I juli läste jag två helt underbara böcker.

Mormorsmysteriet av Elsie Johansson

Julis högläsningsbok för barnen och min egen favorit sedan jag själv var liten. FASEN vad jag njuter av att läsa riktigt bra litteratur för ungarna. Av en författare som verkligen kan skriva! Elsie Johansson är ju mest känd för sina vuxenböcker (kan särskilt rekommendera böckerna om Nancy) men även för barn och ungdomar skriver hon fantastiskt. Det är spännande, medryckande och riktigt ruskigt när Mirran skickats till mormor på landet över sommaren. Den stillsamma sommaridyllen ruvar på hemligheter och Mirran och hennes sommarvän Myran försöker att hitta skatten som påstås ligga gömd på Ängagården. Men någon verkar känna till deras avsikter…

Läs – och rys för resten av livet – av tanken på ett par mörka solglasögon med vita bågar. Mina barn älskade den här boken och låg paralyserade i sina sängar när jag läste. Och då har de ändå sett Stranger Things och borde vara härdade. Men inget är lika ruskigt som bilderna man skapar i sitt eget huvud!

Ett rum med utsikt – E.M Forster

Berättelsen om hur den känsliga och tänkande Lucy Honeychurch lär sig att tänka med hjärtat, och väljer bort det som är passande för den äkta kärleken, blev E M Forsters genombrott som författare. Så står det på baksidan av Ett rum med utsikt.

Lucy och hennes kusin Charlotte är på besök i Florens, men får till sin besvikelse inte de rum med utsikt som de blivit lovade. De får byta rum med den påstridigt vänlige Mr Emerson och hans son George. Ett byte och ett möte som får stora konsekvenser i Lucys liv. Väl hemma i England tvingas hon göra en rad svåra val och ompröva den framtid hon föreställt sig.

Att Ett rum med utsikt är en klassiker är inte svårt att förstå. Forster skildring av den första spirande kärleken är underbar. Och jag är så glad att ha fått läsa en bok som beskriver en kärlekshistoria på ett sätt som man kan bära med sig i hjärtat länge efteråt. Blev så förtjust i hans sätt att skriva att jag efteråt lånade hem en hel hög av hans andra böcker.

Ett litet obs dock: strunta i att läsa slutordet där Forster (långt efter att boken gjorde succé) fantiserar ihop en fortsättning på historien. Jag gjorde själv misstaget att läsa, men jag vill ju inte ha en fortsättning på historien! I alla fall inte direkt efter att jag lyckligt avslutat den. Då vill jag vila i den berättelsen ett tag. Slutordet kunde jag gott ha skjutit upp att läsa. I tio år sisådär.

Vad jag läste i januari

Vad jag läste i februari

Vad jag läste i mars

Vad jag läste i april

Vad jag läste i maj

Vad jag läste i juni