När man mest får räkningar i postlådan är ett handskrivet kort med en hälsning en glad överraskning. Det behöver inte vara mycket eller långt – bara några nedplitade rader som påminner om att någon tänker på en.
Postnord har förresten en jättefin tjänst som heter Riktiga vykort. Där kan man omvandla en mobilbild till ett tryckt vykort som de sedan skickar iväg med ens skrivna hälsning. Om man vill göra det lite enklare för sig.
Dagens uppmaning: Skriv ett brev eller vykort till någon som behöver lite uppmuntran.
När jag var tonåring brukade jag flera kvällar i veckan stänga in mig på rummet, slå på musik, prova kläder framför spegeln och dansa. Det känns så knäppt och gulligt att tänka på i efterhand. Och det händer fortfarande! Dock inte framför spegeln när jag provar kläder – utan med barnen. Högtalaren i köket på dånande volym och så dansar vi tillsammans. Bäst är när man använder så fula och töntiga moves att man lurar någon att vika sig dubbel och tjuta av skratt. Efteråt känns allting lite lättare!
Dagens uppmaning: Sätt på musik och dansa. Med någon annan eller i ensamhet,
När jag mår dåligt eller är stressad brukar jag gå ut i skogen och krama träd. Stora, höga träd att sluta i en omfamning. Det finns inget vilsammare än att lägga armarna kring en tall och låta tröttheten rinna över till den. Och fastän jag lutar med hela kroppens tyngd står trädet lika stadig ändå. Rubbas inte det minsta av mig.
När mamma var sjuk hade jag en egen sten också. Stor, platt, övervuxen med mossa. Där la jag mig på rygg och stirrade upp i trädkronorna runtomkring och lät sorgen rinna ut genom ryggen och försvinna ner i stenblocket som orkade och bar allting.
Dagens uppmaning: Gå ut och bli vän med ett träd. Det känns förmodligen urfånigt. Men kanske också lugnande och tröstande.
En pauspromenad i skrivdagen. Gå vid vattnet och lyssna på kluckandet. Malin som försöker bli vän med en svartvit katt och jag som kisar mot havsglittret. Jag svettas i solen och får bära jackan över armen. Snart måste vi skärpa oss. Sätta oss med våra datorer och plugga igen öronen. Men en liten stund till är vi här.
Är så illa berörd av hur Umeå kommun agerade när Rally Sweden gick i Västerbotten i vintras och hur de körde över de samer som lever och verkar i området. Och hur staten med sina gruvor och sin exploatering av naturen hotar okränkbara naturvärden och renskötseln. Jag skrev på Amnestys upprop i frågan.
Och jag känner mig så arg över hur nattågen mellan Göteborg och och norra Sverige dragits in. Jag har tillsammans med 79 000 svenskar skrivit under uppropet Rädda nattågen mellan Göteborg och norrland. Eftersom SJ inte fått statligt stöd för att hålla igång den sträckan, så har den blivit olönsam att köra. Trots stort underlag av resenärer. Samtidigt har regeringen valt att ge ett statligt stöd på över 1 miljard kronor till flygen.
Dagens uppmaning: skriv under en namninsamling som du tycker är viktig. Dela med dig av den där du kan.
I torsdags kväll steg jag på nattåget mot Stockholm.
Beväpnad med chark, godis och Trolösa. SÅ mysigt att ha egen kupé. Där man kan vara troslös om man vill men jag vill det inte.
Bytte till tåget mot Malmö i Stockholm och ju närmare vi kom desto grönare blev åkrarna. Satt bara och kisade mot solen och blev helt rörd av att se VÅREN.
Framme i Malmö mötte jag Malin som kom körande från Kalmar. Kramkalas. Ett år sedan sist vi sågs. Och vi var alldeles för varmt klädda. Jag kan ju skylla på Västerbotten men vad är Malins ursäkt?
