Tar revansch på lördagen

Lördagen blev något av ett bottennapp mentalt. Med ångest jag inte känt på flera år och en sådan djup håglöshet att inget blev gjort. Orkade inte ens äta. Så när jag gick och la mig på kvällen bestämde jag mig för att den här dagen skulle bli annorlunda. Jag skulle ta kontroll över den. Jag ställde klockan på 8.30 (sover så dåligt att jag med lätthet kan ligga i sängen till elva annars). Steg upp och gjorde en god frukost till familjen, lyssnade på Godmorgon Världen och satt kvar länge och pratade med Jakob. Sedan försökte jag aktivera mig, innan jag hann känna efter hur jag mådde. Jag bytte köksbord i köket mot det som stått på verandan och stökade iordning massa porslin som blivit rörigt. Sedan gjorde jag pannkaka av bara farten. Och all aktivitet hjälpte. Idag har jag mått mycket bättre. Solen har lyst in genom smutsiga fönster, termometern har visat många plusgrader och på åkern nedanför huset har massa glada bybor tagit sin söndagspromenad på skaren.

Tjockpannkaka är vårig mat för mig. För den här tiden på året börjar ju hönsen värpa som sjutton – så då äter vi äggrätter tre gånger om dagen. Tyvärr har vi inga höns i år, men ändå kändes pannkakan som ett vårtecken!

Är så glad också för min rosa ros som pryder köksbordet. Fick den i Alla Hjärtans Dag-present från Erica. Medan vi satt där i solskenet i köket fantiserade vi om våren. Hur vi direkt efter fritids och förskola ska går ner till badplatsen som ligger precis bredvid. Sitta på filtar och äta medhavd middag och ta våra första, kalla sjödopp. Och hur vi i vår kommer sitta där och njuta av två små bebisar också. Även Bertils kompis väntar nämligen småsyskon….

Hemkokt blåbärssylt och tjockpannkaka. Hur kan något smaka bättre?

Nu leker Bertil med sin vän Ada, Folke sover middag bredvid mig i sängen och vi ska snart börja göra oss iordning för kvällens mellotittande! Vi tittar på söndagar med matlaget och då börjar vi tittandet tidigt, så det inte blir en så sen kväll. Mina ungar har ingen koll på att allt redan avgjorts på lördagen utan vi går all in med discokula, egna omröstningslappar och chips och dricka. En fenomenal söndagstradition!

Hoppas ni haft en helg som varit mer som min söndag än som min lördag! Det unnar jag er. Puss

Hjärtligt fika

Glad Alla Hjärtans Dag på er! Jag hade så tur att jag fick besök av Erica idag och hon hade med sig riktigt kärleksfika.

Rosa munkar, sockerkaka med vispgrädde, maränger och så små gelehjärtan. Så himla gott och mysigt! Vi hade så mycket att avhandla, för nu när podden är vilande så hinner vi ju faktiskt prata om annat än jobb. Annars brukar tempot vara betydligt hetsigare. Men lite jobbade vi faktiskt också. Erica är ju webbredaktör på bloggen och den jag diskuterar mest med vad gäller varumärke, utveckling och inriktning på det jag gör. Det är så värdefullt att ha någon så kompetent som vill lyssna på mina funderingar, som läser alla kommentarer (typ) och som har stenhård koll på mitt arkiv. Vi kläckte några roliga bloggidéer för senare i vår som jag tror att ni kommer gilla.

När som helst kommer barnen instormande efter fritids och förskola så nu ska jag avrunda och stoppa i mig de sista gelehjärtanen. Puss på er!

Drömmen om en majmorgon

Imorse var det plötsligt ljust när vi vaknade. Det kändes som att förändringen kommit från en dag till en annan. Ljusa mornar – vilken dröm! Plötsligt är det inte alls lika lockande att stanna kvar i sängen och tryna. Och min mage börjar pirra när jag tänker på alla ljusa mornar som ligger framför oss. Alla soliga, varma dagar vi ska få uppleva. Som en helt vanlig morgon i maj.

Då startar dagen så här. Med att jag glömt dra ner rullgardinen och solen lyser in strax efter fyra. Så att jag långsamt får vakna till liv. Redan vid halv sex känner jag mig pigg och nästan skuttar ur sängen.

