Händelserik lördag helt utan bilder

Vilken lördag vi har haft! Vi började med en brunch hos våra vänner Erik och Marlene där vi blev bortskämda med massa godsaker och mysig stämning. Sedan åkte vi hem till Jakobs mamma och åt ett veganskt hejdå-julbord för Jakobs lillasyster som ska till Colombia i ett halvår. Vi kommer sakna henne väldigt mycket. Hon har varit sån bra hjälp med barnen den här hösten dessutom. När jag blev ihop med Jakob var hans lillasyster bara några år äldre än Bertil är nu. Hade världens gulligaste lilla kalaskula och gillade att sjöbada länge med mig. Nu är hon vuxen och reser till andra sidan jordklotet. Det är fint att jag och Jakob hängt ihop sedan vi var tonåringar och på det sättet också fått lära känna varandras familjer så väl. Nästa år firar vi fjorton år tillsammans!

Efter julbordet åkte vi vidare till kyrkan där Bertils kör hade luciatåg. Bertil var nisse och sjöng solo. Eller ja, med sina två bästisar. Så frimodiga och underbara. Ulf dansade så blöjbaken gungade.

Nu sover alla barnen i sina sängar. Och jag borde sova tidigt ikväll, jag med. Fast som vanligt är jag uppe sist av alla. Kan inte låta bli nu när huset är julstädat och ombonat. Och jag har en perfekt brie i kylen och massa god lufttorkad skinka. Det kliar i fingrarna efter att skapa något. Kanske klipper jag snöstjärnor ikväll. Eller gör några kristyrer. Vi får se vad det blir. Gokväll på er.

Pangstund på en vanlig sketen onsdag

Medan Ulf sover ute på verandan och Folke och Gammor sitter och leker med hans klistermärkesalbum i soffan. Spelar Bertil och Elle schack. Jag gör en remouladsås och skalar morötter som barnen kan tugga på i väntan på middagen. Alltid bra att lura i dem grönsaker i väntan på middagen.

Medan jag lagar mat lyssnar jag på gamla Lilla Drevet-avsnitt med ena örat och fnissar för mig själv åt Liv, Ola och Nannas formuleringar. Det här är en pangstund. En riktig pangstund på en vanlig sketen onsdag. Så tacksam för att det här är min vardag.

En dag på kontoret

Igår hade jag barnvakt och åkte in till kontoret för att kämpa mig över en stor jobbpuckel. Det var SÅÅÅÅÅ underbart. Att sitta med vuxna människor, snickesnacka om poddar och teveprogram och sedan dricka take awaykaffe ostört. Köpa sushilåda till lunch och springa ärenden. Jag älskar vårt mysiga kontor och längtar tills jag kan börja sitta där mer igen. Just nu stjäl jag mest till mig tiden.

Hade kameran med och tänkte fota lite men självklart dog batteriet efter den här bilden. Så det blev inget med den saken. Hann å andra sidan jobba undan desto mer när jag inte kunde fota någonting.

Idag är jag ledig. Är ordentligt krasslig och tänker bara göra mysiga saker. Folke är hemma från förskolan och gammor är här på besök. Kanske sätter jag en saffransdeg så kan vi baka när Bertil kommer hem. Vi får se, vi får se.

Återkommer i eftermiddag med de bästa juliga loppisfynd jag gjort sista tiden!

Morsans funderingar

Lugnet har sänkt sig. Maten är undanstökad. Jakob har tagit storbarnen på skidträning i byn. Bara Ulf och jag hemma och han kryper runt nöjd.

Jag snor åt mig några minuter för mig själv. En kopp te och några godisar ur Surt & Blandat påsen. Snart ska jag bre smörgåsar och skala mandariner så att kvällsfikat är färdigt när barnen kommer hem igen. Men just nu ska jag ingenting. Vi har haft en höst med alldeles för många sena kvällar. Det funkar väl okej under sommarhalvåret när det är ljust. Men den här tiden blir det bara gråt och tandagnisslan av trötthet. Nu får vi vrida tillbaka igen. Senast klockan halv åtta ska barnen ligga i sängen. Helst tidigare. Vi började redan igår med resultatet att storbarnen glada hoppade ur sängen imorse. Lovar gott för ikväll.

