Från av mina stora bloggfavoriter Miriam kom ett supersött paket till mig i veckan.

Med snirkligt skrivet vintagekort och två små gåvor paketerade i prassligt silkespapper.

I den bruna lådan låg en bunt blandade ekologiska kolor från Pärlans konfektyr. Så chict och SÅ GOTT! Jag vet att Miriam tycker att det är världens godaste kolor och jag är beredd att hålla med. Jag har redan tjoffat i mig hälften.

I paketet låg också en underbar gammaldags vit spetsblus till bebisen. Precis den typ av presenter man kan förvänta sig av en sådan stilsäker och snygg vintagebrud som Miriam. Jamen titta bara på bilden nedan!

Jag har alltid trott att småbarnsföräldrar överdriver när de tjatar om hur mycket tvätt som blir efter små barn. Jag menar – barnen är ju små – hur mycket kan de skita ner? Hur mycket som helst visar det sig! Vissa kroppsvätskor skjuter som projektiler och lyckas skita ner prylar på en meters avstånd.

Men efter smuts kommer tvätt och efter tvätt kommer torkning och då får man passa på att pussa och klämma och ha det alldeles extra bra!

Här hemma hos pappa sitter min syster och skissar på sin senaste kollektion.

Och mittemot satt jag nyss och planerade inför det fantastiska (ännu hemliga) projekt som jag tänkt ägna min lilla fritid åt det här året. Då och då tittar vi upp från våra respektive arbeten och ber om feedback. Det är fantastiskt att ha en syster som man kan rådgöra med i allt!

Till Jakobs födelsedag hade hans mormor gjort världsgod biskvitårta. Som en enda stor jättebiskvi var den alltså. Med lyxig mörk choklad (fjärran från sliskiga halvfabrikat). Eftersom vi åt så mycket annat gott den dagen glömdes tårtan bort. Så vi fick äta upp den själva istället. Det gjorde vi på en kväll. Så god att jag var tvungen att skrika när jag åt (ja det finns mat som är så god).

Igår hade vi födelsedagskalas hemma hos oss för min moster som fyllde år. (Inte lika få år som ljus på tårtan dock). Jag dukade med de fina kopparna jag fyndade i julas. Perfekta kalaskoppar – man bara måste dricka med lillfingret ute som Prussiluskan, eftersom det helt enkelt inte får plats fler fingrar kring koppen.

Apropå flickböcker ( i förra inlägget) så titta vilka fina tablettaskar med gamla bokomslag på. Supersött i dubbel bemärkelse. Och oj vad många flickböcker jag köpt på loppis och slukat genom åren. De flesta är rätt tramsiga med några är riktigt bra. Bäst är såklart Lottaböckerna!

Jag är så glad att jag har nog långt hår nu för att sätta upp en superhög svans. Superhög svans viftar så fint när man vänder på huvudet. På gamla flickboksomslag har tjejerna alltid hög hästsvans med en scarf eller sidenrosett runt. Chict!

1. Att bebisen är tvåkönad. Bara för att jag inte skrivit ut vilket kön den har och vad den ska heta. Jag visste inte att det var så viktig att redogöra för allt för att undvika missförstånd!

2. Att jag och Jakob är kusiner. Hahaha.

3. Att jag håller på med något slags avancerat socialt experiment på bloggen. Anledningen till att jag inte tidigare skrivit att det är en liten pojke vi fått är att jag helt enkelt inte tyckt det var viktigt att poängtera könet just. Det är en unge och den är frisk. Men dessutom – innan jag själv hittat gränserna för vad jag vill lämna ut om det lilla knytt som jag har ansvar för resten av livet så tänker jag lämna ut så lite som möjligt. Det var chockartat att komma hem från BB och se att flera tidningar redan avslöjat att jag fött barn och vilket kön barnet hade – innan jag själv ens hade berättat nyheten för alla vänner! Jag förstår absolut att många är nyfikna för det skulle jag själv vara. Däremot blir jag riktigt less på de personer som har mage att bli upprörda och arga när de inte får veta allt. Det är ta mig fan inte klokt.

