Min fina Malin säger så mycket som är bra och sant. Bland annat att hon älskar att vara ensam med sig själv
“Jag råkar tycka att jag är en väldigt trevlig person att umgås med. “
Amen på det. Jag är också gärna själv. Jag är ju, enligt min ringa mening, fasligt trevlig och belevad. Och är jag inte på det humöret kan jag vara precis hur otrevlig jag vill. Skönt!
Hos mormor och morfar hjälpte vi till med olika vinterbestyr. Som att hugga två julgranar. Om man väntar med det till jul är det nämligen så mycket snö att man knappt kommer åt att hugga någon alls.
Som ni ser är det ju fler än jag som gillar finskavinterkrig-etestetiken. Jakob i sin vadmalsuniform.
För övrigt; jag har sådan jullängt att jag kommer gå i bitar snart.
När man är mindre än en griskulting och skuttat omkring en hel kvart i snön är det väldigt skönt att ligga i husses armhåla och sova.
Har jag nämnt att Melker får ligga precis överallt? I sängen, sofforna, fåtöljerna…
Det var inte tanken när vi skaffade honom. Men det är så ljuvligt att ha ett varmt pulserande livs levande gosedjur med sig när man vilar. Han är precis som en teddybjörn. Fast hundra procent bättre. Med alla gulliga små ljud. Piipiipii. En ynkligt mää. Eller ett kuttrande uhuhuhutttr. Och så lite smackande med tungan ovanpå det.
Det är bara att konstatera. “Dagens citat” här på bloggen har blivit en hit. Massor av kommentarer, massor av åsikter. Citaten engagerar verkligen. Men jag har också fått en del kritiska kommentarer. Människor som inte tycker att jag ska ta upp sådana saker i min blogg. Man menar att jag hänger ut andra människor och skapar dålig stämning på bloggen. För här ska det vara positivt och mysigt.
Men
Ibland får jag känslan av att ni förväxlat mig med någon annan bloggare. För mitt högsta mål är inte mys. Jag vill inte vispa fluffig grädde av min tillvaro.
Tvärtom blir jag bara mer och mer övertygad om att kritiska inlägg behövs. Clara behöver ryta ifrån! Bloggen balanserar ju på tre ben; tro, politik och ytligheter. Precis som min tagline beskriver det.
Det finns så många sockersöta bloggar där ute. Men ganska få som skriver något med substans. Och jag vill inte bara skriva om prickiga klänningar. Det ger tillslut en äckelkänsla. Som att suga på tio sockerbitar ungefär.
Det är inte fel att bara sockerblogga. Men det är inte så jag är. Därför tänker jag aldrig sluta skriva om det som provocerar. Precis som jag aldrig tänker sluta publicera vackra bilder. För utan det ena faller det andra liksom platt.
Jag hoppas att ni förstår det.
En gång var det vår
och vi var nyinflyttade
Om man inte gillar vintern kan man glädja sig med
att det snart snart blir vår igen
(fast vi inte är nyinflyttade)
Inte nog med att Katrin Zytomierska själv är gravid, hennes tjejkompis Erika är också på smällen. Och ger goda råd.
“Katrin, tjejer som du och jag får inte missfall för vi skulle inte ta det så hårt. Vi ororar oss inte.”
Det här tankesättet är ju fantastiskt. Det går att applicera på allt; Jag kommer till exempel aldrig få cancer eftersom jag bara rycker på axlarna åt knölar i bröstet. Till skillnad från alla idioter som oroar sig och dör.
Andra säsongen av True Blood var en besvikelse. Nu ser jag Glee istället. Den mysigaste, knäppaste, roligaste, charmigaste serien just nu.
Och guidance counselorn Emma har världens finaste stil. Som en korsning av Niotillfem, Pushing Daisies och Ture Sventons sekreterare Fröken Janson.
“Personligen kan jag tycka att det är lite osexigt att köpa hemmasydda kläder”
Karin Winter i Hype
Ja för det är ju så otroligt sexigt att köpa kläder sydda av en svettig sömmerska i en fabrik på Haiti där timlönen är fyra kronor.
Hallonsemla menar att plåtburkar är livet
FruSilver är en pastelldröm som känns väldigt retro
Linnéa befinner sig i Santa Barbara och fotar allt som är vackert
Sweetnothing bakar marängtårtor
Tuss är fin i håret och har också fina bilder
Sugartime gör söta pyssel
Bullerbylisa vet hur man reser med stil
Mermusik är en tjusig blogg om gullsvansar och kärlekslimpor
I mitt skafferi står nyinköpta Sagogryn. Jag ska nämligen göra Sagosoppa till efterrätt. Det bara måste vara jättegott. Det hör man ju på namnet.
Påsen är också bedårande. 50-talsretro sådär, i prassligt vitt papper.
Jag äter hellre bajskorvar resten av mitt liv än att föda barn som växer upp med att läsa Cosmopolitan.