Tänk att jag är en sådan himla morsa nu? Som har barnens kompisar på middag. Och svänger ihop en gratäng på överbliven köttfärsås och trötta makaroner. Som kommer ihåg att köpa hem frukt till fruktstunden. Som ser till att alla kommer iväg på skidträningen och att lillen tar sina D-droppar. Det har tagit ett tag att landa i rollen. Men nu efter tredje barnet så sitter den.

Igår storstädade jag och barnen deras rum. När vi skurat och fejat och sorterat leksaker fick de julpyntandet som belöning. De små nissehusen i trä blev en del av ett tomtelandskap tillsammans med alla mina gamla porslinstomtar. Resten av eftermiddagen lektes det i tomtevärlden.

Jag funderar på vad jag egentligen tänkte blogga om? Såhär alldeles i slutet av texten inser jag att jag tappat tråden. Ville väl mest bara skriva något om det hjärtat är fullt av. Hur skönt det är med en ensam timme på kvällen. Godis från godisgömman, en kopp te och så bloggen. Den här platsen betyder jättemycket för mig även om jag förstår att den för er som läser bara är en av de hundratals saker ni fäster uppmärksamheten på varje dag. Trots den asymmetrin är jag väldigt, väldigt glad för att ni gör just det.

Tisdag med matlag

Ikväll har vi haft matlag hemma hos oss. Ute föll snön och temperaturen sjönk grad för grad. Inne njöt vi ljuset från nitton tända stearinljus och en hel drös med adventstjärnor. Jo, de fick komma upp en vecka för tidigt i år. Men jag har så mycket för mig fram till advent att jag annars inte skulle hunnit adventsdekorera alls. Och det hade ju varit KATASTROF!

Hela den här veckan är lite snurrig. Så mycket jobb som ska färdigställas med förhoppningen om att i gengäld kunna ha en riktigt lugn och skön december. Det är det ju helt klart värt så jag kämpar på.

Vid tiotiden ikväll skingrades matlaget och jag plockade iordning det värsta stöket i köket. Och nu ska jag själv strax sova. Bjussar först bara på Ulf och Ylva-Karin som bekantar sig med varandra på bebisvis.

Mums. Den där ska jag undersöka. Ser smaskig ut.

Attackerar när den tittar bort

Sliter tag i utstickande del och säkrar grepp

Gapar och tar ett rejält bett.

Tvi. Hår i munnen. Menlös smak. Ändå positivt överraskad av kraftig ljudeffekt.

Bästa sortens retreat

Vad fint ni delade med er i förra inlägget. Är rörd över att få höra era berättelser om sorg och saknad och alla olika sätt vi människor försöker hantera det på. Det får mig att tänka att vi människor sitter ihop och är mer lika varandra än olika ändå. Tack för det!

På fredagar brukar jag ju lägga upp bilder från Underbaraboning – alltid på ett särskilt tema. Denna fredag har jag dock så långsamt internet att det bara inte går. Så här får ni några bilder från vår vardag här istället. Som jag lyckades tanka upp när jag åkte in till närmsta bibliotek igår.

Varje morgon börjar med detta. Snabbt som tusan göra upp eld i vedspisen och i pannan. Lyssna på ljudet och känna sig nöjd över att vedlåren är fylld med torr, bra björkved.

Duka fram frukost. Lussekatter, klådda, kaffe OCH the. Vi dricker självklart båda parallellt. Enda rimliga.

Utsikten från mormors köksbänk går inte av för hackor

Det är så mysigt och ovanligt för oss att vara två systrar på en bebis. Han får så mycket kärlek att det inte är klokt. Stå på kökssoffan och pilla på ljusstaken är en favoritsysselsättning.

Samt kolla på traktorn som kör förbi och som skyms helt av snöröken

Sedan tar vi en förmiddagslur. Med den snötäckta häggen på vakt utanför fönstret.

Glad nyvaken unge.

Om det snöat måste vi skotta. Både biten ner till vägen och biten till vedboden.

Smulf sitter nedbäddad under fårskinn i vagnen och tittar på.

Sedan in med veden. Många varv blir det.

Och kanske en promenad på byn om det inte känns för kallt ute.

