En halv lördag

Jag hade högtflygande planer på att dokumentera lördagen i detalj för er – eftersom jag vet att många av er gillar sådana inlägg. Tyvärr kom jag bara halvvägs. Men den halva som fotades ska ni i alla fall få se!

Det började med att jag vaknade vid fem på morgonen. Jag hade en väldigt verklig dröm om mamma och sedan kunde jag inte somna om. Så efter en halvtimme gick jag upp istället. Tjofsade ut och hämtade morgontidningen och lät Melker komma med och kissa. Redan imorse vräkte det ner snö och har fortsatt hela dagen. Så pass att de utfärdat en klass ett varning. Hur som helst. När jag kom in gjorde jag eld i vedspisen och tände massa ljus och läste tidningen i lugnt och ro. Vid sjutiden dukade jag fram frukost till hela familjen. En julig sådan.

Vanliga pepparkakor, skurna pepparkakor och saffransbullar.

Så fikade vi länge och väl när alla hade vaknat.

Efter frukosten tog jag och pojkarna ut sparkarna och rastade Melker. Det tog jag ingen bild på – så det får symboliseras av den här.

När vi kom in bar jag upp en ny jullåda från källaren. Jag har typ en särskild jullåda för varje advent. Så att december kan stegras i exakt rätt tempo. Till första advent är det mest stjärnor och ljusstakar som får komma fram. Till andra advent är det julkrubba och julkyrka och alla julbonader. Tredje advent öser jag på med ALLT jag bara har i julväg. Girlander till taket, stora pappersklockor, mistel, halmbock mm. Och så sista veckan innan jul kommer granen in.  Ungefär så.

Barnen sorterade i alla fall fram alla små tomtar…

Och placerade ut dem överallt i sitt rum.

Ute härjade Jakob och Albin och Emil från matlaget. Tur vi har bra vänner. Idag var det nämligen dags att få upp takstolarna på garaget Jakob bygger. Då ska man helst vara tre.

Och tänka sig – de hann med allihop!

Fast däremellan fick de komma in på en varmkorvspaus så att de skulle orka!

Så här kommer det bli. Ett dubbelgarage. Och fönstret där på gaveln kommer bli ett stort gammalt spröjsat i liknande stil som punschverandan. Så att byggnaderna liksom talar med varandra. Det är Albin som har ritat allting. En sån bra arkitekt! Återstår att se hur jag ska färgsätta allt till våren.

Jag skickade ut barnen att hitta på något roligt. Det blev snögrotta och snöbollskrig och en sväng med sparkarna.

Själv skyndade jag mig in igen.

Och la mig på sängen för att vila en stund och samtidigt öva lite på altstämmorna till kvällens luciatåg. Vi har nämligen ett luciatåg i byns bönhus varje december. Inte på själva lucia utan någon helg innan. Nu var det flera år sedan jag kunde vara med  – men jag hade bestämt mig. I år skulle det bli av. Den här december ska nämligen fyllas med så mycket julmys som bara är möjligt!

När jag fiffat håret, sminkat mig och strukit mitt nattlinne åkte jag på luciagenrep. Och därefter kom Jakob och barnen och lyssnade. Folke och Bertil hade länsat mitt smyckesskrin och gjort sig fina i pärhalsband och skramliga örhängen. Och det blev en riktigt stämningsfull stund i kyrkan. Trots att jag var nära att svimma och trots att fogarna värkte.

Men inget av det här hann jag ta bild på, för jag hade fullt upp. Och nu är jag så trött att jag nästan faller omkull. Så jag går och lägger mig. För imorgon har vi bjudit in till julpyssel och glöggmys för våra kompisar och då gäller det att vara pigg!

• innehåller reklam för Miss Clarity •

En vanlig arbetsdag

Igår hade jag en heldag på mitt älskade kontor Lidström & Nyberg! Det är så mysigt att komma dit på morgonen. Tända massa stearinljus, alla små lampor, sätta på tevatten och sjunka ner i vår röda soffa. På schemat stod en workshop för Svensk Handel – tillsammans med chefer från Sveriges absolut största inrednings och klädföretag. Annakarin förevigade mig på farstubron i min favoritklänning Sofie från den nya kollektionen från Miss Clarity. I vävd kvalitet – tyget är helt magiskt och faller så fint!

Ute snöade det lovikavantar.

Inne var det varmt och ombonat.

