Jag försöker att komma ihåg att fortsätta experimentera med smink. Jag var så lekfull när jag var yngre! Nu är det lätt hänt att jag bara sminkar ”det gamla vanliga” och glömmer bort att ha kul. Men se så fint det är med en aprikos ögonskugga! Med de rosa läpparna till går tankarna till fruktig isglass.
För att inte tala om en ljusblå ögonskugga. Har en gammal matt från Annabelle Cosmetics som ger det exakt rätta sextiotalsögonlocket.
Lika snyggt när man är rödhårig, som när man är blond. Med en tjock eyeliner blir det ökad vintagekänsla!
Klorofyllgrönt är oväntat effektfullt mot blå ögon. Särskilt snyggt var det när jag var tjugo år, isblond och hade kort backslick.
Grönt blir extra fint med något litet aprikost på läpparna. Den här knalliga ögonskuggan var någon billig men oväntat bra variant från HM vill jag minnas. Men idag finns det ju roliga färger från typ alla märken. Alltifrån prisvärda NYX till dyrare MAC som har ordentligt med pigment i sina skuggor.
Mitt bästa ögonsminksknep just nu? Att dutta av läppstiftet på ögonen när jag sminkat färdigt läpparna. Funkar svinbra när man är brun och vill se lite mer solkysst ut. Dessutom fint på en åldrande hy som är lite torr. Allt krämigt är liksom smickrande! Jag bara tar resterna från pekfingret som jag smort läpparna med och duttar på ögonen. Ibland också lite på ögonbrynsbenet, precis under ögonbrynet. Försökte hitta en bra närbild när jag gjort så, men detta var det bästa jag kunde åstadkomma.
Använder också ofta en roströd eller vinröd ögonskugga som eyeliner, genom att doppa en pensel i vatten och därefter i skuggan och så måla med den! Tycker slutresultatet brukar bli bättre än en vanlig eyeliner. Mjukare och sotigare liksom. Det är en pensel av denna typ jag använder för att göra det. Och med en sådan i sminkväskan kan plötsligt alla skuggor extraknäcka som eyeliners.
I sommar har jag gett mig själv i uppdrag att gå igenom min garderob. Och det som jag inte lyckas hitta en outfit eller kombination till – det skänker jag bort. Jag har också en hel del plagg som blivit för små. Rumpan och låren växer, liksom axlarna och ryggen. En hel del är helt enkelt för trångt just nu. Dumt att ha det i garderoben där det bara tar upp plats. Hatar dessutom att känna mig för stor för mina kläder. Snacka om humörsänkare.
Jag rotade först fram en kjol som jag inte burit på något år. Den har alltid varit i tightaste laget över rumpa och mage.
Men jag gillar att slitsarna går så högt upp på låren och att den kramar rumpan så bra. Samt det enkla mönstret med färger som passar till så många olika överdelar. Jag kombinerade kjolen med en syrenlila loppad tröja i lyocell. Ett väldigt trevligt material man kan hålla utkik efter när man handlar kläder. Lyocell framställs av cellulosafiber, från träd som bok och eukalyptus. Känslan mot huden är sval och skön och liksom stadig? Till skillnad från vanliga trikåtyger.
Ja, okej. Jag fick ihop en outfit som jag stod ut med att ha på mig en hel dag. Men det var sannerligen på håret och det krävs nog inte allt för många bulgarian split squats för att den här ska bli för trång. Kjolen får hänga med sommaren igenom i alla fall!
I början av sommaren tycker jag att lite brun-utan-sol på framförallt benen är en trevlig hjälp på traven för att inte känna mig helt genomskinlig.
I ansiktet och dekolletaget börjar jag däremot använda tanning drops typ redan i mars. För att få lite färg när ljuset är starkt men ansiktet ännu är vitt som ett kopiatorpapper. Det är en perfekt produkt som är lätt att applicera.
Sommartid punktmarkerar jag framförallt benen
Men även armarna, så att jag har en jämn fin färg i plagg med kortare ärmar.
Har fått ganska många frågor om vilken brun utan sol jag använder och hur jag gör för att få ett bra resultat. Så här kommer en liten guide.
Produkterna jag använder
Tanning dropsfrån Ida Warg är droppar man blandar ut i sin dagkräm och succesivt bygger upp en bränna i ansiktet av. Färgen är beroende på hur många droppar man tar.
Self-Tanning mousse medium dark, från Ida Warg är en färgad mousse som man applicerar med en speciell vante. Eftersom den är färgad får man lite hjälp på traven att se att man fördelat den rätt. Sedan intensifieras färgen ytterligare under några timmar efter appliceringen. Färgen blir ganska mörk och intensiv och jag tycker inte att den är helt lätt att lyckas med i början. Ett tips kan vara att välja en ljusare nyans och sedan upprepa behandlingen dagen efter igen
ACO Selftanning Lotion är som en tunn mjölk som man smörjer på och som ger gradvis färg. Till skillnad från moussen kan man gärna använda den flera dagar i rad och resultatet blir ganska diskret till en början. Detta är min favoritprodukt. Bra för nybörjare också!
