
Nyfiken på renen. När jag var barn var renen mest ett gulligt djur jag kunde se hemma hos mormor och morfar i Jokkmokk. Älskade de söta vita kalvarna med stora mörka ögon. Sen började jag uppskatta renen för den goda mat den ger och med åldern har intresset för renen växt. Nu när jag bor i Västerbottens inland stöter jag på renar ganska ofta. Det har gjort mig mer nyfiken, mer ödmjuk och här är några saker jag lärt mig om renen:
Vilda renar har förstås funnits långt innan människan på norra jordklotet – men också på platser som känns överraskande i dag. I dag finns det renar i Europa, Asien och i Nordamerika. Renarna i Nordamerika och på Grönland kallas karibo men tillhör i grunden samma art som renarna här utanför mitt fönster. I dag finns fortfarande en del vildrenar kvar, men inte i Sverige.
I Sverige finns ungefär 225 000 – 280 000 tamrenar, men antalet varierar från år till år. Här finns både skogsrenar som lever i skog året om, och fjällrenar som håller till i fjällen när det är barmark men som flyttar in i barrskog under vintern för att hitta mat.
Jämställda huvudbonader. Renen är faktiskt det enda hjortdjur där båda könen har horn. Hornen betyder status och rentjurarna fäller sina horn på hösten när brunsten är över. Då behöver han inte längre imponera på honorna och slåss mot sina rivaler. Renhonorna behåller däremot sina horn över vintern för att kunna försvara sina kalvar.
Tjurens harem. En enda rentjur kan ha ett harem på uppemot 30 renkor som han uppvaktar.
Smart päls. Hela renen är byggd för kyla. Pälsen är tät och hårstråna ihåliga så att det blir massor av luft inne i pälsen. Till och med renens mule är täckt av päls!
Mystiska klövar. När en ren går hörs ett knäppande ljud. Ljudet kommer från bakbenen där senfästen knäpper till när de glider över ben. Varför är det ingen som vet, men det finns teorier om att knäppningarna hjälper renarna att orientera sig och hålla ihop flocken när det är mörkt.
Renen är en finsmakare. Den kan äta runt 250 olika sorters gröna växter, men helst bara de spädaste delarna. Fjällrenen flyttar mellan sommarens barmark i fjällen och ut mot inland/kust under vintern just för matens skull. För att överleva på vintern äter den olika sorters lavar men när det sen är dags för honorna att kalva på våren vill fjällrenen tillbaka till just fjällen där det är svalt och skönt och ny mat har tinat fram.
Precis som jag gillar renen också att äta svamp på hösten! Fast medan jag helst proppar i mig kantareller föredrar renen olika soppar.

Stor och liten. Det finns olika uppgifter om hur lång, hög och tung en ren kan bli. Skogsrenar är i regel större eftersom de inte rör sig över lika stora områden, en sådan tjur kan väga uppemot 180 kilo. En fjällrentjur kan väga 150 kilo medan renkon håller en matchvikt på 60-90 kilo (samer.se)
Spanska spjut och skånsk slakt. Vildrenar har alltså funnits i stora delar av världen. Det finns fynd som visar att människor i Frankrike och Spanien tillverkat spjutspetsar av renhorn redan för 12 000-15 000 år sen.
Efter istiden, då isen drog sig tillbaka och gav nya betesmarker flyttade renarna norrut. I Lund har slaktavfall med renhorn hittats som kan vara uppemot 11 000 år gamla.
Kinesisk renmjölkning. En kinesisk handskrift från 500-talet berättar om hur en ren mjölkas. Det finns samtidigt uppgifter om att människan började tämja renar redan för 5 000 år sen (Svenskt fjäll- och samemuseum).
Samiska namn. Samer jagade först vilda renar men lärde sig så smånigom att tämja dem. Ett samiskt namn för renko är vaja medan tjurarens namn är sarv. En kastrerad rentjur kallas härk.
Renen ger åtta årstider. Renen är central i den samiska kulturen och det är bara samer som har rätt att driva renskötsel i Sverige. Samerna kallas ibland ”de åtta årstidernas folk” och de olika årstiderna hänger hop med tidsskiften inom renskötseln.
Vinter – nu betar renarna i vinterland
Vårvinter – vårflytt
Vår – renkalvarna föds
Vårsommar – renkalvarna växer till sig
Sommar – kalvmärkning
Höstsommar – renarna betar upp sig inför vintern
Höst – slakt av sarvar (rentjurar)
Höstvinter – höstsamling

Mycket mer än bara kött. Renen har i alla tider gett människan kött och mjölk. Men också pälsar som används till att tillverka bland annat kläder och skor. Av renens horn har människan kunnat tillverka olika redskap och smycken. Renar har helt enkelt varit en förutsättning för att kunna överleva i ett kallt klimat!
Från nomadliv till ny teknik. Från 1600-talet blev renskötseln i Sverige mer extensiv då samerna behöver betala mer skatt till staten. Renägare levde som nomader och åkte skidor för att flytta med sina renar. I dag flyttas renar med snöskoter och helikopter – ny teknik är en viktig del av renskötseln.
1986 vilken katastrof! Jag är född i april 1986. Veckan innan kollapsar kärnkraftverket i Tjernobyl, Ukraina och det radioaktiva ämnet cesium regnar ner över Europa. En total katastrof för rennäringen! Renkött som varit en delikatess blir över en natt livsfarligt eftersom cesiumhalten i köttet blir för hög. Sen dess har kött från drygt 200 000 renar kasserats. Men för ett par veckor sen gick Livsmedelsverket ut med nya riktlinjer – faran är över, inget kött behöver längre kasseras efter Tjernobyl!