Säger Hanna Berg, bloggare och journalist, appropå den obehagliga tidningen Cosmopolitan. För er som inte läst den så finns några klockrena citat här
Själv är jag ju inte så begiven på att äta bajskorvar. Men just i det här fallet är jag beredd på att följa Hannas exempel
Av någon anledning verkar mina pelargoner inte vilja vintervila. Vissa blommar värre än någonsin.
Nå jag klagar inte. Det är ju trevlig att jag kan pryda mina nya fönsterbrädor med något. Jag sågade, snickrade, målade med lackfärg och monterade dem igår.
Jag vet hur mycket ni gillar pyssel så jag bjuder på ett litet fredagspyssel idag:
Tyget på mina gamla högtalare var fult och missfärgat. Jag sprättade bort det och med hjälp av häftpistolen satte jag fast ett nytt tyg. Jag valde en spetduk i plast som jag köpte på Rusta och klippte till i lämpliga bitar. Det är ett enkelt sätt att pimpa alla högtalare med löstagbar front. Det enda man ska tänka på är att välja ett tyg som är transparent och släpper igenom ljud. Man vill ju inte förstöra funktionen bara för att formen ska vara snygg
Nu är mina högtalare fina igen. Och mycket personligare än innan
Fredag åh fredag. Jag låg och drog mig mellan sju och nio imorse. Det är så mysigt när man har en sömnig liten hundvalp under täcket nämligen. Som grymtar missbelåtet om man rör på sig. Som är morgontrött och helst inte vill stiga upp alls. I flera veckor har det inte varit annat än solsken ute. Men idag regnar det och jag tycker att det är så otroligt mysigt när det smattrar mot rutan och man slipper gå ut.
Idag ska jag göra undan min del av husstädningen och jobba med en artikel. Ikväll ska vi hem till vänner och göra sushi.
Igår var jag med nya fina tjejkompisar, som jag inte känt särskilt länge. De la sina händer på mig och bad en lång stund. Det är nog det mest helande man kan uppleva. Idag känner jag mig pigg, glad och upprättad. Det skönaste med Gud är att man kan få be för andra människor. Att andra människor kan be för mig. Och veta att någon lyssnar.
Om man råkar ha en tavelram hemma kan man plocka bort bakstycket, häfta fast några trådar på baksidan och hänga upp sina smycken där. Det är både praktiskt och fint!
Är det något man får, så är det att vara stolt över sina syskon. Jag har tyvärr bara en syster men åh vilken syster hon är. Jag vet ingen som har så många olika talanger som min fina Anna Lidström.
Hon är värsta kreativa affärskvinnan som började sälja sina smycken i butik när hon var kanske tretton år gammal. Just nu befinner hon sig i Taiwan efter att ha vunnit en designtävling, och i slutet av den här månaden är hon inbjuden att representera Sverige på en designmässa i Peking. Hon sjunger som en gudinna (en recensent kallade henne för Sveriges mest lovande jazzsångerska) hon skriver grymma låtar och spelar för tillfället in sin debutskiva. Min syster blev upptäckt som modell när hon gick i högstadiet och hon är bra på att rita, designa, styla, inreda, laga mat, ja allt som har med kreativt skapande att göra. Plus att hon är bra på att bli vettlöst arg. Om jag inte kände henne skulle jag irritera mig på henne för hon är snäppet bättre och coolare än mig på alla sätt, så som storasystrar är. Men det gör jag inte, jag är bara glad att hon är just min storasyster! För hon sydde min brudklänning, hon försvarade mig när elaka killar mobbades i skolan, hon slog mig hårt och ofta och lärde mig att bråka ordentligt. Och fast hon vet att jag har sönder allt, lånar hon ut sina fantastiska kläder till mig. Det bästa av allt är dock att hon alltid bjussat på sitt lördagsgodis. När jag ätit upp mitt. För att hon är så generös.
Hoppas du läser det här, söstra mi, när du har tråkigt i Taiwan.
Här kommer en liten sneakpeak från vårat vardagsrum. Vi vet ännu inte hur vi ska inreda det riktigt. För tillfället står två öronlappsfåtöljer där. Den ena har min mamma klätt om, den andra fixade syrran i somras. När vi flyttade in satt det slitna åttiotalstapeter på väggarna, på golvet låg en plastmatta och på det vackra brädtaket var skivor uppsatta. Vi rev ut alltihop och tog fram originalgrejerna. Väggarna är dock bara tillfälligt vita i väntan på storblommiga tapeter eller något annat fint och tidstypiskt.
Finaste 50-talsljusstakarna. Köpta för småpengar i Jokkmokk. Stringbordet betalade jag 30 kronor för
I brist på gardiner har jag sytt och satt upp vimplar.
Jag älskar mina enkla bananmuffins med havregryn. Det kallar jag frukost!
ca 15 – 20 st
ca 45 minuter
3 dl havregryn
75 gram smör
1 1/2 dl mjölk
2 ägg
1/2 dl socker. (byt gärna ut 1/3 del mot råsocker eller fruktsocker)
1 1/2 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 tsk kanel
1-2 bananer (beroende på hur stora de är) + ev några frysta hallon
Har du frågor kring din order eller något annat som berör min butik, vänligen hör av dig till:
Eller använd formuläret nedan.
Print
