredraget erbjuder henne att övernatta hos honom, en bilfärd i nattmörkret bort. När morgonen gryr är landskapet kring det ensligt belägna huset helt insvept i snö. Kvinnan tvingas stanna hos mannen i väntan på plogbilen. Medan tiden går lär hon känna sin värd och hans historia. Hadar är döende i kräfta och lever för att överleva sin bror, som hjärtsjuk bor nere i sluttningen. De två är fångade i ett livslångt beroende och hat till varandra, och författarinnan tvingas ta en oväntad roll.
Torgny Lindgren har ett säreget språk och en alldeles egen röst. Inte svårtillgänglig på något sätt – men jag måste läsa långsamt och liksom smaka på meningarna. Allting känns mättat med betydelse och symbolik. Och det gör det så extra starkt. När han beskriver vinterns isolering och kyla så känner jag det i huden. När han beskriver Hadars kväljande lukt av förruttnelse så kväljs jag med. När han beskriver brodern Olofs svettiga orörliga kroppshydda på soffan känner jag samma tyngd i mig själv. Känner den kvalmiga doften av socker och vanilj och klaustrofobin i en orörlig kropp. Varenda textrad förebådar ont och jag läser med både motvilja och intresse. Jag vet redan hur det slutar men jag måste få det beskrivet för mig. Veta vad som leder fram till det.
Det här är en berättarstil som jag uppskattar. Slutet är inte överraskande. Specifika händelser och vändpunkter är inte det viktiga. Boken är inte beroende av att skildra dramatiska skeenden. Istället får jag stå bredvid och lugnt iaktta det jag som läsare vet måste ske.
Jag läser ut Hummelhonung på bara några kvällar och efteråt finns ingen tyngd kvar. Snarare lätthet. Jag ska inte vara så rädd för Lindgren. Vi ses snart igen.
39 svar
Hembygdsmuseet skulle det stå! Angående namnet på vår stuga
Vi kallar vår stuga uppe i vår fd hemtrakt i Vb för ”hembygdsmuseum” 😊 för nästan allt som finns i den är ärvda gamla möbler och saker. Eller köpta på loppis. Vi stortrivs när vi är där. Barnen och barnbarnen också.
Torgny Lindgrens bok ”Berättelserna” innehåller kortare berättelser där ”Hur ve hava ne me vattne” är i världsklass enligt mig. När vi flyttade sist skänkte vi bort en del böcker till loppis. Bl a den boken. Hoppas någon annan fick glädje av den.
Varför inte kalla huset gör ”mitt andra hus”
Jag bor i lgh i stan o har ärvt ett hus o det kallar jag för ”huset på landet” då det är ute på landet.
Röstar för att ni kallar det ”mormor o morfars” alternativt gårds- eller ortnamnet. Vad gäller rutiner verkar ni ha hittat formen. Instämmer i att det är skönt att ha en del kläder och utrustning på plats samt att det är jättebra att ha koll på förråden. Jag blir alltid lika nöjd när jag hittar listan på vad som finns i skafferiet, minns ju inte ett dyft några veckor efter att vi åkt. Såg att någon tipsat om plåtburkar, mycket bra för torrvaror om man har besök av möss. Har dock främst varit ett problem i vårt hus Roslagen, sällan (en gång?) i huset i Norrbotten.
Själv tänkte jag läsa boken ;Förorten!
Kan rekommendera ”Kapten nemos bibliotek” har aldrig läst något liknande! Lyssnade som ljudbok inläst av PO Enquist själv vilket jag tror bidrog till upplevelsen dessutom 🙂
Jag blir också väldigt inspirerad av 20-minutersläsningen! Men så avundsjuk på dig och andra som läser så fort! Jag måste alltid leva i den där pressen om vad jag väljer eftersom jag läser ca 10 sidor på 20 minuter (beroende på bok förstås), så om jag väljer en bok på 300 sidor så är det en månad. Sedan lever jag efter min pappas devis att livet är för kort för tråkiga böcker – om man inte fastnat efter 50 sidor lägger jag ned. Nu blir det Hummelhonung!
Det är över 20 år sen jag läste ”hummelhonung” men kan fortfarande känna både förtjusning och fascination över ”äcklet”, så dubbelt.
Om man vill läsa en serie böcker med sina barn (typ 9-12 år) som man själv också uppskattar vill jag tipsa om Åsa Larsson och Ingela Korsells serie PAX. Så bra och spännande!
Torgny är underbar! Och han hade nog blivit förtjust om han hade kunnat läsa din text – har för mig att han alltid framhöll formen som det viktigaste, inte intrigen.
