Bästa sortens retreat

Vad fint ni delade med er i förra inlägget. Är rörd över att få höra era berättelser om sorg och saknad och alla olika sätt vi människor försöker hantera det på. Det får mig att tänka att vi människor sitter ihop och är mer lika varandra än olika ändå. Tack för det!

På fredagar brukar jag ju lägga upp bilder från Underbaraboning – alltid på ett särskilt tema. Denna fredag har jag dock så långsamt internet att det bara inte går. Så här får ni några bilder från vår vardag här istället. Som jag lyckades tanka upp när jag åkte in till närmsta bibliotek igår.

Varje morgon börjar med detta. Snabbt som tusan göra upp eld i vedspisen och i pannan. Lyssna på ljudet och känna sig nöjd över att vedlåren är fylld med torr, bra björkved.

Duka fram frukost. Lussekatter, klådda, kaffe OCH the. Vi dricker självklart båda parallellt. Enda rimliga.

Utsikten från mormors köksbänk går inte av för hackor

Det är så mysigt och ovanligt för oss att vara två systrar på en bebis. Han får så mycket kärlek att det inte är klokt. Stå på kökssoffan och pilla på ljusstaken är en favoritsysselsättning.

Samt kolla på traktorn som kör förbi och som skyms helt av snöröken

Sedan tar vi en förmiddagslur. Med den snötäckta häggen på vakt utanför fönstret.

Glad nyvaken unge.

Om det snöat måste vi skotta. Både biten ner till vägen och biten till vedboden.

Smulf sitter nedbäddad under fårskinn i vagnen och tittar på.

Sedan in med veden. Många varv blir det.

Och kanske en promenad på byn om det inte känns för kallt ute.

Medan Anna jobbar med sin avhandling jobbar jag med att skriva och måla. Har tagit matrummet i anspråk och brett ut alla mina grejer. Så härligt att inte behöva plocka fram och bort utan låta allting ligga kvar.

Viktigt med trefikat när vi är här. Trefikat tummade mormor aldrig på. Oftast sju sorters kakor. Vi nöjer oss med två. I ullunderställ och tjocksockar – med trettio stearinljus tända.

Att vara här är lite som att vara på ett retreat av bästa sort!

Hej från vinterparadis

Jag har just nu den bästa tänkbara veckan! Jag, min syster och Ulf har nämligen tagit vårt pick och pack och åkt till mormor och morfars hus. Tio dagar på platsen jag älskar. Anna behöver skrivro för att komma vidare i sin avhandling. Jag kockar och sköter marktjänst och målar och skriver. Och så umgås vi med mamma, mormor och morfar. Fast alla är borta finns de här ändå. Och att sova på mormors sida i sängen, i hennes mjukslitna påslakan och ha på mig hennes gamla morgonrock. Det känns som en varm omfamning.

Som ni ser är det full vinter här! Vi skottar och eldar och skottar lite till.

Minns inte sist jag och Anna kunde göra något eget tillsammans? Oftast när vi ses är alla fem barn med och ibland är det ju skönt att det får vara bara jag och syrran.

Som jag njuter av dessa tio dagar!

Middag för kallt väder

Igår hade vi matlag hos oss. Det var nästan tjugo minusgrader ute så jag hade förberett mat som värmde. Köttsoppa med klimp och nybakt bröd.

Satte älgbenen på kokning för att göra buljong och sedan kokade de nästan hela dagen. Köket var helt immigt efteråt.

Så mysigt att fylla huset med stearinljus och bara kura inne

Bjöd på detta goda bröd som jag varmt kan rekommendera.

Och köttsoppa ur min sjuliterskastrull.

Barnen åt mest av klimpen

Och jag med! Klimp är det bästa jag vet – näst rabarberkräm.

Perfekt matlagsmat på ruskigt kall dag!

Första veckan i november

Vi kom hem från Jakobs mormor igår mitt på dagen. Det var tråkigt att åka men som alltid känns det härligt att komma hem till vårt hus. Särskilt när Jakob varit hemma och städat. Det luktade såpskurat och allt bös var undanröjt. Och jag satte genast igång med att klä om soffan och köksstolarna. Måste alltid göra något sånt när jag kommer hem från en längre bortavaro. Reclaima huset liksom.