Förberedelser
Om du är ny på BUS och ska vara fin till en fest är det bra att börja i god tid. Jag startar med förberedelserna allra senast dagen innan jag ska smörja in mig. Om jag ska raka benen så gör jag det i duschen och använder sedan en tvättsvamp eller borste och skrubbar allt som ska smörjas in. Men lite extra kring fötter, knän och armbågar som tenderar att vara torra. Jag brukar använda en duscholja att tvätta mig med efteråt, för då känns det som att huden återfuktas och mättas. Efter duschen smörjer jag in ännu mer hudkräm. Sedan har jag en bra bas att utgå ifrån.
Applicering
Av Aco Selftanning Lotion tar jag ganska rikligt med lotion mellan händerna och börjar längst ner på kroppen. Ut på foten en liten bit, ner till tårna. Sedan upp över vaden. Och därefter knäet och låret, hela vägen till rumpan. Sedan smörjer jag inte bara upp och ned utan också i sidled runt benen. Då minskar man risken för ränder. Upprepa sedan på andra benet. Enklast är om man har benet mot toastolen eller badkarskanten eller så. Tycker knepet är att smörja ganska länge på varje kroppsdel och verkligen försöka vara medveten om vad man håller på med. Det är INTE som att smörja på en vanlig fuktkräm. Den ska liksom arbetas in för att man ska försäkra sig att det inte blir några fläckar.
Sedan kan man smörja magen om man ids – men det gör jag i stort sett aldrig för den är ju jämt dold under kläder eller en högmidjad bikini. Jag tar istället en arm åt gången och börjar nere på handryggen, smörjer upp på armarna och axlarna och ut på bröstkorgen och i nacken. Och upprepa rörelserna – smörj längs med armarna men också i sidled. Vill man även ha ryggen insmord, då får man nästan be en familjemedlem. Har ännu aldrig lyckats smörja in min egen rygg på något bra sätt.
Jag sköljer händerna ordentligt efteråt med tvål, så att jag slipper gula handflator. Jag brukar även borsta av handflatorna med nagelborste så att det verkligen inte ska finnas några rester kvar. Och sedan går jag omkring naken i tio minuter – en kvart innan jag tar på mig kläderna. Brukar passa på att föna håret medan jag väntar. Eller sminka mig.
I ansiktet adderar jag alltid bara några tanning drops till min vanliga ansiktskräm och smörjer ut den lite noggrannare än vanligt och är noga med att arbeta in den ner på halsen/dekolletaget. Detta gör jag dagligen efter ansiktsvtätt och det behövs ingen exfoliering eller särskild återfuktning innan.
Som ni hör är det ingen supersnabb procedur med brun utan sol när man är ovan. Det kräver lite planering (man ska ju dessutom undvika vatten timmarna efter). Så börja i tid så att du hinner justera slutresultatet. Dessutom sköljs brun-utan-sol-doften bort ifall du hinner vänta in en dusch efteråt. Och blir det trots allt fläckigt brukar det funka att ta lite tvål på en duschsvamp och punktmarkera fläcken tills den blekts en aning. Ibland har citron också hjälpt. Sedan är en skimrande kroppsolja förlåtande att smörja in när man tagit på sig sitt festplagg. Det trollar bort ojämnheter och ger lyster till huden. Det är vad jag har på den här bilden.
Och på den här bilden. Lycka till!
Och för att förekomma alla sådana kommentarer: jag tycker också att det är skitsnyggt att vara blek. Min bästis Elina är som gräddmjölk i hyn året om och vacker som ett helgon från någon gammal målning. Man behöver absolut inte använda brun utan sol. För mig är det dock så att jag gärna har mer färg på sommaren när jag visar mer hud. Utan att för den skull behöva riskera hudcancer för att uppnå det.
Jag tycker egentligen inte att jag har någon särskild stil. Jag klär mig inte efter något specifikt stilideal, utan betraktar kläder mer som en kostym till en teaterföreställning. Vem spelar jag idag? Flirtig lolita, stadig husmor eller sportig tjej med enorm energi? Vill jag gå med stora snabba steg och göra ärenden på stan eller vill jag vara en dam som går värdigt i klackar och har en välputsad handväska över axeln? Ska jag ha en maskulin energi eller är jag en ljuv sommardröm? Det är sånt jag tänker på när jag gräver runt i garderoben om mornarna.
-VEM KÄNNER JAG FÖR ATT VARA IDAG?!
Imorse tänkte jag: Jag vill känna mig ung och lätt till sinnes. Jag vill känna mig kitschig och cool och jag vill absolut inte vara det minsta pimpinett.
Då blev det rosa minijeanskjol, röda lackskor, loppad t-shirt och ett par örhängen jag tillverkat själv av loppisfyndade fejkkörsbär. Det var precis rätt för den känsla jag hade i kroppen när jag vaknade.
Imorgon kanske jag drar på mig en prudentlig femtiotalsklänning, om jag istället är sugen på att känna mig flickig och vän. Det är det roliga med kläder: att man får vara ny varenda dag. Om man vill, alltså.
frågade jag syrran med en bild på det oklara loppisfyndet.
-Gulkul!
Jahopp. Då slår jag väl till då. För jag tyckte själv att den var både härlig och hidiös på en och samma gång.
Känner mig lite som min älskade farmor Beda i den här klänningen. På det bästa sättet alltså! Hon hade nämligen alltid så mycket färger och mönster – gärna i knasiga kombinationer som dessa. Samt knalliga clips och syrelila glasögonbågar. Snacka om att vara en ärtig tant.