Annakarin var tjusig i vår nya klänningsmodell Annika. Alla våra klänningar har fått namn efter viktiga kvinnor i våra liv. Som Erica, Marianne, Paulina, Greta…

Vi ägnade lunchen åt att välja ut tygprover till vårens kollektion. Finns så mycket vackert att man blir alldeles nipprig! Vackra mönster är 80 procent av meningen med livet.

På kontoret var också min kära Ulrika som är superduktig arkitekt och ritade vår glasveranda. Och så Petra som är före detta elitsoldat med den häftigaste levnadshistorien (ni kommer garanterat se mycket av henne i media framöver!) men som numera är föreläsare och personlig tränare.

Jag tänkte passa på att tipsa om Miss Claritys återförsäljare – ifall ni vill prova i butik och inte vill köpa online, alltså. I dagsläget finns vi hos

Bigaro, Umeå

Pralin, Linköping

Cissi & Selma, Stockholm

Paus hos Jeanette,  Lycksele

Beckmans, Stallarholmen

Ellen’s Corner, Vallentuna

Fiorina. Vänersborg

Ronström, Västerås

Folk, Malmö

Nystedts kläder, Malå

Din Väska & kläder i Enköping

1a december

Det blev en sen kväll i fredags. Efter att matlaget spontant kom förbi på pizza efter barnens karateträning så stannade småttingarna uppe till elva och lekte. De var så trötta att ögonen vindade. Imorse var vi så segstartade allihopa. Men mysigt att krypa upp i soffan och få se det första avsnittet av julkalendern tillsammans! Vad tyckte ni? Jag tycker att den verkar lovande!

Resten av dagen ägnade jag åt att laga mat och förbereda för gästerna som skulle komma vid tretiden. Malin och Johan och deras tre barn. Malin som jag känt ända sedan 2008 när vi via våra bloggar fick kontakt med varandra. Vi har alltid så roligt när vi ses och våra barn klickar så bra.

Det hann bli mycket orolig väntan och koll i fönstret efter de efterlängtade gästerna, innan de äntligen kom. Punktliga. Men vad spelar det för roll när de helst hade fått kommit tre veckor tidigare? Om man frågat barnen.

Jag tände ljus i hela huset och bullade upp för fika.

Så äntligen var de här! Och som vi surrade, och fikade och surrade lite till.

Till fika hade jag gjort bruschetta med tomatsalsa och guacamole som pålägg eftersom Malin är vegan. Men också vanliga smarriga ostsmörgåsar med marmelad.

Bjöd på den här läsken med juldoftande kryddor i.

Och dukade fram lite av allt julgodis jag börjat fylla frysen med. Medan vi vuxna satt inne och pratade stack barnen ut och härjade. Men efter middagen och ännu mer prat om högt och lågt var det tyvärr dags för Malin och Johan att köra de många milen hem igen.

Vilken fin första decemberlördag vi fick!

Mysigaste dagen i mannaminne

Igår var den mysigaste dagen på väldigt, väldigt länge. Jag kände redan när jag steg upp att det skulle bli så. Vaknade tidigt av Folke som kom och stoppade ner sina kalla fötter under mitt täcke. Sedan steg jag upp och gjorde frukost och tände ljus. Vi tänder ljus varje morgon. Man måste få vakna lite mjukt! Ser ni att julstjärnan är uppe förresten? Det bara blev så i helgen när Anna var här och jag kunde få hjälp att stå på stolar. Tjuvstart som jag inte ångrar.

Jag fick hjälp med lämningen i skolan av Albin som svängde förbi och tog barnen. Så jag slapp ut i kylan. Istället gjorde jag en rejäl brasa och sedan åt jag frukost i lugn och ro i ensamhet. Så skönt!

Efter frukosten kröp jag ner i sängen igen och skrev färdigt två blogginlägg. Det är så skönt att få starta jobbdagen snällt och försiktigt.

Ute ljusnade det långsamt

Melker gjorde mig sällskap bland alla täcken och kuddar.

Så småningom – när jag arbetat undan i mailboxen – steg jag upp och stylade och fotograferade till ett sponsrat inlägg som kommer i veckan. På temat blommor. Det är ett riktigt drömsamarbete som jag fått till! Ser ni hur julmysigt det börjar bli i köket? Mörka ullgardiner, rött sofföverdrag och en stor kruka med julstjärnor mitt på bordet!

När jag fotat färdigt satte jag igång att göra matsäck. Två liter varm choklad till exempel. För vi och kompisfamiljerna i matlaget hade bestämt oss för att ta en ledig eftermiddag och göra en utflykt med alla barnen. Ner till sjön med perfekt is. För att åka skridskor och spark och elda. Jag var obeskrivligt pepp!