På kvällen hade vi fredagsmys, fast på en söndag. Hela familjen nedkrupna i soffan. Fint att vara ihop igen.

Det har varit så skönt att få vara helt ledig en vecka med barnen. Ja, förutom blogg och insta har jag skytt allt jobb som pesten. Visserligen gick min jobbtelefon sönder så att jag fick köra arton mil för att laga den. Någon dag senare gick min kortläsare till kameran sönder. Så att jag fick köra sju mil för att skaffa en ny. Nackdelarna med glesbygd. Men annars har jag mest gjort vad jag haft lust med. Målat mycket.

Det här blir en intensiv vecka (med mammaledighets-mått mätt) för sedan reser jag bort igen. Idag måndag spelar jag och Erica in två avsnitt av En Underbar Pod. Det tar nästan hela dagen i anspråk. På tisdag ska jag fota samarbeten, fixa med bokföring och sköta administration i företaget. På onsdag är jag ledig och ska fika hos en vän och på torsdag fota mer samarbeten och åka in till stan och göra inköp till resan. Och sedan förbi kontoret och montera upp nya lampor.

Jahapp. Det är min första novembervecka det. Nu fram till jul ska jag göra till den bästa tiden!

Sparkpremiären

Det känns ofattbart att det är första november idag? Eftersom hösten varit så kall här uppe har det känts som november länge, länge. Och som att det är december nu? Glad ändå att vi har november kvar. Ända sedan jag började dra ut på julfixandet och smyga igång redan i november har denna månad gått från årets sämsta till topp 5.

Idag tog vi sparkarna på premiärtur. Vi kappkörde genom byn till handelsboden för att skaffa lördagsgodis. Imorgon är det stängt nämligen. Känner sån intensiv lycka den första sparkturen. Att få flyga fram och känna sig lätt och snabb.

Barnen har varit ute och lekt. Byggt snögubbar och åkt bob

Alla hus är inbäddade i spunnet socker och fetvadd.

Jakobs lillkusin Felicia (mer som en storkusin för mina barn) är här också. Hon är En Underbar Pods största fan. På riktigt kan hon recitera vissa poddavsnitt från början till slut med alla mina och Ericas ordväxlingar. Läskigt att höra, nästan.

Jag är så lättad att jordbruksåret är över. Förra veckan hade vi sista grönsaksleveransen och den här veckan är världen vit. Det var i sista minuten, verkligen.

Efter Allhelgonahelgen brukar jag ju också tjuvstarta julen på bloggen. OBSOBS inga tomtar och julskinka och sånt. Mer bara vinterdekorationer och annat stämningsskapande. Så ni vet det. Vissa älskar detta och andra obehagsryser. Sorry till er i den senare kategorin. Kommer inte kunna ändra på mig.

Nu ska jag vika igen datorn och så småningom bege mig ut på en kvällspromenad i fluffet. Fast först ska jag måla en stund. Minstingen har somnat för kvällen och jag ska färdigställa en teckning. Visar resultatet imorgon! Och då ska ni får hjälpa mig med en frågeställning jag har.

Hoppas Allhelgonahelgen är stämningsfull och fin. Kram

Andra sidan jordbruksåret

Å vad glada jag och Erica blev av alla kommentarer om podden igår. Här och på insta. Man blir ju inte osugen på att börja podda igen om man säger så…TACK för peppen!

Tisdagen gick i ett rasande tempo. Hade massor av arbete att hinna få undan på Smulfs lurar och däremellan skulle han ju ha passning. Hemmet såg ut som ett kaos och till på köpet var matlaget hos oss.

Då var det en riktig lisa att Jakob kom hem från Bern efter fem dagar borta. Kände hur trött jag blivit av att vara själv med allting. Jag har inte tillåtit mig att stanna och känna efter utan bara hållit ihop. Men nu släppte det. Och nu är vi på väg in i en mycket lugnare fas. Jordbruket trappas ner för varje dag och hela familjen får plötsligt tid tillsammans igen. Så glad för att vi är på väg ut på andra sidan efter ett intensivt odlingsår.

Ulf gungade på rumpan och var glad över att få se pappa igen och höra gitarrspel.

Jag lagade mat åt matlaget. Blev grejer från gården. Köttfärslimpa med potatis och morötter och lingonsylt. Älskar husmanskost

Och det viktigaste? Brunsås i en enliterskanna. Ingen torr mat här inte!