Nu har jag några lästips: 1. ”Geniernas återkomst” av PC Jersild – en helt ljuvlig novellsamling som är lika filosofisk och även lika fysisk, sensuell och äcklig som Lindgrens världar. 2. ”Styr din plog över de dödas ben” av Olga Tokarczuk – rolig, också med viss köttighet, och med starkt astrologiskt tema. 3. En av världens bästa böcker, som är skrivna ur den själsliga erfarenheten av flykt och att förlora halva sitt jag för att man tvingas lämna sin värld, sitt land och sitt språk: ”Den stora skrivboken” av Agota Kristof. Detta kan verka tungt, men denna säregna bok är skriven så att man läser den med samma lätthet och bladvändardriv som en av ”Fem”-böckerna (särskilt första delen – och sen är man ju fast).
Vill du ha fler tips är det bara att hojta!
Lägger direkt denna till listan över böcker som måste läsas!
Böcker är den bästa verklighetslykt man kan önska sig.
Härligt att du hittat glädjen till läsandet igen 🙂
Tipset om 20 minuter läsning varje dag är ju briljant👌
Hej
Jag är släkt med Torgny och min far pekade ut förebilderna till de två bröderna i boken även om han blandar upp verkligheten med saga. Jag kommer ihåg dem och deras hus och de var i verkligen så som han så bra beskriver dem i boken. Älskar också boken. Ljudböckerna med Torgny som uppläsare slår allt, då känner jag mig som hemma trots jag är utflyttad.
/K
Jag har sett filmen som bygger på boken. En Ukrainsk film som heter Brothers. The Final Confession. Men jag har inte läst boken. Kram Pia
Så roligt att du kommit igång och fått mersmak! Torgny Lindgren är fantastisk, likaså PO Enquist. PO skriver många gånger om verkliga händelser men där han förstås väver in fiktion vilket gör mig både fascinerad och frustrerad – jag vill ju veta vad av detta som har hänt och inte! Sara Lidman skriver också bra men har ett kärvt och svårtuggat språk, tycker jag. Tack för en inlevelsefull och fin recension.
Jag blir så inspirerad av ditt läsande. Tjugo minuter varje kväll har jag ju och är inte särskilt betungande. Blev sugen på att läsa boken fast den verkar vara full med ”äckel”.
Härligt att läsa ditt omdöme om denna bok; jag läste den själv för nu hyfsat många år sedan och minns äcklet och förtjusningen! En stor författare! Min mamma gick faktiskt lärarseminariet med honom för länge sedan, de var vänner, och hon berättar ibland om studentfester etc som de båda tog del av och det ger lite extra krydda för mig när jag läser hans böcker!
Pölsan!!! En av de absolut bästa böcker jag läst. Torgny Lindgren var ett geni – lite som Hemingway i sin stil.
Underbar bokrecension! Tack!
Torgny är fantastisk. Eller var. Eller är.
Jag minns att jag började hundra gånger på Pölsan redan i gymnasiet, men kom aldrig igång. Men några år sedan, tror det var innan efter första barnet, började jag läsa och tog mig igenom tillräckligt för att fastna. Sen har jag fortsatt läst och lyssnat på hans böcker. Men har fortfarande kvar några som känns lite mer svåra eftersom jag har nästan noll bibelreferenser, men det ska inte skrämma. Och ju mer jag läst Torgny, desto mer sugen blir jag faktiskt på att läsa bibeln för att förstå de mångbottnade berättelserna djupare.
Känner samma sak sen jag fick tillbaka mitt läsande – att det spelar mindre roll vilken bok jag plockar fram för tillfället, för jag är någon som ständigt läser med samma självklarhet som jag äter. varje måltid måste inte vara perfekt för det kommer en till och varje lässtund måste inte vara perfekt för det kommer fler. så fint att få känna så!
Älskar din recension, fortsätt gärna på samma spår med kommande böcker!
Vill till oss alla småbarnsföräldrar påminna om att vi kanske läser mer än vi tror, om vi läser för våra barn?
Jag har bara läst två böcker själv under 2021, men räknar jag böcker som jag läst med mitt ena barn så är jag absolut uppe i 10-15 stycken. Där ryms allt ifrån Mio min Mio, Ronja rövardotter, Harry Potter, SVJ, Kalle och chokladfabriken mfl.
Kanske inte vad jag skulle ha valt om det bara var jag som fick välja bok men det är läsning mer betydelsefull än min egna, för jag får dela det med mitt barn. Det räknas också.
Tipsar om lilla huset på prärien serien!!! Börjar med lilla huset i stora skogen. Passar hela familjen ibland lite cencur, kanske.
Låt mig tipsa om Det fina med Kerstin. Passar barn fr typ 6-7 år och vuxna! 🙂
Stort tack!
Snälla Clara – läs och kommentera Ormens väg på hälleberget! Den var min stora läsupplevelse för 20 år sedan och jag skulle vilja höra dina tankar om den!