Efter att ha varit i princip sängliggande i två veckor är jag nu uppe på benen. Och det med besked. Till och med läppstift har åkt på!

Och en ny amningsvänlig klänning med knäppning fram. Från H&M. Mina fina röda Hasbeens används flitigt som inneskor på våra dragiga trägolv.

Bebisen får vara barfota. Inte med mening utan mest för att det är stört omöjligt att få några sockar att sitta.

Den fina prickiga scarfen har jag fått av min syster, liksom filten med mormorsrutorna på föregående bild.

I mosterpresent av min syster fick vi detta coola bäddset till vagnen. Tygerna är i något slags velourliknande material som hon köpt på loppis och sytt täcke och kudde utav. En pösig och rejäl kudde perfekt för att staga upp den här ungen som helst av allt vill sitta upprätt i vagnen och glo. Det lönar sig att ha en designer till moster!

Och som uppmärksamma läsare påpekat finns biltyget att köpa här.

När man inte längre har en gravidmage att posa med vet man inte riktigt var man ska sätta händerna någonstans. Hur gjorde jag innan jag var gravid? Nu åker händerna upp till ansiktet för att stryka bort luggen istället. Denna förbenade lugg som varken ligger åt sidan eller hänger fram som den ska.

Hursom. Idag är det fest. Känns det som i alla fall, för min syster kommer hem i två hela veckor för att träffa bebisen (och mig såklart!). Som jag längtat.

(kjol H&M, kofta Åhléns)

Jag hörde en gång en ytligt bekant säga – Åh jag borde skaffa mig en bögkompis! Typ som om det var en ny handväska hon pratade om. Eller en trendig accessoar. Lite det tänker jag på när jag läser det här inlägget. Amanda Schulman har fått sin ”första flatvän”. Hon har flera bögkompisar men alltså först nu en alldeles egen flatvän. Och hon frågar flatvännen om hon är en sådan som homosexuella kan gilla. För att alla homos har samma smak, eller?

Tänk er det motsatta: att skriva ett blogginlägg om att man skaffat sig en heterovän, som får besvara frågan om man är en sådan som heterosexuella attraheras av? Den tanken är ju befängd. Vilken person skulle få för sig att klumpa ihop smaken på heterosexuella så där? Inte sjutton har jag samma killsmak som varenda tjej jag känner bara för att vi råkar ha gemensamt att vi gillar det motsatta könet. Och själva den där benämningen ”flatvän”. Det är ju fint att man har olika typer av vänner, men varför ska man kategorisera in absurdum? Min flatvän, min arbetarklassvän, min medelåldersvän, min mellanöstervän, min talfelsvän, min blonderat-hår-med-mörk-utväxt-vän.

Vän som vän tänker jag. Men jag kanske tänker tokigt…

Idag är första dagen sedan lilla B kom till oss som jag känner mig lite som mig själv igen. Vaknade utsövd med bebisen på armen, lagade min egen frukost, satte på en skiva (Testimony med India Arie) applicerade lite ögonskugga och rouge och planterade om alla husets blommor. Som jag längtat efter den här dagen. Imorgon är jag kanske lika trött igen så det gäller ju att passa på.

Om ni slår på P1 prick nu så kan ni lyssna på Husmorsskolan med UnderbaraClara. Idag handlar det om att skämma och skrämma bort djur. Annars kan ni lyssna på nätet också. På en nästäppt, höggravid och superhes kvinna (programmet spelades in just innan bebisen kom). Lyssnar på nätet gör man här.

