Kategori: Claras vardag

Ibland blir jag så självmedveten när jag bloggar eller poddar. Sådär att jag nästan förlamas. ”Det här kan någon plocka isär. Det här kan man verkligen skratta åt för att det är så fånigt. Det här är självupptaget och det här är ointressant”.

De tankarna kan vara vettiga och sanna. Och som skapande person är förmågan till självkritik väldigt viktig. Men inte när den blir förlamande. Så då brukar jag tänka på en annan sak. Och det är att det krävs mod för att skapa sånt som andra kan ta del av. För det är att göra sig sårbar.

Det lättaste som finns är däremot att sitta på sidan av och döma. Att själv aldrig uttrycka sig eller skapa något och därmed inte riskera någon kritik.

Jag tänker tillbaka på när jag gick musik på gymnasiet och man hela tiden skulle uppträda. Nej det blev inte alltid så bra och det lät inte alltid fantastiskt. Men bara att man tillhörde den lilla grupp ungdomar som faktiskt vågade gå fram och ställa sig på scenen och bjuda på sig själv – det var värt något. Och det var i alla händelser modigare än att stå och lyssna med rynkad näsa.

Det är tur att det finns dårar i världen som tror att de har något att bidra med. Något att säga, visa, skriva, skapa och komponera. Något som andra skulle kunna ha glädje av. Det är nämligen både läskigt och svårt att göra. Medan det lättaste som finns är att sitta bredvid.

När någon varningsblinkar hetsigt åt en och man hinner fundera på om man glömt släcka helljuset. För att bakom nästa kurva stå öga mot öga med en älgtjur.

När man till vilken främmande kvinna som helst kan viska har du en tampong? Och så får man det hemliga handskaket med tampongen i handflatan. Och man får den utan frågor, och betalar tillbaka genom att nästa gång ge en tampong till en annan kvinna i nöd.

När man svettig och ledsen lämnar en gråtande unge på förskolan och möter en annan förälder i trappen. För en sekund möts blickarna. De medlidsamma, vänliga ögonen fulla av samförstånd.

När en granne helt spontant kommer förbi med en korg trädgårdsäpplen som bara är i vägen på deras gräsmatta.

När någon springer efter en på parkeringen för att man glömt purjolöken på bandet när man storhandlade.

När man åker tåg med en arg ettåring och passageraren bredvid börjar gulla och busa med ens barn.

”Du får gå före oss” när man hamnar i kön bakom det ostressade pensionärsparet som ser ens jäktade uppsyn.

Det är på de vardagliga vänligheterna och omtanken om andra som civilisationen vilar.

Hej på er. Här kommer en liten påskhälsning från någon som känner sig väldigt, väldigt ledig. Jag och Marcus är i stugan i helgen. Firar påsk på tu man hand. Första gången i livet för mig tror jag? Att inte fira med massa släkt och barn. Det känns ovant men fint! Vi äter bara goda grejer (röding, suovas, älg och gahkku), åker längdskidor på perfekt skare, solar, gör skoterutflykter och ligger skavfötters i soffan och läser. Och så löser vi ett ouppklarat mord. Ett sådant där spel med ledtrådar, förundersökningsprotokoll och förhör som man får läsa, analysera och lösa efter bästa förmåga. Ultimat påskekrim. Mysigare kan man knappast ha det!

Hoppas att du också har en underbar påsk! Vi hörs snart igen.

Jag vaknar nästan alltid i vargtimmen. Måste upp och kissa och känner från första sekund oron som sitter tung ovanpå bröstet. Jag famlar mig fram till toaletten utan att tända, försöker att inte vakna till på riktigt. För om jag gör det så störtar allting över mig. Då väntar timmar av grubbel och ångest.

Ofta påverkar rädslan för vargtimmen mig, så att själva insomnandet på kvällen också blir svårt. När barnen somnat, jag släckt, låst och dragit ur brandfarliga laddare. Dubbelkollat tända ljus. Dubbelkollat låsningen. Dubbelkollat brandfarliga laddare. Då kryper sig oron på. Vågar jag släppa efter för tröttheten och somna? Kan jag stå ut med nattens kontrollförlust?

Det första jag skulle göra om jag blev rik, vore att anställa någon som höll vakt i natten. Som tog jouren när jag skulle sova. Men inte en stor, stark man med ett vapen. Nej jag önskar mig en mamma. Som dricker te i mitt kök om nätterna. Som sitter vid bordet med läslampan tänd och löser korsord. Som är vaken så att jag kan somna i ro. Precis som när jag var liten och slumrade in till mamma som plockade i diskmaskinen. Det försiktiga slamret, maskinens mjuka spinnande. Mumlande röster bakom väggen.

Om en mamma höll vakt skulle jag inte ha ångest i vargtimmen. Jag skulle fortfarande vakna och famla mig fram till toaletten. Men sedan skulle jag höra tidningsprasslet från nedervåningen. Pennan som skriver på pappret och suddar. Jag skulle se lampans ljusrektangel där nere och veta att inget ont kunde nå mig. Inte med en mamma i natten.