Fast skorna är mer vamp än tant? Röda lackskor! Vilken succé de är till varje outfit. Så användbara och mångsidiga. Det hade man kanske inte trott, men så är det faktiskt. Ibland kan ett par röda lackskor vara precis det där basplagget som gör att allting annat går att använda. Ett basplagg behöver alltså inte vara loafers, en vit skjorta, ett par perfekta blåjeans eller ett par svarta slacks.
Idag ska vi spela in de första poddavsnitten till sommarserien av Wollin & Clara. På onsdags sänds nämligen det sista gratisavsnittet för den här terminen och sedan är vi tillbaka igen i augusti. Men under tiden går alltså vår sommarserie som är presenten till alla betalande prenumeranter. Tack för att ni finns och gör podden möjlig!
Kände för att vara färgstark igår! Klädd i second hand från topp till tå. Bertil tyckte att jag såg ut att vara med i ABBA. Det var nog trumpetärmarna som gjorde det. Och möjligen silverväskan.
Manchesterkjol, mina röda Lacoste-ballerinas från förra sommaren, en blå topp jag fyndat för 45 kronor på Sellpy ( & Other Stories har jag för mig) samt en väska jag fått ärva av Anna.
Nej, så här bruna ben kommer inte naturligt i juni. Har kört dem ett varv med brun utan sol, annars skulle de ut som två stickande starka lysrör i skor.
Färgade bottenhåret mörkare hos frisören, vi la in några rosa paket som skymtar svagt som slingor och så fortsätter vi att spara ut längderna ett tag till. Nu kommer kalufsen hålla sig fin igenom sommaren. Bli ljusare och mer orange för varje dag och det gillar jag.
Den skönastes sommarklänning jag äger sprack förra sommaren. Mitt fram på tyget på bröstet, på ett ställe som inte går att laga snyggt. Den är så särskilt fin för att den har enorm vidd i kjolen och ärmarna – utan någon fjantigt rynk vid axelnf eller kragen. En tunn vit rand på blått tyg och så fin att ha så väl ovanpå en bikini på stranden, som hemma som arbetsklänning.
Har sörjt den ända tills jag kom på att jag kunde leta på Sellpy efter en liknande. Den är från H&M så det kändes inte osannolikt att det skulle finnas några stycken på marknaden.
Pang! På första sökningen fann jag den för 220 kronor. Inte det billigaste för en begagnad H&M-klänning som typ kostade 399 när jag köpte den. Men jag hade kunnat betala fullpris, för så bra är den.
Blev så lycklig när jag fick hem den i large. Nu är sommaren räddad. Och jag ska ta den gamla klänningen och klippa av och förvandla till en härlig kjol med massa vidd i. Så kan den leva vidare några år till på det sättet.
Idag känner jag mig helt nipprig för idag ska jag äntligen få hämta ut min nya kamerautrustning. Har haft samma set up sedan 2017 och den är verkligen katastrofalt utnött och skraltig. En ny utrusning kostar omkring 75 000 – men det är ju mitt viktigaste arbetsredskap utöver datorn. Så det måste det vara värt! Och nu ska jag köra med spegellös kamera för första gången och har bytt ut alla mina objektiv. Extremt spännande. Hoppas på nytändning på fotofronten.
Lila är så fint till rött hår. Kunde bara inte motstå när jag på Indiskas reaställ hittade denna omlottklänning för 200 kronor.
Sitter som en schmäck. Bra vidd i ärmarna också, så att man får lite schvung i plagget. Och den perfekta lila nyansen. Som mina ungerska bonssyrener.
Så snygg med röda skor till också. En detalj som sätter piff på outfiten.
Den här ska jag ha på närmsta sommarfest.
Örhängena i form av stora strassrosetter köpte jag på Rad Susie i Malmö i mars.
Imorse vaknade jag i stugan, fjärran finklänningar och fixat hår. Här har slammats vedbodväggar, kapats ris och eldats gräs under dagen. Trots krasslighet. Kan liksom inte låta bli att dona på när jag är här. Är så glad att jag planerade in denna vistelse, för att ha möjlighet att för-fixa lite inför sommaren. Imorgon ska vi vända upp båten, jag ska montera den nya torkvindan och gå med häcksaxen och kapa ris på lägdan. En riktigt härlig långhelg i slutet av maj!
Nej, jag lydde inte mitt eget förbud. Det blev ett nytt prickigt plagg!
Eller rättare sagt ett gammalt, secondhandfyndat. En fejk-omlott med hög slits och stora rejäla prickar. Kombinerar det med randigt för att mönstermix är kul. Mormors gamla jumper plus ett par hjärtglasögon jag fyndat på Myrorna.
Tricket med att mönstermixa är att hitta mönsterbilder som talar samma språk. Den här randen och pricken matchar i sin tydlighet. De har dessutom samma bottenfärg vilket knyter ihop det på ett bra sätt.
Man kan faktiskt också plocka upp klädmönstret i sina smycken. Som här med en stor rund ring som går igen i prickarna i kjolen. Även den loppad.
Men eftersom svartvitt är lite trist så piffar jag till det med ett par röda klackskor från Sezane. Egentligen borde jag väl haft en enorm solhatt också? Hade varit fantastiskt dramatiskt till alltihop!
