Det finns två tider på året då jag tycker mig märka en extra spänning i kommentarsfälten här. Och det är nu i december och precis innan sommarsemestern. Efter en lång termin, just innan man ska gå på ledighet är stubinen som kortast och reflexen att härskna till och fräsa ifrån är som snabbast. Trots att det egentligen borde vara den härligaste tiden på året är det lätt att bli uppskruvad, stressad och sur. Kanske också ledsen över att man är så sur – när man egentligen bara vill vara glad. Och det här gäller förstås inte bara på nätet utan jag höra liknande historier om arbetsplatserna där mina vänner jobbar.
Jag försöker minnas att jag själv är extra lättretad just nu och så övar jag mig på att vara lite extra vänlig mot människor jag träffar. Jag tror faktiskt att det kan vara ett sätt att uppnå verklig julfrid. Här är några småsaker jag tänker på aktivt på att göra. Vad kan du göra?
- Jag vinkar alltid tack nären bil stannar för mig vid ett övergångsställe. Ja, jag vet att de har väjningsplikt och alltså måste stanna. Men den där lilla handrörelsen betyder något. Och när det är jag som kör bilen blir jag alltid glad av den lilla vänligheten tillbaka.
- Att önska någon en fin dag eller en trevlig kväll gör jag när jag handlar någonting. En kompis väste till mig att det ju inte är jag utan butiksbiträdet som ska ta initiativet till det. Och just därför!
- Småpratar med människor. I affären, när jag lämnar på förskolan, när jag väntar på tåget. Bara någon mening kanske – men det finns något så otroligt trivsamt i att kommentera priset på apelsiner eller skratta åt att man fått springa till tåget i vanlig ordning. Det är att vara en del av fastlandet istället för en ensam ö. Det här är ett beteende har jag lärt in efter att ha bott i en by i fjorton år. Men jag även använder det också i stan. När jag var i Stockholm sist hade jag så många mysiga och oväntade små samtal med människor.
- Stressade föräldrar finns överallt, som är rädda och oroliga att deras bebis eller krånglande fyraåring ska vara till besvär. Jag har varit i den sitsen tusen gånger och om någon säger “vilken fin bebis du har” eller ler stort mot ens sjungande barn sänks stressnivåerna omedelbart.
- Säger högt allt snällt jag kommer på –Du är alltid så fin i håret! -Vad vackert ni gjort med alla ljusslingor i trädgården! Vad modig du är som vågade sjunga solo i luciatåget! Eller skriver på DM om jag kommer på något som jag vill säga till någon. Det kan vara något gammalt också. Som att tacka någon som förgyllde ens högstadietid eller stod upp för en mot en hemsk lärare.
38 svar
Underbart inlägg, Clara! Du är väldigt gammal och vis för att vara så ung. – Mycket roligt och trivsamt se alla julförberedelser du generöst bjuder på, inte minst barnens upplevelser. – Önskar man kunde leasa en klunga barn som kom hem och jultindrade, klädde granen, knäckte sönder några julpumlor, stökade till, spillde julmust, kletade knäck ock kolor i sofforna, doppade upp alla ens saffransbullar och kakor, slogs litet och gick hem när leasingtiden slut.
Såhär kan jag också tänka nu❤️ men när våra 3 små änglabarn(läs småhuliganer) var igång var jag trött. Kom ihåg en jul, det var städat o fixats i alla rum. Allt var klart. Släkten kom, en farbror satte sej i soffan, o se där emellan dynorna sstte han ner ena handen och kände en tandborste! Jag kände luften gå ur mej. Då säger han: -så härligt med ett hus där man lever.. vi fick oss ett gott skratt. Nu kan jag sakna det där buset. Kram o God Jul🎄
Du är en underbar människa som sprider glitter omkring dig. Önskar att vi alla gjorde mer av detta🌟//Torpakäringen
Jag möter människor i mitt jobb varje dag och en av mina arbetsuppgifter är just “att vara trevlig”. Önska fin helg, kommentera tröja eller glasögon, titta folk i ögonen och säga tack.
Jag tänker ofta på att det gör mig glad. Vissa dagar kanske jag får ta ett extra krafttag men oftast bara en liten stund, sen övergår det till att bli genuint. Det ger mig väldigt mycket tillbaka.