Sedan tog vi en second hand-sväng genom Malmö. Givetvis Rad Susie och Björkåfrihet. Så roligt att gå och kolla på grejer ihop och stöta på poddlyssnare! Specialhej till Malin som kom fram på Björkå. Vi blev så glada!
När orken tog slut satte vi oss på uteservering.
Malin drack rosé och jag läsk och som vanligt fick jag skäll för att jag är barnslig.
Hellre barnslig än vinhagga är mitt måtto.
När vi gjort Malmö hoppade vi in i bilen och körde mot Helsingborg.
AAAAAAAH!
Fotade och skickade till pojkarna för att läskas lite.
Vi bodde på trevliga V Hotel och på kvällen gick vi ut och åt rakt över gatan.
Cava och mocktail.
Och oändligt med saker att prata om. Särskilt sånt som inte lämpar sig för podden.
Risotto till Malin och Toast Pelle Janzon till mig!
Morgonen därpå åt vi en stadig hotellfrukost och låg i sängen ända tills vi var tvungna att göra oss iordning för att gå till Dunkers kulturhus. Så stolt över att få vara gäst på Samtal på Dunkers – denna kulturinstitution.
Jag fotade Malin som fotade mig för att lägga upp på sin instagram och sedan repostas av mig. Meta.
Samtalet krokade an till Dunkers utställning Ett hem som just nu pågår. Med verk av Carl Larsson och många andra spännande konstnärer ur deras egna samlingar. Vill ha allt det här tack!
Intervjuade gjorde Cecilia Nebel och vi pratade om hemmet. Hur man skapar ett hem och handens viktiga arbete.
Och mitt enträgna arbete för att lyfta kvinnors kunskap genom århundraden och vara med och föra vidare den till nya generationer. Samtalet blir en podd som jag kan länka till när den är färdig.
Det var så trevligt och välordnat och efteråt signerade jag böcker och pratade med lyssnare och bloggläsare – varav vissa hängt med ända sedan 2006. Så otroligt roligt! Och jag har nog aldrig sett en sån chic publik med kvinnor i olika åldrar. Helsingborg levererar.
Efteråt gick vi till en mysig vinbar och delade en pizza. Malin drack rödvin och jag drack läsk.
Och fick ännu mer skäll.
Efteråt promenerade vi längs vattnet och höll på att blåsa bort.
Blåsta brudar
Kändes så solsemestrigt att gå en strandpromenad vid havet. Det enda som fattades var paella och att beställa en gräslig karikatyr av sig själv, från en gatukonstnär.
Helsingborg är precis så vackert som alla hade sagt till mig!
Trött efter urladdningen kröp vi ner i dubbelsängen och fortsatte se Love is blind och skrika av fasa bakom kuddar och täcken.
När klockan blev nio satte vi på lite nytt smink och traskade över gatan igen och åt middag.
–Vad är väl en bal på slottet? Dötrist och tråkig och alldeles…alldeles underbar.
När vi blivit mätta gick vi tillbaka och kollade på Love is Blind till klockan två på natten.
Söndagen inleddes med en sen frukost och en sväng på stan för några ärenden på Normal. Hade min loppade randiga tröja, en rock jag ärvt av Anna samt kjol och stövlar från Sezane.
Sedan vinkade vi hejsvej till Helsingborg och begav oss till vår skrivarvecka på Maryhill!
”Jesus såg upp och märkte hur de rika lade sina gåvor i offerkistan. Men han såg också hur en fattig änka lade ner två små kopparmynt. Då sade han: ”Amen säger jag er: Denna fattiga änka gav mer än alla andra. Ty det var av sitt överflöd som alla andra lade något i offerkistan, men hon offrade av sin fattigdom allt vad hon hade att leva på.” (Luk 21:1-4)
Dagens uppmaning: skänk pengar till någon organisation du tycker gör bra saker. Skänk gärna en sådan summa att det verkligen känns som ett offer.
