En lördag i (många) bilder

Jag har haft en så underbar helg och ändå är det bara söndagmorgon och massor kvar. På fredagkväll träffade jag gamla gymnasiekompisar och det är alltid som att ta upp precis där vi slutade. Vi låg skavfötters i soffan och frossade i goda saker och pratade om högt och lågt. På lördagsmorgonen vaknade jag halv tio av mig själv och gick ner och gjorde frukost till mig och barnen (Jakob var i stan och gjorde ett ärende).

Fast mest fick jag äta själv pgav att barnen bara petar i frukosten.

Sedan ville de se på film.

Skönt så jag fick läsa tidningen ifred och gosa med Melker. Iklädd en skabbig och superskön morgonrock som går under smeknamnet sunken. Pgav sunkig.

Efter frukosten följde Folke med mig för att gå med hunden.

Han tog sin korvkjuling och trampade iväg. Är korvhjulingar ett vedertaget begrepp hos er också? Det är alltså barncyklar med hjul tjocka som korvringar.

På vägen mötte vi den sura gulliga taxen som är Melkers bästa kompis. Hade Melker varit en människa hade man på engelska sagt att han är en typisk people person (someone who is friendly, warm and kind to strangers and people from all walks of life. … Melker is such a people person he can get along with almost anybody).  Han gillar helt enkelt alla hundar. Även sura taxar.

Hejdårå älskling!

Sedan hjälptes vi åt med att vinterstäda i trädgården. Älskar fyraåringars självkänsla. Vad än han ska göra så suckar han förnöjt och säger “Åh, vad jag är duktig mamma”. Och det stämmer ju. (Om någon undrar är koftan och baskern från Blaou, tightsen från Nostebarn och vintstövlarna från Kuoma).

Att städa i trädgården är ungefär som när man var liten och var tvungen att städa bort sitt kojbygge. Väldigt roligt när man drog fram allting. Väldigt tråkigt när man ska dra bort allting. Och jag har så fruktansvärt många krukor, utemöbler och dekorationer att samla ihop. Dessutom klarar mina fogar typ ingenting så det enda jag bidrar med är att tömma krukorna i en skottkärra som Jakob får köra bort och sedan ställda ihop dem på gårdsplanen så får Jakob lösa förvaringen.

Massa krukor som ska ner i källaren över vintern.

Men efter höststädning kommer höstdekoration. Desto roligare! I år har jag inte orkat köpa några höstblommor. Istället knipsade jag av granris och ställde på bron och så fick en korg med äpplen bli en fin dekoration.

Sedan band jag en enkel krans med granris och så fick det vara bra med den saken. Men eftersom det börjat vara så mörkt ute nu så bestämde jag mig för att också smyga fram med lite ljusslingor runt verandan och i granriset.

Snart kom barnens farmor på besök. De gick ut i skogen och hämtade pysselmaterial och skapade ett härligt landskap.

Själv inledde jag operation möblera om sovrummet. Det gamla bruna skåpet som stått i köket fick komma upp och bli linneskåp istället. Är så vackert med mörkbruna möbler mot den här tapeten. Exakt allting i den här bilden är ärvt eller loppat! Gamla grejer FTW!

Fin blandning av gammal kruka, vattenkanna, tavla och fotogenlampa.

Mina favoritparfymer och den gamla hårborsten i silver med Clara ingraverat ovanpå. Den har jag fått från en snäll bloggläsare som hittat den i en antikaffär eller om det var på loppis.

Så här ser vår säng ut. Melker tronar på den och vill inte gå ut när det är regnigt och kallt ute.

.

Och så en annan vinkel.

Till middag gjorde jag falafel i pitabröd med yoghurtcitronsås och tomatsalsa. Riktig snabbmat och väldigt gott!

Och sedan började det skymma så då skyndade jag mig ut och knäppte en bild på den nyuppsatta belysningen. Fint va!

Dagen avslutades med att jag och Folke satt och målade och Bertil spelade spel. Sedan somnade jag tidigt på grund av overklig trötthet!