Redan vid tvåtiden blev himlen skymningsrosa. Jag packade upp matsäck och snörade på skridskor på barnen.

De kastade sig ut på den decimetertjocka isen för att åka.

Själv vågar jag inte åka skridskor med magen. Har så märklig tyngdpunkt och är rädd att landa fel om jag ramlar. Tog sparken istället. Och formligen flög fram! Förträngde foglossningarna och bara körde av ren glädje.

Folke ville till en början bara åka spark – men efter en stund vågade han ta på sig skridskorna. Och han var så duktig där han stapplade fram och ideligen ramlade. Men bara reste sig upp och fortsatte.

Klart att också vi vuxna ville glida fram på skrillor! Inte bara barnen som gillar att åka skridskor.

Efter en dryg timme på isen i -15 grader blev barnen frusna och hungriga. Jag tog fram varm choklad och pepparkakor

Älskade ungar <3

Sedan gjorde vi en brasa att värma oss på

Och satte igång att grilla pinnbröd. Men så fort de fått fika i magen fick de ny energi och fortsatte åka skridskor. Den här gången i beckmörker.

Efter skridskorna åkte vi hem och vilade några timme och värmde oss. Folke (och sedan jag) fick bada hett fotbad för att få tillbaka känseln i tårna. Hela kameralinsen var igenfrusen så resultatet blev denna dimmiga bild.

Men sedan var det på’t igen och dags för matlag. Vi har ju som jag berättat om matlag med två kompisfamiljer varje tisdag. Och den här gången var det tacos på menyn. Det är fler än mig som smygstartat med julpyntet som ni ser!

Vi pratade och åt och hade lika roligt som alltid. Tiden bara flög fram. Först när Folke somnat på soffan hade vi vett att börja dra oss hemåt…tur att barnen brukar vara lediga med sin gammor på onsdagar så att de får sova ut ordentligt!

Hem kom vi strax efter tio. Jag gick en promenad med Melker och knäppte denna mysiga bild innan kameran kollapsade av köld och batteriet tog slut. (Och vill ni se små filmsnuttar från mina vardagar så kan ni följa mig på @underbaraclaras och kolla mina stories. Försöker uppdatera där när jag hinner)

Jag kände mig så glad igår när jag gick och la mig. Glad och samtidigt vemodig. För jag förstår redan nu att när jag blir gammal kommer jag se tillbaka på den här tiden som de bästa åren i mitt liv. När barnen var små, när vi umgicks mycket med våra vänner. När vi var ett litet minikollektiv som hjälptes åt med både arbete, glädjeämnen och sorger. Jag förstår att det kommer vara så. Och jag är så tacksam för det jag upplever. Men vill inte gå minste om en sekund av det!

Finbesök av Krickelin

Idag hade jag världens tur att ha finbesök. Nämligen Krickelin, som är uppe i mina trakter några dagar. Denna underbara, sprudlande och kreativa människa. Så overkligt att ha henne sittandes i mitt kök. Overkligt och helt naturligt.

För från första stund vi sågs tills vi sa hejdå gick munnarna i ett. Så mycket att prata om och dela! Om jobbet och utmaningarna och familjelivet och allting däremellan. Så tacksam att jag genom min blogg fått lära känna massa underbara människor. Som Kristin! Om ni inte läser hennes blogg redan så sätt igång och gör det nu!

Fjorton minus och fredagspepp

Idag var det fjorton minusgrader och smärtsamt vackert ute!

Vi eldar i båda kaminerna för att värmen ska sprida sig i huset. Det är så mysigt när man ser ut på allt det frostvita.

Ikväll lämnade jag Bertil i stan för han och farmor ska åka på en helgresa till Stockholm. Nattåg och allt. Så spännande! För honom.

Själv tycker jag nämligen att det kändes sorgligt att vinka hejdå. Även om jag vet att han har det jättebra så kommer jag sakna honom. Sådär som mammiga barn kan känna – så känner jag fast inför mina barn just nu. Vill ha dem runt omkring mig jämt.

Men Folke är hemma i alla fall och så får jag besök av min syster och systerdotter över helgen och det ska bli väldigt mysigt. Bara umgås och äta gott. Har bakat lussekatter och fixat peppisar och om vi får lite energi tänker jag be Anna om hjälp att få upp de sista slingorna i träden. Är för otymplig för att klättra på stegar.