Ulf gosade med Stina

Och Ylva-Karin med Ulrika.

Och medan försiktiga snöflingor föll utanför fönstret tömde vi matbordet på minsta lilla smula.

Och det var den tisdagskvällen det!

En alldeles strålande lördag

Vilken mysig helg vi har haft. Jakob är i Bern hos sin yogalärare så jag har varit själv med barnen. Som tur var kom både min svärmor och min svägerska Johanna ut och hälsade på.

Jag vaknade på lördagsmorgon helt häpen och nöjd. Ulf hade nämligen sovit till halv sju. Detta var tredje natten i rad som han sovit tolv timmar i sträck i sin egen säng utan att ge ifrån sig ett knyst. Började projekt kura barn i tisdags. Och nu detta? Är så glad och tacksam.

Han med. Skönt att få sova hela nätterna igenom.

Vi tassade ner medan resten av huset sov. Gjorde eld i vedspisen…

och satte igång att öva på att stå. Stå vid kista. Bra aktivitet. Trots snavigt, långt nattlinne.

Jag kippade på mig träskor och gick ut för att ta in tidningen. Läsa morgontidning läänge på helgen är en viktig tradition. Kolla förresten vad fin häcken är! Häggmispel får världens vackraste höstfärger.

Morgonljus i oktober. Stämningsfullt.

Och alla gula träd som brinner mot himlen

Jaja. Kallt som tusan i morgonrock och tofflor så jag skyndade mig in i värme igen. Kokade kaffe, tände ljus och läste tidningen.

Snart kom morgontrötta rufsiga barn tassande ner för trappan. Vi åt frukost och gullade med Ulf och sedan fick jag ägna mig åt något jag längtat efter men som man sällan får när man har bebis. Nämligen arbeta ostört!

Så här kaosigt var det på verandan

Och trädgården var väldigt mycket i det här stuket. Så det var hög tid att städa!

Satte igång att kånka bort utemöbler, tömma krukorna på bron, bära in möbler och bord i garaget och samla ihop bollar och leksaker som låg utspridda överallt. Samtidigt pratade jag i telefon med min syster i typ 90 minuter. Vi gör så ganska ofta. Ringer upp och hänger kvar i luren med varandra när den ena städar trädgården och den andra städar huset. Fint att få sällskap. Man måste inte alltid prata så mycket. Fast vi pratade också mycket i ärlighetens namn. Samtalsämnen lider vi ej brist på.

Deppiga blommor på väg mot deponi.

Jag lånar alltid Jakobs kläder när han inte är hemma. Luktar så gott och känns så tryggt. Hade hans rejäla arbetsoverall

Den “piffiga” snusnäsduken var dock min egen.

Ulf sov ute i sin vagn medan jag arbetade.

När verandan tömts på skräp så dammsög jag golvet och såpskurade så det skvätte! Härligt att såpskura oisolerade golv där man kan blaska på ordentligt.

Tänkte tillbaka på när jag stökade fram allting i våras. Dagarna innan barnvälsignelsen. Allt fint vi hade att se fram emot då. Och allt roligt vi haft sedan dess.

Därefter gick jag in och påbörjade omstyling av köket. Är SÅ less på hur det ser ut där. Så jag skruvade ner hyllor och lampor och gardiner. Under tiden gjorde Bertil läxor med farmor. Trevligt att göra läxor med sin alldeles egna lågstadiefröken.

Till middag fixade jag pizza

Och sedan kröp vi upp i soffan. Barnen, faster, farmor och lilla hunden som också var på besök. Och såg på film tillsammans. Det blev Mästerkatten i Stövlar. Fast vi ville ju se Bäst i test. PANIKEN när de plockat bort detta eminenta program från SVT Play. Och ingenstans kan man streama det heller?!

Förutom den lilla missräkningen hade vi en alldeles strålande lördag. Hoppas ni hade det med!

Omstart

Idag är dags för omstart! Jag är nämligen urless på hur mina dagar utvecklat sig sista månaden. Mammaledigheten som är ett enda otillfredsställande blurr. Jag vill in i rutinerna jag hade med Bertil och Folke som bebisar. När jag vet precis när bebisen ska sova, vakna, ha roligt och äta. Jag vet hur skönt det brukar bli när vi kommit över puckeln och fått ordning. Den ordningen siktar jag på nu. Och även om jag därför steg upp en hel timme tidigare än i vanliga fall känner jag mig upprymd. För nu sover Ulf i sin vagn på verandan, fulltankad och nöjd. Och jag har en liten stund för kaffe i ensamhet medan jag skriver det här inlägget.

