Små bestyr

Åh vilka härliga dagar vi har. Det känns nästan som sommarlov. Igår var det nitton grader varmt ute och jag var parkerad på vår soliga veranda. Barnen lekte utanför i bara kalsongerna. Jag ammade och lyssnade på poddar och läste trädgårdstidningar. Kom över några årgångar Allt om Trädgård på loppis. Så nu har jag att läsa!

Syskonsovning i solen, när tröttheten slog till.

En dag var vi bjudna till Albin och Ulrika på middag. De har så fint hemma!

Beundrade Ulrikas loppade vägglampetter

Och deras fina gamla kamin. En sådan här vill jag ha i vårt vardagsrum så småningom.

Och tapeten. Tapeten! Som en dröm.

Minns ni baggen som jag skrev om? Han som stångades. Han blev en väldigt god måltid.

Och vi hade lika trevligt som alltid. Och precis som alltid stannade vi alldeles för sent. Så att barnen blev odrägliga nästa morgon. Men det var det värt ändå!

Påsklovet

Å det är så härligt att barnen fått påsklov! Tio dagar ledigt att skrota runt på. Kratta på gården, påskpyssla och grilla. Jag tycker att jag har fotat så mycket de sista dagarna. Men nu när jag ska lägga upp bilderna ser jag att jag missat att få med alla människor och bara fotat en himla massa matbord. Skyller på amningshjärnan. Och det faktum att jag är så hungrig nu för tiden att när maten väl kommer fram så glömmer jag allt utom att äta.

Så det här inlägget blir ungefär hälften så långt som det var tänkt. Men jaja.

Vi har i alla fall ätit långfrukost med smoothie och scones. Och både te och kaffe samtidigt. Varför välja? Jag börjar så smått bli sugen på kaffe igen efter nio månader utan.

Vi har haft matlag förstås. Bertil var en exemplarisk storebror.

Och jag bjöd på Nikkalouktasoppa.

Tillsammans med mitt morotsbröd. Följ båda recepten på bloggen och njuuuut! Det är två av mina populäraste bloggrecept.

Två blivande bästisar. Så gulliga <3

I helgen hade vi besök i flera omgångar och jag parkerade mig på verandan och bara njöt av ljuset och värmen. Att få bli riktigt uppvärmd, sådär att man kokar. Mmmmm

Snön ligger fortfarande på åkrarna som ni ser. Det ser värre ut än det egentligen är. För snölagret börjar bli riktigt tunt och vilken dag som helst kikar den bruna åkern fram under snön och då försvinner nästan allting på en gång.

Idag har vi i alla fall en lugn hemmadag. Jag känner mig riktigt förkyld och till och med bebisen är krasslig. Så det står vila på verandan med te och honung på schemat.

Första veckan

På BB är allting vilsamt svalt. Kala rum med landstingslakan. Doft av desinfektionsmedel och bebishud. Långa korridorer med dämpade ljud. Ljudet av knorrande barn.

Mammor som hasar fram i tofflor och vita nattlinnen. Med håret på ända och genomskinliga ansikten. Jag tycker mycket om BB. Stannar gärna så länge jag får.

Men tillslut måste man ju åka hem ändå. Och naken, känslig bebishud förpackas i livets första utstyrsel. Darriga föräldrar bär barnstolen mot bilen. Kör hem mycket försiktigare än de någonsin gjort.

Någon dag efter vi kommit hem kom pappa förbi och hälsade på. Med blommor och tårta. Vi dukade på verandan.

Min målbild. Att sitta på min soliga veranda och fika och amma bebis. Äntligen hände det!

Min bästis Elina kom dagen därpå. En vän som får komma hur och när hon vill. För jag behöver inte förställa mig. Det här var skicket på vårt kök. Och jag var helt fläckig av mjölk och bebiskräk.

Men Elina kom med presenter till barnen och violer till mig. Och en hel påse full med frukostingredienser. Hon röjde en liten plätt på köksbänken och gjorde iordning allting

Croissanter och smarriga mackor. Goda ostar och juice och massa mjölkchoklad. Sån himla lyx. Och jag fick min första kopp kaffe på nio månader!