Varje morgon när jag går med Essa går jag utan något i lurarna. Det är så välbehövligt, lugnt och skönt att få vara ifred med tankarna på morgonen. Att vara i rörelse hjälper mig att komma vidare mentalt och inte fastna i grubblerier. Att promenera är också en bra tid att prata med Gud om vad man har på hjärtat.
Dagens uppmaning: Gå en bönepromenad. Eller en promenad i tystnad, när du bara är med dina egna tankar och funderingar. Inte lyssnar på något eller distraheras av någonting.
Usch vilken trist måndagsmorgon. Det snöar småspik, blåser kallt och himlen är smutsgrå. Har en enormt lång lista med saker som ska göras närmsta dagarna och jag är så trög. Det enda jag vill är att få träna, snart är det två veckor sedan sist. Orkar dock varken träna eller promenera, eftersom min kropp känns så svag. Samtidigt är jag för frisk för att vara sjuk – så jag är bara seg istället. Verkar vara otroligt utdragna förkylningar och influensor i år. Känner flera stycken som fått vara sjukskrivna i en hel månad.
Det jobbiga med att vara en stor familj är att när en person blir sjuk så kan man nästan räkna med att hela familjen insjuknar en efter en. Och sannolikt med någon veckas mellanrum. Så att själva sjukdomsperioden dras ut till typ tre – fyra veckor varje gång. Det ska bli skönt när Uffe slutar förskolan, för oftast är det han som drar hem sjukorna till alla oss andra. Förhoppningsvis lugnar det ner sig lite då.
Åren efter studenten fram tills Bertil började förskolan var jag typ aldrig sjuk. Minns att det var så sällsynt att jag verkligen sörjde det. Längtade efter att vara risig och få ligga under täcket ett par dagar och tycka synd om mig själv. Bah, vill typ ge mig själv en örfil när jag tänker på det!
Idag ska jag och Malin spela in två avsnitt av podden, så jag måste skriva manus. Jag ska göra en intervju och fota lite bilder. Ska hasa mig ut med hunden och tack och lov inte laga någon mat, för vi har rester kvar. En riktig gråmåndag. Men jag ska väl klara mig igenom det också.
Att få tillbaka verandan efter en lång vinter är alltid lika underbart! Förra lördagen ägnade jag åt att städa ur den och flera gånger den här veckan har jag suttit här ute och läst och fikat. Korta stunder, när solen är som starkast blir det tillräckligt varmt. Och de stunderna sträcks ut mer och mer för varje dag som går. Just nu läser jag den fantastiska Månstenen av Wilkie Collins. Sitter och skrockar åt alla lustigheter och vändningar.
Bertil har haft friluftsdag i veckan. De åkte slalom hela skolan. Mina barn älskar sina friluftsdagar i slalombacken. Själv minns jag att jag skolkade från alla, efter mellanstadiålder. Var inte så bra på att åka och dessutom rädd för liftarna. Glad att Jakob och jag gett vidare något annat till barnen. En trygghet och självklarhet kring olika vintersporter.
Hela den här veckan har varit så märklig. Ljust när vi vaknar, ljust när Jakob och Bertil kommer hem vid femtiden på eftermiddagarna.
Ljust när vi åker på skidträningen – om än det blir mörkt efter en liten stund. I torsdags på träningen hade vi besök av SVT med anledning av Jonna Sundlings framgångar. Vi ska döpa om vårt spår till Jonnaspåret! Blev ett gulligt inslag med intervjuer med några av barnen som åkte.
På fredagen var jag så pass frisk att jag kunde jobba ifrån gymmet. Fast träna gjorde jag inte. Låg i en solsäng och skrev och var glad över miljöombytet.
Littfest pågår i Umeå just nu och med anledning av det arrangerade Betelkyrkan ett författarsamtal mellan pastorn och författaren Britta Hermansson och mig. Snabbt foto för en sminkkoll innan jag gav mig iväg
Det blev ett fint samtal om bland annat sorg. Och en hel del om min podd Wollin & Clara. Jag hoppas att ljudet blev okej, för då släpps det som ett poddavsnitt i Brittas Vardagsrum.