Veckans guldstunder

Här kommer glimtar från veckan som har gått. De där bilderna som blev över i min kamera men som nästan är guldstunderna. Som den här soliga tisdagsförmiddagen då jag tog en skön promenad med Melker.

Sedan jobbade jag från sängen (får ont i fogarna av att sitta på stol) och då kan det se ut så här. Fullt så här mycket smink har jag dock inte alltid på mig när jag jobbar hemifrån. Brukar vara mer träsktroll över mig. Ärligt talat.

Så hade vi matlag. Det har vi ju varje tisdag med två kompisfamiljer som bor i byn. Vi turas om att bjuda på middag och den här tisdagen var det alltså dags för mig. Det blev abborklämmor med skirat smör och färsk potatis. Det gjorde succé!

Matlaget är min favoritkväll i veckan. Att umgås opretentiöst, dela vardagen, äta och gott, prata om roliga eller svåra och jobbiga saker. Och så bara känna sig som en del av ett större sammanhang.

På onsdagen bestämde jag mig för att köra ner mina nyköpta lökarna i jorden. Har snålat i flera år och bara köpt någon liten påse lök och varje vår känt mig så arg för att jag inte haft något fint som tittar upp i rabatterna. Så nu bestämde jag mig för att fläska på. Hade ett presentkort på Blomsterlandet som jag fått av pappa, så jag åkte dit och fyllde två stora kassar mer lökar. Alla skulle ner i den här rabatten, för att skapa masseffekt på våren. Hellre en fin, rejäl lökrabatt än flera små fåniga som jag haft tidigare.

Här är ett axplock av lökarna. Tror det blev drygt 650 lökar i rabatten tillslut. Den ska gå i gult, rött och vitt. För det är så himla fina kontrastfärger till den rosa verandan. Just den rabatten är den där snön tinar först på våren så jag hoppas de ska komma upp tidigt. Tänk när lökarna tittar fram i vår – då har jag en liten bebis med mig ut i trädgården. Sovandes sött i sin vagn. Mmmmm….

Ungefär så här tätt la jag ut lökar i hela rabatten, hällde på benmjöl och tryckte ner dem djupt. Inga rader utan hellre klungor av de olika färgerna som återkommer och upprepas rabatten igenom.

På onsdagarna är mina barn lediga och får vara med Jakobs mormor som brukar komma hit och hälsa på. Guld för hela familjen! Jag var också ledig och pep iväg till min vän och granne Frida för lite fika och surr i hennes fina kök.

Som vanligt var det värsta smarriga fikat som det bjöds på.

Och väldigt många gapskratt åt knäppa saker som folk gör, eller sånt som vi själva råkar ut för. Alltid lika mysigt att vara hos Frida

Hon förevigade mig vid köksbordet.

I fredags lagade jag moussaka och lasagne för flera veckor framåt. Fyllde gratängform efter gratängform och stoppade i frysen. Att ha och ta fram en stressig vardagsmiddag.

På lördagen pep barnen och Jakob in till stan så jag passade på att sitta och måla halva dagen och den andra halvan pusslade jag och lyssnade på ljudbok.

Madickenpusslet är det finaste jag vet och jag måste lägga det så fort jag får jullängtan så att jag nästan inte kan stå ut.

Idag söndag har jag och Jakob fejat och städat här hemma. Lagom roligt – men i alla fall trevligt efteråt.

Det mesta har frusit bort men nypon och gula löv fick bli en fin bukett när vi städat klart.

Så drack vi apelsinsaft och åt franska smörkex och spelade memory.

Två glupska pojkar på väg att utklassa sin trötta mor med obefintligt närminne.

Det var veckans guldstunder det!

En oktobermorgon

Inatt kom Bertil krypande ner i vår säng vid fyratiden. Jag är otroligt lättväckt när jag är gravid – och dessutom kan jag omöjligt somna om – så jag låg och vände och vred på mig. Men vid femtiden gav jag upp försöken och klev istället upp. Gjorde eld i vedspisen och tände ljus i matrummet.