Jag läste att prickigt är trendigt i år. Vad tur för mig som har garderoben full av prickar. Har till och med gett mig själv upprepade köpförbud: inga nya prickar! Men tror ni jag lyder?
Prickar gör mig glad. Lekfulla, roliga och finns i alla varianter. Så jag skramlade ihop ett gäng prickiga plagg ur mitt klädarkiv. Som den här flamencoaktiga kjolen från & Other stories. Med en livsfarlig slits som hotar att blåsa upp och exponera hela hallongrottan. Brukar säkra den med en säkerhetsnål för säkerhetsskull.
Den här kjolen finns sorgligt nog inte kvar i min ägo men hade den funnits kvar hade den garanterat passat uselt på dagens rumpa och midja. Men så förtjusande med både volang och prick ihop. Myrorna-fynd.
För den som räds stora mönster kan prickar modell flugskit kännas mer lättsmält.
Själv är jag mest förtjust i svart på vitt just nu. Fick den här blusen av Malin förra året och den älskar jag.
En makalös prickig kjol med enorm snurr som jag brukade hösta upp till brösten som en klänning och bära med en omlottkofta ovanpå. Secondhandfynd, vad annars. Inga nya klädmärken slösar så här mycket tyg på en och samma kund.
Den här fick jag ärva av syrran. Skönaste sommarklänningen. Perfekt för så väl disputationsfester och som för att skotta kompost.
Tennisbollsstora prickar är inget för den räddhågsne. Hittade den billigt på en rea på H&M för många år sedan.
Lindblomsgrönt med vita prickar och bröstveck som gör underverk.
Rött och vitt är farligt nära rockabilly, så det gäller att kombinera det med allting utom svart.
En riktig gammal goding jag köpte på Beyond Retro och som Anna sedan sydde om åt mig. Jag kommer inte i den längre, men den är sparad till systerdöttrarna och barnbarnen.
Frikyrkoklänningen med from krage. Både söt och skön.
Det lilla fodralet med axelvaddar och beigegula, oregelbundna prickar. Från Beyond Retro för ett decennium sedan.
Sellpyfyndad grön klänning, ursprungligen från & Other Stories. Kul att matcha skorna och sedan addera gigantiska prickar i öronen.
Jag börjar ana ett mönster i mitt poserande.
Myrornas krig och de svarta vinner.
Klädd för lek med barnen. Tygskor och röd klänning med fenomenal snurr i kjolen.
Täta rader av stora vita prickar. Otroligt fin prick-variant!
En annan prickiant. Klädd för att rodda inför en tevesändning. Eller leda ett barnprogram.
Sörjer att jag skänkte bort den här. Sån härlig korallröd färg, fantastisk kvalité i tyget och snyggt med krage och skärp.
Svinbillig klänning jag köpte på Röda korset för typ 30 kronor? Skön som en pyjamas så den tjofsar jag runt i hemma.
Min studentklänning. En vintagenblåsa extra allt och här bar jag den på en kompis bröllop. Varför ser jag ut som Pink?
Tuttan Larsson i en klänning som till och med en 178 cm lång kvinna inte räcker till för. Behöver bäras ihop med klackar. Har ärvt den av syrran och älskar den djupt.
Slutligen en ljuv liten sak, impulsköpt inför ett bröllop i Stockholm och en av mina mest använda klänningar. När den går sönder ska den plockas isär, göras ett mönster av och sys i många varianter.
Apropå färg och drama – ibland är det kul att riktigt vräka på! Bar denna mönstrade klänning som ursprungligen kommer från Zara. Hittade den second hand och den är typ lite felsydd och konstig i modellen. Det är nog en midjesöm som drar snett. Men med ett rejält skärp i midjan så kommer den helt till sin rätt.
Stora solglajor, ett skärp som plockar upp cirklarna i mönstret och även örhängena.
Ihop med mina guldskor känns det som att jag borde sitta och dricka drinkar på italienska solkusten, istället för att befinna mig i Västerbottens inland.
Men det man inte lever får man leka! Det är det som är så fantastiskt roligt med mode.
Klänning, skärp och örhängen kommer från second hand. Glasögonen kan vara gamla från H&M och guldskorna är från Sezane
”Jag älskar också färg och använder det, men känner mig tyvärr alltid som ett barn bland alla beiga, vita och mullvadsfärgade kläder som alla andra bär. Har du Clara eller någon annan här känt samma och hur gjorde ni för att komma över det? För mig känns det inte lättare ju mer jag använder färg, känslan har tyvärr inte minskat med tiden.”
Skrev läsaren E på bloggen härom dagen. Jag får ganska ofta den här frågan, från folk som känner sig utklädda i färgglada kläder. Och jag fattar känslan – fast för mig är det tvärtom.
Såg ett par svarta byxor på Åhlens i tisdags. I samma modell som jag typ bodde i när jag var fjorton. Var bara tvungen att pröva dem, eftersom de såg så sköna ut. Och gissa vad?
Jag kände mig utklädd. Som en clown! I ett par svarta byxa som enligt alla stilgexperter är ett omistligt plagg i en basgarderob – men som får mig att känna mig som en clown. Hade jag dessutom burit en svart tröja till vet jag inte om jag hade känt igen mig själv i spegeln?
Så fort jag hoppade i mina vanliga kläder kände jag mig som mig själv igen. Inte ett dugg utklädd.