Min favorit bland Torgny Lindgrens böcker är nog Merhabs skönhet, som är en samling noveller. Särskilt den första av ”Två brev” som handlar om vatten. Fantastisk!
Alltså det här är det bästa nyårslöfte jag kan tänka mig och jag kommer att kapa det rakt av. Har precis som du tappat bort min identitet som läsare under småbarnsåren och det är katastrofalt eftersom läsning både ger sådan njutning och dessutom är den absolut bästa återhämtningen för mig. Får jag inte läsa blir jag helt enkelt inte återhämtad. Så TACK för den enorma inspirationen och tack för nyårslöftet och inlägget om Lindgren. Känner verkligen igen känslan av att ha böcker på vänt som jag egentligen ”borde” ha läst för längesedan (jag har t ex inte läst en enda Harry Potter som alla tycker att man MÅSTE ha läst…) och hur det dödar lusten. God läsning!
Jag älskar Torgny Lindgrens författarskap, framförallt de inlästa böckerna där han själv får läsa. Hummelhonung väckte mycket äckel (det är ju en mycket fysiskt skildrande bok) och samtidigt håller jag helt med dig – Torgny Lindgren tar hand om läsaren så att man orkar läsa och vara i det.
Själv blev jag inspirerad o tog en bok ur bokhyllan – Johanna Nilssons SOS från mänskligheten. Den har faktiskt påmint mig om Hummelhonung vid några tillfällen.
Önskar oss båda ett fortsatt gott läsande år!
Påminner författaren om Karin Smirnoff? Tänker på hennes triologi 😌
Även om du inte bett om lästips så tar jag mig friheten att tipsa både dig och dina läsare om Gerda Antti. Har du läst något av henne? Hon är så lättsam och rolig men underfundig och klok, jag minns en bok som jag borde ha sparat citat ifrån för det kryllade av klokskap och minnesvärda rader!
Åh ja, har inte läst hennes böcker själv, men farmor och farfar älskade dem. Jag tänker att det är ett bra lästips för den som tycker om att återvända till våra norrländska rötter!
Min morfar föddes i Backen, Umeå, men hamnade i Blekinge då han träffade mormor då han låg i Flottan. Han var en Forsman i en lång rad av Forsmän. Forsman på Forsman på Forsman. Spinnel och Hjulman. Erichsson och Dafwidsson. Håkmark, Västerbotten. Tavelsjö, Västerbotten. Vännfors, Västerbotten. Jag sitter här på Sturkö och känner igen allt mitt småländska och blekingska DNA. Men det där västerbottniska, det som borde vara en hel fjärdedel av mig, utgör ett hål i min själ. Var i Umeå några dagar 2018 för att gratulera min syster på hennes examen. Grät utanför Backens kyrka då vi sprang rätt på morfars farfars grav. Njöt av Sara Lidman-citaten i tunneln. Och av de vackra husen! Och älven! Men han som enligt utsago från i princip alla som kände honom var världens godaste man bar på något som jag aldrig fick lära känna. Han var sjuk, och sen dog han då jag var 15. Och jag läser de där författarna och tänker att kanske är det mig själv jag hittar där någonstans.
Svårt med släktband och spännande. Vi är alla ihoptrasslade på något vis, pusselbitar från blandade pussel som tillsammans blir en helt ny bild. Vi bor i ett Forsman-hus på Backen, kanske din släkt? Sara Lidman-tunneln är hursomhelst fantastisk!
Åh, vad spännande! Om Forsmans på/i Backen sas det ”var gång man slår i en knut, kommer en Forsman ut”. 😂 Vet att morfars farbror Albert rev Backens gamla tingshus och byggde ett tvåvåningshus där. Han hade gröna fingrar och sägs ha varit den första som planterade äppelträd i Umetrakten. Morfar växte upp i en renoverad kyrkstuga från 1700-talet, vet inte om den står kvar. Morfars far jobbade bl a som ringare i Backens kyrka (vet att den heter något annat egentligen).
Frukt-Forsman! En hel del av äppelträden finns kvar tror jag. Det är inte där vi bor men jag vet vilket hus det är. En bekant visade en gång ett gammalt tidningsklipp om äppelodlingen vid älven så det var nog stor sensation en gång i tiden
Så otroligt inspirerande!
Jag var en bokslukare, läste med lätthet över 100 böcker/år. Någon del av mig identifierar mig fortfarande som läsare…men när jag ser tillbaka på de 8 åren som gått sedan jag blev mamma så är böckerna otroligt få. Barnen är 8, 5 och 3år och jag ska ge mig själv samma utmaning som du. 20 minuter/dag. Och jag har en hel bokhylla med böcker som väntar o att läsas. Tack