För precis en vecka sedan satte jag igång med mina vettiga rutiner igen. Låter så outhärdligt flåshurtigt men det är alltså inget märkvärdigt egentligen – bara att jag tagit mina första träningspass på flera veckor och slutat äta snask flera gånger om dagen. Försöker nu koncentrera det eventuella snaskandet till helgen istället. Och inta lättare, bättre måltider med mer grönsaker och protein på veckorna. Inga konstigheter. Jag gör inte längre något med en manisk energi och peppiga utrop som NU KÖÖÖR VI. Nej snarare praktiserar jag stillsam beslutsamhet.
En vecka har i alla fall gått och det känns så skönt att vara på banan igen. Bara att veta att jag rör mig i den riktning jag vill höjer mitt humör. Under den här veckan har jag åkt längdskidor en gång, tränat ett styrkepass på gymmet och gått på två långpromenader. Jag har försökt komma iväg på ytterligare två skidpass men de har stoppats av stormvindar. Men jag har i alla fall försökt. Och bara det fascinerar mig. För några veckor sedan kändes det helt oöverstigligt tråkigt och jobbigt att ens gå en långpromenad. Jag är som en tung sten man måste sätta i rullning genom att försiktigt putta på den gång efter gång. Fast nu behövs färre och färre putt. För några år sedan tog det månader av puttande och vaggande innan jag äntligen kom i rullning.
Dit mina tankar går dit går jag. Så jag behöver marinera mig i inspiration. Det dumma är att jag inte börjar marinera mig förrän jag redan kommit igång litegrann. Samma sak varje gång. Direkt eter träningen slog jag på Kropp och Själs avsnitt Kickstarta Året. Sedan började jag lyssna på Anders Hansens Depphjärna som ljudbok. Så mycket bra hälsopepp! Direkt börjar jag också prata mer om träning och kost med Jakob (han är det bästa bollplanket för mig). Men jag vet att så fort jag är i en period med lite sämre kostvanor och mindre träning – då slutar jag prata hälsa med honom. Då slutar jag lyssna på ljudböcker om hälsa och träning. Då slutar jag med allt sånt som motiverar mig. Det är så dumt.
Dit he bär, dit bär’e säger man i Västerbotten. Vilket på rikssvenska helt enkelt betyder att det bara går åt ett håll när det väl börjat. Och nu går det åt andra hållet igen för mig. Önskar bara att jag inte var en sån klyscha. Lite mindre allt eller inget. Men nu är jag som jag är och då får jag väl jobba med det jag har.
Kolla in min träningsplan – och sno gärna det som kan funka för dig!
26 svar
Det är fascinerande hur mycket dom hänger ihop, kosten och träningen. Det är svårare för mig att äta sämre när jag behöver orka något fysiskt, jag längtar automatiskt efter mat då, inte snask. Samtidigt jättelätt att hoppa träningen när jag ätit dåligt, och om jag inte tränar är det också lättare att ta ett glasspaket till middag i hopp om lite annan må bra känsla. Vad är hönan och vad är ägget liksom? ..:)
Tack clara!
Lika klokt skrivit som vanligt.
Kram! 🤗
Jag tycker det är överlag är svårt att vara människa och få till bra och hållbara rutiner. Är 45 och har aldrig lyckats hålla i rutiner ngn längre tid, det fallerar alltid och sen tar jag nya tag. Som ett mönster av in och utandning. Jag orkar inte hålla i ngn längre period, tappar sugen/lusten/orken och ger upp och sen börjar det om. Trör att jag lätt blir uttråkad av att repetera saker och att ständigt behöva ta hand om kroppens behov.
Samma här, är nog hopplös. Jättebra på att skriva scheman och punktlistor dock. 😀
Heja dig Clara! Jag har också gjort en omställning, två veckor på min ibs-diet utan oligosakarider (finns i mjöl, lök, rödbetor och en massa andra godsaker). Jag mår så mycket bättre och kläderna passar igen. När man är igång så går det ganska bra, men det är också lätt att helt falla ur…
Men vilken härlig självinsikt!
Känner hågen mig i att ha blivit hindrad av vädret i veckan… kyla kan jag klä mig för på mina promenader, men värre är det blåser som det gjorde förra veckan.
Rätt så ny rutin för mig med promenader, men besviken på att jag inte kan ta. Ig ut som jag ville. Men kanske ska tänka att det är nog så bra? Att jag faktiskt ville men blev hindrad, att det inte var att jag inte ides.
Jag är precis likadan. Allt eller inget och aldrig något bra mellanting. Slarva med kosten eller strikt keto. Nu är jag en slarva med kosten men träningen funkar okej iallafall. Skulle vilja få in mer styrka och mer pilates. Särskilt pilates. Känner direkt i kroppen när jag slarvar med rörlighetsträningen.
Det är som en västerbottnisk version av Newtons rörelselag, om att en kropp i rörelse förblir i rörelse om inte en annan kraft bromsar den. Så det är alltså inget mindre än en fysisk lag att du kommer fortsätta träna nu! 😊
Åh det här var en så omtänksam och finklurig kommentar Elisabeth! Ingenjören i mig knycker detta direkt att applicera i livet 🥸
Jag gör också sådär, men det är som att hälso inspon bara väcker irritation, skam, avsky mot mig själv eller kontot när jag inte är ”där” mentalt. Ungefär som om de tjatade på mig om något jag vet att jag borde men inte orkat.
Men det kanske är så det ska vara? Olika perioder som är varandras motsatser? Som dag och natt, ebb och flod, höst och vår, vila och aktivitet… Det kanske inte ska vara ett viljestyrt mönster utan en naturlig rytm.