Jag slocknade med en bebis på armen vid niotiden i fredags. När jag vaknade på lördagen hade Jakob städat hela huset. Så underbart att vakna till ett rent hus! Den här tiden vi spenderar tillsammans, är barnlediga tillsammans, hjälper och avlastar varandra känns som en otrolig investering i vårt äktenskap. När man precis fått barn kan vardagen kännas skakig och fysiskt kan man vara alldeles matt. Och när det är lite kämpigt med amningen och sömnen är det guld värt att bli uppassad med gott fika på sängen, frukost och massa kärlek och omvårdnad. Jag önskar att alla som ville hade möjligheten att göra likadant!

Det är också skönt att som mamma se att man visserligen är viktig men ändå inte oersättlig.  Det enda jag gör som Jakob inte kan är att amma. Resten kan man dela på och därigenom växer bådas självförtroende. Det är inte en av oss som är experten på allt. Och jag behöver inte oroa mig knäpp över det stora ansvaret som lagts på just mig. Vi är två om allt och har dessutom både släkt och vänner som hjälper till och ger avlastning.  Det finns ett fint ordspråk som lyder ”det krävs en hel by för att uppfostra ett barn”. Jag tror att det ligger väldigt mycket i det.

Idag hade vi fina vänner på besök för träffa lilla B (som skötte sig helt exemplariskt)

Det är så speciellt att ha vänner man känt så länge att man både hunnit vara tonåringar ihop och få barn som kan leka med varandra.

Gästerna hade den goda smaken att ta med sig mat och efterrätt till oss så vi inte behövde lyfta ett finger. Vilken lyx!

Ett av mina mer lyckade pysselprojekt är denna tekanna. Ja jag har ju inte gjort själva tekannan, men däremot dekoren. Har alltid velat ha en prickig tekanna men när jag inte hittade någon fick jag fixa den själv.

Jag köpte den på loppis för 30 kronor och dekorerade den med dekorfilm för porslin. Det finns att köpa i vanliga hobbybutiker. Små prickar klipptes ut och klistrades fast på kannan som därefter härdades i ugnen. Sedan var den klar att användas. Finfint!

Ett av livets stora nöjen är att läsa på toaletten. Bättre än djupmeditation faktiskt! Borde skrivas ut på recept till utbrända karriärister.

Min fina snirkliga rostiga tidningskorg kommer från Märta och pryder sin plats i badrummet. Fina Leila finns såklart där också. Hoppas hon inte misstycker.

Den perfekta fredageftermiddagen är jag ledig. Solen skiner, huset är nystädat och snittblommor står på bordet. Kanske läser jag en tidning eller bakar en kaka med Spanarna i P1 babblande i bakgrunden. Eller så lyssnar jag på Monica Zetterlund och sjunger med i alla fraseringar och texter.

Den här fredagen prickade vi in ungefär hälften. Vi är barnlediga, har snittblommor på bordet och lyssnar på Spanarna. Huset är stökigt men Jakob har fejat köket så om jag får lust kanske jag bakar en kaka. Eller så skiter jag i’et och snusar barnet bakom örat istället. En fin fredag är det alldeles oavsett.

Många har frågat vad vi har valt för barnvagn. Sanningen är att jag länge önskat mig en fin retrovagn men inte vågat slå till. En ny vagn verkar ju både säkrare och bättre. Men efter lite fiskande på min mammablogg fick jag så mycket pepp från några olika mammor som själv har provat både gamla och nya vagnar. Det övertygade mig att en gammal vagn kan vara precis lika bra som en ny!

Och tänka sig – sedan hörde en bekant som också läser bloggen av sig och erbjöd generöst sin gamla vagn. En ljuvlig Emmaljunga Gondol. Galet fin! Och hög vilket är perfekt för oss som är långa. Utsidan är i blått sammetsliknande tyg och fodret är prickigt. När liggdelen är urvuxen byter vi till sittdelen som är i vinröd manchester.

Här snusar ungen gott även inomhus och är utom räckhåll för klåfingriga hundar.

Häng med ringaren från Notre Dame (jo det är jag) på barnvagnspromenad!