Medan Anna jobbar med sin avhandling jobbar jag med att skriva och måla. Har tagit matrummet i anspråk och brett ut alla mina grejer. Så härligt att inte behöva plocka fram och bort utan låta allting ligga kvar.

Viktigt med trefikat när vi är här. Trefikat tummade mormor aldrig på. Oftast sju sorters kakor. Vi nöjer oss med två. I ullunderställ och tjocksockar – med trettio stearinljus tända.

Att vara här är lite som att vara på ett retreat av bästa sort!

Hej från vinterparadis

Jag har just nu den bästa tänkbara veckan! Jag, min syster och Ulf har nämligen tagit vårt pick och pack och åkt till mormor och morfars hus. Tio dagar på platsen jag älskar. Anna behöver skrivro för att komma vidare i sin avhandling. Jag kockar och sköter marktjänst och målar och skriver. Och så umgås vi med mamma, mormor och morfar. Fast alla är borta finns de här ändå. Och att sova på mormors sida i sängen, i hennes mjukslitna påslakan och ha på mig hennes gamla morgonrock. Det känns som en varm omfamning.

Som ni ser är det full vinter här! Vi skottar och eldar och skottar lite till.

Minns inte sist jag och Anna kunde göra något eget tillsammans? Oftast när vi ses är alla fem barn med och ibland är det ju skönt att det får vara bara jag och syrran.

Som jag njuter av dessa tio dagar!

Middag för kallt väder

Igår hade vi matlag hos oss. Det var nästan tjugo minusgrader ute så jag hade förberett mat som värmde. Köttsoppa med klimp och nybakt bröd.

Satte älgbenen på kokning för att göra buljong och sedan kokade de nästan hela dagen. Köket var helt immigt efteråt.

Så mysigt att fylla huset med stearinljus och bara kura inne

Bjöd på detta goda bröd som jag varmt kan rekommendera.

Och köttsoppa ur min sjuliterskastrull.

Barnen åt mest av klimpen

Och jag med! Klimp är det bästa jag vet – näst rabarberkräm.

Perfekt matlagsmat på ruskigt kall dag!

Första veckan i november

Vi kom hem från Jakobs mormor igår mitt på dagen. Det var tråkigt att åka men som alltid känns det härligt att komma hem till vårt hus. Särskilt när Jakob varit hemma och städat. Det luktade såpskurat och allt bös var undanröjt. Och jag satte genast igång med att klä om soffan och köksstolarna. Måste alltid göra något sånt när jag kommer hem från en längre bortavaro. Reclaima huset liksom.

På kvällen hade vi fredagsmys, fast på en söndag. Hela familjen nedkrupna i soffan. Fint att vara ihop igen.

Det har varit så skönt att få vara helt ledig en vecka med barnen. Ja, förutom blogg och insta har jag skytt allt jobb som pesten. Visserligen gick min jobbtelefon sönder så att jag fick köra arton mil för att laga den. Någon dag senare gick min kortläsare till kameran sönder. Så att jag fick köra sju mil för att skaffa en ny. Nackdelarna med glesbygd. Men annars har jag mest gjort vad jag haft lust med. Målat mycket.

Det här blir en intensiv vecka (med mammaledighets-mått mätt) för sedan reser jag bort igen. Idag måndag spelar jag och Erica in två avsnitt av En Underbar Pod. Det tar nästan hela dagen i anspråk. På tisdag ska jag fota samarbeten, fixa med bokföring och sköta administration i företaget. På onsdag är jag ledig och ska fika hos en vän och på torsdag fota mer samarbeten och åka in till stan och göra inköp till resan. Och sedan förbi kontoret och montera upp nya lampor.

Jahapp. Det är min första novembervecka det. Nu fram till jul ska jag göra till den bästa tiden!

Sparkpremiären

Det känns ofattbart att det är första november idag? Eftersom hösten varit så kall här uppe har det känts som november länge, länge. Och som att det är december nu? Glad ändå att vi har november kvar. Ända sedan jag började dra ut på julfixandet och smyga igång redan i november har denna månad gått från årets sämsta till topp 5.

Idag tog vi sparkarna på premiärtur. Vi kappkörde genom byn till handelsboden för att skaffa lördagsgodis. Imorgon är det stängt nämligen. Känner sån intensiv lycka den första sparkturen. Att få flyga fram och känna sig lätt och snabb.