Ser fram emot att få läsa hur du kommer att tänka kring fasteperioden i år förresten!
If you can’t beat them, join them. 💪🏻
Förhålla sig till sina förutsättningar och göra det bästa med det man har. Brukar vara bra recept för hållbarhet.
Tror jag vet vad du syftar på gällande ”Nu köööör vi”, och är tacksam för att du hoppar över det (en del har för vana att i tid och otid slänga ur sig det och däremellan är det mest gnäll om hur jobbigt allt är). Tror mer på ditt sätt att ta dig an det hela 😀
Lycka till!
Haha, mitt i prick. Är väldigt trött på gnället i lyxlivet där.
Fnissade till lite när jag såg ditt NU KÖÖÖR VI, för jag minns att det var någon som skrev precis så i kommentarsfältet vid förrförra årsskiftet när du skrev om din hälsoresa och att din målsättning var att göra små förändringar på ett långsiktigt och hållbart sätt. Det var kanske någon som blev så überpepp av att läsa det och som helt enkelt inte kunde hålla inne med sitt peppvrål, men det var så otroligt tondövt och en så bjärt kontrast till det du försökte förmedla.
Jag är likadan, nu när jag börjat komma igång igen med kost och träning så börjar jag läsa och lyssna på inspiration. Men jag tror det hänger ihop, när kropp och sinne inte riktigt vill finns det inte en chans att jag orkar/kan ta in information som skulle kunna inspirera mig. Kropp och knopp VILL vila från det, och så får det då vara. Men ibland är jag osäker på om det ÄR vila jag behöver eller om jag hamnat i någon sorts latmaskshål och därför måste pusha mig mer.
Men nu är jag igång och så fint det känns i hela kroppen och knoppen!
Tack för att du inte mäter, väger och skriver upp allt du äter, som en del gör. Totalt meningslöst, typ viktväktarna. Man ska ju LEVA också. och NJUTA! Vi vet ju alla vad det handlar om: Röra på sig på ett vettigt sätt, (det ska vara något som man tycker om) och äta bra. Vi vet alla det. Inte alltid så lätt att följa. Men var snäll mot dig själv, vi har bara ett liv. Ingen ångest över mat och träning, punkt!
Relaterat till träning så har jag hämtat sådan tröst i två saker du skrivit.
Det ena är att ibland lyckas man inte för att förutsättningarna inte finns, livet är tufft, tiden finns verkligen inte etc. Det har känts som en sådan lättnad för mig som varit så arg på mig själv – men i mitt liv finns inte tid, pengar eller ork till mer än vardagsmotion och typ promenader just nu, pga närståendes utmattning, arbetslöshet, npf-diagnos mm.
Det andra är när du räknade upp saker du ville kunna göra/orka, och att det var en sorts mål (minns inte riktigt) . Och då blev jag så glad över att jag faktiskt redan kunde de sakerna (hålla balansen och ta på strumpbyxor stående på ett ben, orka bära grejer…mm). Och det kändes så skönt. Inte som att jag inte skulle behöva träna, men som att jag ändå var en bit på väg.
Tack för dina ord som hjälper även den som inte får till träningen- just nu.
Lite avis att jag inte är född i Västerbotten. 😆
Vad bra du beskriver att man kan behöva puttas igång, jag känner verkligen igen mig i det. Och precis som du säger så måste jag nog säga att jag t.o.m nästan blir besviken om jag planerat något och det exempelvis blir inställt av storm. För då HAR man ju verkligen försökt!
Jag hoppas att du får en fin vecka och att du tar hand om dig!
Kram
Drömde om din blogg inatt. Du var väldigt piffig och snygg, och delade med dig av ett lifehack som underlättar vardagen. Tipset var att när man fixat sig med smink och snygga kläder så ska man akta sig för att krama eller pussa sin partner när hen kommer in lortig i sina arbetskläder. Minns att jag tyckte det var ett mycket bra tips 😂
Jobba med det man har, så bra sagt. Jag har slutat sträva efter att bli den där som alltid tränar. Jag är en periodare, vilket betyder att jag kan lita på att jag kommer att börja röra på mig igen. Lika säkert som jul och midsommar kommer varje år, lika säkert kommer mina träningsperioder. Jag tänker att det är bra nog så.
Hej Clara! Hur går det med dina tidiga mornar? Jag är så nyfiken, mest pga oftast väldigt morgontrött själv men samtidigt väldigt sugen på en livsstilsförändring. Kram Ulrika
Jag är också en klyscha. Allt eller inget, allt eller inget, allt eller inget. Och det enda jag kan göra åt det är att omfamna det och njuta av när allt är bra grejer för då är livet ljuvligt. Om jag inte jobbar emot det utan med det landar jag i något som ändå är ganska hållbart på sikt!
Tycker det låter bra att praktisera stillsam beslutsamhet och gillar att du tänker att du går dit du tänker. Det ska jag ta med mig!
God morgon, Clara. Jag är hemskt ledsen. Allt var mitt fel. Jag ska försöka vara mer försiktig i framtiden. Men oavsett vad som händer. Ha tro. Fråga Jonna. Hon vet vad jag menar. Jag önskar dig en UNDERBAR dag.❤
Hihi nu har jag visst fastnat som bloggläsare 😅
Säger bara leve Anders Hansen!! Undrar hur många liv han har räddat, med sina fakta…
Att ha fått reda på att det här med att vara lycklig konstant inte är möjligt – det enda vi är bra på är reproduktion och anpassning 😄
Den vetskapen hjälper när man inte lyckas få reptilhjärnan att förstå att allt är lugnt, 3.33 en del mornar 🙏🏼