Hur du får med dig din familj på utflykt

Visst vill du precis som jag ta med dig familjen på utflykt i naturen? Inte minst i sportlovstider va? Det är bara så många hinder som ska forceras på vägen. Jag känner mig som Scarlett O’Hara under Amerikanska inbördeskriget. Motgång efter motgång nöter ner mig tills jag slutligen får ett hysteriskt sammanbrott innan jag ens kommit sig ut genom ytterdörren. Arg på min man är jag också. Så pass att jag får lust att stänga in mig i sovrummet och sova resten av dagen. Ändå gör vi en utflykt nästa helg igen. Så någonting måste vi ju ändå göra rätt…

Här kommer 9 tips på vägen så att du lättare kommer ut i naturen med din familj (tro mig det är värt det). Jag som övat hela vintern börjar nu få till snitsen. Nu blir jag inte ens svettig längre.

  1. Som med alla svårigheter i livet är första steget att erkänna att du har problem. Det kommer vara omständigt att ta dig ut första gångerna. Tänk bara på hur jobbigt det kan vara att få iväg hela familjen till skolan och jobbet på mornarna. Ändå övar ni ju på det fem dagar i veckan. Klart att en utflykt då innebär en hel del omak. Det är helt i sin ordning.
  2. Steg två är att förbereda noga. Helst dagen/dagarna innan. Plocka fram all utrustning och införskaffa allt fika. Att leta termos, liggunderlag och skridskor på förmiddagen innan man ska åka gör en utmattad innan man ens är iväg.
  3. Börja med att äta. Alltså innan ni ens åkt hemifrån. Ät ett stadigt mål mat så att barnen inte ropar VI ÄR HUNGRIGA innan ni ens lämnat kvarteret.
  4. Sätt lagom höga mål. Med många barn och trötta föräldrar kanske ett paket ballerinakex, lite varmt kaffe i en termos och en utflykt till närmsta skogsdunge är ett lagom stort äventyr? Som ger blodat tand istället för evig aversion.
  5. Välj enkelt fika – men mycket! Alltså här kan man ju avancera så småningom och göra hur gott och påkostat fika som helst. Men i början är enklare bättre. Och hellre för mycket än för lite. Du vill inte locka ut barnen på utflykt bara för att de sedan ska gå hungriga och gnälla. Och glöm för sjutton inte vatten! Törst kan tvinga en hem i förtid.
  6. Gör samma aktivitet flera gånger i rad. Vare sig det är skogspromenad eller slalomåkning. Ju fler gånger du gör det desto enklare och snabbare kommer du iväg. Och ju roligare blir det. Är verkligen variationen det viktiga? Är det inte att alls komma ut som poängen?
  7. Möt gärna upp kompisar eller andra familjer. Detta är ett särskilt bra knep om du är känner dig sur. Irritationen rinner i alla fall av mig när vi träffar våra vänner. Plötsligt kan vi skoja om våra jobbiga barn bakom ryggen och himla med ögonen i samförstånd över irriterande respektive. När vi sedan går hem från utflykten är hela familjen glad och sams igen.
  8. Känn lugnet när du väl är framme. Man har alltid så bråttom hem. Men på badstranden likväl som skidbacken är det först när man sitter ner och känner lugnet som barnen börjar leka. Och sedan kan leken fortgå i timmar. Så att du själv får dricka kaffe och peta med pinnar i elden och ha det skönt.
  9. Och när ni kommer hem igen. Diska termos och kåsor och stoppa sedan tillbaka i ryggsäcken med alla andra utflyktsgrejer. Och låt ligga där. Nästa helg slipper du i alla fall det jobbiga springa-runt-som-en-yr-höna-och-leta-utrustning-momentet. Och då är mycket vunnet.

Ja. Det var mina bästa tips på hur du får med familjen ut på utflykt. Har du fler så fyll på för all del!

Fjorton minus och solsken i blick

Jag har nu haft två riktigt härliga dagar i rad. Solen sken, termometern visade fjorton minus och jag var hemma och stökade på. Som ni som följer mig på instastory fick se i realtid förstås…

Folke var ledig från förskolan och gammor var på besök. De spelade Ubongo och det nya fotbolsspelet. Bertil anslöt också efter lunch. Så härligt att han nu är så stor att han kan gå hem själv från skolan om han har lust.