Barnen har varit ute och lekt. Byggt snögubbar och åkt bob

Alla hus är inbäddade i spunnet socker och fetvadd.

Jakobs lillkusin Felicia (mer som en storkusin för mina barn) är här också. Hon är En Underbar Pods största fan. På riktigt kan hon recitera vissa poddavsnitt från början till slut med alla mina och Ericas ordväxlingar. Läskigt att höra, nästan.

Jag är så lättad att jordbruksåret är över. Förra veckan hade vi sista grönsaksleveransen och den här veckan är världen vit. Det var i sista minuten, verkligen.

Efter Allhelgonahelgen brukar jag ju också tjuvstarta julen på bloggen. OBSOBS inga tomtar och julskinka och sånt. Mer bara vinterdekorationer och annat stämningsskapande. Så ni vet det. Vissa älskar detta och andra obehagsryser. Sorry till er i den senare kategorin. Kommer inte kunna ändra på mig.

Nu ska jag vika igen datorn och så småningom bege mig ut på en kvällspromenad i fluffet. Fast först ska jag måla en stund. Minstingen har somnat för kvällen och jag ska färdigställa en teckning. Visar resultatet imorgon! Och då ska ni får hjälpa mig med en frågeställning jag har.

Hoppas Allhelgonahelgen är stämningsfull och fin. Kram

Andra sidan jordbruksåret

Å vad glada jag och Erica blev av alla kommentarer om podden igår. Här och på insta. Man blir ju inte osugen på att börja podda igen om man säger så…TACK för peppen!

Tisdagen gick i ett rasande tempo. Hade massor av arbete att hinna få undan på Smulfs lurar och däremellan skulle han ju ha passning. Hemmet såg ut som ett kaos och till på köpet var matlaget hos oss.

Då var det en riktig lisa att Jakob kom hem från Bern efter fem dagar borta. Kände hur trött jag blivit av att vara själv med allting. Jag har inte tillåtit mig att stanna och känna efter utan bara hållit ihop. Men nu släppte det. Och nu är vi på väg in i en mycket lugnare fas. Jordbruket trappas ner för varje dag och hela familjen får plötsligt tid tillsammans igen. Så glad för att vi är på väg ut på andra sidan efter ett intensivt odlingsår.

Ulf gungade på rumpan och var glad över att få se pappa igen och höra gitarrspel.

Jag lagade mat åt matlaget. Blev grejer från gården. Köttfärslimpa med potatis och morötter och lingonsylt. Älskar husmanskost

Och det viktigaste? Brunsås i en enliterskanna. Ingen torr mat här inte!

Ulf gosade med Stina

Och Ylva-Karin med Ulrika.

Och medan försiktiga snöflingor föll utanför fönstret tömde vi matbordet på minsta lilla smula.

Och det var den tisdagskvällen det!

En alldeles strålande lördag

Vilken mysig helg vi har haft. Jakob är i Bern hos sin yogalärare så jag har varit själv med barnen. Som tur var kom både min svärmor och min svägerska Johanna ut och hälsade på.

Jag vaknade på lördagsmorgon helt häpen och nöjd. Ulf hade nämligen sovit till halv sju. Detta var tredje natten i rad som han sovit tolv timmar i sträck i sin egen säng utan att ge ifrån sig ett knyst. Började projekt kura barn i tisdags. Och nu detta? Är så glad och tacksam.

Han med. Skönt att få sova hela nätterna igenom.

Vi tassade ner medan resten av huset sov. Gjorde eld i vedspisen…

och satte igång att öva på att stå. Stå vid kista. Bra aktivitet. Trots snavigt, långt nattlinne.

Jag kippade på mig träskor och gick ut för att ta in tidningen. Läsa morgontidning läänge på helgen är en viktig tradition. Kolla förresten vad fin häcken är! Häggmispel får världens vackraste höstfärger.

Morgonljus i oktober. Stämningsfullt.

Och alla gula träd som brinner mot himlen

Jaja. Kallt som tusan i morgonrock och tofflor så jag skyndade mig in i värme igen. Kokade kaffe, tände ljus och läste tidningen.