Öppnar fönstret. Inga jobbiga innerfönster längre, utan tunna glasrutor som släpper igenom fågelsången. Känner trots den tidiga morgonen att det redan finns värme i luften.

Dukar ut skålar och frukostgrejer. Inte vill man äta inne när det är så härligt. Ber samtidigt barnen springa och släppa ut hönsen och vittja redena på ägg.

På verandan är det ljummet och skönt så att man kan ha dörren öppen.

Eftersom vi är så morgonpigga finns ingen stress. Medan jag dricker mitt kaffe och läser dagstidningen är barnen ute på gräsmattan och studsar runt med sina hoppbollar.

När frukosten är uppäten och jeansjackor och gympaskor tagits på. När äpple och läxbok är nedpackad i väskan. Då ger vi oss iväg till skolan. Lilleman sitter i lådcykeln. Bertil cyklar själv. Och det här är utsikten längs skolvägen.

Så fint att det gör ont i ögonen. Men också lite ont i magen av längtan. När jag tänker på just en sådan majmorgon.

Kalasdag för åttaåringen

Igår hade vi kalas för Bertil. Släktkalas med de närmsta. Det är så fint att ha fått barn i februari så att denna tråkiga månad lyses upp av någonting roligt.

Gjorde mina supergoda kladdkakemuffins. Den här gången i pyttesmå formar. Dekorerade med grädde och cocktailbär. Sjukt gott och gulligt.


Jag gillar kalas – för då får jag ta fram och vädra allt porslin jag har i mina gömmor. Gul majolika börjar jag få ganska mycket av.

Barnen ville vara utklädda. Folke ville ha brunt skägg med mustasch så jag fick måla på det fem minuter innan gästerna kom. Och jag…eh…. har en del att lära på det här området.

Bertil gillar inte gräddtårta så istället gjorde jag marängtårta med banan och bär och silverkulor.

Salta pinnar och vindruvor. Känns så nittiotal på något vis. Ett måste på kalasbordet!

Tjock soon to be trebarnsmamma

Visst måste man ha en flagga på sitt kalas? En liten antik bordsflagga gör allting festligare.

Vi satt och pratade och umgicks medan vi inväntade alla gäster.

Stooor pakethög.

Folke somnade dock av anspänningen.

På släktkalaset kom såklart också Bertils två bästisar Elle och Ada. De var också utklädda. Bertil var apa, Ada nyckelpiga och Elle drake.

Efter fikat satte vi igång med presentöppningen. Bertil fick så fina saker. Bland annat en gosedjurskrokodil, ett halsband med bokstaven B, ritgrejer, Tjuv och Polis och Fyra i rad. En vulkansten, gulliga pennor och sudd och en uppsättning nya vårkläder från Blaou.

Och så ett piano som han har önskat sig. Klart ungen ska ha ett piano! Med en släkt full av musiker uppmuntras allt form av musicerande. Vaknade denna söndag av att han spelade loss på pianot!

Det var den kalasdagen det. Nu är nästa födelsedag bebisens!

Guldstunder från senaste dagarna

Här kommer lite blandade bilder från de senaste dagarna. En dag väntade vi besök och jag dukade fint. Och satte, kors i krösamoset, både upp håret och applicerade rouge.

Otåliga barn stod och såg längs vägen och väntade på gästerna.

Jakob underhöll med gitarrspel så länge.

Den dagen blev det världens vackraste skymning som jag iakttog från vårt fönster. Plussidan med iskalla, soliga dagar är de lilarosa skymningarna.

Aptiten försvann direkt jag blev gravid och har inte kommit tillbaka. Kämpar varje dag med att hitta något jag kan tänka mig att äta. Smoothies av olika slag är bäst hitills.

Mixar banan, äppeljuice och frusen mango eller ananas. Sjukt gott!

I tisdags fyllde Bertil åtta år och vi uppvaktade med tårta på sängen.

Och sedan fika och presentöppning i mörkret

Man minns ju glädjen och anspänningen från när man var liten. Så mysigt det var på morgnarna när man fick äta tårta innan skolan.