Vad man trivs i är absolut en vanesak. Och ofta behöver man utmana sig lite för att börja tycka att någonting nytt är normalt. Men som E skriver så kan det ju ibland bli svårare med åren, trots att man övar. Det kanske inte handlar om att stilen har förändrats, utan omständigheterna? Omgivningen, vännerna, modet och ens egen ålder.
Jag tänker att en del i att inte känna sig som ett dagisbarn i färgglada kläder är att välja plagg av klassiska snitt. Vävda tygekvalitéer istället för trikå – och välsydda plagg med sömnadsdetaljer som får dem att kännas lyxiga. Snitten kan vara vuxna även om färgerna är knalliga. Och med stigande ålder kan man ju vilja ha plagg som hjälper kroppens form på traven. Till exempel är en diskret liten axelvadd otroligt smickrande, eftersom axlarna tenderar att bli mer sluttande när man åldras. Likaså en lite högre hals eller kragar av olika slag. Plus att en välklippt frisyr är också något som känns väldigt vuxet kvinnligt och kan balansera en färgglad outfit.
Sedan tycker jag inte att man måste utmana sig heller. Det finns ju massor av saker som är snyggt på andra men som man för den sakens skulle inte vill ha själv. Jag tycker till exempel att det är snyggt med blåjeans till herrloafers, oversizekavajer, och maskulina plagg. Men jag känner mig inte hemma i det. Och ibland kanske man ska lyssna på magkänslan? Jag känner också att jag vuxit ifrån vissa av mina vintageklänningar. När jag hade dem som tjugoåring var de coola – men nu känns de tantiga på mig. Klänningarna ser likadana ut men jag är förändrad. Och så måste det få vara!
Men också: om man främst känner sig barnslig i andras ögon för att man har färg. Då ska man bara strunta i det tycker jag. De flesta blir glada av färger – och resten kan dra något gammalt över sig.
Idag gick jag utan jacka i sommarsandaler på stan. Arton grader i skugga. Allt är förlåtet!
Hade mina åtta år gamla sandaletter från Din Sko, en loppad blommig kjol och en sellpyfyndad tröja från Other stories. I den perfekta ärtgröna färgen!
Alltid någon del av tröjan instoppad i kjolen. För att det blir bäst när midjan accentueras och när det uppstår någon slags rörelse i plagget.
Fick mycket gjort idag men var så vansinnigt hjärntrött när jag kom hem från jobbet och skulle laga middag. Behövde dessutom fota ett recept till boken innan jag tog kväll. Och nu har kallvindar dragit in igen och temperaturen sjunkit drastiskt. Tror att jag ska göra mig en fruktsallad och krypa ner i badkaret och läsa Udolphos mysterier. Har inte läst den sedan gymnasiet men det är ju så vansinnigt mysigt med skräckgotik anno 1794!
Jag är lite i valet och kvalet med mitt hår. Om jag ska klippa eller spara ut längre? Sist jag hade ”långt” hår var här när Uffe var nyfödd. Egentligen tycker jag inte att jag passar så bra i långt – men det beror förstås på vilken slags långhårig frisyr det är. Lugg är nästan alltid bra på mig.
Det känns som att kvinnor lätt hamnar i att bara ha korta frisyrer med stigande ålder. Men å andra sidan – nästan alla som väl har långt har ju bara sitt hår uppsatt i tofs eller klämma. Och då är det nästan tjusigare med en välklippt kort frisyr. Kan jag tycka.
Det här är till exempel en otroligt chic längt på håret. Och kvinnlig! Inte långt hår – men mycket hår ändå! På bredden och höjden liksom.
Riktigt långt hår är förstås urtjusigt. Men det kan jag inte spara mig till, utan behöver använda extensions. Och så här långt hår är också svårt att göra coolt. Jag känner mig bara som en programledare i Nyhetsmorgon, hur jag än stylar (no offence alla programledare i Nyhetsmorgon).
Så här kort ska jag dock aldrig klippa igen. Det ser fint ut på bild men jag kände mig så naken. Har ju haft många korta frisyrer genom åren men det är bara att inse att det var en annan tid.
Det luriga när mitt hår börjar bli lite längre, är att det snabbt blir för tungt för att lägga på papiljotter och få något riktigt lyft. Det dras liksom nedåt och blir lite platt och trist. Papiljotter är annars mitt bästa stylingknep. Så skonsamt mot håret, jämfört med locktång och sånt. Och man får så enormt MYCKET hår på köpet!
Rött ska jag i alla fall fortsätta med ett bra tag till. Allra snyggast är det ju när jag blir lite solbrun och håret bleks och nästan blir orange. Och när jag tänker närmare på saken så är rött, långt hår kanske den enda frisyr jag ännu inte haft? Har prövat vara långhårig som så väl platinablond som svarthårig och i min egen hårfärg.
”Jag önskar jag kunde vara lite djärvare med färg, men det är svårt när man inte ser vad man passar i. Jag kan se på andra när det matchar, men inte på mig själv. Har någon tips? Ska jag titta efter någon som har liknande färger som jag? Grönmelerade ögon, (mest grönt), håret är också liksom naturligt blandat i mellanblont, lite rödaktigt ljusbrunt, bleks lätt till slingor som alla tror är gjorda hos frissan. Ljus hy som tappat färg med åren, men blir lätt brun.”
