Ibland händer det att någon läsare citerar något blogginlägg och tackar för att jag hjälpt dem. Då kan jag själv bli förvånad över klokheten. Jag minns nämligen inte det jag skrivit. Jag skriver ju inläggen lika mycket för mig själv som för er som läser. Jag skriver för att få insikter på pränt, för att lära mig känna igen tankevurpor och för att befästa nya tankemönster. Jag skriver utifrån mina egna problem och som vi alla vet är det svårt att komma till rätta med sina egna problem. De tenderar ju bara att återkomma i nya skepnader. Så även om jag tycker mig kommit till en insikt behöver jag kanske komma till samma insikt ett tiotal gånger för att det verkligen ska sätta sig.
Nu i semestertider känner jag ett stort behov av att gå igenom några av de där texterna jag skrivit med tankar om vila, återhämtning och trötthet. Jag tror att jag har ett och annat råd jag borde ta till mig av.
De senaste 2-3 veckorna har varit lite galna så jag får återigen påminna mig om hur dåligt det är när jag använder 100 procent av min förmåga. Och eftersom jag gjort det lite för mycket senaste veckorna känner jag mig trött. Det är inget konstigt med det. Jag betalar bara junis kreditskulder och de tar en stund att betala av. Särskilt som jag inte är så bra på att vila som jag vill tro. Jag måste jobba på mina insikter om återhämtning som just nu känns som bortblåsta. Och jag sitter dessutom och fnular på ett nytt litet utvecklingssamtal med mig själv. Det skulle behövas. För att inte glömma bort diverse insikter från det här arbetsåret.
Dessutom tänker jag ordna ett familjeråd inför sommaren och på samma gång damma av några smarta sommarhacks . För två veckor in i sommarlovet är huset ett fullkomligt kaos. Barnen lämnar grejer överallt och jag är konstant irriterad eftersom det känns som att vi bor i en svinstia. Jag känner att jag behöver en omstart med hela familjen för att komma överens om lite bättre semesterrutiner. Och när jag misströstar om mitt mående och om jag verkligen kommer bli pigg igen – då ska jag påminna mig om ledighetens faser och att det alltid känns så här i juni även när jag tror att det är första gången.
18 svar
”Jag säger det jag själv behöver höra.
Jag skriver det jag själv behöver läsa”
Du beskriver din situation så fruktansvärt bra och det kunde lika gärna vara en beskrivning av min situation.
Drabbades av ums hösten 2018 och har med varierande framgång tagit mig tillbaka till att jobba 100% som lärare, nu på en ny skola, en liten byskola i byn där jag själv bor. Har varit noga med återhämtning och avsluta jobbet i tid. Fram till påsk, efter påsklovet har det bara eskalerat med jobb och mindre återhämtning. Och nu sitter jag här, två veckor in på sommarlovet och undrar vad som hände, helt slut. Men så läser jag dina texter, gillar särskilt den om ledighetens faser, och känner mig mindre ensam och att jag kommer hitta rätt igen. Bara att påminna mig själv och hitta tillbaka till det jag vet funkar och njuta av sommaren.
Hej Clara! Tack för att du påminner både dig själv och oss läsare om dina kloka råd!
Jag har för mig att du tidigare skrivit i bloggen att du har högkänslig personlighet(HSP) och även något av barnen också ärvt det personlighetsdraget? Hur gör ni för att hantera detta i vardagen? Planera utflykter, aktiviteter osv?
Ett av våra barn har nyligen genomgått utredning hos barnpsykolog som bedömt att barnet har HSP. Vi försöker sätta oss in i hur vi bäst kan hjälpa vårt barn. Jag tycker det är så svårt då vårt barn är mycket aktiv, vill att det ska hända saker hela tiden och har svårt att varva ned. Detta gör att det kan vara svårt att läsa av hur trött barnet är och vad som är en “lagom” nivå av intryck. Svårt att hitta balansen mellan vila och aktivitet. Särskilt nu under sommaren då rutinerna blir lite annorlunda och man besöker nya miljöer.