Nu peppar vi för fredag. Eller hur?!

Första dagen på läslovet!

Äntligen läslov! En hel lång vecka ska jag vara ledig med barnen. Så himla härligt. Vaknade dock 06.50 imorse och kunde inte somna om. Så jag och Bertil låg i sängen och kände på bebisens sparkar och pratade om allt kul vi ska göra på lovet.

Sedan ut och hämta in tidningen. Det hade snöat! Jippi!

Någon som var mindre glad var den här herren. Melker gillar inte vintern. Han vill knappt gå ut och pinka ens, utan bara ligga i någon fåtölj och tryna.

Sedan åt vi frukost (med mössa på!)

Därefter lockade jag med mig barnen ut på hundpromenad. De fick ta sina cyklar. Gäller att passa på innan det blir så mycket snö att vi får ställa undan dem och börja sparka istället. Folke var missnöjd över att han saknar cykelkorg att skjutsa gosedjuren i (som storebror kan göra)  så vi knöt fast björnen i styret.

Har hittat sådana underbara 90-talsoveraller i bävernylon, billigt på Eljest i Umeå. Exakt sådana här hade jag och Jakob som små och nostalgitrippen är total. Från märket Wesleys som sydde overaller i norrland (tror jag) på nittiotalet.

Så sprack solen fram bakom molntäcket och hela världen blev så ljus – reflekterad mot allt det vita!

När vi kom in ville Folke se på film och ta på sig sin fina röda kappa.

Jag ville också se på film och vila mina onda fogar. Så jag la mig på sängen och satte på Ricky Gervais Humanity på Netflix. Skrattade dock så att det kändes som att blygdbenet skulle spricka i två bitar. (Någon bild orkade jag inte ta på den här vilostunden så jag återanvänder en från förra lördagen)

Medan jag vilade kom jag på att jag ville möblera om i matrummet. Bästa helgsysslan! Möblerar om någonstans nästan varje helg. Mycket porslin som skulle plockas ut för att kunna flytta skåpet. Så samtidigt som jag möblerar passar jag på att städa.

Kökssoffan fick hamna framför ett annat fönster och pelarbordet tog plats i hörnet. Bankade också om tavelväggen jag flyttade på för några veckor sedan. Kände mig väldigt nöjd. Nu ska jag bara sy en dyna till kökssoffan också. Men måste först lämna in mammas gamla symaskin från 70-talet på lagninge. En Husqvarna kan man lita på! Den går alltid att laga.

Den röda fåtöljen fick komma tillbaka i matrummet eftersom den matchar så bra till soffan.

Sedan blev jag sittande här och läste recept och planerade upp middagen.

Medan farmor kom förbi och lekte med barnen några timmar. Här provar de sina läskiga gröna fingrar inför Halloween.

Jag beslutade mig för att göra en saffransrisotto med glaserade morötter till. Och medan jag kirrade middagen så…

arbetade Jakob ute med att bygga vårt garage. Kommer bli så flott med ett dubbelgarage med utrymme för allt bröt som tidigare stått samlat kring gården! Äntligen blir det av. Han är så duktig på att bygga. Längtar tills det är klart.

Risotton blev supergod. Inte så snygg på bild dock. Erkänn att det ser ut som potatismos med långa strängar stekt falukorv ovanpå? Det är svårt med matfoto under den mörka årstiden…

Till efterrätt gjorde jag persikosorbet som även den var himla smarrig! Ska jag göra fler gånger, men med mindre socker och mer citron.

Nu har barnen somnat sött, Jakob tar hand om disken och jag tänkte ta ett varmt bad och lyssna på ljudbok och spela Gummy Drop samtidigt! Hurra för Läslov!

En lördag i (många) bilder

Jag har haft en så underbar helg och ändå är det bara söndagmorgon och massor kvar. På fredagkväll träffade jag gamla gymnasiekompisar och det är alltid som att ta upp precis där vi slutade. Vi låg skavfötters i soffan och frossade i goda saker och pratade om högt och lågt. På lördagsmorgonen vaknade jag halv tio av mig själv och gick ner och gjorde frukost till mig och barnen (Jakob var i stan och gjorde ett ärende).

Fast mest fick jag äta själv pgav att barnen bara petar i frukosten.

Sedan ville de se på film.

Skönt så jag fick läsa tidningen ifred och gosa med Melker. Iklädd en skabbig och superskön morgonrock som går under smeknamnet sunken. Pgav sunkig.