Släppte ut hunden för att pinka och tog in morgontidningen.

Det är så mysigt att vara uppe innan resten av världen har vaknat. Frosten låg tjock ute och himlen glittrade av stjärnor.

Kom in, kokade te och satte mig och läste tidningen med lite Satie i högtalarna.

Efter en dryg timme hörde jag tassande steg i trappen och vips kom Folke ner, alldeles sömndrucken. Efter att ha suttit i min famn en lång stund och vaknat gjorde han en bilbana genom att rulla ut en hel rulle hushållspapper. Succé! Melker var också nyfiken.

När klockan blev sju gick jag upp och väckte storpojken som brett ut sig mitt i sängen och snarkade fridfullt. Man vill helst inte väcka  barnen alls, det ser så skönt ut när de sover.

Vi blev i alla fall liggande en stund i sängen och vaknade till, innan det var dags att gå ner och äta frukost.

Och nu fortsatte det lekas med bilbanan av hushållspapper.

Medan barnen åt frukost och Jakob läste tidningen satt jag med Melker och tog det lugnt. Och sekunden efter barnen åkt till skolan gick jag upp och la mig och somnade om igen. Med ena handen på Melker och andra handen på magen, där någon sparkade vildsint.

Så kan en oktobermorgon se ut hemma hos oss.

Lördagens bestyr

Idag är jag på Åland och föreläser och håller i en workshop med Annakarin. Det är ärligt talat rätt jobbigt att åka och föreläsa.  Att kånka runt halva Sverige med hyrbilar och stressa mellan tågbyten och försenade flyg. Jag tror vi varit i varenda landskap flera gånger om sedan vi började föreläsa 2011. Och i varenda håla. (Men den biten älskar jag – att känna att jag verkligen får se Sverige). Den här föreläsningssvängen till Åland och Söderhamn har vi både flugit, åkt tåg, hyrt bil, åkt buss och dessutom färja. Ikväll blir det nattåg hem till norr och jag har förmånen att kliva av inte alls långt från min hemby.

Men om man tänker bort att resandet är jobbigt – så är tiden på scenen är det bästa jag vet. Älskar att föreläsa! Det är så roligt att få prata om ett ämne jag brinner för. Idag handlar det om hur digitaliseringen förändrar samhället och hur den ger röst åt nya människor och bidrar till att nya företag startas, på väldigt otippade platser och i oväntade branscher. Vi har både forskarens perspektiv (Annakarin) och hennes levande case (jag) som vänder och vrider på begreppen och förhoppningsvis vidgar bilden av vem som är entreprenör och företagare och makthavare idag. Att sedan möta människor och prata vidare efteråt – det ger mig så mycket, jag som annars mest sitter och jobbar bakom en skärm.

Men efter den här resan stundar lugnare dagar. Jag har så otroligt lite energi, massa jobbig foglossning och andra graviditetskrämpor. Jag har till exempel fått  ha en stol redo på scenen när jag föreläser eftersom jag ibland håller på att svimma när jag står upp (har så lågt blodtryck). Men nu har jag avbokat allt som inte är absolut livsnödvändigt – så att jag ska få lite mer vila under resten av graviditeten.

Nu längtar jag så att det nästan gör ont

Det snöade hela dagen idag och jag fick rysningar ända från hårfästet ner i svanskotan. På det bra sättet. Det här är den bästa tiden på året och så fort jag ser snö känner jag hur hela kroppen ropar Ja! Ja, det är så här det ska kännas.  Snön smälte bort under eftermiddagen men barnen hann ändå ut och göra en första snögubbe. Vilken lycka! Hoppas snön kommer så tidigt som den gjorde förra året. Då kom den och stannade redan i oktober.

Jag har en sådan enorm vinterlängtan. Jag längtar efter december och att gå hemma och vara väldigt gravid och knappt jobba något alls, utan mest bara baka, pyssla och göra fint i varje vrå.

