Oskuldens tid – Edith Wharton
I juni hann jag med en enda bok. Men vilken bok sedan! Gav mig i kast med den amerikanska klassikern från 1920, som gav författaren Edith Wharton Pulizerpriset. Oskuldens tid anses vara en av de stora amerikanska klassikerna – men trots det kände jag inte till Wharton sedan tidigare. Skandal!
Oskuldens tid skildrar ett triangeldrama i New York-societeten under sent 1870-tal. Den hederliga advokaten Newland Archer är redan förlovad med May Welland när hennes kusin grevinnan Ellen Olenska återvänder från Europa. Där har hon levt ett år på flykt från sin tyranniske greve – och hemma igen i den amerikanska societeten skapar Ellen skandal. Hon är djärv, självständig och fritänkande. Och blotta uppenbarelsen får släktingar och vänner att förfasa sig. Newland själv upprörs också först av grevinnan. Men i takt med att deras vänskap fördjupas, förvandlas hon i hans ögon. Och bredvid den världsvana och erfarna grevinnan framstår May som allt mer blek och intetsägande. Newland slits mellan det trygga livet han och May har stakat ut tillsammans – och drömmen om att leva med en kvinna som är honom intellektuellt jämnbördig. Som har tänkt, känt och upplevt saker på riktig.
Oskuldens tid är både humoristisk och emotionellt drabbande. Jag läser hungrigt vidare för att få se hur det går för de älskande två. Och att det är en kvinnlig författare som strider för kvinnan sak, det märks. För Newlands kärlek till Ellen lyfter fram ett nytt sorts kvinnoideal. Där kvinnan som en komplex och flerdimensionell varelse framställs som den mest intressanta. Det är underbar, uppslukande läsning som genast fått mig att leta efter fler av Whartons titlar. Tyvärr verkar inte mycket vara översatt till svenska, så jag får nog övergå till engelska istället.
19 svar
Och här sitter jag och har precis påbörjat ”De fyra vindarna” av Kristin Hannah, där huvudpersonens liv förändras delvis genom att hon läser Oskuldens tid.
Jag uppskattar SÅ att du delar din läsupplevelse även om jag inte just nu läser det du läser. Det spär på min egen lust att läsa och jag har besökt bibblan två gånger senaste veckan. Så, efter ett väldigt tungt år med brist på ork och vissa dränerande moment, så har jag sedan en dryg månad tillbaka PLÖJT böcker som är något mer välskrivna och genomtänkta att de Harlequinböcker jag senaste tre-fyra åren haft som vilsam läsning. Förstå mig rätt, jag tycker mycket om flera böcker i Silkserien från Harlequin, men det är så tillrättalagt, så västerländskt och vitt och i mångt och mycket amerikanska normer och värderingar och jag njuter nu av att orka fokusera och reflektera något mer än femtio sidor om blaj blaj som slutar happy happy. Jag vill inte kasta skit på nån genre, bara mest njutningsfullt konstatera att min läsning är tillbaks. Känner mig mer utvilad.
Ja det finns så mycket läsvärda böcker av Edith Wharton, läste för några år sedan men kom av mig efter ”Ethan Frome”, inte för att den var sämre på något sätt, men det blev så dystert. Sedan läste jag istället allt av Nancy Mitford. Dags att läsa bägge igen känner jag. Och att pracka på tonårsdotter dem. Tack för påminnelsen.
Hej! Jag förstår att du gillar den här boken. Den verkar passa en feminist. Men har du satt dig in i feminismens historia? Jag läser på Wikipedia att det finns många riktningar. Ganska nyttig läsning. https://sv.wikipedia.org/wiki/Feminism
Vilken sorts feminist kan en kristen vara?
en kristen feminist eller kanske bara kristen eftersom feminismen helt självklart hör ihop med att vara kristen.
Så kul att du läser Edith Wharton!! Det är så roligt att du återupptäcker gamla klassiker åt oss. Jag ÄLSKAR Oskuldens tid, den är underbar! Kan även varmt rekommendera Glädjens hus/The house of mirth — och filmatiseringen av Oskuldens tid är faktiskt en av de filmatiseringar som jag tycker verkligen fångar något av stämningen hos boken och karaktärerna (vilket inte alltid är fallet), med Michelle Pfiffer, Winona Ryder och Daniel Day Lewis. Se!
Hej Clara!
Helt orelaterat till detta inlägg men jag har för mig att du tidigare tipsat på bloggen om fina utflyktsmål i dina trakter med barn. Lyckas inte hitta det, kan du visa/berätta vad jag ska söka på? På väg med hela högen upp till Umeå/Övikstrakten. Har bott i Övik i 6 år och även Umeå ett tag. Men nu är vi 5 i bilen, när vi flyttade för tio år sen så var vi bara 2..