OBS! Jag kan också gå en omväg på Ica för att jag bara inte orkar säga hej eller prata med hen som jag lärde känna genom barnens fotbollsaktiviteter, eller på gymnasiet, eller som jag träffar på gymmet varje tisdag. Tänker att det också är fullkomligt normalt och ok att göra det ibland. Men det hade nog gjort mig mer gott att lyfta blicken och hälsa, även i dessa fall 😉
Kom på mig själv när jag läste det här att jag uppskattar dessa gester enormt och att jag själv vill vara personen som säger eller gör detta. Låter kanske knasigt men har ofta inte modet, men de gånger jag testat mår hela jag så bra just pga bemötandet jag får tillbaka. Ska våga mer!
Kram
Börja med att bara vinka, nicka eller säga hej.
Min 23-åriga dotter har precis börjat omsätta detta och är förundrad över vilken skillnad det gör för henne själv. Hon och hennes syskon har vuxit upp med mig som mamma – så pinsam jag varit! Pratat med okända i köer, hjälpt mammor med övertrötta barn på ICA, plockat upp “glömda” skräp efter folk som slängt på gatan osv. Pinsamheten har gått över och hon börjar fatta varför jag håller på som jag gör. Det är underbart och ger livet en guldkant som är mycket trevligare än känslan av att alla är idioter.
Tack igen för din fina kalender, Clara!
“Att vara en del av fastlandet istället för en ensam ö” så fint och sant. Har själv blivit glad av sådana samtal så många gånger när jag själv känt mig ensam.
Jag hälsar alltid på busschauffören när jag kliver på, något som tyvärr är väldigt sällsynt i Stockholm. Målet är att även börja hojta tack och hej när jag kliver av vilket jag upplevde att folk gjorde i Brisbane när jag reste där som yngre. Har inte kommit dit än 😅
Jag håller helt med dig och Clara!
Jag flyttade nyligen till Åbo i Finland. Här har jag märkt att det är kutym både att hälsa på busschauffören och att högt säga tack när man kliver av. Det senare är jag inte van vid från Sverige men jag gillar det verkligen. Dessa små gester gör mycket för att skapa trevlig stämning i kollektivtrafiken. Och för att stärka känslan att vi alla som rör oss i samhället hänger ihop. Tycker absolut att du ska börja hojta tack! 🙂
Precis sånt här får man julfrid av ♥️ appropå trafiken försöker jag också lämna ordentligt med utrymme för dem som vill komma in i min körfil, inget kan få upp adrenlainnivåerna som rusningstrafik där bilarna har 2 m emellan sig, och så ska man förssöka kila in sig däremellan. Eller att stanna och släppa ut ett par bilen i Den Där korsningen där man annars måste stå och vänta 5-10 minuter innan det lyckas.
Att le mot små barn i butiken (kanske leka tittut en stund i kassakön) är också en klar stämningshöjare!
Så klokt inlägg. Jag övar på detta och tycker det är otroligt att märka att ju mer vänlighet man själv utstrålar, ju mer värme tillbaks möts man av. Det är som att staden omkring en blir som en spegel av ens eget humör.
Tycker annars December är en svår månad, för som du säger vill man så gärna vara glad och i julstämning och njuta allt det vackra (vilket är en stressfaktor i sig själv ”NJUT nu!”) – samtidigt som det är så otroligt mycket att göra med alla julgrejer och arrangemang, och man parallellt också ska sköta sitt vanliga (ganska hektiska) liv med arbete, skola, förskola, sjukdomar etc. Tycker din julfridskalender är toppen!
Just så! Jag läser ofta, kommenterar sälla men detta var för bra för att passera ohyllat. Välformulerat och snällt, det vi i världen behöver mer av.
När jag kom hem till Sverige efter att ha bott länge i Australien så tyckte jag att det var otroligt jobbigt att svenskar oftast vandrade runt som ensamma öar. Jag är den som börjar prata med främmande människor på busshållplatsen, jag är den som säger till dig, totalt okänd person, att du har en snygg outfit eller den som frågar kassörskan om hon har en bra dag. Om jag blir klassad som den där tokiga som pratar med främmande so be it- det är roligare att bryta normer än att upprätthålla.