Jag längtar efter barn i overaller, med röda äppelkinder och rinniga näsor.

Jag längtar efter att ta sparken för att hämta och lämna på förskolan

Ordna vintervackert i alla rum.

Jag längtar efter blått skymningsjus över snön, hett te och eld i vedspisen.

Jag längtar efter ljusslingor som lyser upp trädgården och vaddmjukt snötäcke som gör allting tyst.

Jag längtar efter kvällspromenader med Melker.

Och att komma in i värmen igen med isbitna kinder och kalla tår. Och grädda färdigt den där bulldegen som stod på jäsning.

En riktig redaktionsdag

Idag jobbade jag mer på en hel dag än jag jobbat det senaste halvåret tror jag. Var helt slut på kvällen, men då fick jag köra ett pass till. Inte ofta jag jobbar sent in på nätterna längre. Men ibland bara måste man.

Vi hade roligt jobb också såklart! Jag och Erica hade redaktionsdag tillsammans. Då jobbar vi med bloggen och podden och hur vi ska utveckla dem. Erica har så många roliga idéer och att ha någon att få bolla bloggfrågor med är värdefullt. Eftersom hon skött allt runtomkring på sajten (alla widgets som görs mm) i flera år så har hon ju stenkoll på mitt arkiv och hur jag utvecklats genom åren. Och vad jag borde vidarutveckla.

Erica skrev så whiteboardpennan glödde.

Betraktade sedan nöjt resultatet och vad vi kommit fram till. Bland annat planerade vi in flera fina temaperioder för vintern och våren 2019.

Jag älskar vårt kontor som mer är inrett som en mysig lägenhet. När arbetsdagen tog slut pep jag hem och fortsatte jobba och slutade inte förrän vid halv elva på kvällen. Alltså typ nyss.

Men imorgon ska jag försöka ta det betydligt lugnare. Gå en promenad med en kompis, besöka barnmorskan och sedan beta av några intervjuer – däribland för Elle Decoration. Kul!

En fiskevecka

´

Nu är jag hemma efter årets bästa vecka! Fiskeveckan hos mormor. Har inte kunnat ladda upp några bilder medan vi var där eftersom internet i princip är obefintligt. Skönt! Första dagarna hade vi ruggigt höstväder. Jag körde motorbåten

Och rodde så att Anna kunde plocka upp näten. Nu har pappa visat oss så många gånger att vi kan göra allt själv  – från ro ut nät till vittja, rensa och röka. Det är fantastiskt. Vi fick enormt bra fångst.

Och i sjön nedanför huset simmade elva svanar nöjt omkring. De syns som små vita prickar.

Melker är också intresserad av fiske.

När alla nät var vittjade så rökte vi aborren och gjorde fileer av siken.

Och så kapade vi ved och tog ner en massa träd som kommit i vägen för sjöutsikten. Jag körde röjsåg en stund men det skulle jag inte ha gjort för mina fogar straffade mig i flera dagar efteråt. Mest fick jag titta på när de andra jobbade. Orkar ingenting längre.

Men alla gulliga kusiner orkade desto mer och fick hjälpa till med alltifrån att kärra ved till att rensa fisk.

Det är en slitigt uppgift att titta på när folk jobbar. Men nån ska ju göra det också.

Bertil blir säkrare och säkrare med kniven och täljde nu svärd till småkusinerna.

Och medan jag satt på vakt vid fiskeröken plockade de andra lingon och blåbär för fulla muggar.

Mot slutet av veckan klarnade det upp och blev sådär smärtsamt septembervackert. Med gnistrande klara dagar och stjärnklara nätter med norrsken över himlen.

Bertil fick fortsätta öva på att ro och det går bättre och bättre. Minns hur mamma skrek “RO” och “MYNDA” när jag skulle lära mig ro, och tvingade mig att lära mig skillnaden mellan dem. Nu gör jag samma sak. Inget “RO FRAMLÄNGES” här inte.

