Kategori: Claras hem & trädgård

Aaaaah….! Känslan som infinner sig när jag ätit frukost, lämnat på föris, gått med hunden och slutligen tar med mig kaffekoppen upp på mitt kontor för att sätta igång arbetsdagen. Det är morgonsol i mitt arbetsrum och knäpptyst i hela huset. Jag vet att jag har en helt obruten dag framför mig, att jag ska få skriva i lugn och ro och vara produktiv. DEN känslan. Den är underbar.

Men jag har en liten fundering. Jag har nog tänkt investera i ett skrivbord som är höj och sänkbart så att jag kan stå och jobba ibland. Men jag vet inte riktigt vilket jag ska ha. De flesta sådana är ju så fula. Är det någon av er läsare som har ett höjbart skrivbord? Står ni och arbetar ibland? Och vilket märke har ni? Är IKEAS varianter bra?

Sicket himla bärår det är i år! Jag har funnit massor av hjortron, blåbär och hallon och våra halvdöda svartvinbärsbuskar har till och med klämt fram några rejäla klasar med bär. Hallon är enkelt och roligt att plocka, men växer oftast i oländig terräng. Jag brukar ha med mig en enkel pappmugg som jag plockar i och sedan tömmer över i en större bytta som står i säkerhet på marken. Detta för att inte råka halka och tappa ut alltihop (ja det har hänt några hundra gånger förut).

Styckfrysning av bär är att föredra för att de ska vara enkla att ta fram och dosera. Antingen kan man frysa dem på brickor eller i avlånga formar – eller så kan man helt enkelt fördela bären i påsar som man lägger i frysen istället för att ställa upp. När bären sedan frusit kan man skaka påsen liten så att bären åker ihop – utan att de för den sakens skull klibbar fast i varandra.

Körsbär frossar jag verkligen i under sommaren! Tyvärr är det svårt att hitta obesprutade i butikerna och något körsbärsträd har jag heller inte på gården – men det borde jag ju ha med tanke på hur fin körsbärsblomman är.  Är det förresten någon som vet om man verkligen på riktigt kan knyta en knut av körsbärets skaft med tungan? Typ som Audrey Twin Peaks gör? Verkar tämligen omöjligt men tänk vilket trick att kunna.

Många år senare lärde jag mig Audreys trick!

Gräset slås med lite och höet hässjas. Det är den tiden på året nu. Jakob bär höstackarna på huvudet, det påminner mig om när vi var i Indien och allt möjligt och omöjligt bars på huvudet. En tidningsbal, en get, en plastkasse full met mat.

Jag är gärna ute sent och arbetar på gården, när allt blivit knäpptyst, vinden lugnat ner sig och solen målar himlen rosa. Det är så vackert där vi bor!

Blåbärsplockandet är i full gång för sommaren. Även om allt inte är moget är tillräckligt mycket moget för att jag ska sätta fart. Jag har haft lillen och hunden med mig i skogen två av dagarna och det funkar väldigt bra. Jag placerar bara B i en tuva så sitter han där och plockar bär för liv och lust. Inte mycket hamnar i hinken dock…det mesta hamnar runt munnen. Påminner mig om alla somrar jag varit ute i blåbärsskogen med mamma, pappa, morfar, mormor och Anna. Vi brukar bli helt besatta och inte kunna sluta förrän varenda tiolitershink blivit fylld. När man kommer hem väntar dock det tråkiga – att rensa alltihop. Men igår när jag var ute hittade jag några nävar kantareller så jag smörstekte dem och åt som belöning när jag kom hem. Man blir girig och lycklig av gratis mat i skogen!

Älskar semesterlunken här hemma! Jag har tagit mig an vårt helt enorma tvättberg med en sällan skådad frenesi. Tvättat maskin på maskin, hängt ut på tork, strukit alla kökshanddukarna och sorterat linneskåp och garderober med fascistisk noggrannhet. Jag riktigt njuter av att ha tid att göra det! Tråksysslor som ändå är djupt tillfredsställande på något vis.  Idag har det mest regnat vilket lämnat utrymme för en hel del nya tråksysslor som att laga en massa kläder som behöver lagas, tvätta upp känsliga plagg för hand och köra bort sopsorteringen. Som ni hör. Djupt tillfredsställande. I morgon tänkte jag dock bege mig ut vare sig det regnar eller ej för att plocka blåbär med lillen eftersom jag hört ryktas att de ska vara mogna nu.