Snart kom morgontrötta rufsiga barn tassande ner för trappan. Vi åt frukost och gullade med Ulf och sedan fick jag ägna mig åt något jag längtat efter men som man sällan får när man har bebis. Nämligen arbeta ostört!

Så här kaosigt var det på verandan

Och trädgården var väldigt mycket i det här stuket. Så det var hög tid att städa!

Satte igång att kånka bort utemöbler, tömma krukorna på bron, bära in möbler och bord i garaget och samla ihop bollar och leksaker som låg utspridda överallt. Samtidigt pratade jag i telefon med min syster i typ 90 minuter. Vi gör så ganska ofta. Ringer upp och hänger kvar i luren med varandra när den ena städar trädgården och den andra städar huset. Fint att få sällskap. Man måste inte alltid prata så mycket. Fast vi pratade också mycket i ärlighetens namn. Samtalsämnen lider vi ej brist på.

Deppiga blommor på väg mot deponi.

Jag lånar alltid Jakobs kläder när han inte är hemma. Luktar så gott och känns så tryggt. Hade hans rejäla arbetsoverall

Den “piffiga” snusnäsduken var dock min egen.

Ulf sov ute i sin vagn medan jag arbetade.

När verandan tömts på skräp så dammsög jag golvet och såpskurade så det skvätte! Härligt att såpskura oisolerade golv där man kan blaska på ordentligt.

Tänkte tillbaka på när jag stökade fram allting i våras. Dagarna innan barnvälsignelsen. Allt fint vi hade att se fram emot då. Och allt roligt vi haft sedan dess.

Därefter gick jag in och påbörjade omstyling av köket. Är SÅ less på hur det ser ut där. Så jag skruvade ner hyllor och lampor och gardiner. Under tiden gjorde Bertil läxor med farmor. Trevligt att göra läxor med sin alldeles egna lågstadiefröken.

Till middag fixade jag pizza

Och sedan kröp vi upp i soffan. Barnen, faster, farmor och lilla hunden som också var på besök. Och såg på film tillsammans. Det blev Mästerkatten i Stövlar. Fast vi ville ju se Bäst i test. PANIKEN när de plockat bort detta eminenta program från SVT Play. Och ingenstans kan man streama det heller?!

Förutom den lilla missräkningen hade vi en alldeles strålande lördag. Hoppas ni hade det med!

Omstart

Idag är dags för omstart! Jag är nämligen urless på hur mina dagar utvecklat sig sista månaden. Mammaledigheten som är ett enda otillfredsställande blurr. Jag vill in i rutinerna jag hade med Bertil och Folke som bebisar. När jag vet precis när bebisen ska sova, vakna, ha roligt och äta. Jag vet hur skönt det brukar bli när vi kommit över puckeln och fått ordning. Den ordningen siktar jag på nu. Och även om jag därför steg upp en hel timme tidigare än i vanliga fall känner jag mig upprymd. För nu sover Ulf i sin vagn på verandan, fulltankad och nöjd. Och jag har en liten stund för kaffe i ensamhet medan jag skriver det här inlägget.

Regnet smattrar mot rutorna. Glad att jag får vara inne idag. Ska göra eld i vedspisen och sedan ta itu med köket. Det är nämligen jag som har kökstjänst just nu. Vi byter sysslor då och då för att omväxling förnöjer. Nej, det är ett ljug. Men omväxling gör det lite mindre pestigt med hushållssysslorna. Jakob har fått ta tvätten och handlingen mot att jag tar disken.

Perfekt diskat ska det bli! I alla fall veckan ut.

Helg vid havet

Tack för alla kommentarer på förra inlägget. Ni är ju bäst. Och snällast <3

Den här helgen kom väldigt lägligt efter allt jobbigt som varit. På fredagen strejkade vi för klimatet. Åttaåringen bar bästa skylten.

Och på eftermiddagen var det dags att åka till Holmön med matlaget. En resa vi planerade direkt efter sommarens roliga vistelse där. Vädret var ljuvligt. Kav lugnt och stilla.

Ammade i solen

Och ungarna lekte medan vi väntade på att färjan skulle gå

Bebisarna börjar ha mer och mer utbyte av varandra. Lilla Smulf i vagnen och Ylvis i Ulrikas knä.

Mot ön!