Jag hälsade på fåren i hagen. De har gått ute här hela vintern för med sin tjocka päls går ingen nöd på dem. Men tyvärr blir det inga lamm i år. Vi har nämligen inte kunnat bestämma vilken ras vi ska satsa på. Och innan vi gjort det vill vi inte avla fram fler får. Däremot hoppas jag mycket på kycklingar. Vi får se hur det blir med den saken.

Jakob stannade till hos Albin med sina turskidor. De skulle ut och åka och planera jobb. Det är mycket som är jobbigt med att driva ett jorbruk. Men att kunna ta skidfärder på vårvintern och planera är inte en av dem.

Själv åkte jag också lite skidor. Gäller att passa på när man har en barnvakt i gammor!

Fast först inspekterade jag hönshuset som ska förvandlas till bastu. Det går framåt!

När jag kommit hem igen drack jag kaffe, åt gammors medhavda bullar och doftade på Freesian i min bukett. Doftar vår så att det är något rent otroligt!

Kalaslördag för nioåringen

Idag hade vi släktkalas för nioåringen. Inget barnkalas däremot – lyckades finta bort det genom att istället utlova Paradisbadet med bästa kompisarna. Phew!

Släktkalas däremot. Det ordnar jag gärna. Chokladbollar är givet

Liksom kladdkakemuffins

Och marängtårta. Fast först åt vi varmkorv med bröd. Man behöver alltid en stödkorv på kalas.

Smakade på varje sort.

Uffe var finklädd med sin pappa. Så roligt att nästa kalas är för att fira hans ettårsdag. Älskar hur barnens födelsedagar blivit nya högtidsdagar på vårt år. Det tänkte jag aldrig på innan barnen kom. Hur de där födelsedagarna skulle bli återkommande, lysande färgklickar under året.

Perfekt att ha ett barn som fyller år i början av februari och ett i slutet av mars och sedan dessutom ett riktigt sommarbarn!

Underbara gulliga unge.

Ammade inte mina andra barn så här länge…

så jag är inte helt van vid att ha en bebis som så tydligt kan kommunicera vad han vill.

Födelsedagsbarnet hade valt “kalaskläder” efter eget huvud. Jaja. På sitt eget kalas måste man väl i allsindar få bestämma klädsel själv. Även om den är fleecejacka och ullmössa.

I vanlig ordning får alla barn paket när ett barn fyller år hemma hos oss. Något litet bara. Älskar den traditionen!

I present fick Bertil bland annat ett mikroskop, Ninjago-lego, en örn som kan hålla balansen på ett finger. En squishy, nya vantar, pysselsaker och ett fotbollsspel…som morfar såklart genast la beslag på och började spela.

Resten av kvällen ägnades åt fotbollsturnering där Jakob gjorde mos av mig fullkomligt . Måste öva i smyg och ta revansch för hans självförtroende får inte bli för stort. Och barnen får inte tro att mammor inte kan det här med fotbollsspel.

Städa städa varje fredag och så varje jul…

Är det bara jag eller är ni fler som tycker att det är superintressant att höra om hur andra människor utför vardagliga sysslor? Som att handla, tvätta eller städa? Alltså inte att de gör det. Utan hur de gör det? Ja. sånt fastnar i alla fall jag för. Man får syn på så mycket hos sig själv när man blir medveten om vad andra gör. Så här kommer ett (måhända ointressant för de flesta) inlägg om hur vi gör när vi veckostädar!

Vi är en ganska rörig familj i grunden. Men vi försöker städa huset ordentligt en gång i veckan. Oftast är det torsdagkväll eller fredag på dagen eftersom Jakob ofta jobbar kväll.

Vi börjar alltid med att plocka överallt. Då sorterar vi vuxna in våra saker som ligger utspridda och barnen får samla ihop sitt. Kläder, leksaker, skräp, tidningar. Plockningen är det värsta och det som tar mest tid i vårt hem. Oftast ligger massa skrot i trappen också – sånt som är på väg till övervåningen men ingen orkat ta med sig hela vägen.

När allt är plockat samlar vi ihop trasmattor och slänger ut på verandan. Sedan alla kuddar och filtar som ligger utspridda överallt. De läggs i korgstolen på verandan.

