Här kommer bilder från min syster, Anna Lidströms, examensvisning. Den var hemskt vacker och gjorde väldigt ont. För delvis återspeglar den den jobbigaste perioden i mitt liv. Tiden innan och efter mamma dog

Clownen är ett smärtsamt minne.

Ibland en bild av mig själv. Ibland av henne.

Ibland är den en symbol för det som finns bakom leendet.

Där ryms sorgens outhärdlig klåda.

Uppgiven lutar hon sig mot sin ställning. Nedbruten av sjukdom och smärta.

Ibland behöver alla något att luta sig emot.

Clownen har blivit min ständiga följeslagare och påminnelse.

För när ansiktsdragen blir oprecisa är minnet av hennes kläder fortfarande starkt.

Hur det var att bli omfamnad.

Hur det var att luta sig mot henne.


Foto Lars Hallnäs och Clara Lidström