Det har varit fruktansvärt kallt och fruktansvärt vackert nästan varje dag

Solen har lyst från klarblå himmel. Den typ av himmel som går under beteckningen “sportlovshimmel” hemma hos oss. Något helt annat än midvinterns bleka blå. Nu blir den knalligare och knalligare för varje dag. Och bara själva färgen gör mig lycklig. Gick ut och ställde mig i solen och lät den smeka ögonlocken och kände hoppet ila genom kroppen.

Vi bor ju bakom ett berg. Och från mitten av november når solens strålar aldrig fram till vårt hus. Men varje år, ungefär prick på Bertils födelsedag så kommer de plötsligt tillbaka. Det är en stor händelse. Jag skrek på Jakob som kom rusande. DET ÄR SOOOOL I KÖKET IGEN!

Jag var hemma med ett krassligt födelsedagsbarn just den dagen så vi satte på musik och dansade i köket och Bertil frågade om han fick ta fram sin cykel. Då förstår ni nivån på vårkänslorna som plötslig uppstod.

Förutom smoothies (här granatäppelkärnor, banan och apelsinjuice) så är oliver och ostkuber något jag kan stå ut med att äta. Gjorde en uppsättning till mig och en till Bertil.

En annan morgon lyckades mina kompisar Stina och Frida dra mer mig ur isoleringen, in till stan för att äta frukost. Vi gick på ett event ordnat av Monkids, med barnvitaminer. Frida inspekterade burken och provsmakade. Jojomän, smakade typ precis som godis.

Jag satt mellan Filippa och Stina och surrade och hade trevligt.

Och igår kom min bästis hit och hälsade på . Två sjukskrivna stackare. En utmattad och en gravid.

Hon hade med sig croissanter och choklad och så fikade vi en halv evighet.

Och till lunch kirrade vi en slags sushibowl som var dödens god! På kvällen var jag övertygad om att jag blivit sjuk, eftersom jag plötsligt fått så ont i halsen. Men det visade sig att det bara var våra timmar av prat som orsakade hesheten.

Idag däremot – idag har jag bakat till Bertils kalas som är imorgon.

Kladdkakemuffins och chokladbollar….

Och när jag bakat färdigt fick jag lunchsällskap några timmar av min vän. Och när hon åkt satte jag mig vid datorn igen och gjorde iordning det här inlägget!

Nu tar vi helg hörni! Hoppas ni får fina lediga dagar.

En liten lördag

Jag är så morgontrött nu. Förutom att vara kvällstrött och dagstrött och jämttrött. Vaknade vid tio imorse efter att Folke kommit in och försökt väcka mig flera gånger.

Barnen hade varit uppe sedan sex-sju tiden och härjat med Jakob.

Så jag intog min frukost i frid och ensamhet.

Varm choklad, hushållsknäcke med smör och ost att doppa i så att osten smälter. Det är min bästa frukost. En av få saker jag är sugen på under graviditeten. Händer att denna diet blir både lunch och middag dessutom.

Bertil, Folke och Melker som Folke bäddat in med en piratscarf. Barnvänligare hund får man leta efter.

När jag äntligen kommit ur morgonrocken satte jag igång att baka. ,

Blev en apelsinsockerkaka som inte ser mycket ut för världen men som är väldigt god!

Vid lunchtid kom farmor och hälsade på och fick med sig barnen ut i snön. Äntligen lite mildare i luften. Bara -16 så de blev ute en hel timme.

Jag lyssnade på Ekots Lördagsintervju med Jonas Sjöstedt och låg samtidigt på kökssoffan och spelade Gummy Drop. Är besatt. Jakob och Albin var istället hurtiga och tog en tur i skogen på skidorna.

Sedan vankades det tidig lördagsmiddag.

Ett sjukt gott och enkelt laxrecept

Och så massa Jokk. Älskar Jokk!

Efter maten lekte farmor och barnen och när det lekt färdigt spelade vi spel. Två omgångar Memory (barnen utklassar en direkt), Yatzy och sedan Den försvunna Diamanten. Så skönt att båda barnen nu är stora nog att vara med och spela!