Efter frukosten följde Folke med mig för att gå med hunden.

Han tog sin korvkjuling och trampade iväg. Är korvhjulingar ett vedertaget begrepp hos er också? Det är alltså barncyklar med hjul tjocka som korvringar.

På vägen mötte vi den sura gulliga taxen som är Melkers bästa kompis. Hade Melker varit en människa hade man på engelska sagt att han är en typisk people person (someone who is friendly, warm and kind to strangers and people from all walks of life. … Melker is such a people person he can get along with almost anybody).  Han gillar helt enkelt alla hundar. Även sura taxar.

Hejdårå älskling!

Sedan hjälptes vi åt med att vinterstäda i trädgården. Älskar fyraåringars självkänsla. Vad än han ska göra så suckar han förnöjt och säger “Åh, vad jag är duktig mamma”. Och det stämmer ju. (Om någon undrar är koftan och baskern från Blaou, tightsen från Nostebarn och vintstövlarna från Kuoma).

Att städa i trädgården är ungefär som när man var liten och var tvungen att städa bort sitt kojbygge. Väldigt roligt när man drog fram allting. Väldigt tråkigt när man ska dra bort allting. Och jag har så fruktansvärt många krukor, utemöbler och dekorationer att samla ihop. Dessutom klarar mina fogar typ ingenting så det enda jag bidrar med är att tömma krukorna i en skottkärra som Jakob får köra bort och sedan ställda ihop dem på gårdsplanen så får Jakob lösa förvaringen.

Massa krukor som ska ner i källaren över vintern.

Men efter höststädning kommer höstdekoration. Desto roligare! I år har jag inte orkat köpa några höstblommor. Istället knipsade jag av granris och ställde på bron och så fick en korg med äpplen bli en fin dekoration.

Sedan band jag en enkel krans med granris och så fick det vara bra med den saken. Men eftersom det börjat vara så mörkt ute nu så bestämde jag mig för att också smyga fram med lite ljusslingor runt verandan och i granriset.

Snart kom barnens farmor på besök. De gick ut i skogen och hämtade pysselmaterial och skapade ett härligt landskap.

Själv inledde jag operation möblera om sovrummet. Det gamla bruna skåpet som stått i köket fick komma upp och bli linneskåp istället. Är så vackert med mörkbruna möbler mot den här tapeten. Exakt allting i den här bilden är ärvt eller loppat! Gamla grejer FTW!

Fin blandning av gammal kruka, vattenkanna, tavla och fotogenlampa.

Mina favoritparfymer och den gamla hårborsten i silver med Clara ingraverat ovanpå. Den har jag fått från en snäll bloggläsare som hittat den i en antikaffär eller om det var på loppis.

Så här ser vår säng ut. Melker tronar på den och vill inte gå ut när det är regnigt och kallt ute.

.

Och så en annan vinkel.

Till middag gjorde jag falafel i pitabröd med yoghurtcitronsås och tomatsalsa. Riktig snabbmat och väldigt gott!

Och sedan började det skymma så då skyndade jag mig ut och knäppte en bild på den nyuppsatta belysningen. Fint va!

Dagen avslutades med att jag och Folke satt och målade och Bertil spelade spel. Sedan somnade jag tidigt på grund av overklig trötthet!

Veckans guldstunder

Här kommer glimtar från veckan som har gått. De där bilderna som blev över i min kamera men som nästan är guldstunderna. Som den här soliga tisdagsförmiddagen då jag tog en skön promenad med Melker.

Sedan jobbade jag från sängen (får ont i fogarna av att sitta på stol) och då kan det se ut så här. Fullt så här mycket smink har jag dock inte alltid på mig när jag jobbar hemifrån. Brukar vara mer träsktroll över mig. Ärligt talat.

Så hade vi matlag. Det har vi ju varje tisdag med två kompisfamiljer som bor i byn. Vi turas om att bjuda på middag och den här tisdagen var det alltså dags för mig. Det blev abborklämmor med skirat smör och färsk potatis. Det gjorde succé!

Matlaget är min favoritkväll i veckan. Att umgås opretentiöst, dela vardagen, äta och gott, prata om roliga eller svåra och jobbiga saker. Och så bara känna sig som en del av ett större sammanhang.