I tisdags besökte jag Västerbotten Remixed på Sara Kulturhus i Skellefteå. Det var ett musikevenemang öppet för allmänheten. Och en del av Europa i i min region-initiativet som just nu pågår här i Västerbotten. Eventet ville lyfta fram några av alla initiativ som EU genom sin finansiering är med och gör möjliga här. Innovationer, uppfinningar och företagsideer som för regionen framåt. Men också det Europeiska samarbetet, eftersom innovationerna bidrar till utveckling i hela Europa.

På scen stod Lisa Miskovsky och Nathalie Carrion som sjöng spännande remixer av sina låtar. Fantastiskt bra!

*Lyssnar stjärnögd*

Kajsaform var där och visade hur man kan vika pappersblommor.

Det var det många som ville göra.

Folk trängdes kring borden, ja runtom i Kulturhuset för att få veta mer om de olika initiativen.

Ett initiativ som EU är med och stöttar är Nova K som arbetar med utvecklande av kulturskola på distans. I glesbygd är det ingen självklarhet att kunna få undervisning och lära sig ett instrument. Kanske finns det inga lärare på mils avstånd? Då är lärande på distans – via länk – faktiskt också en demokratifråga för barn och unga. Nova K arbetar med utveckling av tekniken och metoden.

Ett annat spännande initiativ var Intersective Game. Tunga industrier världen över anammar ny teknik för att bli mer effektiva och hållbara. Spelindustrin är känd för sina smarta problemlösningsmetoder och den spelar faktiskt en allt större roll i att driva dessa förändringar inom industrin. Intersective Game är ett ”testbäddskluster” där olika industrier kan mötas och utforska avancerad teknik och spelmetodik tillsammans. För att stötta den gröna omställningen, främja hållbarhet och samtidigt skapa ekonomisk tillväxt.

Det var väldigt spännande att höra hur de arbetar!

Västerbotten Remixed och kampanjen EU i min region syftar till att visa hur EU-stödda initiativ har en positiv påverkan på lokalsamhället. Och regionen ihop med EU sitter på medel som fler företag, organisationer och människor med unika ideer borde söka!

Jag gick runt och pratade med de olika innovatörerna och fick höra allt om deras drivkrafter.

Väldigt spännande, viktigt och svårt. Flera av intiativen hade varit helt omöjliga att genomföra utan stöd från EU. Fastnade särskilt för Nova K som vill tillgängliggöra kulturskolan i alla olika små orter runtom i glesbygd. I kommunen där vi bor har kulturskolan nämligen varit nedlagd under många år, så att mina barn inte har kunnat få lära sig något instrument.

Västerbotten är en region som både aktivt drar nytta av och bidrar till den europeiska sammanhållningen genom att ”remixa” sitt industriella arv med ny teknik och kreativitet. Och EU är den möjliggörare som hjälper både människor och företag i regionen att växa. Det har i alla fall jag varit ganska blind för tidigare, så det var roligt att se konkreta exempel på.

Tack för en toppenkväll! Här kan du läsa mer om sex av de olika initiativ som EU är med och finansierar.

Vad tittar du på? Har precis sett Uppdrags gransknings tvådelade dokumentär om Gustaf som har schizofreni och vars familj inte får den hjälp de har rätt till från Flens kommuns. Ett fullkomligt haveri som gjorde mig så upprörd. Ser givetvis på Love is blind och stör mig på Måns Möller/Katarina Everlöv-paret. Känns spontant som en ganska trist och dålig säsong. Tror ingen kommer att hålla ihop efter programmet. Den enda deltagare jag gillar är Johanna. Hon känns som en bonnigare Victoria Silvstedt och det säger jag som den största komplimang.

Vad läser du: Jag läser Elsa Morantes Arturos Ö. Hon är en av Italiens främsta författare och jag fick upp ögonen för henne när jag läste Elena Ferrantes Nepelserie. Hon är starkt inspirerad av Morantes och har inte för inte valt ett författarpseudonym som anspelar på hennes namn. Jag vill försöka läsa fler böcker av författare som inte är från Sverige eller England. Vem är liksom Sloveniens Selma Lagerlöf? Hen vill jag läsa!

Vad lyssnar du på: Just nu lyssnar jag på The rest is politics US med Katty Kay och Anthony Scaramucci, för underhållande och intressant vinkel på USAs politik. Lyssnar också på Monarkerna i P1 för att kungligt är kul, särskilt när det är skandaler i farten. Samt Starta pressarna som är Aftobladets politikpodd med Daniel Suhonen. Många intressanta samtal och intervjuer över partigränserna. Uppskattade bland annat avsnittet Rothstein: Fler företag borde vara arbetarägda. Och Så lurar elbolagen dig när priserna stiger med elmarknadsexperten Bengt Ekenstierna. Om hur svensk energipolitk borde förändras i grunden.