Så har du eller några andra här på bloggen tips på böcker? Eller vill dela med sig av egna erfarenheter? Tacksam för alla tips och råd!
Jag skulle vilja tipsa om den här boken. https://www.amazon.com/Would-Teach-Fish-Climb-Tree-ebook/dp/B00J14BO9M
Det finns mycket klokt i den, ert barn vet redan vad som funkar. Hen behöver bara tro på det och kommunicera det till er.
Linn, verkar vara en intressant bok, tack för att du tipsar! Minns att någon nämnt boken eller uttrycket förr här i något sammanhang och uttrycket i sig är tankeväckande och gav mig då en bekräftelse att vi alla borde ta hand om oss själva och varandra utifrån vilka vi faktiskt är och de förutsättningar vi har, oavsett om det är diagnoser som t.ex adhd eller ”bara” personlighetstyp som hsp, högsensibel personlighet. Eller om man har en utmattning i bagaget att ta hänsyn till. O.s.v.
Tack för tipset!
Jag har ett barn som är otroligt aktivt men som också behöver mycket återhämtning. När det blir obalans blir hen arg och väldigt olycklig. Livet och auran får skavsår som svider.
Så; tydliga rutiner även på
Sommarlov. Tex.
Frukost
Tandborstning
På med kläder
Utelek
Lunch
Läsvila
( en stödlista för dagen, ngt som går att få med även när man inte är hemma). Så barnet vet vad som komma skall, samt att jag som mamma redan lagt in vila.
Visst glömmer jag bort detta i bland, och då får man backa lite. Men oj vad smidigt livet är när vi håller våra enkla rutiner.
Tack för tipset angående rutiner! Smart att alltid schemalägga vila så det inte glöms bort i semesterplaneringen.
Jag har en fundering till. Hur tydliga är ni runtomkring ert barn med vad ni känner och att alla känslor är okej? Jag har erfarenhet av att de som i vuxen ålder förstått att de är väldigt känsliga med andras känslor också/egentligen/även är förvirrade. Om du som vuxen uttrycker vad du känner och vill behöver inte barnet bli förvirrat över vad hen får för intryck men inte ser uttryckas hos personen. Ex en förälder är ledsen men tillåter sig inte va det. En förälder är arg men känslan arg får man inte vara hemma hos er etc etc jag förstår att det kan finnas begränsningar i den egna uppväxten att ta tag i men det gör det också enklare för nästa generation att vara sann mot sig själv och veta att det är okej och att det går över.
Min kille har växt upp i ett hem där man inte fått vara arg, det är “fult”. När mamman va liten o blev arg blev hon bortlyft till toaletten tills hon blev “snäll”. Hon har sen tagit med sig beteendet att hon inte får bli arg. I samma familj är det också fult att uttrycka vad man vill göra eller vad man önskar att någon annan gör, ex jag skulle vilja göra det här på fredag. Vill du hänga med? Det jag skriver nu har ju efter en del terapi kommit fram men förstå att som barn växa upp i den här miljön. Det är självklart att det blir extremt förvirrande. Vad förväntas jag som barn göra? Okej vilka känslor förväntas jag ha för att fortsätta bli älskad? Här kommer ju lite anknytningsteori in men barn förstår ju inte att de i någorlunda trygga familjer alltid är älskade och inte kommer att råka illa ut.
Så. Mitt tips är att också undersöka hur du/ni som föräldrar “visar” vad som är okej. Allt det där fula som finns. Som man inte säger med ord. Osagda regler.
Jag tipsar om den här boken : Det högkänsliga barnet : att växa och må bra i en överväldigande värld / Elaine N. Aron. Den tyckte jag var bra.
Tack Cia! Jag har reserverat boken på Biblioteket nu och ser fram emot att få läsa den snart.