Också okänd för mig, som läser så mycket. Den fanns iaf som ebok i Storytel samt ytterligare 3 e-böcker på svenska. Tack för tipset!
En kristen feminist kanske? Vad spelar det för roll? Tror du att de olika inriktningarna är som olika kyrkor? Tror du inte att som med det mesta i livet går de in i varandra och att alla har sin egen individuella tolkning även om man lutar mer åt ett synsätt? Eller menar du att en kristen inte kan vara feminist eller tvärtom? Varför maskera kritik som en fråga, varför inte vara tydlig med vad du ogillar, kristna eller feminister? För att undvika att någon säger emot dig?
Hej! Bra att du kommenterar mitt inlägg. Jag ogillar inte kristna eftersom jag själv är kristen. Jag ogillar inte feminister även om jag inte själv kallar mig feminist. Jag var faktiskt nyfiken på vad andra kristna tänker och frågan var faktiskt ställd till Clara som är både kristen och feminist enligt egen utsago. Hon kan ju ta upp ämnet någon gång om hon tycker att det är något att skriva om. Att be någon precisera sig är inte kritik!
Hej,
Jag uppfattade nog ditt inlägg och fråga som ganska retorisk fråga med underförstådda meningen att en kristen inte kan/bör vara feminist, att feminismen inte ryms inom kristendomen. Det är en teknik jag stött på ganska mycket när rasism eller annat diskuteras, istället för att säga att man anser att invandringen bör stoppas och att man faktiskt hyser rasistiska åsikter så frågar personen något i stil med ”men har du läst på om islams historia?” ”Tycker du att det är rätt att kvinnor i utsatta områden inte vågar gå ut?” (funkar dåligt på mig som bor i sk utsatt område). Och vid ev mothugg eller försök att återgå till ursprungliga ämnet svarar personen”det var bara en ärlig fråga, jag vill bara lära mig mer om hur du ser på detta” så ofta ser jag detta att jag börjat misstänka att det är någon ganska väl spridd teknik att de-raila diskussioner.
Man behöver inte beteckna sig som feminist för att tro på och försvara kvinnors rättigheter vilket jag gör. Jag trodde att tonen i mina inlägg visar att jag som kvinna vet vad jag vill och kräver respekt och alla rättigheter. Jag har haft en förtroendepost som politiker och försvarar bland annat fortfarande invandrarnas rättigheter. I min trappuppgång är jag den enda som är född i Sverige. En medelålders man en trappa upp hjälper jag att få hit sin familj och att få en större bostad. De invandrarfientliga personer du talar om avskyr jag av hela mitt hjärta. Varför tillskriver du andra personer åsikter som de inte har utan bekämpar? Kan du inte läsa innantill?
Jag kan tycka det är rätt konstigt att först ställa ett faktum att en person är feminist för att därefter fråga om hon läst på om feminismens historia? Det kanske man lite ska utgå ifrån att hon gjort eller..? Jag kan tycka det låter lite nedlåtande att uttrycka sig på det sättet. Men det låter ju på dina ytterligare förklaringar att du på riktigt är nyfiken, men så du förstår att inte enbart Maria som uppfattade din kommentar som maskerad kritik.
Edith Wharton är en fantastisk författare! ”En glimt av månen” har jag läst om flera gånger, och även ”Lycksökerskorna” tyckte jag mycket om.
Å ja! Och miniserien ”The buccaneers” är helt fantastisk, seee!
Edith Wharton är en fantastisk författare, har läst ”En glimt av månen” flera gånger.
Började läsa Oskuldens tid och kämpar några veckor senare fortfarande med den. Begriper den inte alls, men det är väl därför den fått pris. Alla böcker jag läst som är obegripliga har skrivits av Nobelpristagare eller liknande. Jag är väl inte så litterär som jag vill tro helt enkelt…
Jag gillar din kommentar. Man klarar sig utmärkt bra utan de svårlästa böckerna. Det är fler än du som har den här upplevelsen. Man är ingen sämre människa för det. Hoppas att du snart finner böcker som du gillar att läsa. Det ska vara ett nöja att läsa inte en plåga!
Ett tips till alla som letar efter fler kvinnliga författare är podden Bonnets at Dawn där en brittisk och en amerikansk litteraturvetare börjar med att diskutera Brontë-systrarna och Jane Austen och sedan fortsätter med otroligt många andra intressanta författarskap.