Därefter tar jag fram min dammvippa. Den använder jag för att få bort damm från lampskärmar, prydnadssaker och sånt som är svårt att våttorka med en trasa. När jag dammat klart med den brukar jag blöta en trasa med lite diskmedel eller rengöringsspray på och våttorka alla fönsterbräden, lampfötter, vardagsrumsbord, hyllor mm. Jag orkar dock inte dammtork vanpå alla höga skåp. Där torkar jag bara några gånger per år. Jag dammtorkar alltid uppifrån och ner för att inte damma ner redan rengorda ytor.

Jakob brukar städa köket medan jag dammar. Om det står någon disk kvar tas den bort – annars rengörs hällen på gasspisen och bänkens integrerade träskärbräda. Luckor och handtag torkas av med en trasa med diskmedel. På lister i köket samlas flottigt damm så de måste städas noggrant. Men det orkar vi inte alltid. Så det blir kanske varannan städning. Ugn, micro, kylskåp och skafferi städar vi däremot alltid vid separata tillfällen när behov uppstår. Annars tar veckostädningen för lång tid.

Sedan kommer dammsugningen. Vi har ju vår dammsugarrobot som är en stor hjälp. Men ibland kompletterar vi med vår vanliga dammsugare för att komma åt lister, mellan soffkuddar, i bordsspringor osv. Medan dammsugaren arbetar städar någon av oss badrummet. Oftast jag. Då sprayar jag rengöringsmedel på kakelväggen vid duschen, i badkaret, på kranarna, handfatet och runtom hela toaletten – både insidan och foten av den. Sedan tar jag en svamp med en vassare sida och skrubbar allting rent. Avslutar med att skölja varmt vatten över alltihop med duschslangen. Toaletten rengör jag sedan med toaborste, toalettrengöring och en trasa eller svamp. Börjar med utsidan och arbetar mig till insidan av den. Trasan slängs sedan åt sidan för att torka. När jag samlat ihop ett gäng wettextrasor kokar jag dem i ättika och diskmedel. Så kan de återanvändas fler gånger.

Slutligen häller jag linoljesåpa och vatten på badrumsgolvet och tar fram min skurborste och skrubbar. Avslutar sedan med att skölja bort allting med duschslangen. Så att det rinner ner under badkaret. Skrapar golvet med en golvskrapa. Sedan torkar det på nolltid tack vare golvvärmen.

Badrumsspegeln rengör jag genom att spraya med diskmedel, skrubba med svamp och sedan putsa ren med en kökshanduk som inte luddar. Alla handdukar i badrummet slängs i tvätten och byts ut till rena.

På övervåningen dammtorkar vi precis som nere och dammsuger sedan. Jag brukar försöka synka veckostädningen med att byta lakan i alla sängar. Fast det är inte alltid vi orkar med det. När vi hade balkong hängde vi alltid ut alla täcken på vädring under städningen. Det saknar jag faktiskt! Luktar så gott om sänggkläder som hängt ute i tio minus i flera timmar.

Sedan kommer skurningen. Här är jag petig. Skulle aldrig komma på tanken att skura med ett sådant där trassel. Det har jag fått med mig från mormor som städade på Apoteket. Ska det bli riktigt rent på våra golv behöver man skura med en bred gammaldags borste med riktig borst. Till den behöver man stora skurtrasor. Jag måttar upp linoljesåpa och vatten i en stor hink. Lägger ner trasan, tar upp och vrider ur den och lindar sedan kring skurborsten. Skurar tills trasan ser smutsig ut och rengör den då i hinken innan jag fortsätter. På våra golv på övervåningen har vi istället en bred platt borste med en “trasa” på som har mycket struktur. Den våttorkar vi golven med och det funkar relativt bra. Golven på övervåningen är ju slipade och målade så där glider den lätt. Fast det blir ju inte lika rent som med den gammaldags skurborsten förstås. Övervåningen skurar vi varje gång vi städar, för det går så lätt. Nedervåningen – förutom kök och badrum – skurar vi kanske var tredje vecka. Det beror lite på hur smutsigt det ser ut,

mattpiska trasmatta

När allting är skurat och golven torkade. Då dammar Jakob trasmattor, täcken och kuddar. Och så lägger jag ut allting på rätt plats. Och då doftar det så svalt och friskt av utomhus som möter linoljesåpa. Jag brukar avsluta med att stryka nya dukar till köksbord och köksö så att allting känns rent och vackert.

Och SÅ gör vi när vi städar! Nu är jag nyfiken på hur ni gör?