På onsdagen bestämde jag mig för att köra ner mina nyköpta lökarna i jorden. Har snålat i flera år och bara köpt någon liten påse lök och varje vår känt mig så arg för att jag inte haft något fint som tittar upp i rabatterna. Så nu bestämde jag mig för att fläska på. Hade ett presentkort på Blomsterlandet som jag fått av pappa, så jag åkte dit och fyllde två stora kassar mer lökar. Alla skulle ner i den här rabatten, för att skapa masseffekt på våren. Hellre en fin, rejäl lökrabatt än flera små fåniga som jag haft tidigare.

Här är ett axplock av lökarna. Tror det blev drygt 650 lökar i rabatten tillslut. Den ska gå i gult, rött och vitt. För det är så himla fina kontrastfärger till den rosa verandan. Just den rabatten är den där snön tinar först på våren så jag hoppas de ska komma upp tidigt. Tänk när lökarna tittar fram i vår – då har jag en liten bebis med mig ut i trädgården. Sovandes sött i sin vagn. Mmmmm….

Ungefär så här tätt la jag ut lökar i hela rabatten, hällde på benmjöl och tryckte ner dem djupt. Inga rader utan hellre klungor av de olika färgerna som återkommer och upprepas rabatten igenom.

På onsdagarna är mina barn lediga och får vara med Jakobs mormor som brukar komma hit och hälsa på. Guld för hela familjen! Jag var också ledig och pep iväg till min vän och granne Frida för lite fika och surr i hennes fina kök.

Som vanligt var det värsta smarriga fikat som det bjöds på.

Och väldigt många gapskratt åt knäppa saker som folk gör, eller sånt som vi själva råkar ut för. Alltid lika mysigt att vara hos Frida

Hon förevigade mig vid köksbordet.

I fredags lagade jag moussaka och lasagne för flera veckor framåt. Fyllde gratängform efter gratängform och stoppade i frysen. Att ha och ta fram en stressig vardagsmiddag.

På lördagen pep barnen och Jakob in till stan så jag passade på att sitta och måla halva dagen och den andra halvan pusslade jag och lyssnade på ljudbok.

Madickenpusslet är det finaste jag vet och jag måste lägga det så fort jag får jullängtan så att jag nästan inte kan stå ut.

Idag söndag har jag och Jakob fejat och städat här hemma. Lagom roligt – men i alla fall trevligt efteråt.

Det mesta har frusit bort men nypon och gula löv fick bli en fin bukett när vi städat klart.

Så drack vi apelsinsaft och åt franska smörkex och spelade memory.

Två glupska pojkar på väg att utklassa sin trötta mor med obefintligt närminne.

Det var veckans guldstunder det!

En oktobermorgon

Inatt kom Bertil krypande ner i vår säng vid fyratiden. Jag är otroligt lättväckt när jag är gravid – och dessutom kan jag omöjligt somna om – så jag låg och vände och vred på mig. Men vid femtiden gav jag upp försöken och klev istället upp. Gjorde eld i vedspisen och tände ljus i matrummet.

Släppte ut hunden för att pinka och tog in morgontidningen.

Det är så mysigt att vara uppe innan resten av världen har vaknat. Frosten låg tjock ute och himlen glittrade av stjärnor.

Kom in, kokade te och satte mig och läste tidningen med lite Satie i högtalarna.

Efter en dryg timme hörde jag tassande steg i trappen och vips kom Folke ner, alldeles sömndrucken. Efter att ha suttit i min famn en lång stund och vaknat gjorde han en bilbana genom att rulla ut en hel rulle hushållspapper. Succé! Melker var också nyfiken.

När klockan blev sju gick jag upp och väckte storpojken som brett ut sig mitt i sängen och snarkade fridfullt. Man vill helst inte väcka  barnen alls, det ser så skönt ut när de sover.

Vi blev i alla fall liggande en stund i sängen och vaknade till, innan det var dags att gå ner och äta frukost.

Och nu fortsatte det lekas med bilbanan av hushållspapper.

Medan barnen åt frukost och Jakob läste tidningen satt jag med Melker och tog det lugnt. Och sekunden efter barnen åkt till skolan gick jag upp och la mig och somnade om igen. Med ena handen på Melker och andra handen på magen, där någon sparkade vildsint.

Så kan en oktobermorgon se ut hemma hos oss.

Lördagens bestyr

Idag är jag på Åland och föreläser och håller i en workshop med Annakarin. Det är ärligt talat rätt jobbigt att åka och föreläsa.  Att kånka runt halva Sverige med hyrbilar och stressa mellan tågbyten och försenade flyg. Jag tror vi varit i varenda landskap flera gånger om sedan vi började föreläsa 2011. Och i varenda håla. (Men den biten älskar jag – att känna att jag verkligen får se Sverige). Den här föreläsningssvängen till Åland och Söderhamn har vi både flugit, åkt tåg, hyrt bil, åkt buss och dessutom färja. Ikväll blir det nattåg hem till norr och jag har förmånen att kliva av inte alls långt från min hemby.