Tack för en fin blogg. Den enda jag läser och behöver.
Ja, jeg er også den, som prater med folk på bussen, snakker med/vinker til barn jeg møter ( er så heldig at jeg har jobbet med små barn i over 30 år og genuint LIKER å prate/leke/tulle med barn😍), sier hei til bussjåføren, og når jeg går av bussen og går forbi døren ved sjåføren, roper jeg som regel: ha en fin dag! Og det samme i butikken, sier alltid (!) takk, ha en fortsatt fin dag/kveld til personalet, holder opp dører, slipper folk forbi, hjelper småbarnsforeldre med barnevogn og folk i rullestol inn og ut av busser—- min mamma satt i rullestol de siste årene av hennes liv, så jeg har rutine på å felle ut den der rullestolsrampen som er i alle busser her—. Jeg er IKKE noe prektig eller spesielt engle-aktiv menneske, ha ha, men jeg tror virkelig på å «practice random acts of kindness», det koster så lite tid og anstrengelse, og det gjør hverdagen bittelitt lysere og vennligere for alle, inklusive meg selv. Og det er mitt ønske for 2024, at alle prøver være litt snillere og rausere…mot seg selv, mot familie og venner, mot dem man helt tilfeldig møter gjennom dagen.
Elsker uttrykket ditt, Clara, « å være en del av fastlandet….»!
Fint! For mange som er ensomme kan dette bety mye. Og Clara, jeg lagde din passionsfrukt-pannacotta igjen til gjester i går, den gjør alltid stor suksess! Takk for oppskriften, så enkel og så god.
Efter många år utomlands tycker jag också att många i Sverige vandrar runt i ensamhet. Om det är tafatthet eller inte så tycker jag det är oartigt att inte hålla upp en dörr eller säga tack när man seglar igenom en som en annan vänlig själ håller upp. Att inte tacka vid övergångsställen. Att inte se eller ta sitt barn i knät så att den som bättre behöver sittplatsen på tåg eller buss kan få den. Att tränga sig före utan att märka den som faktiskt också är på väg. Vi är alla bara människor som nog vill att vår vistelse här på jorden ska vara så trevlig och god som möjligt.
Jag tänkte på precis detta igår, när jag uträttade några ärenden på stan. Jag blir så glad av småprat, för mig är det det där lilla kittet som håller oss människor samman. Ofta sägs det att småprat är bra av omtanke med alla som är ensamma, men jag tänker att det är bra för oss alla. Och i stunden är man ju oftast ensam oavsett hur livet ser ut i övrigt – i valet och kvalet över en julklapp i butiken, på busshållplatsen, i väntrummet eller vid apelsinerna i mataffären.
Hälsar alltid och pratar några ord med folk när jag är ute och går med hunden:)Pratar en liten stund extra om det är nån äldre för ibland är de så ensamma.Jag tycker det är intressant att höra deras berättelser så det gör mig glad oxå)
Vad glad jag blir att höra :). Du kunde ha varit en av alla dem som hälsade på min gamla dementa mamma på hennes promenader när hon levde… Tack!!!
Det var så viktigt för henne och hon älskade hundarna (och även att prata en stund med hundägarna men de mindes hon inte så bra…).
Å så fint att läsa. ❤️❤️❤️
Så fint❤️
jag bor i en liten stad här man hälsar på folk som man möter på gatan. Det kanske är obekvämt för den ovane men en liten sak man kan göra är att söka ögonkontakt och le mot den man möter. Tänk att få visa en ensam människa att denne är sedd och finns. Det är fint i det lilla.
Vänlighet är en superkraft. Så klokt och fint råd! 😍
Jag är uppväxt på en liten ö och i en by med ca 20 hushåll där som ni förstår man hälsar på alla och springer över tomter. Min mamma brukar säga stolt att om vi var i stan (Södertälje) hälsade jag på ALLA vi möte, alltså alla i typ shoppinggallerian. Och i en period av nedstämdhet gav en psykolog mig i uppgift att lyfta blicken och hälsa på minst tre på dagliga promenaden i småstaden (vilket jag inte hade orkat på länge) och det hjälpte verkligen även fast någon ibland blev mest skrämd. Nu får jag lite positiv tvångkänsla att hälsa lite hit och dit, det gör mig gott och säkert de flesta glada.