En orimligt gullig hjälpreda

Idag har vi en riktig mysfredag jag och Ulf. Jag bakar till morgondagens kalas för Bertil och Uffe hänger med.

Inget kalas utan kladdkakemuffins…

Knepet är en riktig god mörk choklad som man bryter i bitar och trycker ner på slutet.

Chokladbollar är kalasfavoriten man inte klarar sig utan.

Gör alltid dubbel sats när jag ändå bakar. Förresten vill jag slå ett slag för att ha ingredienser i fina gamla burkar istället för påsar. Man blir glad av ett arbetsbänk full med färg och snygga typsnitt istället för prassel.

Ulf har dragit sitt strå till stacken genom att i vanlig ordning vara orimligt gullig.

Nu åker vi och fredagshandlar lite inför helgen. Och så hör vi imorgon igen. Ha en härlig helg!

Tjärnen på berget

Idag var det riktigt busväder – med snö som ven och letade sig in mellan krage och mössa, handskar och jackärm. Men det stoppade inte oss. För vi hade bestämt oss för en skidutflykt till tjärnen på berget. Med matlagsgänget.

Ulf packades ner under ett fårskinn i skidpulkan och storbarnen snörade på sig sina pjäxor och fäste snölåsen under sulorna.

Finns inget dåligt väder…osv

Det kändes lite motigt först men väl ute var det fullkomligt magiskt i skogen. Och snöfallet upphörde. (Om ni vill se lite rörligt så la jag ut några filmer på instastories förresten)

Folke och Bertil skidade på trots klabbföre.

Och Stina och Ulrika kämpade på trots bakhalt. Inte lätt med föret alltid. Eller skidor överhuvudtaget. Ulrika är ju från Halmstad och Stina uppvuxen i Karlstad så de är inte jättevana skidåkare. Bra då att åka med barn i lugnt tempo.

Ulf var nöjd med läget.

Ylva-Karin likaså.

Och jag som är uppvuxen på skidor kände mig hemskt självgod och stöddig i skogen. Tills klabbföret satte stopp, jag drattade på arslet och bröd av båda stavarna i en enda ljudlig snärt. Det lät som att någon skjutit ett skott. Blev så himla häpen. Och det snöpliga fallet föranledde en sådan svår skrattattack att jag inte kunde resa mig på många minuter.

Genom att jag fick låna en av Emils stavar tog vi oss tillslut fram till vindskyddet.

Vi gjorde upp en rejäl brasa att värma händerna på och blöta ullstrumpor vid.

Barnen kröp in och vilade benen

Medan vi brassade käk. Fläsk är det bästa att grilla. Klår allt annat.

Att ta sig ut med tre barn på utflykt och få ihop både utrustning och matsäck. Det kan föranleda en hel del irritation för de arma föräldrarna. Men så fort man får umgås med andra arma föräldrar blåser irritationen bort. Älskar att vara med min storfamilj!

Jag drack kaffe och grillade marshmallows på löpande band.

Medan Ulrika höll koll på småttingarna.

Och sedan vi fikat färdigt

gjorde barnen några rejäla snögubbar. Varmkorv som näsa och tättsittande kottögon.

Och innan orken börjat tryta packade vi ihop för att bege oss hem.

Hejdå skogen för den här lördagen!

Skriska loss på en lördag

Idag vaknade vi till en härligt solig morgon med sju minusgrader ute. Så vi bestämde oss för att åka skridskor med ungarna. Matlaget hängde på och vi drog till byns skridskobana. Eufori! Har ju inte åkt skridskor på flera år på grund av graviditet och annat och jag var minst sagt skakig i benen. Men det gick ju riktigt bra, hockeyrören till trots (åker alltid på konståkningsskridskor annars).

Ulf satt i sitt babyskydd och blev runtskjutsad i världens fart.

Hur nöjd som helst

Storbarnen övade på baklängesåkning, åttor och andra små tricks.

Ylva-Karin var lika glad som alltid!

Jag fick ta paus efter någon halvtimme på grund av otränade skridskofötter…

Men tre barn satt målvakt.

Medan vi dukade fram

Tände grillen och kirrade lunchmiddag till allesammans

Man blir lite kall av att först skridska sig svettig och sedan sitta still.

Så efter några timmar på skridskobanan packade vi ihop och begav oss hem igen. Så trötta att vi däckade ett tag allesammans. Ja, jag sov faktiskt som en liten gris i nästan två timmar. Klart lämplig lördagsaktivitet!

