Blev sittande en kväll och kollade igenom blogginlägg från förra året. Blev så rörd av att tänka tillbaka på det år som gått. Topparna och dalarna. Fy farao vad jag är tacksam att jag började blogga för fjorton år sedan och har dokumenterat min vardag så noga. Det har gjort mig så mycket nöjdare, gladare och mer medveten om det jag har. Några dagar från förra året stack ut i minnet lite särskilt. Här kommer fem av dem.

Barnvälsignelsen

Åtta år efter att vårt första barn föddes bestämde vi oss för att barnvälsigna hela högen (de är ju inte döpta i kyrkan). Det blev en helt oförglömlig dag. Och det var kombinationen av en rad lyckliga omständigheter som gjorde det: För det första var jag så lättad över att äntligen ha fått Ulf, att allt hade gått bra och att han var frisk och välskapt. Dessutom var det underbart varmt och solgassande väder. Anna var här och hälsade på. Jag kände mig vacker. Barnen var glada och så hade jag både släkt och vänner på plats. Min bästis Elina hade ordnat så fint och våra vänner både spelade och talade på barnvälsignelsen. Och så var det roligt att få visa min sekulära släkt hur min kristna tro på riktigt spelar en stor roll i mitt liv. I efterhand så känner jag att den här dagen nästan var starkare, vackrare och mer betydelsefull än när vi gifte oss för tolv år sedan. Barnen pratar ofta om den.

Pingstafton

Vi hade pingstgudstjänst i byns bönhus. Jag sjöng i vuxenkören och barnen sjöng i barnkören med sina spröda, rara röster. Alla var fina i sommarklänningar och nystrukna shorts. Efteråt fikade vi på trappan – en hel hoper älskvärda människor. Och så dök min bästis Elina upp på gudstjänsten helt oväntat. Då känner jag att vi verkligen är bästisar. Som man är bästisar när är sju år. Att man vill hålla varandra i handen och sitta nära och viska förtroligheter. Så då gjorde vi det. Den här dagen avslutades med häng på badplatsen med massa kompisar. Knytisfika och flams. En perfekt upptakt till sommaren.

Astrid Lindgrens värld

Kan detta vara en av Sveriges vackraste platser? Jag och Anna besökte Astrid Lindgrens värld för första gången i somras. Vi prickade in några riktigt härliga junidagar. Älskade alltihop och särskilt att få åka hit med min syster och alla våra barn. Vara tillsammans länge och göra allt i barnens takt. Vi planerar att åka tillbaka i sommar igen. Barnen kan inte tänka sig något annat! Tror nyckeln till succé för vår del var att vi bodde inne på området i de fina gäststugorna man kan hyra. Frukost ingick men noll bilkörande eller stress. Det bidrog till att göra upplevelsen njutbar. Dag två på Astrid Lindgrens värld var den bästa.

En junidag hos Jakobs mormor

En särskilt härlig sommardag hos Jakobs mormor var luften ljummen och himlen full av ulliga moln. Vi bestämde oss för att bestiga ett högt berg och sedan gå upp i ett högt torn. Jag skakade i hela kroppen – är ju höjdrädd – men när jag väl tog mig upp fick jag världens adrenalinrusch. Stod i det svajande tornet och tittade på utsikten och kände livet i mig. Jag lät ögonen söka sig över miltals av skog. Trakter där jag känner mig hemma. Jag minns att det var extra härligt eftersom halva sommaren fortfarande låg framför mig. Härliga dagar i min farmor och mormors hus. Så jag både hade kakan och fick äta den! Dagen avslutade jag med sjöbad i ensamhet. Inte en käft i närheten. Bara ligga och flyta på rygg och låta vattnet fylla öronen och juli tränga in i varje por.

Värmerekord hos mormor

Jag och barnen spenderade tio julidagar i min mormors hus. Min moster, kusin och Annas familj kom och hann åka däremellan. Men vi var bara kvar och kvar och kvar. Och jag hann landa så som jag gjorde när vi var små och blev kvar hos mormor i flera veckor i stöten. En dag visade termometern 32 grader så då gick vi och badade fyra, fem gånger. Plötsligt kunde fyraåriga Folke simma (det har han dock glömt bort nu) och vi simmade tillsammans under ytan och kollade på stimm med stora abborrar. Och medan pojkarna lekte i strandkanten paddlade jag längst ut i sjön där vattnet var blickstilla. Och så låg jag och flöt på en madrass och kände en otrolig tacksamhet. I den där sjön har min morfar och hans far också badat om sommararna. Och nu gör jag det med mina barn!

En septemberlördag på Holmön

En härlig septemberhelg prickade matlaget in ett besök på Holmön där Albins familj har hus. Vi kom fram på fredagkvällen och hade världens räkfrossa, med tända ljus och surr inpå småtimmarna. På lördagen vaknade vi till bästa sortens septemberväder. Jag gick en promenad runt skogskyrkogården med barnen och läste på gravstenar. Vi hittade namnen på alla matlagsbarn utom ett. Alltid vilsamt och stämningsfullt med kyrkogårdspromenader.

Efter frukost packade vi väskor och cyklar fulla med fika och cyklade rakt över ön. Tills rumpan värkte och benen var som gelé. Vi gjord eld, grillade korv och pratade strunt. Jakob tog höstens sista bad och sedan cyklade vi hem till stugan igen och lagade middag tillsammans. Så glad att få vara en hel helg med en hoper människor jag älskar och inte vill vara utan i min vardag.