Regnet smattrar mot rutorna. Glad att jag får vara inne idag. Ska göra eld i vedspisen och sedan ta itu med köket. Det är nämligen jag som har kökstjänst just nu. Vi byter sysslor då och då för att omväxling förnöjer. Nej, det är ett ljug. Men omväxling gör det lite mindre pestigt med hushållssysslorna. Jakob har fått ta tvätten och handlingen mot att jag tar disken.

Perfekt diskat ska det bli! I alla fall veckan ut.

Helg vid havet

Tack för alla kommentarer på förra inlägget. Ni är ju bäst. Och snällast <3

Den här helgen kom väldigt lägligt efter allt jobbigt som varit. På fredagen strejkade vi för klimatet. Åttaåringen bar bästa skylten.

Och på eftermiddagen var det dags att åka till Holmön med matlaget. En resa vi planerade direkt efter sommarens roliga vistelse där. Vädret var ljuvligt. Kav lugnt och stilla.

Ammade i solen

Och ungarna lekte medan vi väntade på att färjan skulle gå

Bebisarna börjar ha mer och mer utbyte av varandra. Lilla Smulf i vagnen och Ylvis i Ulrikas knä.

Mot ön!

Vi åkte i solnedgången

Och kom fram i skymningen.

Kall dimma och nästan helt mörkt ute.

Vi skyndade vi mot huset där vi gjorde upp eld i kakelugnen, fixade middag till alla ungar och sedan satt uppe och pratade sent. Tillslut somnade jag i alla fall och sov som en liten gris. Varför sover man alltid så bra borta? Är det för att man inte har ansvar för något?

Morgonen därpå försökte jag göra någon slags planering för helgen

Samtidigt som barnen ritade

I det gulliga gamla köket.

Efter frukost gick vi ut. Packade lådcykeln full med fika och drog iväg söderut på ön.

Peppat gäng

Stina satt i lådan och vaktade bebisarna och höll utkik efter kantareller

Det var septemberväder av bästa sort.

Och barnen hojade tills de blev som gelé i benen.

När vi funnit en fin plats så slog vi läger.

På en liten udde. Barnen började genast försjunka i lek

Medan vi samlade kvistar och gjorde en brasa.

Ut på tur aldrig sur

Finns det en bättre utflyktsmånad än september? Tror inte det!

Jakob den galningen tog ett bad. Det var “varmt” tydligen. Jag tog inget bad på grund av fortfarande väldigt förkyld.

Gullisar i motljus

Med håret fladdrande i vinden.

Ulf satt och sög på Jakobs krage.

Fina Ulrika ammade Ylva-Karin. Och efter några timmar när vi grillat korv, ätit kex och tagit igen oss lite så cyklade vi hem igen. 1,5 mil var tappert cyklat för ungarna.

Vi hade stoppat in en lammbog i ugnen innan vi åkte på morgonen. Den var klar lagom tills vi kom hem.

Vi gjorde middag på eget kött, grönsaker och surdegsbröd. Väldans gott!

Och medan eftermiddagen övergick i kväll och barnen ett efter ett knoppade av satt vi uppe och fikade och eldade i kakelugnen.

Imorse var vi förstås ganska segstartade allihop. Regnet hängde i luften men vi packade fikakorgen och begav oss. Mot fyren!

Berguddens fyr är så vacker!

Skulle gärna prova gå upp i den.

Vi gjorde upp eld och värmde oss medan barnen försvann iväg och lekte bland klipporna

Sedan korvgrillning och kaffedrickande

Ena bebisen sov i vagnen och den andra i selen.

Så satt vi i några timmar tills det var dags att gå hem och laga middag och städa ur Albins föräldrars hus som vi lånat. Och sedan ta färjan hem till fastlandet igen.

Det blev en underbar helg när vi verkligen firade ut september ordentligt. Så glad att vi har ett sådant bra kompisgäng att hitta på roliga saker tillsammans med!