Vägen till lanthandeln

Härom dagen när jag skulle till vår lilla men väldigt välsorterade lanthandel för att kirra ingredienser till ett brödbak tog jag också med kameran i sparklådan. Sparklådan rymmer ungefär tre matkassar så den är perfekt att åka och handla med.

Hejdå gården!

Susade förbi en räcka granngårdar längs vår grusväg.

Stannade till vid hästhagen och sa hej till pållarna. Min dröm sedan många år är att jag skulle bli fri från min allergi och kunna ha en egen häst. En nordsvensk eller ardenner allra helst. Nå. Det stannar på drömstadiet. Har inte ens suttit i en hästsadel sedan jag var liten.

Det var en särdeles solig och krispigt kall dag.

Vi bor ju på en ganska ordentlig höjd. Så till affären är det bara nedför. Hem är det istället brant uppför. Bra benträning! Minns att vi flera år innan vi köpte vårt hus var och tittade på ett annat hus i den här byn (faktiskt det röda huset som skymtar till höger på bild nummer tre i detta inlägg) och vi tvärnitade vid den här utsikten. För att det var så ovanligt vackert. Och vi gapade över att någon kunde vara så lycklig att de fick bo här. Och nu bor vi här?! Fem getingar på det!

Skön utförslöpa där det gäller att hålla tungan rätt i mun när man styr sparken. Den går i världens fart.

Och vips är man nere på “storgatan” i min by. Alldeles lagom stor tycker jag.

Sedan framme vid affären.

Och det var det hela. Så nu vet ni!

En ny människa

Jag känner mig lite som en ny människa efter två dagar borta ifrån min familj. Jag åkte nattåg hem och klev in över tröskeln hemma vid halv åtta imorse. Till förvånade barns stora glädje! Det är så nyttigt att komma ut och göra lite jobb och träffa lite folk och påminnas om energin och glädjen man har i vanliga fall. För när man ska kombinera föräldraledigt och arbete är det inte fullt lika lätt. Att ideligen pendla mellan den snabba energin man behöver när man arbetar och den långsamma energin som krävs för att vara med bebisar – ja det gör i alla fall mig aningens omtumlad.

Ulf är nu nio månader och medan jag var borta fick Jakob lite ordning på nätterna som totalt havererat sista tiden. Nu ska jag bara försöka upprätthålla de nya rutinerna. Slutade ju egentligen nattamma i höstas men föll tillbaka under julen och sedan har det gått stadigt utför med sömnen om nätterna för oss båda. Men efter bara två dagar med Jakob blev det lite ordning på Ulf. Han är så duktig också. Ulf går själv och säger hej, titta, pappa, mamma och Ada. Det sista eftersom Bertil ideligen ropar Adas namn på discord när de spelar Minecraft tillsammans.

Här ute vräker snön ner idag. Alltså verkligen VRÄKER. Jag ser inte ens till grannhusen på andra sidan åkern. Men jag är bara glad för det för jag ska vara inne och städa och baka med Ulf i hasorna. Lika bra att jag inte blir frestad att sticka ut och åka längdskidor eller så.

Ha en fin torsdag allihopa!

Min första egna tid

Jag steg upp när väckarklocka visade på 05.40. Ammade Ulf, snurrade ihop datorladdaren och lockade håret. Packade ner hårspray, bröstpump och sminkväska i min silvriga lilla Rimowaväska. Kramade barnen och Jakob hej då och satte mig på tåget till Stockholm.

Det här är första gången jag är ifrån Ulf. Det känns ovant och konstigt och alldeles, alldeles underbart. Jag riktigt njutryser av att vara själv. Min assistent Charlotte bokade första klass, tyst vagn med frukost. Och direkt jag klev på tåget tog jag fram min gosiga ulltröja och stora fluffiga halsduk och nu sitter jag nedkurad i sätet – helt uppfylld av lugn. Ingen vill mig någonting. Ingen stör. Bara jag, mitt kaffe och utsikten.

Jag har inte varit i Stockholm på ett och ett halvt år. Inte saknat det heller men nu känns det plötsligt roligt att göra en utflykt. Roligt och liksom nervöst? Jag är så ovan. Imorgon ska jag medverka i en panel på Västerbottensdagarna på Grand Hotel. Men idag ska jag möta upp min syster som också ska medverka och kommer resande från Borås. Vi ska gå på Nationalmuseum tillsammans i eftermiddag. Prioriterar alltid museum när jag reser någonstans. Hela mitt inre skriker faktiskt efter näring av detta slag just nu. Kultur och egentid med min syster.

