För första gången på 400 år blir det ingen Jokkmokks marknad. Ett rimligt beslut i pandemitider såklart, men tråkigt. Jag hade verkligen önskat att jag kunnat åka upp till mormors hus nu och besöka marknaden som brukar gå av stapeln första helgen i februari.

Häromdagen spatserade det förbi renar utanför huset och det gjorde mig glad för att det påminde mig om mormor och morfars gård. Renar in på husknuten är vanligare där än här. Och så kom jag plötsligt ihåg hur jag, Anna och mormor fick fara ut i nattlinnet i den ljusa sommarnatten. Med hjälp av skramlande kastrullock försökte vi få renarna att välja annan mat än den som växte i mormors trädgård.

Mina tankar på renar får mig att fundera över hur mycket jag egentligen vet om djuret? Ganska lite inser jag. Jag vet att renen är hotad av både klimatförändringar och politiska beslut. Och den här vintern också av de stora snömängderna. Samtidigt ser jag renfällar, renprint och renhorn lite varstans. Både i inredning – på kuddar, brickor, skålar, tyger – och på kläder. Renen är på tapeten helt enkelt! Så den närmaste veckan ska jag kika lite närmre på renen – för att lära mig en smula mer.

”Renen är en del av min familj”

Recept: Krämig renskavsgryta

Visste du det här om renen?

Vem är världens mest kända ren?

Renköttets 5 i topp

Den renen var en tjuv!

Snövit, festklädd ren under renrajden, Jokkmokks Marknad

(Ps Har just börjat titta på en film om renskötaren Henrik Andersson från Gällivare som jobbar med renar varje dag. Han kallar sig en kärring mot strömmen. Inte många män som gör det!)