Viktigt att börja bekanta sig med varandra i tid.

Vi fikade, och pratade och fikade lite till.

Såklart har vi träffat matlaget också. Det blev succé! Nu har vi två nyfödda bebisar med bara några veckor mellan sig.

Den första veckan hemma har passerat. Och uppriktigt sagt så har den varit magisk. Allra mest på grund av syskonkärleken.

Lördag med takdropp

När jag vaknade imorse föll snöblandat regn utanför fönstret. Men hips vips framåt förmiddagen solade det plötsligt upp och blev härligt. Huset är nystädat och delvis ommöblerat och det är väl den bästa grejen att vakna till? Efter frukost satte jag igång att baka lite och lyssna ikapp på Spanarna.

Efter det där inlägget i veckan, om vår vidriga veranda, kände jag ett stort behov att ta itu med eländet. Hela kommande veckan ska nämligen vara solig och varm och då vill jag banne mig kunna ligga där ute och vila.

Så Jakob fick i uppdrag att tömma verandan på skräp. Och jag hasade runt med dammsugare och gjorde fräscht. Så idag kunde vi äntligen inviga den med lunch på verandan. Närmare trettio grader och så underbart med solen mot ögonlocken. Nu ska jag bara få upp lite pynt här ute. En fin tavelvägg eller något liknande. Så att det känns riktigt inbott och trevligt.

Barnens farmor kom förbi och jag bjöd på äggbröd och tuppkaka till lunch.

Livsnjutarn med sin propellerkeps låg och sög på tummen och hade det härligt.

Jag invigde mina loppisfyndade koppar. Perfekta storleken. Så är det bara.

I köket har jag smugit igång påskeriet med lite gula detaljer. Som blommande forsythia.

Och en skål full med vackra olikfärgade ägg.

Trots att energi är det sista jag har – känner jag mig ändå full av den. Solen, värmen och takdroppet har den verkan på mig.

Blandad måndagskompott

Måndag igen – efter en helg som försvann i en grisblink. Här har snön vräkt ner så mycket att jag hade svårt att få upp ytterdörren när barnen skulle iväg imorse. Fick använda alla mina kilon för att pressa upp en glipa.

I lördags hade vi fått fribiljetter till Joe Labero In Flames som var i stan. Och jag tänkte att det vore roligt för barnen att gå – så vi åkte dit. En föreställning med trolleri, motorcykeltricks och en eldsprutande scen. Musiken dunkade så man nästan blev döv och stämningen var hög. Så vad gör då mina barn? Jo, de somnar. Sover som två grisar genom föreställningen. Inte för att det var tråkigt. Utan för att…ja. De helt enkelt är barn av sina föräldrar. Som kan göra sig hemmastadda och somna lite överallt. Så det blev istället jag och Jakob som fick beskåda pyrotekniken och fingerfärdigheten. Och jag kände hur skönt det var för mig att komma hemifrån några timmar – jag har ju varit mer eller mindre isolerad de senaste veckorna. Men innan vi lämnade stan och åkte hem till byn igen suckade Bertil åt alla gatlyktor “Det är så mycket ljusföroreningar i stan. Det är inte bra för småfåglarna. De blir förvirrade”. Såna lantis-ungar. Att bjuda dem på show och stadsbesök är sannerligen att kasta pärlor för svinen.

Idag väntar jag besök av en barnmorska/psykolog på förmiddagen. Hur fantastiskt är det inte att landstinget erbjuder hembesök? Så att vi gravida som inte är så mobila, ändå kan få hjälp. Tror det blir bra att få prata av mig med någon. Även om den värsta oron och ångesten stillats sista veckan.

I övrigt händer inte mycket. Jag går bara hemma och längtar och försöker förbereda mig på olika sätt. För det spännande som snart väntar.

Hoppas ni får en fin vecka allihopa!