Så skrev läsaren Jill och det tycker jag är en spännande fråga, även om jag inte vågar mig på att ge några konkreta råd. Minns att min mamma gick i färganalys på åttiotalet och hade ett häfte hemma med sina bästa färger. Och senaste åren har ju färganalys blivit superpopulärt igen.
Själv har jag aldrig gått på någon, men det skulle vara kul att testa! Att veta sina bästa färger är ju en bra hjälp i vardagen. Samtidigt riskerar det kanske att döda ens egen kompass och riktning? Så att man inte vågar ha sånt som inte är ens ”rätta färger”. Men även plagg i fel färg kan ju ha sina kvalitéer. Och en tröja i fel färg kan räddas genom att man adderar ett blaffigt örhänge i rätt färg, närmast ansiktet. Då funkar det ändå.
Mitt bästa råd för att få veta vilka färger man passar i, är att fråga en stilsäker vän. Andra brukar ha lättare att se vilka färger man klär i. Fundera också på om det finns plagg som du bär som alltid genererar komplimanger? Vilken färg har det plagget? Själv får jag alltid komplimanger om jag bär plommonfärgat….
Ja, rätt nyanser på kläderna får verkligen ens egna färger att poppa. Men vilka färger som är rätt kan variera med hårfärgen. Nu när jag har rött hår finns det flera färger som jag undviker. Till exempel tomatrött som jag använde jämt när jag var blond och som var väldigt smickrande då! Men nu funkar den inte alls. Däremot funkar ljusblå, isiga nyanser som jag såg blek och urtvättad ut i när jag var blond.
Petrol, grönt, blått, violett och lavendel är bra färger till mitt röda hår. Och anledningen till att jag kan bära upp så många olika hårfärger tror jag är för att jag har höga kontraster i mig själv. Jag är blek och har naturligt kolsvarta ögonbryn och fransar. Jag har knalliga irisar och mörka limbal rings, det vill säga ringen runt iris. Jag har dessutom karaktäristiska ansiktsdrag, som en stor och tydlig näsa. Det gör att jag inte försvinner i starka färger och mönster. Mina 178 centimeter spelar nog också in. Nästan inget mönster kan overpower mig.
Jag har alltid trott att jag har rosa undertoner men sedan sa en hudterapeut till mig att jag har neutrala undertoner men ytliga blodkärl på sina ställen, som gör att jag blir rosa. Men om jag bara dämpar dem en smula, så blir jag helt neutral. Verkar stämma, tycker jag, för jag passar lika bra i guld som silver. Och det har jag hört ska vara ett tecken på att man är neutral?
Men vad vet jag. Jag har ju aldrig gått i färganalys.
Blev så glad imorse när jag såg Bokus topplista! Tusen, tusen tack till alla er som har beställt boken. Bokus har också intervjuat mig om den. Och vill du beställa Claras Kakbok så gör du det här. Signerad! En fin vårpresent till någon du tycker om.
En mycket passande t-shirt som jag har loppat. Eat more cookies hälsar kakmonstret!
Har knappt haft anledning att använda mina boots från & Otherstories som jag köpte i höstas. Men nu är det tillräckligt varmt. Kjolen är också den ett loppisfynd.
Jag är ju typen som föredrar blaffiga smycken, men gillar också att kombinera flera tunna halslänkar ihop. Allt handlar ju om kontraster. Fint och fult. Skirt och blaffigt.
Idag är jag i alla fall så peppad för att min syster kommer upp och hälsar på över helgen. Vi ska äta middag hos farsan imorgon och jag är väldigt sugen på att kolla på gamla hemvideofilmer och dega i hans soffa. Nästa helg är jag ju på ett slott i Skåne istället. Med Malin!
Strax innan sportlovet gick jag på teater med min vän Elina. Hade på mig min loppade angorajumper och en kjol jag ärvt från syrran.
Samt mina bruna lackstövlar från Sezáne. Hade förresten en likadan kofta som den här i sjuan, men den var av akryl och köpt på HM.
Minns hur lycklig jag var för att jag hade sett att Carrie i Sex & the city hade en sådan i något avsnitt, ihop med ett Carrie-halsband i guld. Och jag hittade en likadan kofta och ett Carriehalsband också, fast det stod cool på mitt. Tyckte verkligen att jag var sååå cool i den ensemblen.
Jag kombinerade det dessutom med lågt skurna jeans med avklippt linning. Precis sådana som Mariah Carey hade i Heartbreaker-videon. Anna hade hjälpt mig klippa av dem…
Tänk alla stilvisioner man haft genom åren och varit överlycklig när man lyckats åstadkomma?! Halva nöjet med skolgången var ju att använda den som en daglig catwalk.
Längtar tills det är barmark och man kan ha på sig snygga skor för jämnan, utan att dratta på arslet. Nästa vecka när jag ska till Skåne då ska det ske. Då får jag min catwalk!
Smyckena är några olika loppade halskedjor i silver och guld, slarvigt lindade runt halsen. Nu inser jag ju att det jag egentligen borde ha är ett Clara-halsband.
Ps! Imorgon får ni kika in här – för då ska jag berätta allt (typ) om min nya bok!
Det finns snitt i plagg som man återkommer till och fastnar för. Antingen för att de misspryder en själv (som smock i midjan) eller för att de boostar ens silhuett (som axelvaddar).