Efter allt det här var jag trött igen så sedan dess har jag suttit i en stol och lyssnat på Lilla Drevet och spelat mer Gummy Drop. Är inte klokt hur dålig ork jag har. Att laga middag, baka en sockerkaka och bädda rent i sängen. Det är ungefär vad jag mäktar med på en vanlig dag.

• innehåller reklam för Miss Clarity •

Veckans guldstunder

Det har varit en snorkall vecka. Idag visade termometern -27 grader. Elementen känns glödheta och vedspisen får aldrig slockna. Men vackert har det varit hur som helst.

Ena dagen blev jag bjuden på lunch hos min vän Frida som ni säkert känner igen som @froken.frida på instagram.

En liten lunch tänker ni? Ja, i fem timmar ungefär. Det var så länge jag blev kvar för det fanns så mycket att prata om och så mycket gott att äta.

Pulled pork (eller egentligen älg) kokad i glögg (sjukt gott) serverat på surdegsbröd med diverse smarriga tilltugg. Kära nån så gott!

Som vanligt var allting fint framställt och iordninggjort. Av någon som är estet ut i fingerspetsarna.

Udda stolar är en inredningspreferens vi delar

Till efterrätt åt vi jordens mäktigaste chokladkaka med mandlar. Den la sig som en sten i magen. En välsmakande sten, alltså. Oj så trevligt vi hade.

En annan dag kom Annakarin ut över lunchen för att planera våren tillsammans med mig. Mycket som ska på plats innan jag går på mammaledighet. Hon hade med sig värsta bästa grejen – en av vårens nyheter från Miss Clarity. Första provplagget i en fantastisk grön nyans.

Själv bar hon vår första helsvarta (!) klänning för Miss Clarity. För att så många efterfrågat en sådan. Det här är den perfekta lilla svarta man inte kan leva utan. Så det så. Båda klänningarna kommer i butik i slutet av februari/början av mars.

Jag bjöd på köpekakor och samtal med osedvanligt täppt näsa.

Och så var jag tvungen att dokumentera denna donna innan hon åkte hem igen. Så tjusig!

Nu ska jag ta helg och bara vara med min lilla familj. Njuta av deras sällskap och ta det väldigt lugnt. Hoppas ni får en fin fredagkväll allihopa!

Första dagen på terminen

Idag var första dagen på terminen för barnen. Oj så motigt det kändes att ta mig upp när klockan ringde vid sju. Jag är dessutom kanonförkyld så att på egen hand (Jakob är borta idag) försöka väcka, klä på och ge frukost till barnen var en prövning. Som tur är har jag världens hjälpsammaste vänner som tar hämtning och lämning åt mig och sedan bjuder oss på middag ikväll.

Det går inte att begripa att vi har varit lediga i 21 dagar. Det har känts som kanske sex dagar på sin höjd. Och som vanligt efter julhelgerna drabbas jag av lite blues. Inte så att jag skulle vilja ladda om för en ny julafton – men gärna för en ny december. Mörker och kyla till trots är den perioden så varm och liksom guldskimrande. För att vi anstränger oss för att göra den precis sådan. Tänder ljus, lyssnar på julmusik, bjuder hem på fika, kryper ner i soffan tillsammans och ser julkalendern.

Så nu gäller det att hålla fast vid den känslan. Än är det midvinter. De kallaste månaderna ligger fortfarande framför oss här uppe. Det finns all anledning att fortsätta på samma lugna spår som innan jul. Hitta saker att fira, stunder att mysa. Tända ljus och träffa vänner. Ännu behövs den där skyddande filten av mysighet ett bra tag framöver. Så att oxveckorna blir lite uthärdligare.

Det är dagarna som går som är livet

Att ha en blogg har höjt min uppskattning av livet flera hundra procent. Att dokumentera de bra dagarna, det finaste och härligaste. Det tränar mig i att rikta ögonen mot det vackra. Att lägga märket till det och uppvärdera det. Nej, det är inte kattskit att solen skiner in genom fönstret, att en vän kommer förbi och äter bullar, eller att följa med barnen och mata fåren. Det är värt att föreviga.