Veckans guldstunder

Här kommer några guldstunder från veckan som gått. På tisdagar har vi i vanlig ordning matlag. Den här gången var vi hemma hos oss. Tacos på en tisdag med fina vänner – det är inte kattskit inte. Och plötsligt händer det – första gången på flera månader är det inte kolsvart vid middagstid!

Så mysigt också att ha en bebis vid bordet. Albin och Ulrika har precis fått en liten skrutt som vi turas om att sitta och hålla och ooah och aaah över.

Stearinljus i färg har gett mig obehagsrysningar i flera år. Men plötsligt en dag bara ändrar man sig. Tror jag har Colorelles alla fina dukningar att tacka för den saken. Beställde hem ett gäng i påskiga färger.

En dag hittade Folke en stor istapp. Isglass! Han har haft en massa besvär med hur vi ska förvara den för att den inte ska smälta bort innan han hunnit äta upp den. Äta is? Klart man får! När man bor på landet….

På onsdag kom gammor och hälsade på i vanlig ordning. Barnen läste sin favoritbok Rum för Kidsen av Isabell Mcallister och Jenny Brandt. De pekade ut allt de vill ha och önskar sig. Förstår precis deras längtan. Hade dött om jag fått läsa den där inredningsboken som liten.

Det byggdes med klossar, lades pussel, spelades spel och lektes ute i snön.

Jag bakade Kärleksmums.

Fick akutcravings så det var bara att lyda.

Och barnen kalasade på plättar och sylt till lunch.

Jag får så många frågor om hur de lediga onsdagarna egentligen går till, med hänsyn till skolplikten. Men det är inget vi har hittat på själva – i förskoleklass och årskurs ett är barnen helt enkelt lediga från undervisningen. De timmarna fördelas istället på veckans andra dagar, så att de blir lite längre.

Så här har man gjort på grund av att vi bor på landet och skolan har en stor mängd skjutsbarn som måste åka långt. Skolverket har granskat upplägget och godkänt det så ingen behöver vara orolig att mina barn får för lite skolgång! Själv är jag jätteglad för den här lösningen. Det passar våra barn perfekt att gå två dar i skolan, vila en dag och sedan gå två dagar till för att sedan ta helg. Inte tycker jag heller att veckans andra skoldagar blir särskilt långa. Det känns väldigt balanserat och bra. Och jag ser hur mina barn njuter av onsdagarna med gammor. Att bara vara hemma, leka med varandra och pilla på med sina egna projekt. Önskar fler fick den möjligheten!

Sommarplanerna

Det är så peppigt att tänka på sommaren och allt roligt som ska ske. Just nu sitter jag och planerar vilka resor vi ska göra. Jag är gärna hemma på sommaren – vi har ju vårt lilla paradis i byn – och det är så mysigt att ha gäster som kommer hit och hälsar på. Hur härlig frukostutsikt är inte det här, liksom? Men några svängar gör jag trots allt. Och eftersom jag är ledig lika länge som barnen – tio veckor det vill säga – så hinner jag en del.

Förra sommaren flängde jag runt massor och gick bland annat på tre bröllop i olika delar av landet. Det var fantastiskt roligt. I år blir jag mer stationär på grund av bebisen. Jag får dessutom mest semestra själv på sommaren – eftersom Jakob har jordbruket som ska skötas och inte kan ta ledigt mer än 2-3 dagar i stöten. I sommar semestrar jag nog mest hos släktingar där jag kan komma med tre ungar och få lite hjälp. Men det är ju ändå den typen av sommarlov som jag gillar mest! Det här har jag planerat att göra

Jag vill vara mer i mormors hus. Helst 2-3 veckor utspritt över sommaren. Pojkarna älskar att vara där, och det tror jag är för att jag trivs så himla bra. Mitt lugn smittar av sig. Det finns ingenting att göra så jag har tid att spela fotboll, tälja, lägga pussel och ro i sjön med dem. Total frihet råder och barnen får härja loss på gården precis hur mycket de vill. Helst vill jag pricka in så att vi är där när min moster också är där – för det gillar både jag och barnen extra mycket!