Har inga barn ännu men är högkänslig så svarar utifrån det! Mitt bästa tips är att erbjuda alternativ, det behöver inte vara så mycket varken eller. Ge barnet möjlighet att vara med på vad som ska hittas på men ha en backup i fickan för nedvarvning. Vill familjen göra en strandutflykt? Erbjud bokläsning/IPad i skuggan för ett barn som är mätt på intryck. Ska familjen gå på museum? Kanske en förälder kan avgränsa besöket till vad som är lämpligt för barnet. Kanske 2-3 rum är lagom och barnet är mätt på intryck. Gå då och ät glass och titta på träden och koppla av. Gör heller ingen stor grej av om ni ombokar saker pga barnet, det snappar ett högkänsligt barn upp väldigt snabbt. Säg att det är OK att stanna hemma och kolla på film fastän solen skiner ute, imorgon ska vi bada. Jag pallar inte ansträngande grejer varje dag (men gör någon det eg haha, det är ju inte knutet specifikt till att vara högkänslig tänker jag.)
HSP är ju ingen sjukdom utan ett personlighetsdrag vilket ju gör att det inte finns någon quick fix. En bra beskrivning som jag tycker om är något i stil med: ”En person ser en solnedgång. Punkt. Jag som HSP ser all världens skönhet på en gång och det är så vackert att hjärtat nästan brister och jag vill skriva en roman om alla mina känslor pga den här solnedgången”. Underbart men energikrävande. Lägg då till att man tar in alla personers måenden och analyserar varför. Också en fantastisk egenskap om än energikrävande. Men det lär man sig att hantera, och med en förstående omgivning går det ju ännu snabbare att inte drunkna i sina känslor. För övrigt mitt bästa boktips: ”Drunkna inte i dina känslor” av Maggan Hägglund och Doris Dahlin.
Tack Cajsa för många goda råd! Eftersom jag själv är känslig för intryck pga. en sjukdom så känner jag igen mycket av det du skriver. Så jag förstår nog vårt barn på ett sätt ganska bra. Men det är en omställning från att planera utifrån min ork och intryckskänslighet till att även planera utifrån mitt barns ork att hantera intryck. När jag blir trött av intryck känner jag så väl igen signalerna och känsligheten visar sig på ett annat sätt, tex, blir trött och sömning, känner behov av att dra mig undan, får koncentrationssvårigheter(tex ser att munnen rör sig på den personen jag pratar med men hör inte ett ord vad den säger) osv. Medan mitt barn istället blir rastlös och utåtagerande och inte vill dra sig undan.
Ibland blir jag överraskad över hur bra mitt barn är på att läsa av andra. Tex förra sommaren grillade vi med några släktingar. Mitt barn hade precis fyllt fem och var först av alla med att observerade att en av kusinerna dragit sig undan lite och verkade nedstämd. 5-åringen berättade detta för mig och sa även att det nog beror på att kusinen saknade sina föräldrar som inte var med på denna utflykt. 5-åringen hade helt rätt i sin analys!
Häromdagen var vi och badade(på en lugn badplats) med en annan familj. Barnen hade jätteroligt tillsammans, men efter ett par timmar började vi märka att det var dags att åka hem då rastlösheten gjorde sig påmind. På väg till parkeringen besökte vi en bajamaja och väl där utbrast mitt barn att det var så lugnt och skönt där inne. Barnet önskade att man fick vara där inne så länge man ville eftersom det var så tyst. Lite komiskt med tanke på att vi var i en bajamaja och det inte direkt luktade gott och att barnet i vanliga fall är känslig för lukter. Men det var ett så fint sätt att uttrycka behovet av tystnad tycker jag. Att istället för att slåss sätta ord på sina känslor, så vi är nog på god väg =)
Åh, fint att man kan hitta lugnet på en bajamaja ❤️ Jag tycker det låter som att ni är på helt rätt väg, låter jättefint att ditt barn kan sätta ord på vad den lägger märke till i omgivningen! Lite bekvämare i förlängningen än att slåss haha. Hoppas du och din familj får en fin sommar!
Tack! Hoppas du också får en fin sommar! ☀️
Skönt att höra att det är inte bara jag som håller på att bli tokig🤗
Åh. Sommarhacks!
Svinstia. Här med! Sandiga fötter, vattenkannor som fylls på i köket. Osv osv. Och icke att förglömma. Solkrämshinnan som finns på allt!
Du är bara bäst, Clara! Väl värt att läsa igen 😘