Men om man tänker bort att resandet är jobbigt – så är tiden på scenen är det bästa jag vet. Älskar att föreläsa! Det är så roligt att få prata om ett ämne jag brinner för. Idag handlar det om hur digitaliseringen förändrar samhället och hur den ger röst åt nya människor och bidrar till att nya företag startas, på väldigt otippade platser och i oväntade branscher. Vi har både forskarens perspektiv (Annakarin) och hennes levande case (jag) som vänder och vrider på begreppen och förhoppningsvis vidgar bilden av vem som är entreprenör och företagare och makthavare idag. Att sedan möta människor och prata vidare efteråt – det ger mig så mycket, jag som annars mest sitter och jobbar bakom en skärm.

Men efter den här resan stundar lugnare dagar. Jag har så otroligt lite energi, massa jobbig foglossning och andra graviditetskrämpor. Jag har till exempel fått  ha en stol redo på scenen när jag föreläser eftersom jag ibland håller på att svimma när jag står upp (har så lågt blodtryck). Men nu har jag avbokat allt som inte är absolut livsnödvändigt – så att jag ska få lite mer vila under resten av graviditeten.

Nu längtar jag så att det nästan gör ont

Det snöade hela dagen idag och jag fick rysningar ända från hårfästet ner i svanskotan. På det bra sättet. Det här är den bästa tiden på året och så fort jag ser snö känner jag hur hela kroppen ropar Ja! Ja, det är så här det ska kännas.  Snön smälte bort under eftermiddagen men barnen hann ändå ut och göra en första snögubbe. Vilken lycka! Hoppas snön kommer så tidigt som den gjorde förra året. Då kom den och stannade redan i oktober.

Jag har en sådan enorm vinterlängtan. Jag längtar efter december och att gå hemma och vara väldigt gravid och knappt jobba något alls, utan mest bara baka, pyssla och göra fint i varje vrå.

Jag längtar efter barn i overaller, med röda äppelkinder och rinniga näsor.

Jag längtar efter att ta sparken för att hämta och lämna på förskolan

Ordna vintervackert i alla rum.

Jag längtar efter blått skymningsjus över snön, hett te och eld i vedspisen.

Jag längtar efter ljusslingor som lyser upp trädgården och vaddmjukt snötäcke som gör allting tyst.

Jag längtar efter kvällspromenader med Melker.

Och att komma in i värmen igen med isbitna kinder och kalla tår. Och grädda färdigt den där bulldegen som stod på jäsning.

En riktig redaktionsdag

Idag jobbade jag mer på en hel dag än jag jobbat det senaste halvåret tror jag. Var helt slut på kvällen, men då fick jag köra ett pass till. Inte ofta jag jobbar sent in på nätterna längre. Men ibland bara måste man.

Vi hade roligt jobb också såklart! Jag och Erica hade redaktionsdag tillsammans. Då jobbar vi med bloggen och podden och hur vi ska utveckla dem. Erica har så många roliga idéer och att ha någon att få bolla bloggfrågor med är värdefullt. Eftersom hon skött allt runtomkring på sajten (alla widgets som görs mm) i flera år så har hon ju stenkoll på mitt arkiv och hur jag utvecklats genom åren. Och vad jag borde vidarutveckla.

Erica skrev så whiteboardpennan glödde.

Betraktade sedan nöjt resultatet och vad vi kommit fram till. Bland annat planerade vi in flera fina temaperioder för vintern och våren 2019.

Jag älskar vårt kontor som mer är inrett som en mysig lägenhet. När arbetsdagen tog slut pep jag hem och fortsatte jobba och slutade inte förrän vid halv elva på kvällen. Alltså typ nyss.

Men imorgon ska jag försöka ta det betydligt lugnare. Gå en promenad med en kompis, besöka barnmorskan och sedan beta av några intervjuer – däribland för Elle Decoration. Kul!

En fiskevecka

´

Nu är jag hemma efter årets bästa vecka! Fiskeveckan hos mormor. Har inte kunnat ladda upp några bilder medan vi var där eftersom internet i princip är obefintligt. Skönt! Första dagarna hade vi ruggigt höstväder. Jag körde motorbåten

Och rodde så att Anna kunde plocka upp näten. Nu har pappa visat oss så många gånger att vi kan göra allt själv  – från ro ut nät till vittja, rensa och röka. Det är fantastiskt. Vi fick enormt bra fångst.