Ikväll ska vi äta middag på Rutabaga på Grand Hotel. Sist jag var där var det med Erica – då blev vi bjudna stort av hennes bror Mathias som är kockgeniet bakom restaurangen. Ända sedan dess har jag skrutit för Anna om hur gott det var. Så nu ska vi äta och njuta och i matkoma ska jag sedan somna i min hotellsäng. Sova en ostörd natt. Hur lyckligt lottad är jag?

Och imorgon ska jag starta dagen med att åka till Handtryckta Tapeter på Långholmen och kolla på vintagetapeter till mitt vardagsrum. Innan det så småningom är dags att arbeta. Jag känner mig så glad och fri och lätt till sinnes så det är inte riktigt klokt. Som en yster ko på grönbete!

Utelördag i snöoväder

Vilket väder vi vaknade till idag! De hade gått ut med en varning för kraftigt snöfall och när jag steg upp på morgonen kunde jag knappt se ut genom fönstret för allt vitt som yrde. Och vi som hade tänkt åka skridskor med barnen! Vi fick ändra planerna helt enkelt.

Vi kokade choklad, packade korv och gjorde pinnbröd med Västerbottensost. Packade filtar och pepparkakor och gjorde en liten utflykt.

Albin, Ulrika, Ada och Ylva-Karin hängde också på.

De hade gjort eld i grillstugan och var redo med kaffe

Skönt att värma sig

Ja ni ser ju själva snöfallet. Man såg knappt någonting.

Ylva-Karin var ett litet lingon

Och jag var utan handskar. Varför slutar det alltid med att barnen har ens handskar, vantar och mössa och så går man själv omkring och huttrar? Och det är alltid mammorna de lånar av också. Stackars oss.

Känner sådan längtan efter att vara ute mer med barnen på helgerna. Tror vi får ta det som en lördagstradition att dra iväg på något med kompisarna. Skidor, skridskotur eller bara skotta en soffa i en snödriva och elda i många timmar.

Ulf hade på sig skor för första gången i livet. Lika Långa som höga. Oerhört gulligt.

Så drack vi kaffe, grillade marshmallows, pinnbröd

och en himla massa korv. Medan mörkret sänkte sig…

Och det var den lördagen det. När vi kom hem tog jag ett långt bad med Ulf för att få tillbaka värmen och nu när han somnat ska jag fika kvällsfika och se på film.

Hejsvejs

Pang! Så gick skidstavarna av

Underbara Clara på hals is!

En egen fredag

Sicken himla pangdag jag fick idag! Svärmor tog hand om Ulf och jag fick en egen barnfri förmiddag. Valde att arbeta. Hade sådan arbetslust och NJÖT av att få vara utan barn några timmar. Styrde stegen mot mitt kära kontor där jag arbetar så fokuserat och bra.

Kände på handtaget och det var öppet. För där inne var det liv och rörelse. Erica och Peter satt och hamrade på tangentborden och det var ljus tända i varje vrå.

Musik stod på och jag fick en riktigt härlig fredagskänsla.

Plockade ner julstjärnorna som hängt uppe tills nu och plockade istället fram bordslampor och placerade ut.

Erica var väldigt gullig när hon satt och lyssnade på Peters historia om när han jobbade som journalist på Svenska Dagbladet (eller vilken tidning det nu var). Vi hade mest roligt åt anekdoten så jag hann glömma bort arbetsgivaren. Erica i sin tur berättade någonting dråpligt från sina år på Sveriges Radio. Jag berättade ingenting. Men jag har nog ett och annat att förtälja om min nuvarande arbetsgivare och hennes stundom idiotiska infall….

Jag tog mitt favorithörn på kontoret och posade snällt för Erica

Konstaterade att jag smälte in rätt bra i väggen.

Sen kom Frida förbi. Den begåvade illustratör och animatör som också sitter på vårt kontor. Frida klådde mig med hästlängder på smälta in i väggen-fronten.

Jag färdigställde några blogginlägg, besvarade mail och planerade inför nästa veckas jobbresa. Den första jag gör på evigheter och sannorlikt den enda jag gör denna vår.