Jag läste en undersökning om att de som fotar maten innan de äter den njuter mer av maten. Tycker att det låter helt rimligt. Och det gäller allting. Jag njuter mer av sjödoppet när jag fångat vattenblänket. Jag njuter mer av stunden på kökssoffan när jag fångat den i eftermiddagssolen. Jag njuter mer av lussekatten som jag dokumenterat under tiden jag bakat den.

Att dessutom kunna gå tillbaka i efterhand och läsa och se allt vi har gjort – det är så värdefullt. Det skapar ytterligare en nivå av glädje och tacksamhet. “Hur ska det bli för dina barn som får hela sin barndom dokumenterad” har jag hört folk oja sig ibland. Som att det var ett problem. Själv tänker jag på vilken rikedom det är för dem att som vuxna kunna gå tillbaka och läsa om allt vi upplevt ihop.

I kategorin Vardagsbestyr samlar jag alla inlägg som dokumenterar vardagarna. Både de märkvärdiga och de vanliga. Jag läser och minns valborgsförmiddagen, matlaget med kvällsbad i sjön, en perfekt majlördag, årets första bad, skolavslutningendagarna hos mormorfiskeveckanden första riktiga vinterdagen. Och jag vet inte om det är för att jag är gravid och hormonell – men när jag tittar tillbaka på året som har gått sitter jag och gråter. Så många fina stunder, dagar, veckor. Hur kan jag ha blivit så rikt välsignad? Hur kan någon unnas allt det här?  Det är faktiskt nästan orimligt.

Glögg och julpyssel

Jag hade tidigare i höst ambitiösa planer på att ordna ett glöggmingel med 20-30 kompisar sådär. Men när det närmade sig tog jag mitt förnuft till fånga. Vad är poängen med en stor fest när man knappt kan stå på benen längre stunder? Nej,  det fick bli en liten grej istället – men dubbelt så mysig! Så till den andra advent bjöd jag in till julpyssel med matlaget. Hade klätt mig till en röd pumla dagen till ära.

Folke ville vara finklädd som lucia. Men utan ljus i kronan. Så han såg mer ut som Björn Borg. Bertil körde guldiga ringar från mitt smyckesskrin och rosett i håret för att sätta piff på outfiten

Kors i alla tider – jag och Jakob fastnade på en bild tillsammans också! Sedan när matlaget kom tog vi en bild på hela gänget. En riktig sådan där uppställd förr i tiden – bild. Tänker att det får bli vår tradition. Julpyssel varje december och alltid en ny gruppbild. Och tänk, nästa år är det två till små bebisar med på bilden!

På bordet i köket dukade jag upp fem sorters julgodis.

Som aprikoskonfektfikonstubbar, saffransfudge och lite annat smått och gott.

Saffransbullar, skurna pepparkakor och vindruvor.

Och chips med crème fraiche, rom och rödlök på. Och så lite svartpeppar. Man vill ha något salt till allt sött såklart!

Stina var fin i Miss Clarity-klänning och Elle var söt som en pepparkaka.

Jag bjöd på min  suveräna (om jag får säga det själv) glöggsangria. Utmärkt om man tycker att vanlig glögg är för sliskig. Gjorde den på Eljest Glögg och det blev hur gott som helst.

Sedan dukade vi fram enorma mängder glanspapper, kräppapper, silkespapper, scrapbookpapper, flirtkulor, filt, limpistoler och glitter. Och så sattes det igång att fläta hjärtan till julgranen, vika änglar och bygga snögubbar av vaddkulor.

Koncentrationen var på topp.

Stora som små skapade

Med enstaka upprörda utbrott från en fyraåring med konstnärlig kris.

Det har mer eller mindre vräkt ner snö i dagarna två – så de utfärdade en klass ett varning. Men vad gör det när man inte måste åka någonstans och inte måste uträtta någonting? Bara mysigt att sitta inne och kura!

Efter ett tag smög barnen upp och övade luciatåg och sedan kom de ner för att lussa för oss. Så gulligt med spröda små barnstämmor i skrynkliga luciakläder.

Efter några timmar av sött började magarna kurra. Då skickade vi iväg alla pappor till närmsta samhälle att köpa pizza, och barnen blev utkörda för att leka i snön medan vi satt i soffan och surrade. När de kom tillbaka fortsatte myset till sent på kvällen.