Vi åkte i solnedgången

Och kom fram i skymningen.

Kall dimma och nästan helt mörkt ute.

Vi skyndade vi mot huset där vi gjorde upp eld i kakelugnen, fixade middag till alla ungar och sedan satt uppe och pratade sent. Tillslut somnade jag i alla fall och sov som en liten gris. Varför sover man alltid så bra borta? Är det för att man inte har ansvar för något?

Morgonen därpå försökte jag göra någon slags planering för helgen

Samtidigt som barnen ritade

I det gulliga gamla köket.

Efter frukost gick vi ut. Packade lådcykeln full med fika och drog iväg söderut på ön.

Peppat gäng

Stina satt i lådan och vaktade bebisarna och höll utkik efter kantareller

Det var septemberväder av bästa sort.

Och barnen hojade tills de blev som gelé i benen.

När vi funnit en fin plats så slog vi läger.

På en liten udde. Barnen började genast försjunka i lek

Medan vi samlade kvistar och gjorde en brasa.

Ut på tur aldrig sur

Finns det en bättre utflyktsmånad än september? Tror inte det!

Jakob den galningen tog ett bad. Det var “varmt” tydligen. Jag tog inget bad på grund av fortfarande väldigt förkyld.

Gullisar i motljus

Med håret fladdrande i vinden.

Ulf satt och sög på Jakobs krage.

Fina Ulrika ammade Ylva-Karin. Och efter några timmar när vi grillat korv, ätit kex och tagit igen oss lite så cyklade vi hem igen. 1,5 mil var tappert cyklat för ungarna.

Vi hade stoppat in en lammbog i ugnen innan vi åkte på morgonen. Den var klar lagom tills vi kom hem.

Vi gjorde middag på eget kött, grönsaker och surdegsbröd. Väldans gott!

Och medan eftermiddagen övergick i kväll och barnen ett efter ett knoppade av satt vi uppe och fikade och eldade i kakelugnen.

Imorse var vi förstås ganska segstartade allihop. Regnet hängde i luften men vi packade fikakorgen och begav oss. Mot fyren!

Berguddens fyr är så vacker!

Skulle gärna prova gå upp i den.

Vi gjorde upp eld och värmde oss medan barnen försvann iväg och lekte bland klipporna

Sedan korvgrillning och kaffedrickande

Ena bebisen sov i vagnen och den andra i selen.

Så satt vi i några timmar tills det var dags att gå hem och laga middag och städa ur Albins föräldrars hus som vi lånat. Och sedan ta färjan hem till fastlandet igen.

Det blev en underbar helg när vi verkligen firade ut september ordentligt. Så glad att vi har ett sådant bra kompisgäng att hitta på roliga saker tillsammans med!

En utmärkt torsdag

Idag hade jag långväga besök av en gammal vän. Gammal för att vi känt varandra länge. Men ändå ny för att det bara är andra gången vi ses i verkligheten. Vi lärde nämligen känna varandra via våra bloggar – Sofia Kammeborn och jag.

Jag bakade cheescake med färska fikon och bjöd på småkakor.

Sofia bor på Gotland i vanliga fall men var nu på en liten norrlandsturné och stannade till hos mig. Precis som sist fanns det ingen hejd på samtalen.

Jag hade plockat in höstblommor och tänt ljus och eldat i vedspisen

Det är ju så härligt med kalla, soliga höstdagar när det BÅDE är sol och samtidigt kura inne-väder.

Min monstera börjar för övrigt bli ett monster.

Sofia är en riktig stickguru med fans i hela himla världen. Hon försörjer sig huvudsakligen på att sälja egendesignade stickmönster. Förutom sin fina blogg och instagram såklart.

Jag tycker alltid det är så givande att prata med folk som jobbar med samma sak som jag. Det är ju inte så ofta man får chansen menar jag. Så förutom att prata om livet viktigheter pratade vi branschskvaller, annonsörer och följare som gått bananas. Men mest om allting som är så himla roligt med det här jobbet!

Ulf fattade tycke för Sofia

Och Sofia fattade tycke för min cheescake.

Obligatorisk kompisbild <3 innan Sofia tuffade vidare på sin norrlandstripp. Förhoppningsvis kommer hon snart tillbaka igen.