Sedan åt jag lunch med Erica och avhandlade högt och lågt innan det var dags att hämta Ulf som varit och strejkat för klimatet med sin farmor. Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli…

Ha en härlig helg allihopa!

Kvällspromenad

Jag är så glad att Jakob är hemma igen. Nu är familjen komplett <3 ändå härligt att vara ifrån varandra ibland och uppleva något nytt att berätta om. Jag och Jakob arbetar ju hemifrån båda två och träffas nog mer än de flesta par gör. Jakob hade köpt hem en melodika i present till Bertil och en gräslig keps med massa blingbling till Folke. Båda från loppis – passar deras personligheter perfekt. Jag fick en fin vintageklänning och en lagrad ost. Bästa kombon!

Nu har Jakobs lillebror och gammor kommit och hälsat på så huset är fullt. Hämtade barnen vid ettiden idag så att de skulle få vara hemma och umgås hela eftermiddagen. Ute la sig snönfallet i perfekt puder på alla trädens grenar, i takt med att det mörknade.

Tog en promenad ikväll när Ulf somnat. Passar alltid på när det är nysnö på träden. Aldrig känns skogen mer trygg och ombonad och tystnaden lika bedövande.

Utebelysningen får hänga framme tills våren kommer. I mitten av mars slutar jag tända den. När kvällarna blir ljusare.

Ser nu att jag visst glömt kvar julstjärnan på verandan. Men jag tror den får stanna uppe ett tag till. Den sprider sånt mysigt sken.

Nu har jag kommit in, borstat snön från täckbyxorna och hällt upp en kopp te. Ska lyssna lite på podd och äta grönt äpple innan jag knyter mig för kvällen

Fem dagar jag älskar att tänka på

Blev sittande en kväll och kollade igenom blogginlägg från förra året. Blev så rörd av att tänka tillbaka på det år som gått. Topparna och dalarna. Fy farao vad jag är tacksam att jag började blogga för fjorton år sedan och har dokumenterat min vardag så noga. Det har gjort mig så mycket nöjdare, gladare och mer medveten om det jag har. Några dagar från förra året stack ut i minnet lite särskilt. Här kommer fem av dem.

Barnvälsignelsen

Åtta år efter att vårt första barn föddes bestämde vi oss för att barnvälsigna hela högen (de är ju inte döpta i kyrkan). Det blev en helt oförglömlig dag. Och det var kombinationen av en rad lyckliga omständigheter som gjorde det: För det första var jag så lättad över att äntligen ha fått Ulf, att allt hade gått bra och att han var frisk och välskapt. Dessutom var det underbart varmt och solgassande väder. Anna var här och hälsade på. Jag kände mig vacker. Barnen var glada och så hade jag både släkt och vänner på plats. Min bästis Elina hade ordnat så fint och våra vänner både spelade och talade på barnvälsignelsen. Och så var det roligt att få visa min sekulära släkt hur min kristna tro på riktigt spelar en stor roll i mitt liv. I efterhand så känner jag att den här dagen nästan var starkare, vackrare och mer betydelsefull än när vi gifte oss för tolv år sedan. Barnen pratar ofta om den.

Pingstafton

Vi hade pingstgudstjänst i byns bönhus. Jag sjöng i vuxenkören och barnen sjöng i barnkören med sina spröda, rara röster. Alla var fina i sommarklänningar och nystrukna shorts. Efteråt fikade vi på trappan – en hel hoper älskvärda människor. Och så dök min bästis Elina upp på gudstjänsten helt oväntat. Då känner jag att vi verkligen är bästisar. Som man är bästisar när är sju år. Att man vill hålla varandra i handen och sitta nära och viska förtroligheter. Så då gjorde vi det. Den här dagen avslutades med häng på badplatsen med massa kompisar. Knytisfika och flams. En perfekt upptakt till sommaren.

Astrid Lindgrens värld

Kan detta vara en av Sveriges vackraste platser? Jag och Anna besökte Astrid Lindgrens värld för första gången i somras. Vi prickade in några riktigt härliga junidagar. Älskade alltihop och särskilt att få åka hit med min syster och alla våra barn. Vara tillsammans länge och göra allt i barnens takt. Vi planerar att åka tillbaka i sommar igen. Barnen kan inte tänka sig något annat! Tror nyckeln till succé för vår del var att vi bodde inne på området i de fina gäststugorna man kan hyra. Frukost ingick men noll bilkörande eller stress. Det bidrog till att göra upplevelsen njutbar. Dag två på Astrid Lindgrens värld var den bästa.