Jag vill vara hos Jakobs mormor i Kalvträsk åtminstone en vecka. Brukar försöka tima in det när Jakobs systrar och moster är där. För att barnen ska få träffa släkten och för att det är så härligt när hela huset fylls av folk. Vi ligger på den stora verandan med hisnande utsikt och läser ICA Kuriren och äter glass och spelar spel. Fina somrar börjar jag mornarna med en ensam promenad ner till sjön, utan handduk eller badkläder. Med bara Melker som sällskap. I en liten vik finns en skyddad badplats där jag kastar mig i och ligger och flyter och känner livet i hela kroppen. Melker brukar simma ut med mig och sedan lufttorkar vi på stranden.

Jag vill hinna en sväng förbi farmors hus i Glommersträsk. Där brukar vi inte stanna så länge – max två dagar – men om vi kan möta upp min faster och farbror så försöker vi göra det. Egentligen skulle jag vilja vara här mer men det är svårt att hinna med alla platser. I Glommers gör vi aldrig något särskilt. Jag vill mest att gå runt och vara i en miljö jag älskar. Ta en promenad ner till träsket, gå en sväng till hembygdsgården, handla på Finnbergs och bada i bassängen i byn. Sitta uppe sent och lösa världsproblem och somna med den ruskiga gamla boken Polisen lägger pussel (den läser jag jämt när jag är där).

Jag skulle också gärna åka en sväng till ön Trysunda vid höga kusten. Jakob och barnen är där varje sommar men nu har jag stannat hemma flera år och skulle vilja följa med igen. Vi får se hur det går med bebis dock, i en liten stuga utan rinnande vatten eller elektricitet. Kanske faller det här bort på grund av dålig ork. Men skulle så gärna vilja få bada på Björnviken, begå surströmmingspremiär och se barnen plaska i de solvarma bassängerna mellan den lenslipade stenblocken.

En sväng till min syster i Borås är också ett måste! Vi brukar ta nattåget från vårt närmsta samhälle och kliva av i Herrljunga på morgonen, där Anna hämtar oss. Utan ett enda byte! Hur smidigt? Barnen älskar dessutom nattåg – så bara det är en happening!

I Borås ska vi gå på tusen loppisar (finns ingen bättre loppisstad), bada i Annas fina sjö, sitta ute i trädgården och surra sent. På kvällarna ska jag och Anna gå långa promenader (med bebis i selen) och kolla på och smygfota alla fina trädgårdar och gulliga gamla hus. Som inspiration tills jag kommer hem! Men jag är också väldigt sugen på en tur till Astrid Lindgrens Värld. När vi ändå är söderöver menar jag. Vi har pratat om det i flera år men tror inte vi kan skjuta på det så mycket längre om Bertil ska tycka att det är kul. Eller vad säger ni som varit där? Det verkar vara lite krångligt att få tag i boende. Och hur länge måste man stanna för att hinna se allt? Kom gärna med tips om ni har några – för hur man får besöket att bli extra lyckat!

Sportlovsdagar

Tack för alla fina kommentarer i förra inlägget. Alla tröstande ord, förbön och pepp. Jag tvekade att skriva texten – men efter att ha läst alla era kommentarer innan jag somnade igår så sov jag en hel natt med alldeles stilla hjärta. Utan tillstymmelse till oro. Skönt att höra att vi är fler tokar där ute. <3

Nu är jag i alla fall hos Jakobs mormor på sportlov med barnen. De badar badkar, äter ohemula mängder glass, åker längdskidor och spelar sällskapsspel. Samt ligger i soffen framför kaminen och filosoferar. Det är så skönt att se att de har det bra.

Idag orkade till och med jag pallra mig ut på en utflykt. Barnen åkte skidor ner till sjön. Jag tog bilen och följde efter. Vi tände en stor eld, grillade korv, åt plättar och bullar och mandariner och drack varm choklad.

Så himla nöjd åttaåring som i skidåkningen hittat en ny favoritsysselsättning.

Det har varit soliga dagar hittills – men trots att snön började vräka ner precis under utflykten hade vi väldigt mysigt.