Denna dag har spenderats utomhus på gården. Kämpande med odlingarna som vi har tillsammans med våra kompisar. Vi odlar korn till våra grisar (och kornmjöl till oss förstås), bondbönor i långa rader, massor av potatis, foderbetor till djuren och så lite annat smått och gott. Det var som rena Barnen i Bullerbyn med barnen och alla ute på fältet, arbetande hårt så svetten lackade! Så himla härligt att arbeta med kroppen, odla sin egen mat och ha en arbetsgemenskap. Det slogs med lie också – det ljudet låter annorlunda än en motorgräsklippare kan jag lova…

Om odlingarna ger den fina utdelning det nu verkar som  så har vi eget kött i höst (gris och älg) och ägg från egna höns och så potatis och allehanda andra grönsaker. Vad mer kan en människa önska liksom?

Mottog en himla fin bok i sommarpresent från min förläggare Lisa! Självhushållning på Djupadal. Otroligt fin, traditionell men ändå modern, bondepraktika både för hardcoresjälvhushållare och wannabes som mig själv. Det får blir veckans boktips för alla som är intresserade av odling, djurhållning och hållbar livsstil.

Sommaräng. Vackert förstås men för mig som är allergisk mot gräspollen och gråbo nyser jag bara av att se bilden. I slutet av juli är jag så nedkörd av allergibesvären att jag mest vill ligga inne och sova alternativt bada i iskallt vatten så att svullnaden lägger sig. I år vill jag dock inte göra det! Jag vill ju kunna fortsätta jogga och röra på mig. Så jag tänkte höra hur alla andra gör? Det måste väl finnas fler pollenallergiska joggare som vill hålla igång trots besvären? Jag har redan fått tips om att jobba tidigt eller sent på dagen, då daggen gjort att pollennivåerna i luften är låga. Men i övrigt vet jag inte riktigt hur jag ska tänka. Har ni några tips? Både för att motionera trots allergi  – men också generella tips för att skydda sig mot pollen och allergiska biverkningar?

Midsommarnätterna är så fina! Dessa bilder tog jag klockan ett på natten när dimman dansade över åkern. Om det inte var så mycket småkryp i farten om nätterna skulle jag gärna sova utomhus, eller på en höskulle med ett enkelt tak ovanför. Som Pippi på rymmen eller Rasmus på luffen. Vilken grej!

Denna fina urna står vid infarten till vår gård, ihop med en till precis likadan. Urnorna är väldigt gamla och jag har fått köpa dem från en kyrkogård där de stått i säkert hundrafemtio år, varav de sista i alla fall femtio åren spenderats i skogen, bakom ett skjul för att någon bestämt att de inte var nog fina att ha framme. De är fruktansvärt tunga, omöjliga att rubba, och så fina i sin enkelhet. Vilken lycka att jag fick köpa dem för en spottstyver så att de kan pryda min tomt istället för att stå bortglömda och mossbelupna i bakom skjulet i all evighet.

Älskar stunden när lillen somnat för kvällen. Då lugnet lägger sig i huset och man blir sittande på farstubron, stirrandes ut i den ljumma luften. Eller stående i ett fönster, betraktande utsikten. Jag brukar ta en kvällspromenad med hunden då, vattna blommorna och plocka undan alla leksaker som dragits fram på gräsmattan under dagen. Det är en rofylld stund det där, när jag liksom sammanfattar dagen och samlar mig inför morgondagen.

Klockan tolv på natten har vi det så här vackert i Västerbotten. Klå det om ni kan! Det lyckas nog bara Jokkmokk med – eller andra orter som ligger närmre polcirkeln och midnatssolen än vad min lilla by gör. Finns absolut ingen anledning att gå och sova den här årstiden. Möjligtvis slumra till en stund i soffan på kvällen. Men sova? När det är ljust dygnet runt? Det känns verkligen som slöseri med ljuvlighet om ingen är vaken och kan bevittna detta mirakel.

Vilken himla maj vi har haft! Nu har det varit soligt och varmt varenda dag i säkert fjorton dagar i rad. Allting är bara pang bom utslaget. Jag har ju redan badat till och med. Och i trädgården har lillens tält har ställts fram, ett säkert sommartecken. Ja det känns faktiskt mer som sommar än som vår.

Ikväll var vi ute sent i trädgården och fixade med de sista pallkragarna. I de flesta spirar det redan och allt har kommit upp i raketfart. Lillen har gått runt med en egen spade och sjungit och filosoferat. Naturen har den inverkan på människor tycks det.

Försöker påminna mig själv om att stanna upp och insupa allt det gröna och himlen som är blå. Ligga på rygg under ett träd och andas djupt en stund.