Idag ska vi prata om slitsen. För slitsen är enligt mig den perfekt detaljen som sätter snitsen på en kjol eller klänning. Särskilt på plagg som annars känns lite väl stängda och stela i formen.
Som den här blå klänningen från & Other Stories. Utan slits hade längden känts lite för tråkig och tantig. Men tack vare slitsen rör sig tyget vackert längs benen.
Eller på den här gamla godingen. En lång omlottkjol med prickar och en riktigt hög slits. Lite väl hög, ärligt talat. Så ibland sätter jag en säkerhetsnål en bit ner på låret. Då blir den perfekt! Men tänk den här outfiten utan slits? Inte mycket att hänga i julgranen!
Även det här är ett bra exempel på ett plagg som piffas av slits. En kjol i stadig vävd kvalité, som går nästan ända ner till vristerna. Men som tack vare slitsen mitt fram känns sobert sexig.
Om en lång kjol inte har så mycket vidd så begränsar den ju rörelseförmågan, så en slits kan också vara väldigt praktiskt. Med slitsen kan man älga fram i sitt vanliga tempo.
Det är också snyggt när slitsen sitter på sidan, som på min städrock i leopard. Framifrån är den stäng och påklädd och ger en lite väl rektangulär kroppsform. Men sedan vrider man upp sig och då händer det grejer!
En långärmad klänning med en slits mitt där tyget är som mest generöst och böljar! Slitsen förlänger också benen på ett bra sätt. Om man är en sån som gillar långa ben, alltså.
Och föreställ er den här svarta klänningen helt utan slits? Zzznark…
Vi avslutar bevismaterialet med en präktig vintageklänning med lång t-shirtärm och prudentlig urringning. Hade varit alldeles för snäll om den inte hade haft den där slitsen mitt fram!
Det fina med en slits är att den går att lägga till i efterhand. Antingen sprättar man upp en befintlig söm, eller så klipper man upp och fållar in och syr en slits på ett lämpligt ställe. Det är ett enkelt sätt att förnya ett befintligt plagg som gått i stå i garderoben!
Nu tänkte jag att vi ska hoppa tio år tillbaka i tiden och ta en titt på hur jag klädde mig 2015.
Några saker känns hopplöst daterade – medan vissa plagg fortfarande lever kvar i garderoben. Som den här kjolen, stövlarna och fårskinnspälsen som värmer så skönt.
2015 var Folke bara några månader gammal. Och jag var ohyggligt trött och utarbetad. Kämpade för att jonglera jobbet med bebisen och var aldrig riktigt mammaledig. Räckte varken till på jobbet eller som mamma.
Här matchar jag prickig bebis i alla fall. Fann denna vintageklänning på Judiths secondhand det året. Har kvar den i gareroben och använder flitigt, även om den är väl trång över mina biceps nu för tiden. På den tiden hade jag inga biceps.
Prickigt var mitt favoritmönster och jag bar det i alla former. Här en loppad prickig klänning och en jeansjacka som Sandra Beijer designat får JC. Helt perfekt! Synd att den är för trång idag.
Hade superkort page och stövletter var värsta grejen. Den här klänningen bär jag fortfarande ibland! Men helt annorlunda. Barbent till tygskor, som en sommarklänning.
Den här blommiga sommarklänningen bar jag också och den använder jag fortfarande, för den har sån förtjusande urringning.
Jag var tunn som en speta och sprang flera mil i veckan. Mådde ofta skit men var söt i diverse vintageklänningar. Som den här jag köpte och bar på bloggen redan 2008. På den här bilden sitter jag utanför Marstorp. Vi hade ju lördagsöppet i vår gårdsbutik och sålde grönsaker.
Wrapklänningar hade precis börjat bli på modet igen och som jag älskade den här av Camilla Thulin! Bar den ihop med en svart konstnärsrock.
Kappor med sjalkrage var högsta mode. Minns denna blå med värme. Så ledsen att jag skänkte bort den sedan! Hade gärna burit idag.
Bar också denna ljusgrå jämt och ständigt. Från Zara. Den finns dock kvar. Önskar att jag skänkt den istället!
Körde på min naturliga hårfärg som egentligen är väldigt fin. Mörk på vintern och ljus efter sommarens blekande strålar. Tyvärr har jag så lent hår att om jag inte bleker eller behandlar det på något sätt så går det knappt att styla.
Sidenklänningen var ett loppisfynd. Ligger fortfarande i källaren men nu är den för liten. Sparar den till mina systerdöttrar!
Använde flitigt min mosters gamla studentklänning. Tror att det är mormor som sytt den. En sån smickrande modell. Bar den redan 2008, på min bästis dotters barnvälsignelse.
Den här röda klänningen var nyligen loppisfyndad. Så snygg över axlarna och perfekt längd. Används fortfarande ibland. Men den är snyggare till blont hår. Rött är blondinens bästa vän! Och jag har nästan slutat med rött sedan jag färgade mitt hår rött…
Älskar fortfarande denna blå klänning som närmast är självlysande.
Ser en skör och ung flicka som är nybliven tvåbarnsmamma och försöker hantera en karriär på samma gång. Utan någon som hjälper henne i företaget. Och utan några som helst strategier för administration, ekonomi och planering av arbetsdagarna.
Men nu skulle det ju handla om kläder och inte psykisk ohälsa. Maria Westerlind-klänningen nyttjades flitigt. Här tillsammans med en bolero. Känns sjukt daterat, men älskade klänningen.