Melker var med på utflykten så klart. Gjorde sitt bästa för att stjäla grillkorvar och plättar och lyckades flera gånger. Men han är så fånig och klen att han helst bara ville sitta i knät under en filt och värma sig. Då fick han förstås det – och var väldigt nöjd.

Redaktionsdag med sportlovskänsla


Man blir så glad dessa soliga dagar! Nu har vi haft många i rad och det märks på energin, det riktigt spritter i kroppen. Vid lunchtid idag kom Erica hit för att vi skulle ha redaktionsdag. Det har vi några gånger per termin. Då ses vi och pratar blogg och instagram. Vad som publicerats, kommande teman. Vad som väckt debatt och vad som kan vara kul att skriva om framöver. Sån lyx för mig – att få lägga den tiden på att utveckla den här platsen.

Erica hade med sig varmkorv från Jokkmokkskorv (godaste sorten!) och påskmust i små flaskor. Fick sån sportlovslunch-känsla. Skönt att det nu väntar en veckas sportlov för oss här uppe. Barnen är askgråa i ansiktet och fullkomligt hålögda och behöver få vara ute och åka skidor och njuta solen i en vecka.

Jag var solgul för att matcha vädret.

Erica sörplade kaffe och berättade om gamla radioproducentlärdomar från sin karriär. Tycker att det är SÅ roligt att höra mina kompisar prata om sina jobb. Känns som att jag får göra studiebesök i deras världar då.

Till efterrätt blev det kaffe och vindruvor och ballerinakex. Enkelt och snabbt och himla gott. Varför krångla till det?

När vi arbetat färdigt kom vi på att vi behövde åka en sväng på loppis för att införskaffa lite material till kommande blogginlägg. Så då gjorde vi det. Också en lyx att kunna göra på arbetstid. Jag kom hem med allehanda fina saker – visar i ett senare blogginlägg.

En hurtig lördagsmorgon

Den här lördagsmorgonen strålade solen från en blå himmel och termometern visade flera plusgrader. Jag vaknade halv åtta av att det var ljust i hela rummet. Vilken nåd! Efter frukost och tidningsläsande ville Bertil åka skidor med pappa. Så då bestämde vi oss för att Folke kunde få åka skridskor med mig under tiden.

Bertils kompis hakade på ut i spåret och de hade som mål att åka en halvmil. Så duktiga ungar!

Jag hasade istället runt på isbanan med den här, vars självförtroende var 2000 procent. När han tröttnat på att åka skidor efter någon timme, började han klättra i stora snöhögar och åka rutschkana ner för dem.

När vi kom hem var han så trött att han kröp ner i soffan och somnade. Jag drack te och läste gamla nummer av Gård & Torp. Och väntade på att skidåkarna skulle återvända.

Det gjorde de. Rödkindade och svettiga och väldigt nöjda. Efter lunch och lördagsgodis ägnade de sig åt spel

Medan jag kröp ner i sängen med en ny bok jag fått låna av pappa.

Silvervägen av Stina Jackson. Har inte hunnit så långt men är verkligen fast. En deckare som utspelar sig där jag spenderat varje sommar sedan jag var liten. Nämligen i trakterna längs Silvervägen – bland annat Glommersträsk och Arvidsjaur. Jag har så många gånger tänkt att någon borde skriva ruskiga deckare om dessa trakter. Som jag älskar, men som också har något vemodigt och ibland skrämmande över sig. Förfallna ödegårdar långt inne i skogarna, ljusa sommarnätter med kolsvarta tjärnar, enorma skogar och milsvida myrar. Och så kommer någon och gör just det! Då blir man ju lycklig.

Efter att jag läst en stund så somnade jag som en liten gris. Och sov middag i en timme. Och prick när jag vaknade satte jag igång att skriva det här blogginlägget! Så detta är verkligen rykande färskt.

Hoppas lördagen är mild mot er alla!

Bestyr på en februarionsdag

Onsdag är hemmadag för pojkarna. Gammor är här och hälsar på och de har varit ute och lekt länge i solen och byggt snögrottor. Sedan kom de in och frös, med knallröda kinder. Är så glad för de lediga onsdagarna, jag märker att de behöver en vilodag mitt i veckan. Speciellt den här infektionstäta årstiden.