Och i sjön nedanför huset simmade elva svanar nöjt omkring. De syns som små vita prickar.

Melker är också intresserad av fiske.

När alla nät var vittjade så rökte vi aborren och gjorde fileer av siken.

Och så kapade vi ved och tog ner en massa träd som kommit i vägen för sjöutsikten. Jag körde röjsåg en stund men det skulle jag inte ha gjort för mina fogar straffade mig i flera dagar efteråt. Mest fick jag titta på när de andra jobbade. Orkar ingenting längre.

Men alla gulliga kusiner orkade desto mer och fick hjälpa till med alltifrån att kärra ved till att rensa fisk.

Det är en slitigt uppgift att titta på när folk jobbar. Men nån ska ju göra det också.

Bertil blir säkrare och säkrare med kniven och täljde nu svärd till småkusinerna.

Och medan jag satt på vakt vid fiskeröken plockade de andra lingon och blåbär för fulla muggar.

Mot slutet av veckan klarnade det upp och blev sådär smärtsamt septembervackert. Med gnistrande klara dagar och stjärnklara nätter med norrsken över himlen.

Bertil fick fortsätta öva på att ro och det går bättre och bättre. Minns hur mamma skrek “RO” och “MYNDA” när jag skulle lära mig ro, och tvingade mig att lära mig skillnaden mellan dem. Nu gör jag samma sak. Inget “RO FRAMLÄNGES” här inte.

Vi åkte till vår favoritplats i sjön. Där barnen hittade ett dinosaurieskelett för många år sedan (säkert från någon gammal ren) och det är alltid lika spännande att peta på benen och fundera på vilken dinosaurie de kan ha tillhört.

Barnen gick på upptäcksfärd och eftersom vattnet var så lågt i bäcken kunde de hoppa runt på stenarna. Vi åt mjukkaka och drack varm choklad och njöt av tystnaden och septembersolen.

Det här är det vackraste jag vet. Mil av vildmark och inte en käft så långt ögat kan nå.

Och åt andra hållet den lilla sjön som leder hem till mormors hus.

September alltså. Magisk månad.

Vi hittade fina svampar och lite lingon som barnen samlade i en påse. Sedan rodde vi hem igen.

Det här är utsikten från mormors köksfönster klockan sju på kvällen i september. Det gör nästan ont att titta på.

Jag har haft tio underbara dagar med min systers familj, min pappa och mormor och min systers svärföräldrar. Vi har ätit köttsoppa gjort på älgkött, spelat Rummy, följt valrörelsen, eldat i vedspisen och suttit ute i solen och grillat fläsk. Vi har stannat uppe och pratat sent, barnen har fått vara ute och härja själva och vi har röjt och gjort fint kring gården. Jag hade inte det minsta lust att åka hem igår kväll. Det är ju min bästa plats på jorden. Men jag kommer tillbaka snart igen.

En grinig onsdag

Vi hade matlag igår och jag kom i säng lite för sent. Det funkar dåligt för mig nu för tiden. Vaknade på fel sidan idag, kände mig arg och ledsen och skällde på mina stackars barn. Sist det här dålig humöret slog till tittade sjuåringen avmätt på mig och ba “Du borde meditera oftare”.

Hur som helst. Jag hade en fotograf för en plåtning till ett magasin på besök på förmiddagen. Men sedan var jag tvungen att lägga mig och sova i två timmar. Men när jag kvicknat till igen gick jag ut i trädgården.

Med mat och vatten till Snabbaste fåret i Ryssland och Ett, Två, Tre Önskning.

Hungriga och kelna.

Sedan planerade jag för en trädgårdsplåtning och ställde iordning lite. Tyvärr ser trädgården förfärlig ut efter den här sommaren. Allt är liksom övervuxet och utfläkt. Eller torkat.

Fin utsikt ändå.

Det finns alltid tid för en selfie.

Sedan kollade jag till våra odlingar. Kålen är fantastiskt fin. Nu har potatisen skördats och jag äter fler morötter än Lille Skutt. Bra mot illamående.

Och här ser ni mig med min favoritgrönsak. Majrovor. Så VANSINNIGT GOTT! Att bara äta i tunna skivor, ugnsbaka eller strimla ner i en sallad. Det måste ni testa.