Vi åkte till vår favoritplats i sjön. Där barnen hittade ett dinosaurieskelett för många år sedan (säkert från någon gammal ren) och det är alltid lika spännande att peta på benen och fundera på vilken dinosaurie de kan ha tillhört.

Barnen gick på upptäcksfärd och eftersom vattnet var så lågt i bäcken kunde de hoppa runt på stenarna. Vi åt mjukkaka och drack varm choklad och njöt av tystnaden och septembersolen.

Det här är det vackraste jag vet. Mil av vildmark och inte en käft så långt ögat kan nå.

Och åt andra hållet den lilla sjön som leder hem till mormors hus.

September alltså. Magisk månad.

Vi hittade fina svampar och lite lingon som barnen samlade i en påse. Sedan rodde vi hem igen.

Det här är utsikten från mormors köksfönster klockan sju på kvällen i september. Det gör nästan ont att titta på.

Jag har haft tio underbara dagar med min systers familj, min pappa och mormor och min systers svärföräldrar. Vi har ätit köttsoppa gjort på älgkött, spelat Rummy, följt valrörelsen, eldat i vedspisen och suttit ute i solen och grillat fläsk. Vi har stannat uppe och pratat sent, barnen har fått vara ute och härja själva och vi har röjt och gjort fint kring gården. Jag hade inte det minsta lust att åka hem igår kväll. Det är ju min bästa plats på jorden. Men jag kommer tillbaka snart igen.

En grinig onsdag

Vi hade matlag igår och jag kom i säng lite för sent. Det funkar dåligt för mig nu för tiden. Vaknade på fel sidan idag, kände mig arg och ledsen och skällde på mina stackars barn. Sist det här dålig humöret slog till tittade sjuåringen avmätt på mig och ba “Du borde meditera oftare”.

Hur som helst. Jag hade en fotograf för en plåtning till ett magasin på besök på förmiddagen. Men sedan var jag tvungen att lägga mig och sova i två timmar. Men när jag kvicknat till igen gick jag ut i trädgården.

Med mat och vatten till Snabbaste fåret i Ryssland och Ett, Två, Tre Önskning.

Hungriga och kelna.

Sedan planerade jag för en trädgårdsplåtning och ställde iordning lite. Tyvärr ser trädgården förfärlig ut efter den här sommaren. Allt är liksom övervuxet och utfläkt. Eller torkat.

Fin utsikt ändå.

Det finns alltid tid för en selfie.

Sedan kollade jag till våra odlingar. Kålen är fantastiskt fin. Nu har potatisen skördats och jag äter fler morötter än Lille Skutt. Bra mot illamående.

Och här ser ni mig med min favoritgrönsak. Majrovor. Så VANSINNIGT GOTT! Att bara äta i tunna skivor, ugnsbaka eller strimla ner i en sallad. Det måste ni testa.

En solig septembersöndag

Vaknade tung i huvudet imorse – efter lördagens sena festligheter. Men glad! Väldigt glad. Folke och Melker kom smygande och ville ner mellan mig och Jakob. Inte kan man neka det.

Sånt man har på nattduksbordet: Handkräm som doftar gott, sommarens sista rosor i ett glas. En blå glasask för vigselringarna och så en karaff med matchande glas till. Så man ALDRIG behöver stiga upp och dricka på natten.

Så här ser det ut från min säng när jag vaknar. Vi har inte monterat några rullgardiner utan blivit väckta av solen hela sommaren. Ganska härligt. Den börjar iofs lysa in redan fyra på morgonen – men det krävs några timmar av ljus för att skaka liv i mig.

Var tvungen att fota min gulliga mage. Den har inte blivit sådär spetsig ännu utan ser mer ut som en stor ölmage. Likblek dessutom – eftersom den varit gömd under kläder hela sommaren. Min lyxiga pyjamas jag köpte i London tålde visst inte tvätt på mer än trettio grader. Så de har blivit för liten. Känner mig sammantaget verkligen som en farbror med kalaskula och gällivarehäng. Men det är något rörande över det också.