Det här är självklarheter för mig, året om.
Vilket träffande och välbehövligt inlägg just i dessa tider Clara! Lite vänlighet gör underverk. Vi har pratat med barnen om att när vi besöker mormor på äldreboende så hälsar vi glatt på personal och alla gamlingar som är ute o rör sig i korridoren. Har vi med hunden måste vi åka extra tidigt för att det alltid kommer fram några tanter eller farbröder som vill klappa och prata om hundar de haft själva. Liten ansträngning för oss men oerhört uppskattat. Tänker att det kanske är dagens händelse för många av dem.
Metta (i den Buddhistiska traditionen) betyder Kärleksfull Vänlighet.
Så fint och snällt inlägg, vi behöver alla Kärleksfull Vänlighet och det bästa är ju att själv börja praktisera.
🌿🧡❤️🌿
Kram
UNDERBART!❤️❤️❤️❤️❤️
Tack för alla fina, roliga och tänkvärda kommentarer! Och inte minst snälla. Ni förgyller min december!
Mycket fint skrivet! Vill uppmuntra dig i detta, jag har nämligen ett minne av dig (vi känner inte varandra men jag har läst din blogg länge) som sträcker sig åtminstone 10 år tillbaka i tiden, kanske t.o.m längre än så. Då såg jag på dig på stan i Umeå och hajade till eftersom jag kände igen dig. Jag var tonåring då. Du sökte ögonkontakt när vi passerade varandra och log en milt och vänlig leende mot mig. Som balsam för själen för en som alltid varit lite rädd för äldre tjejer ❤️
Tack snälla för att du skrev det. Jag blir glad över att höra att jag gjorde så! KRAM
Att stå i en kassakö den här årstiden när alla är stressade kan ju vara en prövning. Då går jag in för att vara lugn, det går ju inte fortare för att jag stressar upp mig. När det blev min tur var den där kortapparaten jäääättelångsam och kassörskan suckade och beklagade att den tog sån tid på sig. “Det gör inget, jag har inte bråttom” sa jag. 😊 Det blev som en liten soluppgång där i hennes ansikte och i stämningen mellan oss.
Haha. Håller egentligen med. Men är ändå en surtant.
Blir så irriterad på butiksbiträden osv som säger ”ha en trevlig dag!” Känns så amerikanskt och liksom fel? Så gör vi inte i svensk kultur? Trevlig helg kan jag köpa.
Det där med att kommentera snälla saker håller jag också med egentligen. Men med vissa som gör så jämt kan det vara så stressande. Jag kan tex medvetet klä mig fult eller välja bort att tvätta håret då jag ska träffa min svärmor då jag får lite panik av hennes ständigt översvallande kommentarer om mitt utseende, om än positiva. Kan jag ba få va?
Du får nog träna på att bara säga tack. Efter ett tag kanske det känns bekvämare och då kan du testa att säga “detsamma.” Så ger du lite bekräftelse till den personen också så att den får känna sig glad och sedd.
Jag mår också bra av att småprata eller säga något litet till folk som jag träffar. Min dotter tycker att det är pinsamt att jag pratar med människor som jag inte känner. Men det gör inte jag. Jag trivs med det✨
Jag mår också bra av att småprata eller säga något litet till folk som jag träffar. Min dotter tycker att det är pinsamt att jag pratar med människor som jag inte känner. Men det gör mig inget. Jag trivs med det✨
Så fint sätt att tänka, tar till mig av det!
Haha! Detta hände mig idag! Jag satt och väntade på min läkartid på BMM/MVC. En kvinna satt tvåa stolar bort. Jag sa hej, hur är det. För hon såg ut som att hon kanske behövde frågan. Hon svarade inte, då frågade jag igen. Då sa hon, oj vad det mig du frågade. Jag trodde du pratade i telefon.
Ja jag frågade dig.
Varför frågar du mig det?
Ptja, en artighetsfras kanske?
Måste man ha en speciell anledning för att fråga någon hur de mår? 😂😂
Ni skriver så fina kommentarer allihop! Det gör mig glad!