En utmärkt torsdag

Idag hade jag långväga besök av en gammal vän. Gammal för att vi känt varandra länge. Men ändå ny för att det bara är andra gången vi ses i verkligheten. Vi lärde nämligen känna varandra via våra bloggar – Sofia Kammeborn och jag.

Jag bakade cheescake med färska fikon och bjöd på småkakor.

Sofia bor på Gotland i vanliga fall men var nu på en liten norrlandsturné och stannade till hos mig. Precis som sist fanns det ingen hejd på samtalen.

Jag hade plockat in höstblommor och tänt ljus och eldat i vedspisen

Det är ju så härligt med kalla, soliga höstdagar när det BÅDE är sol och samtidigt kura inne-väder.

Min monstera börjar för övrigt bli ett monster.

Sofia är en riktig stickguru med fans i hela himla världen. Hon försörjer sig huvudsakligen på att sälja egendesignade stickmönster. Förutom sin fina blogg och instagram såklart.

Jag tycker alltid det är så givande att prata med folk som jobbar med samma sak som jag. Det är ju inte så ofta man får chansen menar jag. Så förutom att prata om livet viktigheter pratade vi branschskvaller, annonsörer och följare som gått bananas. Men mest om allting som är så himla roligt med det här jobbet!

Ulf fattade tycke för Sofia

Och Sofia fattade tycke för min cheescake.

Obligatorisk kompisbild <3 innan Sofia tuffade vidare på sin norrlandstripp. Förhoppningsvis kommer hon snart tillbaka igen.

Fiskedagar

Åh käre värld. Internet är så dåligt här. Att ladda upp bilderna till det här blogginlägget tog TOLV timmar. Phu. Därför godkänns också kommentarerna mer sällan när jag är här. Ha överseende!

Här kommer i alla fall en drös med mys från veckan som gått.

Jag och pojkarna har varit och lekt i skogen vid vår koja. Jag fick ansvara för skafferiet. Fixade svamp och bär och sallad på lingonris.

Ulf placerades i en tuva. Han var vår spejare som höll utkik efter fienden

Hopp och lek och spring i ben

Pussedej

Vi har varit vid kallkällan också. Och övat oss på att inte falla i.

Kvällarna är finast. Mjukt, dimmigt ljus och alldeles spegelblankt på sjön.

Huset lyser inbjudande i skymningen <3

Många mornar är frostigt kalla.

Och desto vackrare

Vi eldar i vedspisen så det sjunger i elementen. Och fikar stadig frukost för att orka hålla igång hela dagen.

Sedan direkt ut i bärskogen för att fylla hinkarna med lingon och blåbär. Och ett och annat kråkbär eftersom en viss person har dem som favoritbär. “De är så vattniga och smaskiga”.

Tallhedar med en gran här och där. Finaste skogstypen.

Lingon är roligast att plocka. Klasarna räntar på så bra och så blir man aldrig kladdig och blöt heller.

Fastän man ligger dubbelvikt i riset.

Ulf är givetvis med hela tiden.

Plötsligt blir han hungrig och då är det paus för att amma på en stubbe.

Barnen har upptäckt klädkistan som vi också hade så mycket roligt med när vi var yngre.

Klä ut sig själv och styla andra

Lilleman har sovit i skuggan

Och vi har kirrat riktig norrlandslunch. Grillad falukorv, fläsk, klådda och så väl kyld Norrlands Guld. För de som är lagda åt det hållet.

Exakt det här har vi gjort varje sommar i hela mitt liv. I exakt samma stolar

Efter lunch följer bad. Här badade vi så mycket i somras. 27 grader i vattnet. Nu är det snarare 15.

Friskt men skönt.

Doppade mig flera gånger när jag väl vågat mig i.

Bertil skulle kunna vara Annas barn. Samma smakpreferenser. Samma kroppskonstitution. Samma klädstil. Samt frisyr <3

På kvällen lägger man ut nät. Jag och Anna turas om att ro sedan motorn gått sönder.

Inte en käft på sjön förutom en och annan svan.

En kväll glömde vi flötena i båthuset så då fick vi vända när vi äntligen kommit fram för att lägga ut näten.

Det blev en sen fisketur. Rodde hem i den rosa skymningen.

Och det hann bli riktigt mörkt innan vi la till med båten. Tillslut hade vi bara månen som följeslagare. I en annars kolmörk septemberkväll.