Jag har fått mycket gjort idag. Har spikat modeller till sommarkollektionen för Miss Clarity och besvarat massa mail.

Här tycker jag om och sitta. Med uppsikt över entrén och med solen som letar sig in från flera väderstreck.

Folke kom och ville se vad jag gjorde för något.

Och så knäppte jag en bild för att visa nivån av blekhet. Den är häpnadsväckande. Jag ger liksom anemin ett ansikte. Och det hjälper inte hur mycket jag än sminkar mig – ser lika genomskinlig ut ändå.

Nu ska jag stänga datorn för dagen och istället hjälpa Bertil med läxan till skolan!

Tar revansch på lördagen

Lördagen blev något av ett bottennapp mentalt. Med ångest jag inte känt på flera år och en sådan djup håglöshet att inget blev gjort. Orkade inte ens äta. Så när jag gick och la mig på kvällen bestämde jag mig för att den här dagen skulle bli annorlunda. Jag skulle ta kontroll över den. Jag ställde klockan på 8.30 (sover så dåligt att jag med lätthet kan ligga i sängen till elva annars). Steg upp och gjorde en god frukost till familjen, lyssnade på Godmorgon Världen och satt kvar länge och pratade med Jakob. Sedan försökte jag aktivera mig, innan jag hann känna efter hur jag mådde. Jag bytte köksbord i köket mot det som stått på verandan och stökade iordning massa porslin som blivit rörigt. Sedan gjorde jag pannkaka av bara farten. Och all aktivitet hjälpte. Idag har jag mått mycket bättre. Solen har lyst in genom smutsiga fönster, termometern har visat många plusgrader och på åkern nedanför huset har massa glada bybor tagit sin söndagspromenad på skaren.

Tjockpannkaka är vårig mat för mig. För den här tiden på året börjar ju hönsen värpa som sjutton – så då äter vi äggrätter tre gånger om dagen. Tyvärr har vi inga höns i år, men ändå kändes pannkakan som ett vårtecken!

Är så glad också för min rosa ros som pryder köksbordet. Fick den i Alla Hjärtans Dag-present från Erica. Medan vi satt där i solskenet i köket fantiserade vi om våren. Hur vi direkt efter fritids och förskola ska går ner till badplatsen som ligger precis bredvid. Sitta på filtar och äta medhavd middag och ta våra första, kalla sjödopp. Och hur vi i vår kommer sitta där och njuta av två små bebisar också. Även Bertils kompis väntar nämligen småsyskon….

Hemkokt blåbärssylt och tjockpannkaka. Hur kan något smaka bättre?

Nu leker Bertil med sin vän Ada, Folke sover middag bredvid mig i sängen och vi ska snart börja göra oss iordning för kvällens mellotittande! Vi tittar på söndagar med matlaget och då börjar vi tittandet tidigt, så det inte blir en så sen kväll. Mina ungar har ingen koll på att allt redan avgjorts på lördagen utan vi går all in med discokula, egna omröstningslappar och chips och dricka. En fenomenal söndagstradition!

Hoppas ni haft en helg som varit mer som min söndag än som min lördag! Det unnar jag er. Puss

Hjärtligt fika

Glad Alla Hjärtans Dag på er! Jag hade så tur att jag fick besök av Erica idag och hon hade med sig riktigt kärleksfika.

Rosa munkar, sockerkaka med vispgrädde, maränger och så små gelehjärtan. Så himla gott och mysigt! Vi hade så mycket att avhandla, för nu när podden är vilande så hinner vi ju faktiskt prata om annat än jobb. Annars brukar tempot vara betydligt hetsigare. Men lite jobbade vi faktiskt också. Erica är ju webbredaktör på bloggen och den jag diskuterar mest med vad gäller varumärke, utveckling och inriktning på det jag gör. Det är så värdefullt att ha någon så kompetent som vill lyssna på mina funderingar, som läser alla kommentarer (typ) och som har stenhård koll på mitt arkiv. Vi kläckte några roliga bloggidéer för senare i vår som jag tror att ni kommer gilla.