Klimatförändringar, vindkraft, gruvor, rovdjur, tjuvskytte och turism – det finns mycket som hotar renen. Inte bara i framtiden utan nu! Jag läste en artikel på sajten samer.se som pratat med Sanna Vannar, ung renskötare i Jokkmokk. Hon säger att problemet med klimatförändringarna inte bara handlar om varmare väder, utan extrema väderförändringar som gör att det är svårt att flytta renarna på ett säkert sätt.
– På våren kan det börja snöa mitt i alltihop när det egentligen ska bli varmare. Det är vårar som aldrig kommer och snö som aldrig smälter, säger hon.
Släpp gasen! Här hemma ser jag ibland trafikskyltar som varnar för ren. Varje gång jag ser en varning lättar jag på gasen. Det är det minsta jag kan göra för renen. Och den här snörika vintern har ovanligt många renar blivit påkörda längs vägarna. Och viktigt! Gå inte nära renar. Renkorna är känsliga när de ska föda, blir kon störd kan kalven dö.
Renen är som ett arktiskt ökendjur
Så kan renen minska klimatförändringarna
Renen – en överlevare
Klimatförändringar oroar renskötare
Övriga källor: Naturvårdsverket, CMB centrum för biologisk mångfald, Sameradion och Sveriges Radio P4 Västerbotten.
Här kan du se alla övriga delar i mitt tema Nyfiken på renen:
Kocken Susanne Jonsson: Renen är en del av min familj
18 svar
Jag minns tydligt alla dessa prover som skulle skickas in på älgkött för att kolla becquerelhalten
Dessa fina djur och samerna ligger mig så varmt om hjärtat. ❤️
Har svårt att fokusera på renen då jag mest tänker orimligt mycket på ditt kök och väntar spänt på hur det blir 😂
Haha! Då är vi två, jag kommer poppa popcorn och låsa in mig på toan och läsa om deras nya kök när det inlägget kommer!
Gud. När jag skriver det ser jag hur illa det är- jag är ingen stalker men orimligt intresserad av ert nya kök Clara 🙈
😂😂😂
Jag är också väldigt nyfiken på köket, men hoppar nog över popcornen på toan😅
Åh, va mkt jag lärde mig om detta vackra djur!
Åh, vilken intressant temavecka! Jag bor i Umeå och åker ofta till Vindeln under vinterhalvåret och då är det ju mer regel än undantag att man ser renar. Tack för att jag nu vet lite mer om dem!
Din text stämmer inte helt, alla renar ägs inte av samer men för att bedriva renskötsel måste man tillhöra en sameby.
https://www.sametinget.se/123060
Hej Emma,
nu har jag tagit bort de orden så att det ska bli korrekt. Tack för att du bryr dig!
Tack för att du skriver om detta Clara!
Jag vill bidra med lite förklaring till vissa begrepp, detta eftersom jag ragerade på hur du använde ordet intensiv. Så, i bästa välmening för att undvika begreppsförvirring:
’Intensiv renskötsel’ bedrevs längre tillbaka i tiden, det innebar att man hade en mindre renhjord, hyfsat tam, i sin omedelbara närhet, väl samlad och under ständig uppsikt. Djuren hölls då främst för mjölkproduktion och en del som last- och dragdjur vid flyttningarna.
Under 1900 utvecklades det som kallas för ’extensiv renskötsel’ vilket i stället bygger på köttproduktion. Djuren behöver därmed inte vara lika tama, kan hållas friare över större ytor och lämnas ifred i långa perioder. De är hela tiden naturligtvis under bevakning, men på håll.
Så bra att du hjälper till med din kunskap! Har ändrat ordet. Tack!
Jag bor i Jämtland. Här varnas det ofta för renar vid vägen genom att knyta upp svarta sopsäckar på vägpinnar bredvid vägen. Och renar är väääldigt svåra att se när det är smutsig vårvinter på vägarna.
Tack för all information om renar 🙂
Jag tycker djupdykningen om renar är så fin, tack för den 🙏
Jag har nu i flera, eller åtminstone i 2 inlägg läst att renen ”ger” och att vi ”får” tex kött. Är det bara jag som, åtminstone på ett filosofiskt plan, reagerar på det? Det är ju ingen överenskommelse, samtycke eller gåva av välvilja från renen -det är väl ändå något vi ~tar~?
Detta är inget påhopp, utan en stillsam undran om min tanke och känsla ligger så långt ifrån andras?
Tack för dina teman! Lärde mig massa nytt. Finns renkött att köpa på er vanliga ICA i Norrbotten eller vart köper man renkött?
Va bra att du belyser detta speciella djur. Sen jag gifte in mig i en släkt som har stuga och lite skog i Vilhelmina har jag blivit mer intresserad av samerna och insett hur otroligt lite jag vet. Läste en artikel om att det i så sent som i början på 1900-talet fanns renar och sk sockensamer ända här nere i Gävle. Det är ju jättenyss! Och de är bara borta! Skäms å den Svenska nationens skull.
Hej,
Kul serie! Har du några tankar om vildrenens vara eller icke vara i Sverige? I både Finland och Norge finns det vilda skogsrenar, men i Sverige hann de utrotas och har därefter inte återintroducerats. Väldigt intressant tycker jag men kontroversiellt bland renskötare har jag förstått. Länk till vidare läsning: https://sv.m.wikipedia.org/wiki/%C3%85terintroduktion_av_vildren_i_Sverige
Uppskattar så mycket när du skriver om ren, Sapmi och allt som hör till. Lär mig mycket, sörjer det jag och många med mig inte lärt oss tidigare och förfasas över hur samerna behandlats och fortfarande kämpar för sina rättigheter.
Tack för att du synliggör en kultur som för många är osynlig