Bättre sätt kan man inte spendera sina septemberdagar på. Tycker jag,

Vändningen

Usch vad jag har känt mig vissen idag. Tung i kroppen, ledsen och olustig. Det var inte förrän i eftermiddags jag insåg att jag nog har något virus i kroppen. Skön insikt. Istället för att tro som jag först tänkte – att jag fått ett återfall och blivit lika skör som under utmattningen. Varför är det alltid så att när man mår dåligt – så kan man aldrig tro att det ska bli bättre? Man kan inte ens minnas att man mådde bra för bara någon dag sedan? Det dåliga måendet tar över. Jag tror alltid att jag är tillbaka på noll igen. Skräckkänsla.

Tur då att vi har matlag på tisdagar. Det muntrar alltid upp. Ikväll var vi hos Stina och Emil. Vi gick dit vid halv sex och traskade hem i kolmörkret vid halv elva. Trots att det är skoldag imorgon och alla ska upp och jobba. Blir bara så ibland. Man får prioritera.

Stina hade lagat rotsakssoppa och mackor med svampstuvning på. Så himla gott.

Matlaget är verkligen veckans höjdpunkt. Nej, man kommer inte alltid dit på topp. Barnen håller inte alltid sams. Man är lite nött, kantstött och vardagstrött. Men bara av att komma samman, äta ihop och prata om vad som hänt sedan sist lyfter humöret med tusen procent.

Det slutar alltid med att vi sitter och skrattar och flamsar och drar interna skämt. Hoppas vi sitter så här när vi är sextio år gamla också. Och då kommer barnen hem ibland och ansluter – kanske med egna barn och barnbarn. Och allt är annorlunda och precis likadant.

Till efterrätt fick vi Stinas berömda pannkakspudding – vars recept kom till av en olyckshändelse men som är farligt god!

Efter maten fick barnen popcorn och film på övervåningen medan vi vuxna slängde oss i sofforna och pratade. Ulf var utslagen av trötthet.

Det blev många mysiga timmars prat. Och när vi traskade hem i den mörka höstkvällen och höll utkik efter fladdermöss och stjärnor. Då var känslan i magen helt förändrad. Från hemsk pissdag till någonting som kändes alldeles mjukt och varmt och lent på insidan.

Men nu ska jag skynda mig att släcka lampan och somna – så att det här viruset inte får en chans att bryta ut.

Godnatt!

Måndagens to do

Idag känns som en riktigt höstruskig dag. Regn mot rutan och dimma över trädtopparna. Sitter här och arbetar i morgonens röra. En mobilbild från verkligheten. Bertils trombon på kökssoffan. Min kamera och lördagens tidning. Spår av frukostrester och direktreklam. Kallt kaffe. En bukett på väg att vissna.

På måndagar har jag min administrativa dag. Försöker strukturera arbetet när jag är hemma med barn – så att jag får tydlighet i veckorna. Mina administrativa dagar är svårast. Man ska varva mellan hålla bebisen nöjd och samtidigt hålla många tankar i huvudet. Jag tappar tråden hela tiden och får öva mig på att ha tålamod. Ingenting kan rivas av eller effektiviseras. Som jag gillar att göra det. Jag får jobba på i maklig takt – i den ordning bebisen tillåter.

Idag har jag i alla fall jobbat med att korra sponsrade blogginlägg, svara på förfrågningar och attestera fakturor. Bollat listor med arbetsuppgifter fram och tillbaka till min assistent Charlotte. Samt gjort en intervju med en tysk tidning som ska återpublicera ett julreportage från oss – som tidigare synts i Allt i Hemmet. Det var spännande att på engelska försöka förklara svenska jultraditioner och hitta korrekta termen för apelsinnejlikor, pumlor, luciatåg och smällkarameller. Inga begrepp jag är van vid att säga på ett annat språk…

Mentalt har jag varit kvar så mycket i sensommaren – men den här ruskiga höstdagen i kombination med intervjun fick mig att börja längta till jul. Så härligt att tänka på allt roligt vi har att se fram emot i höst. I takt med att det blir kallare kommer ju myset närmare. Bra grej ändå.

Hoppas du har en fin måndag

På tu man hand

Det är så mysigt att smita iväg med barnen på tu man hand ibland. Idag lämnade jag småpojkarna hemma och tog med mig Bertil på marknad.