Efteråt bjöd jag Elina på middag på Bodega för att fira hennes födelsedag, ungefär två månader för sent. Det var så trevligt att jag helt glömde bort att ta en bild. Somnade två på natten, efter att också nästan ha somnat på väg hem från stan.
Igår städade vi huset och sedan åkte vi in till farsan i stan och hängde hela eftermiddagen och kvällen. Vi åt morfars goda cowboygryta som barnen älskar.
Anna var också där vilket var extra mysigt! Hon hade med sig en tidig sexårspresent till Uffe. Vi pärlade i timmar, diskuterade politik och gick igenom hälsostatusen på alla vi känner. Med högst varierande resultat och slutsatser.
Folke och Bertil drog upp mössorna och drog ner byxorna och gick runt och visade hur coola killar i skolan klär sig. Och tjejerna har uggs och korta dunjackor. Ingenting är alltså förändrat sedan jag själv var tonåring.
Vi kom hem sent, med två av tre barn sovandes i baksätet. Och jag somnade innan huvudet nått huvudkudden.
Vaknade till en underbar solig och kall söndag. Familjen ska på badhuset men jag ska vara hemma och vila, läsa och försöka återvinna full hälsa. De senaste dagarnas aktiviteter blev lite för mycket för mig som precis blivit frisk efter förkylningen.
Den kristna fastan bryts traditionellt på söndagar. Så denna andra söndag i fastan tänkte jag istället för en uppmaning bjuda på lite stillsam lyssning. Idag Sverker Sörlins tankar för dagen, som handlar om den inre ron som behövs för att ge våra liv mening.
Och så vill jag dela med mig av ett bibelord jag ofta mumlar när jag är orolig. Ett löfte till oss människor, från Gud.
Johannesevangeliet 14:27. Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet.
Matsvinn är ett stor miljöbov, eftersom matframställning kräver så mycket resurser. Ännu osmakligare blir matsvinnet när man betänker att en stor del av världens befolkning samtidigt svälter.
I Sverige uppstår majoriteten av matsvinnet i hushållen. Vi slänger runt 33 kilo mat per person varje år. För min familj innebär det i sådana fall att vi slänger 165 kilo mat. Grönsaker, frukt, bröd och matrester är det vanligast som svenskarna slänger. Och kaffe, te och mejeriprodukter är sånt som vi häller ut i slasken.
Själv vet jag med mig att just kaffe och te är två saker som ofta blir svinn hos mig. Jag dricker halva koppen och glömmer bort den tills den kallnar. Idag jag ska jag plocka fram fler småkoppar att dricka ur, så att jag inte gör iordning mer än jag planerar att dricka upp. Te går förvisso bra att mikra, men kaffe som värmts om smakar urk!
Dagens uppmaning: Gå igenom kylen och laga mat av det som finns där och som har kort datum. Undvik att köpa något nytt.
Efter en vecka av sjukdom när jag mest känt mig som gammalt skräp, tog jag på mig läppstift och fixade håret när jag skulle på utvecklingssamtal med Folke. När jag sedan hämtade Uffe på förskolan var det en fröken som spontant sa vad vacker du är! Blev så himla, himla glad. Nästan fånigt glad över de uppmuntrande orden just när jag kände mig så vissen. Påminner mig om att jag ska komma ihåg att säga allt snällt jag kommer att tänka på, när jag själv möter folk idag. Att få bli sedd när man känner sig nere är otroligt värdefullt.
Dagens uppmaning: Ge en komplimang till någon. Säg högt något snällt som du annars bara tänker.
Dagens uppmaning: Dela med dig av det du har. Ge vidare en bra bok du köpt och läst ut. Baka en kaka och ge till en granne. Gå förbi hos nyblivna mamman med en välfylld matkasse eller samla ihop en bunt veckotidningar eller magasin och ge till någon som gärna läser.
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.