Tänk att man kan ses så ofta och ändå aldrig få slut på samtalsämnen? Vilken nåd med sådana vänner!

En halv lördag

Jag hade högtflygande planer på att dokumentera lördagen i detalj för er – eftersom jag vet att många av er gillar sådana inlägg. Tyvärr kom jag bara halvvägs. Men den halva som fotades ska ni i alla fall få se!

Det började med att jag vaknade vid fem på morgonen. Jag hade en väldigt verklig dröm om mamma och sedan kunde jag inte somna om. Så efter en halvtimme gick jag upp istället. Tjofsade ut och hämtade morgontidningen och lät Melker komma med och kissa. Redan imorse vräkte det ner snö och har fortsatt hela dagen. Så pass att de utfärdat en klass ett varning. Hur som helst. När jag kom in gjorde jag eld i vedspisen och tände massa ljus och läste tidningen i lugnt och ro. Vid sjutiden dukade jag fram frukost till hela familjen. En julig sådan.

Vanliga pepparkakor, skurna pepparkakor och saffransbullar.

Så fikade vi länge och väl när alla hade vaknat.

Efter frukosten tog jag och pojkarna ut sparkarna och rastade Melker. Det tog jag ingen bild på – så det får symboliseras av den här.

När vi kom in bar jag upp en ny jullåda från källaren. Jag har typ en särskild jullåda för varje advent. Så att december kan stegras i exakt rätt tempo. Till första advent är det mest stjärnor och ljusstakar som får komma fram. Till andra advent är det julkrubba och julkyrka och alla julbonader. Tredje advent öser jag på med ALLT jag bara har i julväg. Girlander till taket, stora pappersklockor, mistel, halmbock mm. Och så sista veckan innan jul kommer granen in.  Ungefär så.

Barnen sorterade i alla fall fram alla små tomtar…

Och placerade ut dem överallt i sitt rum.

Ute härjade Jakob och Albin och Emil från matlaget. Tur vi har bra vänner. Idag var det nämligen dags att få upp takstolarna på garaget Jakob bygger. Då ska man helst vara tre.

Och tänka sig – de hann med allihop!

Fast däremellan fick de komma in på en varmkorvspaus så att de skulle orka!

Så här kommer det bli. Ett dubbelgarage. Och fönstret där på gaveln kommer bli ett stort gammalt spröjsat i liknande stil som punschverandan. Så att byggnaderna liksom talar med varandra. Det är Albin som har ritat allting. En sån bra arkitekt! Återstår att se hur jag ska färgsätta allt till våren.

Jag skickade ut barnen att hitta på något roligt. Det blev snögrotta och snöbollskrig och en sväng med sparkarna.

Själv skyndade jag mig in igen.

Och la mig på sängen för att vila en stund och samtidigt öva lite på altstämmorna till kvällens luciatåg. Vi har nämligen ett luciatåg i byns bönhus varje december. Inte på själva lucia utan någon helg innan. Nu var det flera år sedan jag kunde vara med  – men jag hade bestämt mig. I år skulle det bli av. Den här december ska nämligen fyllas med så mycket julmys som bara är möjligt!

När jag fiffat håret, sminkat mig och strukit mitt nattlinne åkte jag på luciagenrep. Och därefter kom Jakob och barnen och lyssnade. Folke och Bertil hade länsat mitt smyckesskrin och gjort sig fina i pärhalsband och skramliga örhängen. Och det blev en riktigt stämningsfull stund i kyrkan. Trots att jag var nära att svimma och trots att fogarna värkte.

Men inget av det här hann jag ta bild på, för jag hade fullt upp. Och nu är jag så trött att jag nästan faller omkull. Så jag går och lägger mig. För imorgon har vi bjudit in till julpyssel och glöggmys för våra kompisar och då gäller det att vara pigg!

• innehåller reklam för Miss Clarity •

En vanlig arbetsdag

Igår hade jag en heldag på mitt älskade kontor Lidström & Nyberg! Det är så mysigt att komma dit på morgonen. Tända massa stearinljus, alla små lampor, sätta på tevatten och sjunka ner i vår röda soffa. På schemat stod en workshop för Svensk Handel – tillsammans med chefer från Sveriges absolut största inrednings och klädföretag. Annakarin förevigade mig på farstubron i min favoritklänning Sofie från den nya kollektionen från Miss Clarity. I vävd kvalitet – tyget är helt magiskt och faller så fint!