Vi delar samma intresse för gamla hus och grejer så jag tänkte att en eftermiddag på hembygdsgården skulle passa oss perfekt. Bertil förevigade mig. Väldigt praktiskt att han blivit så duktig på att hantera min kamera.

Vi stod och tjuvlyssnade utanför Västerbottenslogen, på fiolspelarna där inne. Blev så sugen att dansa folkdans när jag hörde det. Det var väldigt många år sedan sist.

Bertil klättrade upp och satte sig och njöt utsikten. Han är bra på att klättra. I stan brukar han klättra upp i lyktstolparna och det är ju lite mer utmanande.

Så gick vi runt och kollade i alla gamla hus. I den vackra gamla ladugården

Och storstugan med gul dörr. Nästa år SKA jag sätta humle kring garaget och låta den klättra längs väggen. Är så vackert gammaldags.

Jag får en sådan fridfull känsla i så här gamla hus. Obs obs för snyggaste bäddningen man kan tänka sig! Hade också en kökssoffa som säng när jag var liten. Den var i kortaste laget men det struntade jag i. Tyckte att det var så mysigt.

En sådan här sänghimmel hamnar på önskelistan. Och kolla in de vackra väggmålningarna!

Jag älskar vår färgstarka inredningshistoria. Grått, vitt och beige har inte direkt varit standard. Man får också tänka att färgerna blekts med tiden. Det vi ser nu var förmodligen ÄNNU knalligare för 150 år sedan.

Den här blandningen alltså <3

Se vilket vackert skåp från 1852. Vilken lycka att vi också har ett så vackert allmogeskåp hemma i huset. Det rymmer hela min karaffsamling.

Röda pelargoner i terracottakrukor är torpartjusigt. Det har jag varje sommar här hemma.

Det här blomterarrangemanget ska jag kopiera tror jag. Soppterrin med rönnbär och annat vackert nedstucket.

Vi gick runt bland stånden med hemslöjd. Såg rotsmycken av björk gjorda med fantastisk precision. Blev ännu mer nöjd över den stora rotslöjdsask med lock jag har här hemma.

Bertils fina kompis stod och sålde örter och svamp i ett av stånden.

Själv slog jag till på perenner. Ångrar nu att jag inte också köpte dockaklejan. Men det blev i alla fall knallrosa stjärnflocka. Precis vad jag inte behövde men väldigt gärna ville ha!

Ångrar också att jag inte köpte kantareller. Hittills har jag inte hittat en enda svamp på mina vanliga svampställen.

Vi avslutade med ett besök i bagarstugan för att köpa mjukaka.

Jag vill också lära mig baka mjukkaka i bagarstuga.

Vi smög omkring bland husen i några timmar och kände den där stillsamma friden man bara känner i riktigt gamla hus.

Sedan pep vi hem igen. Så tacksam för en lördag i sällskap med storpojken.

Fredagskväll

Så mysigt med fredag! Vi drog av en veckostädning av huset på eftermiddagen. Och tack vare veckans idoga plockande vid läggdags, var själva städningen en smal sak att få färdig. Vi hann på under en timme!

I alla fall – Folkes kompis Dahlia kom hit för att fredagsmysa och sova över och vi dukade middag på verandan.

Måste passa på att sitta här ute varje chans som ges!

Det här är typisk mat hos oss nu i skördetider. Ugnsrostade rotsaker med färska kryddor.

Serverade med någon slags dressing (den här gjord på fetaost, creme fraiche, sweet chili och peppar). Förutom våra grönsaker från Marstorps Mat är det också bröd från Kulturbageriet. Att doppa i lite olivolja och flingsalt. Allt detta är så enkelt och SÅ gott!

Så hips vips försvann barnen ut i trädgården

Jakob följde efter för att beskåda traktorn som klippte gräset.

100 procent levande landsbygd

Och sedan medan Jakob spelade på sin nyinköpta gitarr – den fjärde i ordningen – så fixade jag fredagsmys.

Vi såg Bäst i test och åt chips och hade det härligt. Ända tills klockan slog nio och barnen skulle i säng.

Nu sover alla småttingar i huset och jag ska sova jag med. Så skönt med helg. Hoppas ni får en fin sådan allihopa <3