Klev ut på verandan för att låta Melker ta en morgonpink i gräset. Spåren av gårdagens fest fanns kvar. Jag vet att det finns rejält folk som stannar uppe och diskar bort allt kalasande redan på kvällen. Det är inte vår stil. Vi lägger oss istället. Trötta, glada och med ett berg av disk kvar till morgondagen. Det går det också. Dagen efter är det ganska mysigt att städa och tänka tillbaka på kalaset.

Efter frukosten som för min del bestod av två rutor choklad och lite mjölk – gick jag ut till fåren och matade dem. De är så mysiga. Och tamare för varje dag.

Sedan tog jag Melker med mig på promenad. Kändes så skönt i vattnet att jag övervägde att bada.

Väl hemma igen putsade jag fönster. Är så många fönster att man får dela upp arbetet på flera dagar. Hade fått låna min kompis Stinas fönstertvättsmaskin. Blev helt såld! Nej den putsar inte lika perfekt som jag gör (hehe) men tillräckligt bra. Och sjukt smidig. Sedan hade jag tänkt plantera några av alla lökar jag köpt hem – men när jag såg att det ska vara 20 grader hela närmsta veckan tänkte jag att det var bättre att låta bli. Man vill inte sätta lökarna så tidigt att de börjar gro. Får invänta kallare dagar.

Till lunch blev det fjällfil, musli och hemmagjort äppelmos som gårdagens gäster hade med sig. Vansinnigt gott!

Därefter blev det Memory, Möjliga Familjen och Uno för hela slanten på verandan.

Det är en sådan lättnad att äntligen kunna spela riktiga spel med sina barn. Bra tidsfördriv. Efter spelandet hade Jakob arbetat färdigt med veden. Då tog han med sig Bertil på en skogsutflykt med bergsbestigning. Jag och Folke stannade hemma och sov middag istället. Och när vi vaknade några timmar senare var dagen nästan slut. Så då blev det inga fler bilder.

Kräftskiva

Igår kväll hade vi kräftskiva här hemma. Vi bjöd in min vän Elina med familj.

Vi testade både färska svenska kräftor och kinesiska. På grund av osedvanligt goda kinesiska kräftor blev det nästan jämnt lopp.

Räkor måste man också ha. För att fylla magen lite extra.

Det var ljummet ute så vi dukade på verandan. Och jag dekorerade bordet med små rönnbärskvistar. Tycker det matchar så fint till kräftornas illröda färg.

Elina skrämde slag på oss när hon skulle öppna bubblet. Och jag som hade tänkt dokumentera hela kvällen glömde tid och rum, slafsade kräftor och surrade och kom inte ihåg att ta upp kameran en enda gång. Ett tecken på en lyckad kväll!

Vardagsglad

Det är så skönt med vardag. Alltid läskigt och gruvsamt till en början – att gå från ledighet till rutiner. Men nu efter en vecka börjar saker falla på plats och jag ser hur nöjd hela familjen är med att dagarna är förutsägbara. Hur skönt det är för ungarna att känna igen varje dags rutiner. Och hur skönt det är för mig. Jag är så trött av graviditeten så att få vara ensam hemma och fokusera på ett jobbprojekt åt gången känns nästan som en slags semester. En semester från multitaskandet som hör sommaren till – där barnen är lediga i nio veckor samtidigt som Jakob jobbar hela sommaren och jag också måste hålla igång och skriva, fota och skapa inspirerande innehåll. Så glad över att det här är vardagen jag får återkomma till varje höst.

Regntung söndag

När jag varit bortrest några dagar vill jag komma in i hemmakänslan på en gång. Det gör jag genom att fixa och dona och skylta om här hemma. Då tar jag liksom hemmet i besittning. Direkt när jag vaknade imorse bestämde jag mig för att ägna dagen åt exakt det. Steg upp vid åtta och släppte ut hunden. Daggvått i gräset.