Pallkragarna har fyllts på med ny jord och nu ska jag så det sista. Återstår bara att se vad jag väljer. Det mesta jag brukar vilja plantera har jag redan stuckit ner. Nu finns utrymme för lite experiment!

Boråstapeter och jag samarbetar ju – jag gör bland annat stylingreportage åt dem  (ja, egentligen åt Boråstapeter, Eco Wallpaper, Mr Perswall och Cole & Son som alla är del av samma koncern Wall Vision). Och sist jag var i Borås åkte jag och Anna på besök på wall visions tapetfabrik. Jag har förut tagit för givet  att endast designen sker  i Sverige och produktionen blivit förlagd till asien – liksom brukar vara fallet med de flesta svenska designföretag. Därför blev jag så glad av att förstå att allting faktiskt produceras i Sverige (förutom Cole & Son som görs i England). Faktum är att just svenska tapeter är väldigt eftertraktade utomlands på grund av den höga kvalitén, hantverksskickligheten och den unika skandinaviska designen.

Anna och jag fick en rundtur i fabriken och jag fick se alla maskinerna som tapeterna tillverkas i.

Ofattbart att dessa frustande monster till maskiner kan framställa de skiraste blomsterrankor! Delar av den här maskinen har nästan ett sekel på nacken. Att köra den är lite som att spela ett instrument kan jag tänka mig, mycket känsla krävs.

Valsar som dessa är vad de flesta tapeter trycks med. Tekniken kallas för limtryck och är väldigt gammal men fortfarande högaktuell.

Färgen som tapeterna trycks med blandas till för hand med största noggranhet. Ett tränat öga behövs för att alla nyanser ska stämma.

Färdiga tapetbalar redo för inspektion! Den blå med flocktryck skulle jag gärna ha hemma!

Efter jag besökt fabriken åt jag frukost med designteamet. Rostapeten i bakgrunden blev jag extra sugen på – den påminner om en tapet som fanns hemma hos mormor och morfar när jag var liten.

Fick dessutom se de nya och ännu lite hemliga kollektionerna och lära mig allt om designprocessen. Roligast var att se var de hämtade inspirationen ifrån. Gamla spetsar ur mormors linneslåp, resefynd och bilder på sådant de sett och gillat. Faktiskt var omslaget till min egen bok Vintagepimp och Hemmafix med i en inspirationsmapp. Sicken ära!

(Fotograf Anna Lidström)

Ett samarbete mellan UnderbaraClara och Boråstapeter 

Sommarvärme har det varit idag. I alla fall snudd på! Och jag har äntligen fått tummen ur och planterat om alla mina blommor och gett dem ny jord och näring. Jag har städat, röjt, fejat och fixat hela helgen och är fysiskt slutkörd – men mentalt känner jag mig hur pigg som helst. Det är så skönt att ta i med kroppen när det är mycket som snurrar i huvudet. Och det är det denna vecka, då jag ska göra en sak jag är himla nervös för. Och jag bara längtar efter nästa söndagkväll när det nervösa är bortgjort och i backspegeln. För sedan börjar nedtrappningen inför semestern. Jo, visst är det en hel del jobb kvar men det är hyfsat enkla grejer som ger mer energi än det tar. Och i början av juni går jag på åtta veckors semester. Det ska bli så vansinnigt skönt så det finns bara inte!

Räfsar och plockar pinnar är vad vi gör denna sköna dimmiga lördag. Lillen är en riktigt bra hjälpreda i år. Jag skickar iväg honom att hämta redskap och han hjälper till att fylla och tömma skottkärran.  Förra helgen när jag var hos min syster hjälpte jag henne att anlägga trädgårdsland och ordna med pallkragar och bar 1600 liter jord och skottade upp ett jordgubbsland – vad gör man inte för sin höggravida syster liksom? Jag njuter verkligen av den sortens fysiskt arbete. Som syftar till någonting, och åstadkommer ett tydligt resultat. Här hemma är det inte fullt lika intensivt men ändå blir man ganska trött efter en hel dag ute i trädgården. Som tur är bjuder min vän Elina oss på middag i kväll så vi slipper tänka på maten…

Hoppas ni har en riktigt fin helg allesammans!

Alltså den totala lyckan och stoltheten när man lyckats hålla liv i en hortensia i mer än två veckor. Det är tusan en bedrift! Enda sättet för mig är att ha blomman på köksbordet där jag aldrig glömmer bort den utan ständigt kan gå och småskvätta lite vatten. Och där den inte står i direkt solsken utan en bit in i rummet.  Just det här exemplaret fick jag i födelsedagspresent av min kompis Charlotte. Måtte den överleva åtminstone till sommaren!