Vad äter du: Småplock. Har klen aptit nu för tiden och känner mig rätt oinspirerad.

Vad inspireras du av stilmässigt: Usch jag vet inte ens var jag ska börja leta? Minns inte sist jag köpte en modetidning eller såg något jag verkligen inspirerades av. Men om jag ska säga hur jag vill klä mig i vår så är det bland annat i knälånga kjolar/klänningar med höga stövlar som försvinner in under. Med en luddig kashmirjumer med ett tunt bälte i midjan. Eller så platta skinnsandaler som är chica och inte för bohemiska och som bärs ihop med långkjol i bomullstyg som nästan nuddar marken. En skjorta eller blus som dras ihop lite i midjan eller pulas ner i linningen för att man inte ska bli så oformlig. Och så ett tunt diskret halssmycke som försvinner ner mellan brösten. Till exempel.

Vad följer du på instagram: Jag följer färre och färre. Plockar typ bara bort konton men lägger aldrig till. Följer 295 personer just nu varav hälften är vänner och bekanta. Ska jag nämna något anna konto så tycker jag om Emmy som driver klädmärket Emmy och har ett konto som heter @emmybehindemmy. Älskar bilderna från hennes otroliga våning. Sedan skrattar jag åt och upprörs av kontot @sainthoax som skriver om både politik och populärkultur.

Vad blir din nästa kulturupplevelse? Jag ska gå på opera och se Tosca nästa helg och om en månad ska jag höra Huggorm spela. Högt och lågt precis som jag vill ha det!

Vad rekommenderar du i kulturväg? Läs en klassiker – gärna av en kvinna – och känn hur den kulturella allmänbildningen sipprar ut i blodomloppet och hur du samtidigt växer som människa. Förslagsvis: Rosen på Tistelön av Emelie Flygare-Carlén, några av Anna Maria Lenngren satiriska dikter eller Victoria Bennedictssons Fru Marianne.

Den här veckan har verkligen varit fulltjock med jobb och lösa trådar. Som det ofta blir när man varit bortrest och ledig. Låg efter med det mesta och vad jag än donade med så kändes det som att jag samtidigt borde gjort någonting annat.

Ändå stängde jag fredagen på ett bra sätt. Det regnade utanför fönstret och jag var trött och seg, men jag skrev på min bok, tränade ett kort gympass och gjorde helgfint i huset. Duschade och fixade håret.

Sedan fick helgen gärna komma!

Den var väldigt efterlängtad för i min kalender räknar jag ner till någonting roligt som ska ske och som jag längtar otåligt efter. Kryssar fredag för fredag tills jag tar mig allt närmre.

En annan rolig sak som höjer mitt humör är tanken på att det snart blir sommartid. 29 mars ställs klockan om. Behöver de ljusa kvällarna som förlänger livet, så att jag kan umgås med mina barn och hitta på saker även efter middagen. De senaste fyra månaderna har jag nämligen inte hunnit och orkat mer än det nödvändigaste. Men tänk på de ljusa vårkvällarna! Att vara ute i trädgården och plantera, barnen studsar studsmatta, någon kompis ringer och vill gå en promenad och man kan vara ute till elva innan det börjar skymma.

Idag är det söndag. Grått och disigt. Jag har fått en förkylning som satt sig i lungorna och är trött och sliten, men väldigt glad i hjärtat efter en helg med min käraste. Och på tisdag ska jag ta blodprov till min fyrtioårskontroll. Spännande att se vad det visar!

Åhej! Nu drar jag och pojkarna på sportlov. SOM de längtat och SOM de behöver få vila, återhämtning och sovmorgon. Jag med för den delen. Är så glad att jag får ha pojkarna tio dagar i rad.

Här är sånt jag hoppas att lovet i stugan ska bestå av:

Snöfall och utflykter

Soliga vidder

Äta ute

Åk-glada ungar!

Med frisk aptit.

Skoteråkning

Solande på is

Värma sig vid eld

Essa som springer lös och plumsar runt överallt där hon vill.

Svettiga träningspass

När pojkarna åker ifrån mig

Och kanske ett riktigt isigt dopp. Men det är mer tveksamt.

Fika i backen

Utförsåkning på ovana, lite skakiga ben.

Och sedan många sköna stunder framför öppenspisen. Läsa och dricka te och tjofsa runt i långkalsonger och tjocksockar

Malin ska sluta dricka. Jag ska börja kolla på Amerikanska Love is Blind. Vi gör alla våra uppoffringar här i livet! Och särskilt för podden. Malin berättar (efter lyssnarrönskemål) om insikterna hon fått av att se Top Model-dokumentären. Och så får jag återanvända till min gamla käpphäst om hur fel det är med att gotta sig i true crime…

Du blir prenumerant på underproduktion.se och det kostar 39 kronor i månaden och är ingen uppsägningstid. HÄR blir du prenumerant.