En junidag hos Jakobs mormor

En särskilt härlig sommardag hos Jakobs mormor var luften ljummen och himlen full av ulliga moln. Vi bestämde oss för att bestiga ett högt berg och sedan gå upp i ett högt torn. Jag skakade i hela kroppen – är ju höjdrädd – men när jag väl tog mig upp fick jag världens adrenalinrusch. Stod i det svajande tornet och tittade på utsikten och kände livet i mig. Jag lät ögonen söka sig över miltals av skog. Trakter där jag känner mig hemma. Jag minns att det var extra härligt eftersom halva sommaren fortfarande låg framför mig. Härliga dagar i min farmor och mormors hus. Så jag både hade kakan och fick äta den! Dagen avslutade jag med sjöbad i ensamhet. Inte en käft i närheten. Bara ligga och flyta på rygg och låta vattnet fylla öronen och juli tränga in i varje por.

Värmerekord hos mormor

Jag och barnen spenderade tio julidagar i min mormors hus. Min moster, kusin och Annas familj kom och hann åka däremellan. Men vi var bara kvar och kvar och kvar. Och jag hann landa så som jag gjorde när vi var små och blev kvar hos mormor i flera veckor i stöten. En dag visade termometern 32 grader så då gick vi och badade fyra, fem gånger. Plötsligt kunde fyraåriga Folke simma (det har han dock glömt bort nu) och vi simmade tillsammans under ytan och kollade på stimm med stora abborrar. Och medan pojkarna lekte i strandkanten paddlade jag längst ut i sjön där vattnet var blickstilla. Och så låg jag och flöt på en madrass och kände en otrolig tacksamhet. I den där sjön har min morfar och hans far också badat om sommararna. Och nu gör jag det med mina barn!

En septemberlördag på Holmön

En härlig septemberhelg prickade matlaget in ett besök på Holmön där Albins familj har hus. Vi kom fram på fredagkvällen och hade världens räkfrossa, med tända ljus och surr inpå småtimmarna. På lördagen vaknade vi till bästa sortens septemberväder. Jag gick en promenad runt skogskyrkogården med barnen och läste på gravstenar. Vi hittade namnen på alla matlagsbarn utom ett. Alltid vilsamt och stämningsfullt med kyrkogårdspromenader.

Efter frukost packade vi väskor och cyklar fulla med fika och cyklade rakt över ön. Tills rumpan värkte och benen var som gelé. Vi gjord eld, grillade korv och pratade strunt. Jakob tog höstens sista bad och sedan cyklade vi hem till stugan igen och lagade middag tillsammans. Så glad att få vara en hel helg med en hoper människor jag älskar och inte vill vara utan i min vardag.

Händelserik lördag helt utan bilder

Vilken lördag vi har haft! Vi började med en brunch hos våra vänner Erik och Marlene där vi blev bortskämda med massa godsaker och mysig stämning. Sedan åkte vi hem till Jakobs mamma och åt ett veganskt hejdå-julbord för Jakobs lillasyster som ska till Colombia i ett halvår. Vi kommer sakna henne väldigt mycket. Hon har varit sån bra hjälp med barnen den här hösten dessutom. När jag blev ihop med Jakob var hans lillasyster bara några år äldre än Bertil är nu. Hade världens gulligaste lilla kalaskula och gillade att sjöbada länge med mig. Nu är hon vuxen och reser till andra sidan jordklotet. Det är fint att jag och Jakob hängt ihop sedan vi var tonåringar och på det sättet också fått lära känna varandras familjer så väl. Nästa år firar vi fjorton år tillsammans!

Efter julbordet åkte vi vidare till kyrkan där Bertils kör hade luciatåg. Bertil var nisse och sjöng solo. Eller ja, med sina två bästisar. Så frimodiga och underbara. Ulf dansade så blöjbaken gungade.

Nu sover alla barnen i sina sängar. Och jag borde sova tidigt ikväll, jag med. Fast som vanligt är jag uppe sist av alla. Kan inte låta bli nu när huset är julstädat och ombonat. Och jag har en perfekt brie i kylen och massa god lufttorkad skinka. Det kliar i fingrarna efter att skapa något. Kanske klipper jag snöstjärnor ikväll. Eller gör några kristyrer. Vi får se vad det blir. Gokväll på er.