Sedan åt jag och barnen frukost tillsammans. Finns inte mycket jag har aptit på just nu. Mår mest illa. Men apelsinjuice och sura frukter funkar fortfarande.

Det kändes så kallt inomhus att jag bestämde mig för att göra en brasa. Hade dock glömt att en skorsten som inte använts på veckor behöver lite draghjälp för att inte ryka in. Sån här dimma blev det.

Efter frukosten bestämde jag mig för att fortsätta projekt sätta tillbaka innerfönster som varit utplockade under sommaren. Blev ett väldigt putsande och fejande innan allt var ihopskruvat. Tänk att när jag tog ut fönsterna i våras kändes det som att det skulle dröja en livstid tills sommaren var slut, det blev kallt och dags att sätta i dem igen. Men nu känns det som att det hela passerade på en vecka.

På Kupan på Öland fann jag detta gulliga gamla tyg som ser ut som något som kunnat hänga i min farmors kök. Femtiotal på rätt sätt. Så jag klippte till och sydde upp och hängde i fönstret.

Det blev tarmigt på precis rätt sätt.

När jag sytt gardiner och städat bokhyllan och sorterat in tidningar och papper fick jag sådan lust att baka någonting av alla fina äpplen.

Det blev en äppelkaka med mandelmassa. Folke hjälpte mig att baka.

Och jag fick äntligen en sådan där skön, regnig innedag som jag längtat efter hela sommaren. Med blyertsgrå himmel, blåst och bara nio stackars plusgrader. Friden jag känner i hela kroppen sådana dagar är svår att beskriva. Älskar hösten.

Medan kakan gräddades såg pojkarna på film och jag hoppade i badkaret med telefonen för att lyssna på pod och spela Toon Blast samtidigt. Besatt som sagt. Har dock inte hunnit längre än till bana 71. Började i torsdags.

Därefter åt vi middag och sedan äppelkaka.

Bertil tyckte att den smakade som semla med äpple och det hade han rätt i. Väldigt god.

Det bästa med att barnen börjat skolan igen är att de är tillbaka i sina rutiner där de lägger sig sju på kvällen. SÅ SKÖNT! De har lagt sig sju i alla år och jag har inga planer på att ändra på det så länge Bertil bara kan somna så tidigt.

Men innan läggdags tog jag och Folke en promenad för att rasta Melker.

Gulligaste promenadsällskapet.

Sedan gick vi in, borstade tänderna, läste saga och halv åtta sov barnen som små grisar i sina sängar. Hallelujah!

Imorgon kommer Jakob hem från Bern så då är hela familjen äntligen samlad igen.

Regndag i soffan

Igår vaknade vi till en mulen regnig dag. Bertil kom in till mig helt överlycklig! Kan vi inte få vara inomhus precis hela dagen idag? Jo. Visst fasen skulle vi vara det! Vi har bara haft tre regniga dagar den här sommaren – varav en var midsommarafton. Så det har varit ont om innedagar att bara dega och ta det lugnt på. Klart vi nu måste ha en sådan!

Det blev snabblagad nudelsoppa till lunch. Och tända ljus. Ute vräkte regnet ner från en åskmörk himmel.

Efter maten bäddade vi mysigt i soffan och jag poppade popcorn och hyrde Berättelsen om Narnia – Häxan och Lejonet. Sedan kröp vi ner i soffan och såg den tillsammans. Lite väl läskig ibland men då fick de hålla för ansiktet med sina gosedjur.

Det var riktigt mörkt och skumt inne och jag fick sådana härliga höstkänslor. Älskar ju att vara inomhus så jag ser fram emot när hösten så småningom kommer med kylan och ruskväder.

Det är skönt att tänka på att hela härliga augusti först ligger framför oss – men att det sedan blir höst med allt vad det innebär!