När som helst kommer barnen instormande efter fritids och förskola så nu ska jag avrunda och stoppa i mig de sista gelehjärtanen. Puss på er!

Drömmen om en majmorgon

Imorse var det plötsligt ljust när vi vaknade. Det kändes som att förändringen kommit från en dag till en annan. Ljusa mornar – vilken dröm! Plötsligt är det inte alls lika lockande att stanna kvar i sängen och tryna. Och min mage börjar pirra när jag tänker på alla ljusa mornar som ligger framför oss. Alla soliga, varma dagar vi ska få uppleva. Som en helt vanlig morgon i maj.

Då startar dagen så här. Med att jag glömt dra ner rullgardinen och solen lyser in strax efter fyra. Så att jag långsamt får vakna till liv. Redan vid halv sex känner jag mig pigg och nästan skuttar ur sängen.

Öppnar fönstret. Inga jobbiga innerfönster längre, utan tunna glasrutor som släpper igenom fågelsången. Känner trots den tidiga morgonen att det redan finns värme i luften.

Dukar ut skålar och frukostgrejer. Inte vill man äta inne när det är så härligt. Ber samtidigt barnen springa och släppa ut hönsen och vittja redena på ägg.

På verandan är det ljummet och skönt så att man kan ha dörren öppen.

Eftersom vi är så morgonpigga finns ingen stress. Medan jag dricker mitt kaffe och läser dagstidningen är barnen ute på gräsmattan och studsar runt med sina hoppbollar.

När frukosten är uppäten och jeansjackor och gympaskor tagits på. När äpple och läxbok är nedpackad i väskan. Då ger vi oss iväg till skolan. Lilleman sitter i lådcykeln. Bertil cyklar själv. Och det här är utsikten längs skolvägen.

Så fint att det gör ont i ögonen. Men också lite ont i magen av längtan. När jag tänker på just en sådan majmorgon.

Kalasdag för åttaåringen

Igår hade vi kalas för Bertil. Släktkalas med de närmsta. Det är så fint att ha fått barn i februari så att denna tråkiga månad lyses upp av någonting roligt.

Gjorde mina supergoda kladdkakemuffins. Den här gången i pyttesmå formar. Dekorerade med grädde och cocktailbär. Sjukt gott och gulligt.


Jag gillar kalas – för då får jag ta fram och vädra allt porslin jag har i mina gömmor. Gul majolika börjar jag få ganska mycket av.

Barnen ville vara utklädda. Folke ville ha brunt skägg med mustasch så jag fick måla på det fem minuter innan gästerna kom. Och jag…eh…. har en del att lära på det här området.

Bertil gillar inte gräddtårta så istället gjorde jag marängtårta med banan och bär och silverkulor.

Salta pinnar och vindruvor. Känns så nittiotal på något vis. Ett måste på kalasbordet!

Tjock soon to be trebarnsmamma

Visst måste man ha en flagga på sitt kalas? En liten antik bordsflagga gör allting festligare.

Vi satt och pratade och umgicks medan vi inväntade alla gäster.

Stooor pakethög.

Folke somnade dock av anspänningen.

På släktkalaset kom såklart också Bertils två bästisar Elle och Ada. De var också utklädda. Bertil var apa, Ada nyckelpiga och Elle drake.

Efter fikat satte vi igång med presentöppningen. Bertil fick så fina saker. Bland annat en gosedjurskrokodil, ett halsband med bokstaven B, ritgrejer, Tjuv och Polis och Fyra i rad. En vulkansten, gulliga pennor och sudd och en uppsättning nya vårkläder från Blaou.

Och så ett piano som han har önskat sig. Klart ungen ska ha ett piano! Med en släkt full av musiker uppmuntras allt form av musicerande. Vaknade denna söndag av att han spelade loss på pianot!

Det var den kalasdagen det. Nu är nästa födelsedag bebisens!