Ute snöade det lovikavantar.

Inne var det varmt och ombonat.

Annakarin var tjusig i vår nya klänningsmodell Annika. Alla våra klänningar har fått namn efter viktiga kvinnor i våra liv. Som Erica, Marianne, Paulina, Greta…

Vi ägnade lunchen åt att välja ut tygprover till vårens kollektion. Finns så mycket vackert att man blir alldeles nipprig! Vackra mönster är 80 procent av meningen med livet.

På kontoret var också min kära Ulrika som är superduktig arkitekt och ritade vår glasveranda. Och så Petra som är före detta elitsoldat med den häftigaste levnadshistorien (ni kommer garanterat se mycket av henne i media framöver!) men som numera är föreläsare och personlig tränare.

Jag tänkte passa på att tipsa om Miss Claritys återförsäljare – ifall ni vill prova i butik och inte vill köpa online, alltså. I dagsläget finns vi hos

Bigaro, Umeå

Pralin, Linköping

Cissi & Selma, Stockholm

Paus hos Jeanette,  Lycksele

Beckmans, Stallarholmen

Ellen’s Corner, Vallentuna

Fiorina. Vänersborg

Ronström, Västerås

Folk, Malmö

Nystedts kläder, Malå

Din Väska & kläder i Enköping

1a december

Det blev en sen kväll i fredags. Efter att matlaget spontant kom förbi på pizza efter barnens karateträning så stannade småttingarna uppe till elva och lekte. De var så trötta att ögonen vindade. Imorse var vi så segstartade allihopa. Men mysigt att krypa upp i soffan och få se det första avsnittet av julkalendern tillsammans! Vad tyckte ni? Jag tycker att den verkar lovande!

Resten av dagen ägnade jag åt att laga mat och förbereda för gästerna som skulle komma vid tretiden. Malin och Johan och deras tre barn. Malin som jag känt ända sedan 2008 när vi via våra bloggar fick kontakt med varandra. Vi har alltid så roligt när vi ses och våra barn klickar så bra.

Det hann bli mycket orolig väntan och koll i fönstret efter de efterlängtade gästerna, innan de äntligen kom. Punktliga. Men vad spelar det för roll när de helst hade fått kommit tre veckor tidigare? Om man frågat barnen.

Jag tände ljus i hela huset och bullade upp för fika.

Så äntligen var de här! Och som vi surrade, och fikade och surrade lite till.

Till fika hade jag gjort bruschetta med tomatsalsa och guacamole som pålägg eftersom Malin är vegan. Men också vanliga smarriga ostsmörgåsar med marmelad.

Bjöd på den här läsken med juldoftande kryddor i.

Och dukade fram lite av allt julgodis jag börjat fylla frysen med. Medan vi vuxna satt inne och pratade stack barnen ut och härjade. Men efter middagen och ännu mer prat om högt och lågt var det tyvärr dags för Malin och Johan att köra de många milen hem igen.

Vilken fin första decemberlördag vi fick!

Mysigaste dagen i mannaminne

Igår var den mysigaste dagen på väldigt, väldigt länge. Jag kände redan när jag steg upp att det skulle bli så. Vaknade tidigt av Folke som kom och stoppade ner sina kalla fötter under mitt täcke. Sedan steg jag upp och gjorde frukost och tände ljus. Vi tänder ljus varje morgon. Man måste få vakna lite mjukt! Ser ni att julstjärnan är uppe förresten? Det bara blev så i helgen när Anna var här och jag kunde få hjälp att stå på stolar. Tjuvstart som jag inte ångrar.

Jag fick hjälp med lämningen i skolan av Albin som svängde förbi och tog barnen. Så jag slapp ut i kylan. Istället gjorde jag en rejäl brasa och sedan åt jag frukost i lugn och ro i ensamhet. Så skönt!

Efter frukosten kröp jag ner i sängen igen och skrev färdigt två blogginlägg. Det är så skönt att få starta jobbdagen snällt och försiktigt.