Folke var väldigt orolig att åskan skulle slå ner i Snabbaste Fåret i Ryssland men jag tror att fåren klarade sig ganska bra. Det var garanterat fler än jag som längtat efter en regnig, sval och mulen dag!

Sommarlovsdagar med syster

Det är så härligt när min syster är här en hel vecka med barnen. Jag tänker på alla fina minnen de kommer få av sina kusinsommarlov. Tyvärr har det varit alldeles för hett för att riktigt kunna göra allt roligt vi planerat. Men vi har i alla fall stigit upp tidigt och ätit frukost i trädgården. Hejhej från tjej i loppat nattlinne!

Vi har badat så mycket vi bara mäktat med. Först ett morgonbad vid nio för att tvätta nattens svett och klister från kroppen.

Allra helst badar vi i älven. Det strömmar så spännande där!

Perfekt när det är så mycket motström att man kan simträna utan att röra sig ut fläcken. Då är det lätt att badvakta kidsen samtidigt.

Vi har ätit lunch i trädgården

Varmkorv med bröd till småglinen

Supergoda laxmackor till oss

Nöjd unge!

En dag dök pappa upp på oväntat besök och då tog vi med honom på en loppistur. Jag fyndade storartat (visar sedan). På kvällen var barnen ute och lekte till tiotiden och byggde kojor av filtar, vedklabbar och gamla bildäck.

En kväll var jag och Anna uppe och byggde uteplats till mig till klockan 02 på natten. Vi kunde inte gå in förrän vi fått klart. Det blev superbra – lovar bildbevis inom kort.

Varje eftermiddag har vi fyllt på energiförråden med isglassar gjorda på mixad melon och ananas.

Går alltid hem hos barnen.

Och så lite blåbärsbullar och blåbärsvatten ovanpå det. Så får kroppen tillbaka energin!

Imorgon åker min syster vidare till min pappa och vi blir hemma själva en vecka. Fast först pangstort födelsedagskalas för Folke nu på lördag.

Äntligen är de här!

I söndags vaknade jag tidigt. Ensam hemma, så när som på hunden. Barnen var kvar med Jakob hos hans mormor och jag skulle förbereda lite hemma för min syster och mina systerdöttrar som skulle komma på kvällen. Melker var lika morgonpigg som jag

Han hängde med ut och hämtade tidningen. Jag plockade in smultron till frukosten.

Smultron! Älskar smultron och det faktum att mina barn inte är så bra på att hitta dem i buskagen vilket betyder att jag faktiskt också har en rimlig chans att hinna plocka några.

Typiskt god frukost. Lite flödeost, halkidiki-oliver, smultron och en platt persika. Och så lite kaffe till det. Och gårdagens Dagens Nyheter.

Men det blev alldeles för varmt i solen (klockan sju på morgonen!!!)  så jag gömde mig i skuggan istället.

Sedan satte jag igång att städa hela huset. Och bakade en sats äppelbullar med kokos och en sats pizzabullar. Perfekt matsäck på stranden.

Att stå och baka med den här utsikten!

Svårt att bli less på köksarbete då.

Blev supergoda bullar!

På kvällen åkte jag och hämtade barnen och det blev ett puss och kramkalas utan dess like. Fyra kusiner som har så roligt ihop. Nu ska vi få vara tillsammans en hel vecka. Först vid elvatiden kom alla barn isäng och vi vuxna stupade strax därefter.

Steg upp vid sju morgonen därefter och förberedde frukost för hela gänget.

Väderprognosen visade på 32 grader i byn.

Vi åt mjukkaka,  fil och flingor och lite olika frukt och gott.

Sommarbarnen

Efter att ha hängt hemma på gården halva dagen åkte vi ner till badplatsen några timmar för att svalka oss. Väl hemma igen var barnen så trötta att de somnade sittandes så att vi typ med våld fick peta i dem färskpotatis och panerad fisk.

Sen somnade fem av sju. Anna la sig ute i hammocken och läser kokböcker och planerade bröllopsmiddag och jag redigerade bilderna till det här inlägget