För första gÄngen pÄ 400 Är blir det ingen Jokkmokks marknad. Ett rimligt beslut i pandemitider sÄklart, men trÄkigt. Jag hade verkligen önskat att jag kunnat Äka upp till mormors hus nu och besöka marknaden som brukar gÄ av stapeln första helgen i februari.

HÀromdagen spatserade det förbi renar utanför huset och det gjorde mig glad för att det pÄminde mig om mormor och morfars gÄrd. Renar in pÄ husknuten Àr vanligare dÀr Àn hÀr. Och sÄ kom jag plötsligt ihÄg hur jag, Anna och mormor fick fara ut i nattlinnet i den ljusa sommarnatten. Med hjÀlp av skramlande kastrullock försökte vi fÄ renarna att vÀlja annan mat Àn den som vÀxte i mormors trÀdgÄrd.

Mina tankar pĂ„ renar fĂ„r mig att fundera över hur mycket jag egentligen vet om djuret? Ganska lite inser jag. Jag vet att renen Ă€r hotad av bĂ„de klimatförĂ€ndringar och politiska beslut. Och den hĂ€r vintern ocksĂ„ av de stora snömĂ€ngderna. Samtidigt ser jag renfĂ€llar, renprint och renhorn lite varstans. BĂ„de i inredning – pĂ„ kuddar, brickor, skĂ„lar, tyger – och pĂ„ klĂ€der. Renen Ă€r pĂ„ tapeten helt enkelt! SĂ„ den nĂ€rmaste veckan ska jag kika lite nĂ€rmre pĂ„ renen – för att lĂ€ra mig en smula mer.

“Renen Ă€r en del av min familj”

Recept: KrÀmig renskavsgryta

Visste du det hÀr om renen?

Vem Àr vÀrldens mest kÀnda ren?

Renköttets 5 i topp

Den renen var en tjuv!

Snövit, festklÀdd ren under renrajden, Jokkmokks Marknad

(Ps Har just börjat titta pÄ en film om renskötaren Henrik Andersson frÄn GÀllivare som jobbar med renar varje dag. Han kallar sig en kÀrring mot strömmen. Inte mÄnga mÀn som gör det!)