Ute ljusnade det långsamt

Melker gjorde mig sällskap bland alla täcken och kuddar.

Så småningom – när jag arbetat undan i mailboxen – steg jag upp och stylade och fotograferade till ett sponsrat inlägg som kommer i veckan. På temat blommor. Det är ett riktigt drömsamarbete som jag fått till! Ser ni hur julmysigt det börjar bli i köket? Mörka ullgardiner, rött sofföverdrag och en stor kruka med julstjärnor mitt på bordet!

När jag fotat färdigt satte jag igång att göra matsäck. Två liter varm choklad till exempel. För vi och kompisfamiljerna i matlaget hade bestämt oss för att ta en ledig eftermiddag och göra en utflykt med alla barnen. Ner till sjön med perfekt is. För att åka skridskor och spark och elda. Jag var obeskrivligt pepp!

Redan vid tvåtiden blev himlen skymningsrosa. Jag packade upp matsäck och snörade på skridskor på barnen.

De kastade sig ut på den decimetertjocka isen för att åka.

Själv vågar jag inte åka skridskor med magen. Har så märklig tyngdpunkt och är rädd att landa fel om jag ramlar. Tog sparken istället. Och formligen flög fram! Förträngde foglossningarna och bara körde av ren glädje.

Folke ville till en början bara åka spark – men efter en stund vågade han ta på sig skridskorna. Och han var så duktig där han stapplade fram och ideligen ramlade. Men bara reste sig upp och fortsatte.

Klart att också vi vuxna ville glida fram på skrillor! Inte bara barnen som gillar att åka skridskor.

Efter en dryg timme på isen i -15 grader blev barnen frusna och hungriga. Jag tog fram varm choklad och pepparkakor

Älskade ungar <3

Sedan gjorde vi en brasa att värma oss på

Och satte igång att grilla pinnbröd. Men så fort de fått fika i magen fick de ny energi och fortsatte åka skridskor. Den här gången i beckmörker.

Efter skridskorna åkte vi hem och vilade några timme och värmde oss. Folke (och sedan jag) fick bada hett fotbad för att få tillbaka känseln i tårna. Hela kameralinsen var igenfrusen så resultatet blev denna dimmiga bild.

Men sedan var det på’t igen och dags för matlag. Vi har ju som jag berättat om matlag med två kompisfamiljer varje tisdag. Och den här gången var det tacos på menyn. Det är fler än mig som smygstartat med julpyntet som ni ser!

Vi pratade och åt och hade lika roligt som alltid. Tiden bara flög fram. Först när Folke somnat på soffan hade vi vett att börja dra oss hemåt…tur att barnen brukar vara lediga med sin gammor på onsdagar så att de får sova ut ordentligt!

Hem kom vi strax efter tio. Jag gick en promenad med Melker och knäppte denna mysiga bild innan kameran kollapsade av köld och batteriet tog slut. (Och vill ni se små filmsnuttar från mina vardagar så kan ni följa mig på @underbaraclaras och kolla mina stories. Försöker uppdatera där när jag hinner)

Jag kände mig så glad igår när jag gick och la mig. Glad och samtidigt vemodig. För jag förstår redan nu att när jag blir gammal kommer jag se tillbaka på den här tiden som de bästa åren i mitt liv. När barnen var små, när vi umgicks mycket med våra vänner. När vi var ett litet minikollektiv som hjälptes åt med både arbete, glädjeämnen och sorger. Jag förstår att det kommer vara så. Och jag är så tacksam för det jag upplever. Men vill inte gå minste om en sekund av det!

Finbesök av Krickelin

Idag hade jag världens tur att ha finbesök. Nämligen Krickelin, som är uppe i mina trakter några dagar. Denna underbara, sprudlande och kreativa människa. Så overkligt att ha henne sittandes i mitt kök. Overkligt och helt naturligt.

För från första stund vi sågs tills vi sa hejdå gick munnarna i ett. Så mycket att prata om och dela! Om jobbet och utmaningarna och familjelivet och allting däremellan. Så tacksam att jag genom min blogg fått lära känna massa underbara människor. Som Kristin! Om ni inte läser hennes blogg redan så sätt igång och gör det nu!