Klädd i en svart vintageklänning. Bär sällan svart eftersom det är så dystert. Men gillar verkligen denna och bär den ibland.
Och den asymetriskt skurna pennkjolen från H&M var en återkommande favorit. Till slut var den så uttöjd i rumpan att den hamnade i soporna.
Svart polo är ett plagg jag aldrig skulle bära idag. Så dystert och hårt mot ansiktet. Men kolla så blond jag blir i slutet av varje sommar!
En citronsorbetfärgad favoritklänning med liten tyllunderkjol. Köpte redan 2008 och den har åkt in och ut ur garderoben sedan dess. Nu ligger den dock nedpackad. Efter varje graviditet har jag blivit allt bredare över revbenen tills det mesta nu är för trångt. Sörjer klänningen en smula.
Blått var en favoritfärg. När jag stylar klänningen idag har jag ofta något sportigt till. Som bara ben och converse. Eller något blaffigt smycken. Bar aldrig smycken på den här tiden. Stylade knappt mina outfits? Det var enklast möjliga. Klänning + sko = sant! Inte fult men trist.
Vi hade ett 300 kvm stort växthus på gården där vi odlade tomater. Jag bar storstövlar till sommarklänning. Den här modellen är helt underbar! Ett prov från Jumperfabriken som tyvärr aldrig togs i produktion. Försökte istället skapa något liknande för Miss Clarity, många många år senare.
Den här klänningen togs däremot i produktion. Den designade jag tillsammans med Jumperfabriken och sålde. Använder givetvis fortfarande! Otrolig kvalité!
Övade mig på jeans. Funkade när jag lekte Malin på Saltkråkan och bar stickad jumper till.
Och julklädd i rar jumper och rutig kjoll. Jumperfabriken-fan till 100 procent!
Som ett omslag till en gammal flickbok. Om man bytte ut datorn mot en skrivmaskin.
Stövletter var verkligen all the rage. Idag tycker jag att de ser ganska töntiga och små ut. Dagens stövletter är ju rena klumpfötterna i jämförelse! Perfekt pagelängd förresten.
Kort sagt var 2015 ingen höjdare stilmässigt. Inte för att de enskilda plaggen var fula. Den här vintageklänningen med rosett i ryggen var till exempel helt otroligt. Men jag hade så lite glädje i mitt liv under den här perioden. Och det avspeglas i hur jag (inte) lekte med kläder, hur jag lät bli att möta blick och bara ser sval och trött och lite vek ut på alla bilder. Tur att det nu har gått tio år sedan dess och jag är på en mycket bättre plats i livet.
Nu har jag snart haft rött hår i ett år och jag trivs väldigt bra med det. Särskilt sommartid när jag är lite brun och håret bleks så att det får just den här härliga, ljust koppriga tonen som gör att ögonen poppar.
Ja ni ser! Trodde verkligen inte att jag kunde ha rött hår, men det handlar ju helt om vilken slags röd nyans man väljer.
För mig är rött hår också lättare att sköta än blont hår. Utväxten blir inte så tydlig och vårt järnrika vatten som gör blont hår grönt, påverkar inte alls mitt röda på samma sätt. Däremot blöder färgat rött hår väldigt mycket. Första gången jag färgade tappade jag nästan all rödfärg inom några tvättar. Men nu sedan jag färgat håret fler gånger så är det inte alls samma problem. Nu tycker jag att det känns som att håret är ”mättat” med färg.
Min frisör Helen blandar till olika röda nyanser varje gång hon färgar, lite beroende på hårets skick. Målet är dock alltid att uppnå en kopprig nyans som inte har det minsta lila i sig.
Jag klipper och färgar håret ungefär var tolfte vecka, däremellan brukar jag gå och trimma luggen en gång.
Sedan använder jag schampot Davines Alchemic Copper och färgbalsamet med samma namn. De är speciellt framtagna för rött hår. Schampot skulle jag egentligen kunna ersätta med vilket som helst – för det är färginpackningen som gör den stora skillnaden.
Den säljs i en färdig kopprig nyans men Helene bryter till den för att passa mitt hår perfekt. Tror hon tillsätter en hel del rosa i den? Men det kan jag inte svära på. Man ska ha den i håret i typ tio minuter, men jag använder den en gång i veckan och då får den sitta i ca en timme, tex när jag tar ett bad. En sådan här burk räcker ett drygt halvår för mig.
Bäst fäster balsamet om jag först tvättat håret med Kevin Murphys Maxi Wash, i den lilla gröna flaskan. Det schampot är helt suveränt om man har vatten som är rikt på järn eller om man ofta badar i klor. Schampot rengör håret på djupet och efteråt känns håret som om jag tvättat det med diskmedel. Det är strävt och liksom fjälligt. Men det gör att när jag sedan tillsätter det röda balsamet så tränger det in i hårstrået på ett helt annat sätt. Och sedan blir håret lent och glansigt.
Ett annat knep för att bevara färgen längre är att använda torrshampo, så att man kan glesa ut tvättningarna en aning. Och sommartid är det förstås toppen om man också kan täcka huvudet när man vistas i solen.
Gärna medelst en chic hatt!
Ja, så gör jag för att bevara mitt hår rött och snyggt. Frågor på det?
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.
